Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

torsdag 26 mars 2009

Nissan - först och främst och fritt

Hej!

Idag är det första dagen i den nya månaden Nissan. I Torahn heter månaden Aviv, som betyder Vår (eftersom det räknas som det är nu våren är i full gång).

Nissan räknas som den första månaden i det judiska året, fast man firar Rosh haShana (det judiska nyåret) om sex månader, på den första dagen i månaden Tishrei - den sjunde månaden.

Tishrei har fått högre status i den judiska kalendern eftersom den är full av helger (Rosh haShana, Jom Kippur, Sukkot, Shmini Atzeret och Simchat Torah) men det är ändå månaden Nissan som kallas för haChodesh - "Månaden med stort M".

I Shemot (2 moseboken) kapitel 12, får folket som en enhet den första mitsvan, budet och det är att de ska hålla månaden Nissan som den första månaden och under den månaden ska man fira Pesach:
Herren sade till Mose och Aron i Egypten:
"Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad."
Sedan följer en beskrivning av vad folket ska göra på den 14 Nissan, kvällen för den 10 plågan, de egyptiska förstfödda sönernas död.
"Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll.
...
Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker.
Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det."
När man utfört denna kusliga rit ska man sätta sig ner och äta middag just när dödsängels passerar ("pasach") förbi israeliternas hus och drabbar egyptierna:
"Köttet (pesachlammet) skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd (matsa) och beska örter (maror).
...
Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk.
Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom - jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten."
Pesach, Matsa och Maror är sederkvällens kärna. De är de symboliska elementen som kvällen kretsar kring. Vad vi läser om här är sederns embryo - israeliterna är fortfarande förslavade och väntar på sin frihet, därför har de på sig ytterkläder, skor och håller i en vandringsstav - de ska alldeles snart rusa iväg.

När vi firar sedern första (och andra) kvällen Pesach är vi fria och därför lutar vi oss tillbaka och tar hela kvällen på oss. Kontrasterna är mycket stora, men Pesach, Matsa och Maror finns med och kopplar ihop de två middagarna och hela helgen:
"Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.
I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel.
...
Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag.
Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd."
En röd tråd under Pesachsedern är fokuset på det pedagogiska, på vikten att förmedla Pesachs budskap till sina barn. Barnen uppmuntras att fråga sina föräldrar och föräldrarna har en plikt att sätta sig ner med sina barn och förklara:
Dessa regler skall gälla för er och era barn i all framtid.
När ni kommer till det land som Herren har lovat att skänka er skall ni hålla fast vid detta bruk.
Och när era barn frågar er: Vad betyder detta bruk?
skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren; när han dödade egypterna gick han förbi israeliternas hus och skonade våra hem."
Intressant är att rabbinerna verkade inte gilla denna förklaring lika mycket som en annan som hittas i Devarim (5 moseboken), så det är inte egypternas död som man fäster fokuset på:
När din son en gång frågar dig:
"Vad är meningen med de lagar, stadgar och föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett er?"

då skall du svara honom:
"Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. Inför våra ögon gjorde Herren i Egypten stora tecken och under, som drabbade farao och hela hans hov, men oss förde han ut därifrån och ledde oss hit för att ge oss det land
han med ed har lovat våra fäder. Och Herren befallde oss att lyda alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, till gagn för oss själva i all vår tid, så att han låter oss leva, som han har låtit oss göra intill denna dag. Vi är rättfärdiga om vi inför Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag, så som han har befallt oss."
Devarim 6:20-25
Gud har gjort storheter för oss och vi ska följa Gud för vår egen skull. Låter lite bättre än att säga att Gud krossade egyptierna men räddade oss.

Våra lärda visste att man inte kunde bara läsa allting i Torahn okritiskt, det handlar om att välja vad man lägger betoningen på för att inte hamna fel. Pesach ska inte handla om våra fienders undergång, utan vår tacksamhet för en grundläggande och livsviktig del av livet - frihet.

Chodesh tov (ha en god månad),
blog comments powered by Disqus