Såg just filmen Dogville på SVT2. Det var andra gången jag såg den och det var nästan en lika tung upplevelse denna gången också. Det är en film av Lars von Trier som filmades (i Trollhättan) på en soundstage, utan väggar eller bakgrund. Alla hus är målade på ett svart golv - endast människorna är verkliga.
OBS! Här följer en sammanfattning av filmen, där jag även avslöjar det överraskande slutet. Sluta läs här om du inte sett filmen och inte vill veta hur den slutar!
Filmen handlar om Grace, en ung överklass kvinna, som flyr för sitt liv undan maffian och söker skydd i en liten isolerad by, Dogville, långt
uppe i bergen. Hon känner sig skyldig för att hon ber invånarna i byn att skydda henne med risk för deras egna liv. Med hjälp av Tom, en ung man som kallar sig för byns filosof, kommer hon på ett sätt att ge något tillbaka.Grace börjar gå runt i byn och fråga alla om hon kan utföra små sysslor och försöka göra deras svåra, fattiga liv lite lättare. Snart hjälper hon till överallt och blir mycket uppskattad, även älskad. Efter flera månader kommer några män till byn för att sätta upp efterlysningsaffischer - även polisen letar efter henne.
Grace påminns om vilken fara hon utsätter Dogvilleborna för och på Toms uppmaning lovar hon att ge ännu mer och jobba dubbelt så hårt. Men nu börjar en otrevlig utveckling: ju hårdare hon jobbar, desto sämre behandlas hon av invånarna - de uppskattar henne
mindre för hennes slit, och börjar använda henne som slav.Grace tycker synd om människorna och romantiserar deras enkelhet. Hon vill inte säga ifrån, utan förlåter dem för deras synder mot henne. Hon våldtas av en man, vars hustru skyller sedan akten på henne. Snart därefter föraktar byns kvinnor henne, och alla männen i byn (förutom filosofen Tom) börjar rutinmässigt våldta henne.
Grace försöker fly Dogville, men flyktförsöket misslyckas och byborna anklagar henne för dessutom för stöld. Hon vägrar tala i sitt eget försvar och de slår henne i kedjor med ett hundhalsband i metall runt halsen och ett tungt kvarnhjul på andra änden av kedjan (denna scen kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=UBLUcqbK4Bo).
Nu är hon verkligen deras fånge och slav. Hon och Tom håller fortfarande kvar vid en förhoppning om människornas godhet och han uppmanar henne att hålla ett tal inför hela byn. Utan att anklaga eller fördöma ska hon prata till invånarna och konfrontera dem med deras missgärningar. Tom tror att de kommer att göra bot och bli snällare mot henne igen.
Grace håller sitt tal inför hela byn och går sedan tillbaka till sitt skjul i väntan på deras dom. Istället för att "förlåta" henne, inser de vilket hot hon är emot dem. Kollektivet vill inte handskas med sina synder, utan vänder sig emot henne. De tvingar Tom att välja mellan Grace och Dogville.
Han kommer till henne och säger att han valt henne och vill som belöning ha sex med henne. "Om du vill ha mig, får du hota mig som alla andra män i byn och ta mig, men jag hoppas att det inte är vad vårt förhållande handlar om." Hon får honom att se sitt eget hyckleri och även han vänder sig mot henne. Han ringer till maffian och anmäler henne.
När maffian kommer är det inte vad byborna väntat sig. Maffiabossen är Graces fader och det visar sig att hon hade försökt fly ett liv som maffiaprinsessa. I bilen (filmens enda riktigt privata scen - allt annat är vidöppen, med låtsasväggar) har Grace och hennes far ett långt samtal om arrogans och mänskliga fel. Hon har anklagat fadern för att vara en arrogant person, men hennes far vänder på det:
"Du förlåter människor brister som du aldrig skulle förlåta i dig själv. Du håller inte andra människor ansvariga för sina handlingar. Du sätter dig över dem och behandlar dem som barn. Det är sann arrogans."
Han vill att Grace ska komma tillbaka med honom och ta över familjeföretaget, men hon vet inte vad hon ska välja. Hon tar en promenad runt byn och ser den för första gången för vad den är. Skulle hon inte handla på samma sätt som byborna om hon varit i deras ställe? Kanske, men om hon hade gjort det, hade hon föraktat sig själv och nu föraktar hon människorna för vad de gjort mot henne. Hon sätter sig i bilen och säger:
"Om det finns någon by som världen skulle vara bättre utan, är det denna by."
Hennes far vänder sig till sina gangstrar:
"Döda alla i byn och bränn ner husen."
När alla andra är döda kliver Grace ur bilen och skjuter själv Tom i bakhuvudet. Den enda varelsen i Dogville som får leva är byns ilskna jycke, Moses.
(Den sista, mycket magstarka scenen kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=gLu-m0tohKs.)
Dogville gav mig intressanta associationer till två texter från Torahn, vilket är varför jag tar upp filmen här på Torahblogga. Jag vill gärna veta vad ni får för reaktioner på Dogville och även dessa texter.
Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Vajikra (3 moseboken) 19:33-34Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner.
Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen.
Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Devarim (5 moseboken) 13:12-18
Kol tuv,
