Jag tycker det är väldigt roligt och spännande när man gräver lite djupare och ställer frågor om våra texter och om judendomen generellt. Vi tar allt för mycket för givet i vardagen och vi borde egentligen ifrågasätta vår religion, våra traditioner, ja, hela vår omvärld mycket mer än vi gör.
Därför uppskattade jag Paulinas fråga, som hon ställde om förra veckans parasha (veckoavsnitt):
I veckans parsha (den vi läste igår) finns en del om kostnaderna för tabernaklet. Det är en lång uppräkning av penningbelopp. Vad är grejen med det? Vad har det för betydelse?Texten Paulina syftar på är början av andra hälften av veckans dubbelparasha, Pekudej och ni kan hitta den svenska översättningen här.
Paulina, det finns en väldigt fin tolkning som ger svar på din fråga och den hittas i den rabbinska litteraturen. Jag hittade en sammanfattning av det i kommentarrutan av min Chumash (boken som innehåller alla de bibliska texterna man läser i synagogan), Etz Hayim. Så här står det:
In this parashah, Moses gives a detailed accounting of the expenditures [utgifterna] for fashioning the tabernacle and its furnishings [inredning].Även om en ledare själv är ärlig kommer vissa andra alltid att vara misstänksamma mot dem. Det gäller alltså att undvika dessa negativa intryck innan de ens uppstår, genom att agera på ett sätt som inte lämnar plats åt tvivel. En enda incident av tvivelaktiga handlingar kan ge intryck som varar i många år framöver.
Why did Moses feel obliged [förpliktigad] to give this detailed account ? Some Israelites knew that they would have taken advantage of handling all that gold and silver for their own enrichment [berika sig själva]. They suspected Moses of being no better than they were. Thus the Midrash emphasizes that leaders of the community must be above any suspicion of personal aggrandizement [öka sin makt/status/rikedom]. The family that prepared the incense [rökelse] for the Temple services would never let their relatives wear perfume, lest some people suspect them of using Temple incense for their personal benefit. The official who supervised [övervakade] the shekel offering would wear a special garment [klädesplagg] with no pockets and no long sleeves when he did so, so that no one would suspect him of pocketing public funds. "A person should strive [sträva] to please people as strenuously [energiskt] as one strives to please God" (Exodus Rabbah 51:2).
Här är den svenska offentlighetsprincipen ett föredöme, när den fungerar. Som domaren Louis Brandeis sa: "solljus är det bästa disinfektionsmedlet" (som jag senast citerade i inlägget om mitt eget öppenhetsfall). Vi måste värna om öppenheten och vår ärlighet i många offentliga sammanhang. Har ni fler frågor är ni välkomna att ställa dem när som helst här på bloggen! Kol tuv,