Som jag skrev i förra inlägget hittar man allt möjligt på Twitter. Jag följer även AmnestySverige där. Sorgligt nog är en del judar negativa till människorättsorganisationen, för att det är inte ovanligt att Israel får smaka på deras kritik, men det jag såg idag bekräftade varför jag stödjer dem:
AmnestySverige På torsdag har vi rekryteringsmöten i Malmö, Göteborg, Uppsala, Stockholm och Lund. Fight for Human Rights! http://bit.ly/c1DY9aDe värvar alltså medlemmar i stora städer runtom i Sverige, men klicka på länken så får ni se något intressant. I de olika lokalorganisationernas program för den kvällen nämns många länder och områden där övergrepp sker:
Kina, Iran, Burma, Turkiet, Nordafrika, Uzbekistan, Rwanda, Zimbabwe.Många problem som ska tas upp på agendan:
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, genusverksamhet på skolor, kvinnors rättigheter, juridiska frågor, kampanjaktiviteter, dödsstraff, studentgruppsengagemang, fackliga frågor, hbt-frågor, jämställdhetsfrågor, företagens ansvarsskyldighet.
Finns det något som lyser med sin frånvaro?
Endast i Lund hittar vi följande:
Brian Dooley, en av Amnestys utredare, kommer att hålla ett föredrag om situationen i Gaza.
Min poäng?
Ja, Israel är ansvarig för övergrepp mot mänskliga rättigheter och det är något som måste uppmärksammas och åtgärdas. Men om man skulle döma av nyheterna, surfa runt i den svenska bloggvärlden, lyssna på hur vänstern går igång hela tiden eller av hur Israel fördöms i FN, skulle man kunna tro att 97% av kränkningarna i världen sker mellan Medelhavet och Jordanfloden, med en stor fet davidstjärna över dem.
Amnesty visar tydligt att detta inte är fallet. Hemska kränkningar sker världen över och av regimer som är långt värre än den mest högerorienterade regeringen som kunde röstas fram i Israels demokratiska val.
Om bara hälften av all den mediala, politiska och diplomatiska energin som läggs på att peka finger mot Israel, skulle läggas på att uppmärksamma allt det som sker i andra länder, och som nästan bara belyses av Amnesty, ja, hur många fler människor skulle räddas från tortyr,
fångenskap och avrättningar?Om en vecka, måndag kväll, sitter vi runt Sederbordet, håller upp matsabrödet och läser Ha Lachma Anja, som skrevs för nästan 1000 år sedan:
Detta är eländets och förtryckets bröd som våra förfäder åt i Egypten. Alla hungriga, kom och ät med oss! Alla i nöd, kom och fira Pesach med oss. I år är vi här, nästa år är vi i Israels land. I år är vi slavar, nästa år är vi fria!Ingen av oss är riktigt fria, så länge det finns förtryckta människor runt omkring oss. Israel har övertramp och kränkningar att bekänna och dessa ska inte förnekas, men alla svenska judar borde stödja Amnesty och organisationens seriösa och balanserade fokus på världens riktiga skurkar och pirayastater.
Chag sameach!
