Esters fasta och ett Purimspiel

Hej!

Nu är det strax Purim!

Just nu, kl. 15.45, är jag rätt hungrig för att det är Esters fasta idag fram till mörkrets ingång. Fastan har vi för att minnas Esters fasta och hur hon riskerade sitt eget liv för att rädda oss, sitt folk. Det är här i Megillat Ester, Esters bok, som det beskrivs:

Mordachai river sina kläder i sorg.
Från Megillat Ester - the Graphic Novel

Mordachai berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna. Han gav också Hatak [Esters budbärare] en avskrift av den förordning som hade utfärdats i Susa angående utrotningen, så att han skulle kunna visa skrivelsen för Ester och förklara allt för henne. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och vädja till honom att skona hennes folk.
Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordachai hade sagt befallde hon honom att gå tillbaka till Mordachai och säga:
"Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen."
När Mordachai fick höra vad Ester sagt lät han svara henne:
"Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning."
Då sände Ester detta svar till Mordachai:
"Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad."
Mordachai gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.
Megillat Ester 4:7-17

Judarna klär sig i säckväv och
aska för att sympatifasta med Ester.
Vad Purim handlar om skrev jag om för några veckor sedan i inlägget Purims paradox och en mycket bra och utförlig beskrivning av helgen kan hittas på Akivas blogg, Att vara jude.

Som jag skrev om i ett annat inlägg för Parashat Vaera och Bo, så har jag jobbat på en judisk skola som lärare i judiska studier.

Vi organiserade varje Purim ett s.k. Purimspiel, en pjäs som skildrade Purimberättelsen med barnen i 6:an. Jag skrev pjäsen och regisserade den, tillsammans med elevernas klassföreståndare (tack, Tina!).

Elever hade väldigt roligt och som lärare med speciell passion för vuxenutbildning fick jag den högsta komplimangen man kan få: flera lärare på skolan och föräldrar som kom för att se pjäsen sa att det var en mycket underhållande föreställning ("inte alls som skolpjäser brukar vara!") och att de fick en mycket bättre inblick i berättelsen tack vare pjäsen. Jag kunde inte ha önskat mer.

Här har ni den. Den är lite lång, men om någon tar sig tid att läsa den i sin helhet, hoppas jag att ni också tar er tid att säga vad ni tyckte om den.

Purimspiel

Några kommentarer om utformningen:

• Jag ville ge pjäsen en modern touch som eleverna skulle uppskatta. Därför utgår den ifrån en sorts dokusåpa format.
• Det finns en hel del extra roller i pjäsen, som inte finns med i Megillan, eftersom berättelsen har egentligen bara fyra huvudkaraktärer (tre manliga och en kvinnlig) och klassen hade 22 elever, 12 killar och 10 tjejer. Jag försökte även krympa de stora rollerna och ge mer utrymme åt de små eftersom det var en klass där många ville vara med och synas.
• Klassföreståndaren bad mig att försöka tona ner kapitel 2 i Esters bok, där kungen har en skönhetstävling för att välja ny drottning. Den sexistiska vinkeln kunde lätt bli överdrivet, speciellt när det gäller 12-åringar, som precis börjar komma in i puberteten. Därför hittade jag ett sätt att helt klippa den scenen. Det var jag väldigt stolt över.

Hoppas ni gillade den!

Chag Purim sameach (glad Purim)!