Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

fredag 6 mars 2009

Tetsaveh II - Är motvilligt ledarskap det bästa?

Hej!
Låt din bror Aron och hans söner träda fram ur kretsen av israeliter för att bli präster åt mig: Aron själv och hans söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar.
Du skall låta sy en helig dräkt till ära och prydnad för din bror Aron...
Shemot (2 moseboken) 28:1-2
Veckoavsnittet, parasha Tetsave, handlar för det mesta om Moshes bror Aharon och hans fyra söner, som ska bli cohanim, präster, och tjänstgöra i Mishkan, Tabernaklet.

Ett särskilt fokus sätts på kläderna, uniformen, som Aharon och alla Cohen Gadol, överstepräster skulle ha på sig när de tjänstgjorde.

"Du"-et i texten är Moshe, som Gud instruerar om kläderna mm, men intressant är att Moshe nämns inte vid namn en enda gång i hela Tetsaveh. Efter Bereishit, första moseboken (som skildrar en tid innan Moshe föddes) är det den enda av Torahns parashiot som inte nämner Moshe vid namn.

En tolkning är att det var meningen eftersom Tetsaveh handlar om Aharon och hans söner - det religiösa ledarksapet och det är de som ska stå i rampljuset.

En annan tanke är att Tetsaveh alltid kommer i slutet av veckan då 7 Adar infaller, som enligt Midrash är Moshes födelsedag (och dödsdag). Moshe skildras alltid som en väldigt ödmjuk man, en man som helst inte ville stå i rampljuset. På hans födelsedag får han som han ville - han slipper att stå i centrum bara denna gång.

Det är en gullig liten tolkning, men får mig också att fundera kring denna egenskap av ödmjukhet hos våra ledare idag. Moshe valdes av Gud och "tvingades" ställa upp som folkets profet och ledare. Han var trogen Gud och sin uppgift, men skulle kanske ha föredragit om någon annan hade klivit fram och gjort jobbet.

Detta är mycket ovanligt idag. Vi väljer våra ledare idag bland dem som ställer upp i val och vill helst av allt vara med och bestämma samt synas i media. Det ligger i sakens natur.

Men visst skulle det vara skönt med ledare som inte ville stå i centrum, men kände sig manade att leda för att de var bäst lämpade för de utmaningar och problem som behövde lösas?

Det är en utopisk tanke, men det tilltalar mig.

Kol tuv,

blog comments powered by Disqus