Hej!Det blir mycket bloggande idag, men detta är viktigt att föra upp på agendan. På DN.se (1, 2, 3) så rapporteras det om att klyftorna mellan fattiga och rika har ökat markant på senare tid. Det en utveckling som ett samhälle aldrig kan må bra av.
Inom judendomen så finns konceptet Tikkun Olam - att fixa/lappa ihop/hela världen. Världen har sprickor överallt måste lagas. Alla judar har det ansvaret och när vi ser något som detta måste vi fundera över vad vi kan göra för att hjälpa till. Dela med er av era tankar i kommentarerna.
Här är en text som jag skrev och läste upp i P1, i april, när jag höll i morgonandakterna. Det handlar om Pesach som vi firade då, men budskap upphör aldrig att vara aktuell.
Vi var en gång slavar
Pesach, den judiska påsken, firar vi judar till minne av det grymma slaveriet, den gudomliga befrielsen och uttåget ur det bibliska Egypten.
Det är en helg som har stor betydelse för dom flesta judar runtom i världen, religiösa såväl som sekulära. Att fira frihet är något som aldrig blir gammalt eller opopulärt.
Man firar med att ha en Seder – en middag fylld med ritualer och symboler som alla har ett syfte.
Jag läser ur Hagadan, boken som vägleder en igenom Sedermåltiden.
Varje människa i varje släktled skall se sig som om hon själv dragit ut ur Egypten som det står i Torahn (2 mos kapitel 13): ”Den dagen ska du säga till ditt barn: ”Detta sker till minne av det som Herren gjorde för MIG, då jag drog ut ur Egypten”.
Syftet är alltså att känna slaveriet och befrielsen som om man själv varit där. Vi doppar persilja, som symboliserar våren och naturens återfödsel, i vatten som har saltats och som liknas vid de salta tårar som slavarna fällde. Vi äter Matsa, osyrat bröd, som kallas för fattigdomens bröd, med pepparrot som påminner om den bitterheten som förtrycket innebar för judarna. Och vi läser stycke efter stycke, sida upp och sida ner i Hagadan om vad våra förfäder, nej, vad VI upplevde som slavar i Egypten.
Jag läser ett annat stycke ur Hagadan:
"Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.” (5 mos kapitel 6) Våra lärda kommenterar denna vers: Om inte Herren hade fört våra fäder ut ur Egypten då skulle vi våra barn och barnbarn fortfarande vara slavar under farao i Egypten!”
Så varför denna betoning på att känna slaveriets ok? Räcker det inte med att läsa om den? Och varför är det så viktigt att betona slaveriet? Är det något som vi ska vara stolta över?
De flesta folk sätter hellre betoning på storhetstider än förtryck. Vi sätter allt fokus på slaveriet och uttåget ur Egypten, som Gud ordnade åt oss, och ingen som helst fokus på bibliska storhetstider som kung Salomos rike.
Tänk er att byta ut versen
”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden”
i Du gamla, Du fria med förslagsvis
”Du var en gång kuvad av Danmarks kung, då adligt blod flöt på Stockholms gator”. Det är helt enkelt inte lika inspirerande.
Berättelsen om slaveriet är inte menat att vara inspirerande, det har två helt andra syften.
Jag läser ur 2 mos, kapitel 19:
Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.
Gud kunde ha sagt ”Jag har gett er liv, jag bestämmer. Gör som jag säger, annars tar jag era liv”. Och ibland gör Gud så också, men egentligen bara i nödfall. Gud vill hellre att vi väljer att följa buden, att vi väljer att vara goda människor. Om det är meningen att dom starka ska respektera och värna om dom svaga måste ju Den allsmäktige själv föregå med gott exempel och respektera oss.
Där har vi också det andra syftet. Eftersom vi var främlingar i Egypten, förslavade och fattiga, vet vi hur det kändes och vi måste värna om andra som befinner sig i samma situation.
3 Mos 19
Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
5 mos 15
Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Därför ger jag dig i dag denna befallning.
5 mos 24
Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant.
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
”Kom ihåg att du själv varit slav”, så står det. 3000 år senare i bekväma Sverige är det alltför lätt för att glömma mitt förflutna som slav och inte ta särskild hänsyn till de svaga och utsatta omkring mig. Då är jag tacksam för min årliga dos av fattigdomens bröd och slaveriets tårar som får mig att minnas.
