Nu har jag nöjet att presentera en gästbloggare, min bror Jeremy! Akiva skrev i kommentarerna till inlägget om kvinnor och tefilin om sina upplevelser i en Konservativ synagoga. Jag ville gräva djupare i denna känsliga fråga, så jag bad Jeremy, som snart är färdigexaminerad Konservativ rabbin i USA, att skriva lite om mötet mellan politik och religion inom den amerikanska Konservativa rörelsen. Här har ni hans inlägg:
Tack så mycket, Benjamin, för inbjudan att gästblogga på “Torahblogga”! Det är min första blogupplevelse, och det är en stor ära för mig att få börja min bloggarkarriär på din strålande sajt! 
Benjamin frågade mig för ett par dagar sedan om jag kunde skriva någonting om den Konservativa rörelsen i USA, och om blandningen av politik och religion som ofta anses vara de stora punkterna som skiljer konservativa judar från andra. Jag tänker då i synnerhet på frågan om kvinnors deltagande i religiösa områden – att leda gudstjänster, utföra vigslar och begravningar, vara en kosher ed (vittne) i religiösa frågor, mm – och även frågan om homosexuella judars rättigheter inom judendomen.
Diskussionen kring kvinnans roll har pågått i över tjugo år inom den Konservativa rörelsen, men det är ändå ett förhållandevis nytt ämne (jämfört med t.ex. beslutet att förbjuda polygami (månggifte) som togs för tusen år sedan av Rabbenu Gershom!). Idag så kan Konservativa judinnor vara rabbiner och kantorer, de kan leda alla gudstjänster och agera som vittnen i religiösa frågor. Men som Benjamin redan nämnde på Torahblogga, i inlägget “Eikev - Guds ord på dörren, på armen och på kvinnor”, så betyder inte det att kvinnor och män tagit samma ansvar i dagens Konservativa rörelse.
Benjamin skrev där att, “Haken är att en kvinna som VÄLJER att ta på sig tefilin kan inte välja bort ansvaret sedan, utan ska lägga tefilin varje vardag resten av sitt liv, precis som männen.” Och det är just därför som många kvinnor idag väljer istället att ta på sig varken kippah, tallit, eller tefillin. Själv anser jag att dessa kvinnor gör den Konservativa rörelsen en björntjänst. Som det ser ut i dagens Konservativa synagoga så måste män som kommer fram till Torahn ha på sig kippah och tallit (och under vardagsgudstjänsten också tefillin), medan kvinnor inte alls behöver visa Torahn respekt på samma sätt.
Det känns som hyckleri att säga att vi är alla jämlika, men att vissa inte behöver ta på sig samma ansvar som andra. Vill man ha rättigheterna, så måste man ta på sig samma ansvar också!
Beslut om att ge homosexuella rätten att bli rabbiner och kantorer togs bara för två år sedan, så det är ännu ett “hett ämne” inom rörelsen. Homosexuella har sedan länge accepterats inom rörelsen på andra sätt, bl.a. så kan de få en alijah, de kan ta ledarroller i församlingar, och de kan predika i synagogor. Genom att tolka om verserna i Torahn som förbjuder homosexualitet (Vajikra 18:22) så har man idag kunnat acceptera homosexuella judar som jämlikar, och de kan nu bli rabbiner och leda egna församlingar.
Det är dock viktigt att jag här också nämner att det är SAMTIDIGT fullt acceptabelt att inom den Konservativa rörelsen INTE acceptera homosexuella rabbiner i vissa församlingar. Och det samma gäller för övrigt kvinnliga rabbiner också! Det kan verka förvirrande, och kanske också lite hyckleri, att båda åsikter antas, men så är det.
Den Konservativa rörelsen står för någonting väldigt viktigt, ett begrepp som vi kallar “Halachisk pluralitet.” Detta koncept betyder att rörelsen kan anta flera olika åsikter och tillåta enskilda församlingar att bestämma vilken åsikt de vill acceptera. Det är det som är teorin i alla fall…
I praktiken så leder det tyvärr till mycket bråk, och ofta så angriper ena sidan den andra. De traditionella Konservativa judarna anklagar de liberala för att strunta i halacha, och kallar dem för Reformjudar, medan de liberala anklagar de traditionella för att vara Ortodoxa och hävdar att de struntar i jämlikhet och vägrar utvecklas.
Rabbin Bradley Shavit Artson, som är rektor på den Konservativa rörelsens rabbinskola i Kalifornien, Ziegler School of Rabbinic Studies. Han är en av rörelsens ledare, och är en stark röst för den liberala sidan av Konservativ judendom. Han har länge varit en ledande förespråkare för jämlikhet för kvinnor och homosexuella.
Rabbin Artson har delat med sig av sina åsikter på en podcast på skolans hemsida, och jag uppmuntrar alla att lyssna på inspelningen och hör rabbin Artsons åsikter! Just denna podcast är fascinerande, för han angriper faktiskt sin egen sida, och går till attack mot de liberala!
Han börjar med att tala om att ingen grupp har monopol på godheten (“a monopoly of goodness”), och att vår rörelse borde handla om halachisk pluralitet. Rabbin Artson säger att folk talar om pluralitet, men menar det inte! De påstår att de är pluralistiska så att deras åsikter blir accepterade, men så fort de har lyckats, när de har blivit accepterade, så går de till attack mot motståndarna, och kräver att alla håller med dem.
Och tyvärr så är det så idag. Man har glömt bort religiositeten och pluraliteten, och det har blivit en politisk fråga med rätt och fel åsikter. Man har fullständigt missat poängen!
Rabbin Artson kungör att han tror på en Gud som befaller oss på många olika sätt, d.v.s. det finns inte ett rätt sätt att tolka Guds ord – det finns många olika vägar som leder till Gud. Jag samtycker fullständigt! Jag må ha mina egna åsikter, men de är inte åsikter som alla måste godkänna, och sannerligen inte som alla måste ta i bruk!
I Talmud så läser vi ett vackert, och väldigt viktigt budskap – “Eilu Ve-Eilu Divrei Elohim Chayim” (Talmud Eruvin 13b), ung. “Dessa [åsikter] och dessa [åsikter] kommer från den Levande Guden.” Detta var rabbinernas sätt att säga att vi judar må tycka olika, men att vi alla ändå är judar – vi måste kunna leva med varandra och respektera varandras ståndpunkter. Men inte bara det, utan detta budskap betyder också att alla våra åsikter kommer från Gud, från den Levande Guden som fortsätter att diskutera med oss genom nya tolkningar och nya utvecklingar.
Vi är alla delaktiga i ett förhållande med Gud, och det finns ingen enskild synvinkel som har monopol på Guds samtycke eller Guds åsikt. “Eilu Ve-Eilu” – låt oss alla finna vår egen väg till Gud, och låt oss acceptera att det finns andra väger också!
Kol tuv,
