Er Torahblogga!

Hej!

När jag fixade till undersökningsrutan på förra inlägget, om annonser, med hjälp av Polldaddy.com, kom jag att tänka på den förra undersökningen jag satte upp, där jag frågade er läsare om vad ni helst ville läsa om på Torahblogga.

Nu redovisar jag resultaten:




84 röster (man kunder välja flera alternativ, så det är inte fullt så många som röstade) och jag måste erkänna att jag var lite glatt överraskad av era svar. Jag kanske underskattade hur många av er som verkligen är intresserade av judendom, torahstudier och traditioner. Vad roligt!

Tack alla för att ni röstade. Hoppas att ni fortsätter att komma med kommentarer och synpunkter.

Kol tuv,

Att annonsera eller inte annonsera...

Hej!

Jag har funderat på en fråga och jag vill göra höra vad ni läsare tycker om saken. (Läs inlägget först och rösta sedan längst ner, eller till höger, i marginalen.)

På Google-bloggar som denna (.blogspot.com) finns det möjlighet att ha små annonser i marginalen och/eller mellan inläggen och få in lite pengar. Programmet heter AdSense och ni kan läsa mer om det här. Blogginnehavaren får oftast betalt varje gång som en läsare klickar på en annons.

Jag har aldrig funderat på saken eftersom jag jobbar på en judisk församling och bloggen ingår i min verksamhet, men sen kom jag på att det skulle vara ett sätt att samla in pengar till Tsedaka.

Tsedaka motsvarar konceptet välgörenhet, men ordet betyder rättvisa. Att ge tsedaka till de som har mindre är inte något man gör för att man är snäll - för att man vill göra väl - utan för att det är en grundläggande rättvisa att de som har mer hjälper de som har mindre. Judinna i Sverige skrev väldigt finnt om Tsedaka på sin blogg.

Jag tänker alltså att om jag inför annonser på Torahblogga är det enbart för att pengarna som kommer in ska gå till att göra världen mer rättvis. Ni läsare kan då bidra genom att då och då klicka på annonserna och dra in mer pengar. Det kan handla om 5 kr per månad eller kanske 50 kr per månad, men det är i alla fall något.

Varje gång Google betalar ut något till Torahblogga redovisar jag det här på Bloggen och ni läsare får rösta om vilket ändamål ni vill att resultatet av era klickar ska gå till.

Vi läser i Shemot (2 moseboken) 38:21:

Följande är en redovisning av hur mycket som använts till boningen, till boningen för förbundstecknet. Den sammanställdes på Moshes befallning av leviterna under ledning av Itamar, prästen Arons son.

Moshe gav en offentlig redovisning över de medel som hade samlats in till Mishkan när den var klar. Om vår främsta ledare genom tiderna gjorde det, och ingen skulle kunna misstänka honom för fiffel, då ska vi alla, alltid redovisa insamlade ekonomiska medel och vad de går till.

Vad tycker ni om denna idé? Ni kan rösta nu här nedan, eller till höger, i marginalen!

Kol tuv,

Märkliga judar...

Hej!

Så här strax innan Pesach har jag fullt upp! Det planeras och det undervisas och det diskuteras. Pesach, pesach, pesach.

Bara 8 dagar kvar till första sederkvällen. Då är det skönt att ta ett steg tillbaka och med lite distans fundera kring vad det är vi egentligen håller på med.

Det här med att helt rensa sitt hus från alla produkter där vatten kommit i kontakt med något sädesslag i mer än 18 minuter (pasta, flingor, fiskpinnar, glass) - det känns ju rätt märkligt sett utifrån.

När jag går i dessa tankar (vid i stort sett varje judisk helg) börjar jag nynna en liten låt som heter "Cause I'm a Jew, I Do That Too" (För att jag är jude gör jag det också), från Country Yossi and the Shteeble-Hoppers (shtiblar var små, informella, österuropeiska synagogor - tack Chris!).

Country Yossi (http://countryyossi.com) skrev om texten på 50- och 60-tals hits, så att de fick ett humoristiskt, men ortodoxt judiskt tema, t.ex "And Then He Kissed Me" blev "And Then He Patched Me" om en sträng lärare på en pojkjeshiva som ger busiga pojkar en dask på skjärten (på yiddish en "patch"), eller "Because You're Mine, I Walk the Line" blev den ovannämnda "Cause I'm a Jew, I Do That Too", en sång om alla märkliga ritualer som religiösa judar gör.

Jag hittade detta på YouTube, en kille som sjunger solo (och missar en del i texten):



Texten till "Cause I'm a Jew" är också värd en extra titt, då det finns en hel del obskyra traditioner som jag aldrig gjort. Jag har lagt till vissa förklaringar inom klamrar:

CAUSE I'M A JEW...

I wear a kipa on this head of mine. [kallot]
I daven mincha in the proper time. [eftermiddagsbönen]
and by Havdalah in my pockets I put wine
cause I'm a Jew I do that too.
[Havdala avslutar Shabbat. Det finns en traditionbaserad i vidskepelse - vissa doppar fingrarna i vinet efter ceremonin och rör vid tinningarna för att få visdom och fickorna för att få välstånd]

I put my sh'lok down when it starts to rain. [vet ej vad en sh'lok är. Vet någon annan vad det är?]
I shake a lulav, which my neighbors think insane [De fyra arterna till Sukkot]
I like to bury my gefilte fish in chrein [Typisk judisk fiskrätt, ätes ofta med pepparot = chrein]
Cause I'm a Jew I do that too.

Chorus:
Cause I'm a Jew, cause I'm a Jew, I do that too,
because the Torah tells me to, I do that too,
I do the strangest things a man could ever do,
cause I'm a Jew I do that too.

Oh there are times when I where sneakers with my suit
and I must confess that it looks rather cute [på fastedagar ska man inte ha läderskor på sig]
and there is a time when we must send each other fruit... [Tu beShvat och även Purim]
cause I am a Jew I do that too.

Oh once a year I twirl a chicken over my head
and it wouldn't be that bad if it were dead [en kontroversiell ritual som heter Kapparah]
and there's a time when I go outside and burn my bread [bränna Chametz morgonen innan Pesach]
cause I'm a Jew I do that too.

Chorus: Cause I'm a Jew, cause I'm a Jew...

Oh Once a month I go outside and bless the moon [man går ut för att välsigna den nya månen]
and once a year I have to eat all afternoon [osäker, kanske innan Jom Kippur?]
and there's a time a pound my chest and sing a tune [på Jom Kippur, som tecken på bot]
cause I'm a Jew a do that too.

On Pesach I will drink four cups of wine, it's true
and then eat matzah till I have no strength to chew [vid Pesachsedern ska man äta matsa och
then I eat horseradish until I am turning blue maror = bittra örter]
cause I'm a Jew I do that too.

Chorus: Cause I'm a Jew, cause I'm a Jew...

På den här judiska musiksajten, MostlyMusic.com, kan man beställa hela skivan, Wanted och även höra ett klipp från den riktiga inspelningen.

Kol tuv,

Vajikra - en nära-glöden upplevelse

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Vajikra, som är första veckoavsnittet i sefer Vajikra, Tredje moseboken. Den får sitt hebreiska namn, som alla moseböckerna, från det första (utmärkande) ordet i boken:

Herren kallade (vajikra) på Moshe och talade till honom från uppenbarelsetältet.

Vajikra betyder alltså "Han (Gud) kallade". Nästan hela boken är ett kall från Gud till människan att kliva fram och engagera sig i en relation med det gudomliga, att bli mer helig.

Vajikra är en av de svårare böckerna i Tanach (den hebreiska bibeln) för den moderna läsaren att ta sig in i, eftersom den innehåller knappt några berättelser, utan nästan bara lagar och instruktioner.

Av dessa lagar och instruktioner är betoningen på Cohanim, prästerskapets verksamhet, dvs. främst offer och renlighetslagar. Det är lätt i Vajikra att missa skogen för alla träden. Texterna innehåller långa, beskrivningar av offerritualerna och det är svårt för oss att relatera till dem:

Om han ger ett brännoffer från småboskapen, ett får eller en get, skall det vara ett felfritt handjur. Han skall slakta det vid altarets norra sida inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall stänka dess blod runt om på altaret.
Sedan styckar han det, och prästen skall lägga styckena och huvudet och det feta ovanpå veden som brinner på altaret. Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter offrar prästen alltsammans genom att bränna det på altaret. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.

Hoppas du inte håller på att äta en hamburgare just nu...

Sedan Templet i Jerusalem förstördes, år 70 v.t., har det judiska folket inte offrat. Rabbinerna vid den tiden använde offergudstjänsternas struktur för att forma bönegudstjänsten. Avodah - att tjänstgöra Gud med offer - blev till Avodah shebaLev - att tjäna Gud med hjärtat, dvs. bön.

En av våra främsta rabbiner, Rabbi Moshe ben Maimon, kallad Maimonides på grekiska och Rambam (efter förkortningen av hans initialer) på hebreiska, som levde i Egypten på 1100-talet menade att Gud inte ville ha djuroffer av oss egentligen, men inget folk på den tiden stod och sa böner till Gud för att kommunicera - alla slaktade offer.

Hade Gud befallt folket att börja be hade det varit helt främmande för dem och då hade det blivit ett rejält misslyckande av det hela. Istället gav Gud folket instruktioner om hur man skulle offra, men när folket var moget för det, lät Gud Templet förstöras och bönen blev normen. Nu har vi uppnått Guds ideal, menade Rambam.

Rabbi Moshe ben Nachman, Nachmanides, eller Ramban, en annan av våra främsta rabbiner, som levde i Barcelona på 1200-talet, var inte rationalist som Rambam, utan mystiker. Ramban såg offren som något djupt andligt och viktigt för människan. Djuret blev ett ställföreträdande offer för människan som kommer med det. Det gäller för människan att internalisera offret och genom den stärka sin relation till Gud.

Oavsett vem av herrarna man håller med, är en sak tydlig: ordet för offer, קרבן - KoRBan, kommer från ordet קרוב - KaRoV, som betyder "nära".

Korbanot har vi för att närma oss Gud, oavsett om vi gör det med ett får, eller med våra egna hjärtan. Avståndet mellan Gud och Hans skapelser är för stort och Han kan inte överbrygga detta avstånd på egen hand. Gud behöver att vi kliver fram för att göra en del av jobbet. Gud längtar till oss och vi ska, genom Vajikra, hitta tillbaka Gud.

Det ringer. Kommer vi lyfta luren?

Kol tuv,

Bibelns berättelser blir aldrig gamla!

Uppdatering 6 april: Nu har DN skrivit om serien Kings också. Vi får hoppas att den snart kommer till Sverige!

--------------------------------

Hej!

Såg första avsnittet av en otrolig serie som just har sett dagens ljus i Amerika. Serien heter Kings och baserar sig på Första Samuelsboken i Tanach (den hebreiska bibeln), men serien utspelar sig i ett sorts nutid, i Gilboa, ett land som liknar USA.

Istället för en president har de en enväldig kung, Silas Benjamin (från Bibelns Shaul, eller Saul från Benjamins stam) som har enat sitt rike genom krig och har nu invigt sin nya huvudstad Shiloh, som liknar New York. Silas verkar ha valts av Gud och har stöd av en mäktig religiös ledare Reverend Samuels (Bibelns profet, Shmuel eller Samuel).

Kungen för krig med ett annat land, Gath (i Tanach var Gat filistéernas huvudstad och Shaul startade krig med filistéerna) och kriget går dåligt för att Gaths militär har avancerade pansarvagnar, en modell som kallas för Goliath.

Den unge David Shepherd (Bibelns David var en "shepherd", dvs. fåraherde) är soldat i Silas armé och blir berömd när han lyckas förstöra en av dessa Goliath-pansarvagnar, samtidigt som han räddar kungens son Jack (Bibelns Jonathan).

Silas ser David som en PR-bonus och utnämner honom till presstalesman för militären, men David är inte så lättmanipulerad som han verkar. Han inleder också ett förhållande med prinsessan Michelle (Shauls dotter heter i Bibeln Michal, och blev Davids hustru).

Tack vare Davids hjältemod finns det möjlighet till eldupphör i kriget mot Gath, men kungens svåger, en bankman som finansierar hela riket, kräver ett nytt offensiv för att tjäna mer pengar. Silas känner sig tvungen att gå med på det, annars drar svågern igång en djup ekonomisk kris.

När offensiven kommer igång förbannar Reverend Samuels kungen för att inte följa Gud. "Nu har Gud förkastat dig och valt en annan till kung." (I Bibeln förkastas Shaul för att han flera gånger visade mycket dåligt omdöme och sist inte lydde Shmuels order om att döda alla amalekiter, något jag skrev om här: http://torahblogga.blogspot.com/2009/03/shabbat-zachor-att-utplana-ondskan.html.)

Det var bara det första, extralånga avsnittet, men om man känner till berättelsen vet man att resten av historien handlar om hur Shaul sjunker djupare ner i paranoia och vansinne. Så småningom försöker han döda David. Tillslut dör Shaul på slagfältet tillsammans med hans son Jonathan och David blir ny kung över Israel.

Här har ni i alla fall seriens trailer. Jag har sett första avsnittet och är mäkta imponerad. Vet tyvärr inte när den kommer till Sverige, men de avsnitt som har sänts i USA kan laddas ner från nätet (inte för att jag någonsin skulle göra något sådant!).


Kol tuv, PS. Du kan läsa om hur Shaul blev vald till kung av Shmuel här: http://torahblogga.blogspot.com/2008/09/shoftim-ii-biblisk-demokrati.html

Nissan - först och främst och fritt

Hej!

Idag är det första dagen i den nya månaden Nissan. I Torahn heter månaden Aviv, som betyder Vår (eftersom det räknas som det är nu våren är i full gång).

Nissan räknas som den första månaden i det judiska året, fast man firar Rosh haShana (det judiska nyåret) om sex månader, på den första dagen i månaden Tishrei - den sjunde månaden.

Tishrei har fått högre status i den judiska kalendern eftersom den är full av helger (Rosh haShana, Jom Kippur, Sukkot, Shmini Atzeret och Simchat Torah) men det är ändå månaden Nissan som kallas för haChodesh - "Månaden med stort M".

I Shemot (2 moseboken) kapitel 12, får folket som en enhet den första mitsvan, budet och det är att de ska hålla månaden Nissan som den första månaden och under den månaden ska man fira Pesach:

Herren sade till Mose och Aron i Egypten:
"Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad."

Sedan följer en beskrivning av vad folket ska göra på den 14 Nissan, kvällen för den 10 plågan, de egyptiska förstfödda sönernas död.

"Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll.
...
Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker.
Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det."

När man utfört denna kusliga rit ska man sätta sig ner och äta middag just när dödsängels passerar ("pasach") förbi israeliternas hus och drabbar egyptierna:

"Köttet (pesachlammet) skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd (matsa) och beska örter (maror).
...
Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk.
Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom - jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten."

Pesach, Matsa och Maror är sederkvällens kärna. De är de symboliska elementen som kvällen kretsar kring. Vad vi läser om här är sederns embryo - israeliterna är fortfarande förslavade och väntar på sin frihet, därför har de på sig ytterkläder, skor och håller i en vandringsstav - de ska alldeles snart rusa iväg.

När vi firar sedern första (och andra) kvällen Pesach är vi fria och därför lutar vi oss tillbaka och tar hela kvällen på oss. Kontrasterna är mycket stora, men Pesach, Matsa och Maror finns med och kopplar ihop de två middagarna och hela helgen:

"Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.
I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel.
...
Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag.
Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd."

En röd tråd under Pesachsedern är fokuset på det pedagogiska, på vikten att förmedla Pesachs budskap till sina barn. Barnen uppmuntras att fråga sina föräldrar och föräldrarna har en plikt att sätta sig ner med sina barn och förklara:

Dessa regler skall gälla för er och era barn i all framtid.
När ni kommer till det land som Herren har lovat att skänka er skall ni hålla fast vid detta bruk.
Och när era barn frågar er: Vad betyder detta bruk?
skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren; när han dödade egypterna gick han förbi israeliternas hus och skonade våra hem."

Intressant är att rabbinerna verkade inte gilla denna förklaring lika mycket som en annan som hittas i Devarim (5 moseboken), så det är inte egypternas död som man fäster fokuset på:

När din son en gång frågar dig:
"Vad är meningen med de lagar, stadgar och föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett er?"
då skall du svara honom:
"Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. Inför våra ögon gjorde Herren i Egypten stora tecken och under, som drabbade farao och hela hans hov, men oss förde han ut därifrån och ledde oss hit för att ge oss det land han med ed har lovat våra fäder. Och Herren befallde oss att lyda alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, till gagn för oss själva i all vår tid, så att han låter oss leva, som han har låtit oss göra intill denna dag. Vi är rättfärdiga om vi inför Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag, så som han har befallt oss."
Devarim 6:20-25

Gud har gjort storheter för oss och vi ska följa Gud för vår egen skull. Låter lite bättre än att säga att Gud krossade egyptierna men räddade oss.

Våra lärda visste att man inte kunde bara läsa allting i Torahn okritiskt, det handlar om att välja vad man lägger betoningen på för att inte hamna fel. Pesach ska inte handla om våra fienders undergång, utan vår tacksamhet för en grundläggande och livsviktig del av livet - frihet.

Chodesh tov (ha en god månad),

Er kära Torahbloggare: nu också i radion!

Hej!

Nu är jag i rampljuset igen. Suck, det är inte lätt att vara populär, ska ni veta!

Jag medverkar i ett program på P1 nu på söndag, 29/3, som heter Gudstjänst. Det är ett program som tar upp religiösa teman, men det är inte bara kristet, de försöker ha med andra religioner också.

Denna gång handlar det om tröst i religionen, ett ämne som jag hade litet svårt att ta mig an, då jag inte ser på min religion som något att just ge mig tröst, utan mer att utmana mig att bli bättre.

Intervjun gick ändå bra, tror jag. Jag kanske låter som en babblande idiot. Om så är fallet, kommer jag att behöva tröst...

Lyssna kl. 11.03 på söndag, den 29 mars, eller på nätet, efter sändningen:

http://www.sr.se/sida/default.aspx?programID=945

Ni får gärna säga vad ni tyckte om programmet och min insats i kommentarrutan här nedan...

Kol tuv,

Vajakhel - ett anti-vardagsexperiment

Hej!

Tack igen till alla som lämnat varma välönskningar till mig och min familj. Min lilla tjej är på bättringsvägen och förhoppningsvis springer och leker hon med sina kompisar på dagis igen nästa vecka.

En liten kort reflektion om veckans avsnitt.

Det är årets första dubbelavsnitt, Vajakhel och Pekudej. Ibland så kommer dessa dubbelavsnitt, då alla de 54 parshioten ska hinnas med på ett år och vissa veckor, som när Shabbat kommer under helgen Pesach eller Sukkot, läser man inte ett avsnitt i ordningen, utan ett utvalt stycke om helgen.

Därför behöver parshiotsystemet vara flexibelt för att vissa år behöver man fler veckoavsnitt - då skottmånaden Adar I sätts in för att jämna ut kalendern med årstiderna - och andra år färre. Den judiska kalendern är ett mycket intrikat system som utvecklades och fastställdes för 1700 år sedan av våra rabbiner. Med (gåsfjäder)penna och (pergament)paper designade de kalendersystem och räknade så att det skulle stämma 6000 år in i framtiden!

De var alltså rätt optimistiska om det judiska folkets fortlevnad och än så länge har de haft rätt.

På prat om den judiska kalendern, så får vi några viktiga regler för vår viktigaste helgdag i avsnittet Vajakhel:

Mose samlade hela Israels menighet och sade:
"Detta är vad Herren har befallt er att göra: Sex dagar får arbete (Melacha) utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete (Melacha) på den dagen skall dödas. Ni skall inte göra upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor."

Först en liten kommentar om det där med dödstraff:

I kommentarerna till inlägget om parashat Mishpatim i en diskussion med Bronsek om dödstraffet inom judendomen redovisar jag för de tunga restriktionerna som judiska lag sätter på dödstraffets tillämpning. Visserligen är straffet för att bryta mot Shabbat döden, enligt Torahn, men det tolkas mer som en understrykning av hur viktigt och seriöst Shabbatbudet är, än en praktisk uppmaning till att döda alla judar som inte håller Shabbat.

När vi kommit förbi det kan vi observera något intressant. Dessa tre verser som inleder parashat Vajakhel verkar inte ha något med resten av avsnittet att göra, då allt annat handlar om hur folket donerar material till Mishkan (tabernaklet) och hur utvalda hantverkare sedan sätter igång och bygger tempeltältet.

Varför denna orelaterade korta inledning om Shabbat?

En viktig rabbinsk tolkningsprincip är att när A och B kommer bredvid varandra i Torahn, men verkar inte ha något att göra med varandra är det ingen slump. De är djupt sammanlänkade, men inte på ett uppenbart sätt. Det krävs lite finess i tolkningsprinciperna.

Det är faktist genom denna princips applicering på Vajakhel som vår tradition kommer fram till alla de invecklade lagarna om Shabbat. Vad är det för arbete, Melacha, som är förbjudet på Shabbat? Är det bara elden, som nämns här?

Nej, förbudet mot att arbeta på Shabbat är Moshes inledning till byggandet av Mishkan, Moshe påminner folket att inte jobba på Mishkanbygget under Shabbat.

Slutsatsen:
Alla sysslor som ingår i byggandet av Mishkan är självaste definitionen av Melacha - arbete. Den rabbinska traditionen vaskar fram 39 kategorier av arbete som har med Mishkanbygge och andra områden som är förbjudna på Shabbat.

Det är inte alla av dessa 39 kategorier som kommer från Vajakhel, men en hel del av dem gör det. Här är en riktigt bra lista, från OU.org (på engelska) med varje kategori länkad till en djupare förklaring om denna Melacha (syssla) och dess underkategorier. Ex. nr 11 är Knotting (att knyta knutar). Klicka på den och läs om det är förbjudet att knyta sina skosnören eller inte...

1. Carrying
2. Burning
3. Extinguishing
4. Finishing
5. Writing
6. Erasing
7. Cooking
8. Washing
9. Sewing
10. Tearing
11. Knotting
12. Untying
13. Shaping
14. Plowing
15. Planting
16. Reaping
17. Harvesting
18. Threshing
19. Winnowing
20. Selecting
21. Sifting
22. Grinding
23. Kneading
24. Combing
25. Spinning
26. Dyeing
27. Chain-stitching
28. Warping
29. Weaving
30. Unraveling
31. Building
32. Demolishing
33. Trapping
34. Shearing
35. Slaughtering
36. Skinning
37. Tanning
38. Smoothing
39. Marking

Jag ska erkänna att jag inte håller på Shabbat enligt de 39 kategorierna. Jag har en hel del saker som jag inte gör (jag använder inte pengar, ritar eller skriver inte, bloggar inte mm.), men en hel del saker som jag gör (jag använder t.ex. elektricitet, som ortodoxa judar inte gör).

Som ni ser om ni klickar runt lite på kategorierna så blir det lite väl finstillt, i alla fall för min smak (ex. nr 20 Selecting - att välja ut, så ingår det inom sållandet att man inte får sålla bort bitar av paprika från en sallad om man inte gillar paprika, men man får äta runt paprikan!).

För mig så är principen bakom melachoten något annat. Det handlar om att förhöja känslan på dagen och då är det ingen del av ens dag som inte ska påverkas. Det ska kännas in i benmärgen att det nu är Shabbat och alla vanliga levnadsregler och vanor nu är förändrade. Det är alltså viktigt att bryta känslan av vardagsvana och få sig en liten semester från sin vanliga tillvaro.

Så många av oss är sönderstressade av den malande vardagsrytmen och Shabbat ger oss en möjlighet till denna unika semestern i tid, inte rymd.

Jag uppmanar folk inte att följa alla dessa regler, utan göra Shabbat speciellt genom att välja lite och plocka det som känns rimligt och möjligt att följa. Efter att man vant sig vid att göra vissa uppoffringar i sin tillvaro på Shabbat kan man kanske ta på sig en till sak, en bit i taget.

Om det inte känns givande efter några veckor, är det ingen som kommer att slå en på fingrarna om man slutar med det. Experimentet kan leda till oväntade insikter i vad som är viktigt och givande för en själv. Det är det man vinner mest på, tror jag.

Shabbat shalom,

Två saker...

Hej!

Snabb uppdatering av två saker.

1) Först och främst, så mår min lilla dotter mycket bättre nu. Hon har inte haft feber på hela dagen och det är en stor lättnad. Tack alla för era varma kommentarer!

2) Och för er som missade SVTs program om Purim, som var mycket fin, kan ni se den här på SVT.se, fram till den 16 april: Purim - judiskt högtidsfirande. Det var en riktig kick att se elever spela upp mitt manus på TV! Ni kan läsa manuset här: Purimspiel.

Kol tuv,

Att uppskatta det som inte märks...

"Don't it always seem to go – you don't know what you got til it's gone..."

från sången Big Yellow Taxi av Joni Mitchell

I två veckor har min lilla dotter, 2 år och 4 månader gammal, haft feber av och till och illaluktande urin. Vi hade varit och tagit prov två gånger hos barnmedicinen och tillslut var febern så hög att vi åkte in till barnakuten i söndags.

Där, efter 8 timmars väntan, fick vi äntligen bekräftat att hon hade en urinvägsinfektion som hade vandrat upp till njurarna.

Jag påminns om en Beracha (välsignelse) som man ska faktiskt säga efter toalettbesök, Asher jatsar:

Välsignad vare Du, Herren, vår Gud, världens härskare, som har format människan med vishet och skapat i henne flera öppningar och flera håligheter. Uppenbart och känt är det inför Din härlighets tron, att om någon av dem förblev öppen eller någon av dem förblev sluten, skulle det vara omöjligt att överleva och träda fram inför dig. Lovad vare du, Herre, som läker allt kött och gör underverk.

Asher jatsar et haAdam bechochma - ...som har format människan med vishet: Gud har använt sin vishet i formandet av oss människor - se vilket intrikat och snillrikt instrument våra kroppar är! - men Gug har också format oss människor med visheten att själva lära oss om kroppen och försöka laga den när den inte fungerar som den ska.

Nekavim nekavim, chalulim chalulim - flera öppninger och flera håligheter: Öppningarna är munnen, näsborrarna m.fl. som leder in och ut från kroppen. Håligheterna syftar på de inre utrymmen där organen sitter. Även de antika rabbinerna förstod att skulle någon av organen eller öppningarna som ledde till dem inte fungera rätt så skulle det innebära stor fara för resten av kroppen.

Rofeh chol-basar, umafli la'asot - ...som läker allt kött och gör underverk: Med tanke på allt som kan gå fel i kroppen, är det ändå ett mirakel att kroppen fungerar som felfritt som den oftast gör. Tyvärr är många av oss alltför upptagna med vardagen för att ta den tid och verkligen uppskatta vilket under livet faktiskt är.

Jag tror inte att sjukdomar och handikapp har ett syfte som sådant - det är en tragedi när människor lider eller dör av dem. Jag vägrar tro på en Gud som låter saker inträffa för att vi som har kvar vår hälsa ska uppskatta den, men man kan inte heller bortse ifrån att hade vi aldrig blivit sjuka, skulle inte vi uppskatta vår hälsa och våra kroppar för de intrikata skapelser de är.

Baruch haShem (tack och lov) kunde läkarna konstatera, efter ett ultraljud, att min dotters organ inte ännu hade tagit skada av infektionen och hon sattes på antibiotika. Förhoppningsvis går feber ner snart så att hon åter kan springa och leka på dagis med sina kompisar nästa vecka.

Hon kommer snart att glömma sjukdomen, men jag och min fru har en förnyad uppskattning för livets helighet.

Kol tuv,

Purimpjäs på SVT!

Hej!

För några dagar sedan skrev jag om Purimpjäsen som jag skrev till mina elever på den judiska skolan.

I år så återanvände de pjäsen och spelade upp den för församlingen. Då var Sveriges Television där och filmade. Pjäsen, eller delar av den kommer nu att sändas i SVT2 nu på söndag, kl. 16.30!

Det ska verkligen blir roligt att se hur det gick för eleverna. Missa inte programmet!

Kol tuv,

Bara i New York!

Hej!

Det dystra ekonomiska läget i USA slår hårt mot alla sorters människor - även nyutbildade kantorer* får hitta nya sätt att försörja sig själva och få den erfarenheten som församlingar efterfrågar.

Här är ett roligt klipp som min bror (nästan färdigutbildad rabbin) skickade mig, om en kantorselev på hans skola, JTS - Jewish Theogical Seminary.

Vad kan jag säga om klippet? Bara i New York!



Kol tuv,

* En judisk kantor är en person vars främsta uppgift är att leda gudstjänsten i synagogan, inte, som i kyrkan, den som spelar orgeln.

På andra sidan...

Hej!

Man vet aldrig vad som kan hända en vanlig Shabbat i synagogan...

För många år sedan blev jag och min bror förtjusta i en riktigt rolig independent film om några idioter som försöker filmatisera Bibeln. Det är en mockumentary (fejk dokumentär) som heter The Making of ...And God Spoke från 1993.

Här ser ni ett klipp när de ska filma Kain och Abels brottningsmatch. Jätteroligt!



En Shabbatmorgon, när jag och min bror var i synagogan, fick vi syn på killen som spelar producenten i filmen. I Stockholm! I vår synagoga!!! Vi gick fram och presenterade oss och han var lika chockad att någon hade sett denna obskyra film i Sverige.

Han hette Stephen Rappaport och bodde nu i Stockholm. Han var sekulär jude, som fick för sig att han ville se synagogan. Vi bjöd hem honom på Shabbatlunch och har hållit kontakten sen dess.

Här har ni ett YouTube-klipp av The Stephen Rappaport Band. Stephen är alltså inte bara skådespelare, utan även dramatiker, sångare, musiker, och regissör (hans hemsida...). Han sätter regelbundet upp sina föreställningar och konserter runt om i Stockholm (bl.a. på TeaterStudio Lederman).

Här är ett klipp när han sjunger The People on the Other Side, som handlar om utanförskap, fördomar och en nyfikenhet att bryta ner dessa. Enjoy!



Kol tuv,

Israel eller Kina - vilket är värre?

Hej!

Så här sa Per Gahrton vid Stoppa matchen demonstrationerna (kravallerna?):

EU har sanktioner igång mot drygt 20 länder, däribland Vitryssland, Burma, Elfenbenskusten, Iran, Liberia, Libyen, Haiti, Libanon, Syrien, Moldova, Sierra Leone, Nordkorea, Sudan, Syrien, Uzbekistan, Zimbawe. De är inga mönsterdemokratier. Ändå har ingen av dem, enligt Amnesty och Human Rights Watch, begått lika många sorters människorättsbrott som Israel.

Visst är det klart att Israel är mycket värre än Nordkorea, Iran, Sudan och Zimbabwe. Gahrton menar att det är skandal att Israel inte sanktioneras av EU. Ett land som Gahrton inte nämner är Kina. Kommunistiska Kina sanktioneras inte av EU och finns inte med på Gahrtons lista av skurkstater och det är ju bra.

Jag läste just Dalai Lamas uttalanden om ockupationen av Tibet:

- Efter att ha ockuperat Tibet genomförde den kinesiska kommunistregeringen en rad repressiva och våldsamma kampanjer.

- Dessa störtade tibetanerna in i sådant djupt lidande och umbärande att de bildligt upplevde helvetet på jorden. Det omedelbara resultatet av dessa kampanjer var att hundratusentals tibetaner dog.

- Ännu i dag lever tibetaner i konstant rädsla, fortsatte han.

- Deras religion, kultur, språk, identitet är nära att utplånas. Det tibetanska folket ses som kriminella, som förtjänar att dö.

Vilken tur att den svenska vänstern inte luras av sådana farliga demagoger!

För vänstern handlar det inte om kvantitet utan kvalitet. En ockupation av ett land som pågått i 50 år och resulterat i hundratusentals människors död väger inte lika tungt som en som pågått i 42 år och lett till generöst räknat 10000 palestiniers död (och 1500 israeler).

Parallellerna mellan Israel och Nazi-tyskland som så ofta dras av vänstern är ju mycket tydligare än med Kina (eller Nordkorea för den delen).

Tibetanerna är fega t.ex. som inte tar till våld mot Kina, de är inte modiga som som palestinier som spränger sig själva - allt de har är några patetiska munkar som tänder eld på sig själva.

Och tibetanerna har inte stora andliga ledare som de bortgångna Yassir Arafat och Sheik Ahmad Yassin.

Det är tydligt vem som förtjänar den starka kritiken, protesterna och aktionerna. Skönt att ingen demonstrerade på våra gator mot OS i Kina. Det hade varit väldigt orättvist.

Det är uppenbart vilket land västvärlden borde bojkotta. Vi importerar ju knappt från Kina ändå - och de behöver verkligen vårt ekonomiska och moraliska stöd.

Som det står i Torahn:

Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike.
Vajikra (3 mos) 19:15

och

Du skall inte ha dubbla vikter i påsen, varken större och mindre.
Du skall inte ha dubbla mått i huset, varken större och mindre.
Rätta och riktiga vikter skall du ha, liksom rätta och riktiga mått.
Devarim (5 mos) 25:13-15

Allt jag kan säga är vilken tur vi har att media rapporterar mest om världens orättvisaste konflikter och att vi har vänstern som vår moraliska ledstjärna. Annars riskerar vi att protestera fel ockupation!

Kol tuv,
PS. Och ni vet ju hur terrorister håller till med likasinnade. Här är ett inlägg om när Dalai Lama träffade en grupp judiska ledare...


Förtydligande! Att påpeka att det finns en dubbelstandard i Israelkritiken är inte att säga att Israel aldrig kränker mänskliga rättigheter - det gör de. Vad jag menar, om det inte är tydligt nog i mitt inlägg, är att kritiken, demonstrationerna och bojkotten måste vara i proportion till de övergrepp ett land begår. Det dök bara upp ett 30-tal demonstranter utanför Kinas ambassad, när det sker regelbundna demonstrationer med tusentals deltagare utanför Israels ambassad. Det är den dubbelstandard som förlöjligar vänsters anspråk på att slåss för mänskliga rättigheter! Vissa människors rättigheter är mer värda än andras...

Läs mer på DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD 1, 2, 3, 4, 5; AB 1, 2; Dagen 1, 2;

Davis Cup blir modern Purim-saga

Hej!

En till Purim-tanke slog mig just:

Helgen handlar ju om hur antisemiten Hamans planer mot judarna vänds emot honom själv och det slutar med att han hängs i den galge som han tänkte hänga Mordachai i.

En sorts Purim skedde ju i Sverige för bara några dagar sedan! De makter som vill särskilja och isolera Israel gjorde allt för att stoppa eller sabotera Davis Cup-mötet i Malmö.

Resultatet? Israel vann den avgörande matchen och åkte hem som segrare!

Märkligt hur det kan gå till ibland.

Kol tuv,

Läs mer på: DN 1, 2, 3, 4, 5; SvD 1, 2, 3, 4; Dagen 1, 2, 3; AB 1, 2, 3, 4;

Farligt närande?

En liten tanke som slog mig för några år sedan:

Det som livnärde judarna i öknen hette, i bestämd form, המן (haMan) - manna.

Den som hotade judarna i Megillat Ester? המן - Haman.

Slutsatsen: Yttre hot är ofta väldigt närande för det judiska folket, men precis som med mannan i öknen så behöver vi någon gång, för att växa, lära oss leva utan denna näring.

Vad tycker du?

lika närande???

Esters fasta och ett Purimspiel

Hej!

Nu är det strax Purim!

Just nu, kl. 15.45, är jag rätt hungrig för att det är Esters fasta idag fram till mörkrets ingång. Fastan har vi för att minnas Esters fasta och hur hon riskerade sitt eget liv för att rädda oss, sitt folk. Det är här i Megillat Ester, Esters bok, som det beskrivs:

Mordachai river sina kläder i sorg.
Från Megillat Ester - the Graphic Novel

Mordachai berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna. Han gav också Hatak [Esters budbärare] en avskrift av den förordning som hade utfärdats i Susa angående utrotningen, så att han skulle kunna visa skrivelsen för Ester och förklara allt för henne. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och vädja till honom att skona hennes folk.
Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordachai hade sagt befallde hon honom att gå tillbaka till Mordachai och säga:
"Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen."
När Mordachai fick höra vad Ester sagt lät han svara henne:
"Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning."
Då sände Ester detta svar till Mordachai:
"Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad."
Mordachai gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.
Megillat Ester 4:7-17

Judarna klär sig i säckväv och
aska för att sympatifasta med Ester.
Vad Purim handlar om skrev jag om för några veckor sedan i inlägget Purims paradox och en mycket bra och utförlig beskrivning av helgen kan hittas på Akivas blogg, Att vara jude.

Som jag skrev om i ett annat inlägg för Parashat Vaera och Bo, så har jag jobbat på en judisk skola som lärare i judiska studier.

Vi organiserade varje Purim ett s.k. Purimspiel, en pjäs som skildrade Purimberättelsen med barnen i 6:an. Jag skrev pjäsen och regisserade den, tillsammans med elevernas klassföreståndare (tack, Tina!).

Elever hade väldigt roligt och som lärare med speciell passion för vuxenutbildning fick jag den högsta komplimangen man kan få: flera lärare på skolan och föräldrar som kom för att se pjäsen sa att det var en mycket underhållande föreställning ("inte alls som skolpjäser brukar vara!") och att de fick en mycket bättre inblick i berättelsen tack vare pjäsen. Jag kunde inte ha önskat mer.

Här har ni den. Den är lite lång, men om någon tar sig tid att läsa den i sin helhet, hoppas jag att ni också tar er tid att säga vad ni tyckte om den.

Purimspiel

Några kommentarer om utformningen:

• Jag ville ge pjäsen en modern touch som eleverna skulle uppskatta. Därför utgår den ifrån en sorts dokusåpa format.
• Det finns en hel del extra roller i pjäsen, som inte finns med i Megillan, eftersom berättelsen har egentligen bara fyra huvudkaraktärer (tre manliga och en kvinnlig) och klassen hade 22 elever, 12 killar och 10 tjejer. Jag försökte även krympa de stora rollerna och ge mer utrymme åt de små eftersom det var en klass där många ville vara med och synas.
• Klassföreståndaren bad mig att försöka tona ner kapitel 2 i Esters bok, där kungen har en skönhetstävling för att välja ny drottning. Den sexistiska vinkeln kunde lätt bli överdrivet, speciellt när det gäller 12-åringar, som precis börjar komma in i puberteten. Därför hittade jag ett sätt att helt klippa den scenen. Det var jag väldigt stolt över.

Hoppas ni gillade den!

Chag Purim sameach (glad Purim)!

Dogville - ett samhälle förfaller i ondska

Hej.

Såg just filmen Dogville på SVT2. Det var andra gången jag såg den och det var nästan en lika tung upplevelse denna gången också. Det är en film av Lars von Trier som filmades (i Trollhättan) på en soundstage, utan väggar eller bakgrund. Alla hus är målade på ett svart golv - endast människorna är verkliga.



OBS! Här följer en sammanfattning av filmen, där jag även avslöjar det överraskande slutet. Sluta läs här om du inte sett filmen och inte vill veta hur den slutar!

Filmen handlar om Grace, en ung överklass kvinna, som flyr för sitt liv undan maffian och söker skydd i en liten isolerad by, Dogville, långt uppe i bergen. Hon känner sig skyldig för att hon ber invånarna i byn att skydda henne med risk för deras egna liv. Med hjälp av Tom, en ung man som kallar sig för byns filosof, kommer hon på ett sätt att ge något tillbaka.

Grace börjar gå runt i byn och fråga alla om hon kan utföra små sysslor och försöka göra deras svåra, fattiga liv lite lättare. Snart hjälper hon till överallt och blir mycket uppskattad, även älskad. Efter flera månader kommer några män till byn för att sätta upp efterlysningsaffischer - även polisen letar efter henne.

Grace påminns om vilken fara hon utsätter Dogvilleborna för och på Toms uppmaning lovar hon att ge ännu mer och jobba dubbelt så hårt. Men nu börjar en otrevlig utveckling: ju hårdare hon jobbar, desto sämre behandlas hon av invånarna - de uppskattar henne mindre för hennes slit, och börjar använda henne som slav.

Grace tycker synd om människorna och romantiserar deras enkelhet. Hon vill inte säga ifrån, utan förlåter dem för deras synder mot henne. Hon våldtas av en man, vars hustru skyller sedan akten på henne. Snart därefter föraktar byns kvinnor henne, och alla männen i byn (förutom filosofen Tom) börjar rutinmässigt våldta henne.

Grace försöker fly Dogville, men flyktförsöket misslyckas och byborna anklagar henne för dessutom för stöld. Hon vägrar tala i sitt eget försvar och de slår henne i kedjor med ett hundhalsband i metall runt halsen och ett tungt kvarnhjul på andra änden av kedjan (denna scen kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=UBLUcqbK4Bo).

Nu är hon verkligen deras fånge och slav. Hon och Tom håller fortfarande kvar vid en förhoppning om människornas godhet och han uppmanar henne att hålla ett tal inför hela byn. Utan att anklaga eller fördöma ska hon prata till invånarna och konfrontera dem med deras missgärningar. Tom tror att de kommer att göra bot och bli snällare mot henne igen.

Grace håller sitt tal inför hela byn och går sedan tillbaka till sitt skjul i väntan på deras dom. Istället för att "förlåta" henne, inser de vilket hot hon är emot dem. Kollektivet vill inte handskas med sina synder, utan vänder sig emot henne. De tvingar Tom att välja mellan Grace och Dogville.

Han kommer till henne och säger att han valt henne och vill som belöning ha sex med henne. "Om du vill ha mig, får du hota mig som alla andra män i byn och ta mig, men jag hoppas att det inte är vad vårt förhållande handlar om." Hon får honom att se sitt eget hyckleri och även han vänder sig mot henne. Han ringer till maffian och anmäler henne.

När maffian kommer är det inte vad byborna väntat sig. Maffiabossen är Graces fader och det visar sig att hon hade försökt fly ett liv som maffiaprinsessa. I bilen (filmens enda riktigt privata scen - allt annat är vidöppen, med låtsasväggar) har Grace och hennes far ett långt samtal om arrogans och mänskliga fel. Hon har anklagat fadern för att vara en arrogant person, men hennes far vänder på det:

"Du förlåter människor brister som du aldrig skulle förlåta i dig själv. Du håller inte andra människor ansvariga för sina handlingar. Du sätter dig över dem och behandlar dem som barn. Det är sann arrogans."

Han vill att Grace ska komma tillbaka med honom och ta över familjeföretaget, men hon vet inte vad hon ska välja. Hon tar en promenad runt byn och ser den för första gången för vad den är. Skulle hon inte handla på samma sätt som byborna om hon varit i deras ställe? Kanske, men om hon hade gjort det, hade hon föraktat sig själv och nu föraktar hon människorna för vad de gjort mot henne. Hon sätter sig i bilen och säger:
"Om det finns någon by som världen skulle vara bättre utan, är det denna by."
Hennes far vänder sig till sina gangstrar:
"Döda alla i byn och bränn ner husen."

När alla andra är döda kliver Grace ur bilen och skjuter själv Tom i bakhuvudet. Den enda varelsen i Dogville som får leva är byns ilskna jycke, Moses.

(Den sista, mycket magstarka scenen kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=gLu-m0tohKs.)

Dogville gav mig intressanta associationer till två texter från Torahn, vilket är varför jag tar upp filmen här på Torahblogga. Jag vill gärna veta vad ni får för reaktioner på Dogville och även dessa texter.

1. Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
   Vajikra (3 moseboken) 19:33-34

2. Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner.
   Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen.
   Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
   Devarim (5 moseboken) 13:12-18

Vad tycker du?

Kol tuv,