Läste just Göran Skyttes kolumn på Svenska Dagbladets hemsida, Svensk fattigdom har många ansikten.
Han menar där att Sverige må vara ha ett av världens högsta levnadsstandarder, men att det dels finns många människor som har svårt att klara sig i vårt samhälle, samt att med andliga mått mätt, så är Sverige ett av världens fattigaste, dvs. minst andliga länder.
Vi är inte det enda land i världen där många människor en söndag hellre ägnar 90 minuter åt en fotbollsmatch än en minut åt själens frälsning. Vi är inte de enda som helst av allt ägnar lördagskvällen åt att äta chips och titta på ännu ett avsnitt med i bästa fall medelmåttiga artister i teves 154:e avsnitt av Melodifestivalen. Men vi är nog bäst i världen på att blunda för att detta är fattigdom. Andlig fattigdom.Han avslutar med följande resonemang:
Just på den sista punkten kan jag nog inte hålla med honom. I den judiska värdeskalan, så har livet och människans fysiska hälsa alltid kommit före den andliga, om bara för att man inte kan ha ett andligt liv om man inte har ett fysiskt sådant också (livet efter döden är något som judendomen avsiktligt inte går särskilt djupt inpå - vi uppmanas fokusera på att leva ett gott liv här och nu, sen får vi se hur det blir med det som kommer efter).En skillnad mellan ekonomisk fattigdom och andlig fattigdom är uppenbar. Om min ekonomiska fattigdom ökar och ökar så märker jag det genom att jag får mindre och mindre mat att äta och till slut dör jag av brist på näring.
Om jag inte tillför min ande och själ andlig och själslig näring tynar också den bort – men det är inte lika uppenbart för den som är med om det.
Om man är ett kroppsligt lik blir man förd till sista vilan, men som andligt lik kan man sitta kvar i soffan och glo på stupida meningslösheter under många år. Därför är, enligt min mening, andlig fattigdom mer sorglig än ekonomisk fattigdom.
Men argumentet kvarstår: Sverige är ett land som är fattig på andlighet. Och jag skulle tillägga att det räknas inte som riktigt rumsrent att tala högt om det heller. Läs bara 90% av kommentarerna till Skyttes kolumn för att se bevis på detta.
Andlighet och religion i många olika former har funnits med genom hela mänsklighetens utveckling, från grottmänniskorna till idag och det är absurt att tro att människan kan bara kasta av sig det nu, i den vetenskapliga tidsåldern. Vetenskapen har förklarat hur vi kom till, men har inte och kommer aldrig kunna förklara VARFÖR vi finns till. Såvida man inte svarar på den frågan med att säga "Slumpen och därför spelar inget någon egentlig roll!" , så måste man söka svaret genom den andliga och religiösa sfären.Och där, tycker både Skytte och jag, så skjuter svenska folket sig själva i foten och det kommer märkas i förr eller senare.
Vad tycker du? Är Sverige fattigt på andlighet och är det i så fall något problematiskt?
Shavua tov,
