Jag var på Limmud i England mellan jul och nyår, och fast det denna gången inte var lika produktivt som förra året - jag hade bland annat fru och dotter med mig nu, så jag fick vara pappa mer än bara konferensdeltagare och föreläsare - så var det en hel del som jag ändå hann med.
Nä, bilden är inte den bästa och det hackar sig ibland i ljudet, eftersom det först livestreamades, men själva innehållet i föreläsningarna och paneldebatterna är av högsta kvalité!
Det var underbart att höra henne live på Limmud, hon var rolig och inspirerande, men hon var har haft många hälsoproblem och hon såg svag och bräcklig ut på scenen. Jag var därför inte förvånad, men mycket sorgsen att få ett mejl från min mor om att Debbie Friedman nu är inlagd på sjukhus, i kritiskt tillstånd:
Debbie Friedman, perhaps the most famous and most popular among modern Jewish singers and songwriters is fighting for her life in a Orange county hospital. According to The Jewish Journal, "Friedman is reportedly sedated and on a respirator, according to an email sent Wednesday from the West Coast office of the Union for Reform Judaism. The email asked that prayers be said on Friedman’s behalf, as well as for her mother, sister and aunt. Debbie Friedman, "An immensely popular singer and songwriter, is widely credited with reinvigorating synagogue music by introducing a more folksy, sing-along style to American congregations. In 2007, she was appointed to the faculty of the Reform movement’s cantorial school in a sign that her style had gained mainstream acceptance. She is best known for her composition “Mi Shebeirach,” a prayer for healing that is sung in many North American congregations. Rabbi Arthur Waskow of the Shalom Center requests that we, " Pray this week and on Shabbat, sing the songs that have accompanied your growing up, sing her Mi She-berach with all the power you have...
Därför avslutar jag med denna, något skakiga amatörvideo av när hon sjunger Mi Sheberach (en bön till Gud om att hela de sjuka) på Limmud i Los Angeles. Må hon krya på sig snart och ge den judiska världen många fler underbara melodier:
Tatuering har länge varit förbjudet för judar att hålla på med. Det grundar sig i denna vers från Vajikra (3 moseboken) 19:28:
Ni skall inte rista några märken på er kropp för någon som är död. Inte heller skall ni inpränta några märken på er. Jag är Herren.
Det är tydligt att detta kopplas till något som andra folk, med en kultur av avgudadyrkan, höll på med och därför var det något vi skulle håll oss borta ifrån. Men det handlar också om att människokroppen är en gåva från vår skapare, så vi har ett ansvar att behandla det med värdighet och respekt, och inte som en personlig graffitivägg.
HÄR hittar ni en kortfattad, men välskriven historia om tatueringsförbudet inom judendomen, av rabbin Alan Lucas. Han menar att förbudet inte varit självklart i alla tider, men att det sedan Talmuds tid (1500-2000 år sedan) blivit rätt uttalat och bestämt. Sedan förintelsen - vars judiska åminnelsedag, Jom haShoa, vi markerar nu på söndagkväll - har tabun förstärkts då det var bland annat genom tatueringar som Nazisterna dehumaniserade sina offer.
Idag, då tatueringar har blivit rejält mode i det sekulära samhället har unga judar i allt större utsträckning hängt med. Inte nog med att många fler vill tatuera sig, vissa vill manifestera sin judiska identitet på kroppen (borde inte Brit Milah räcka, i alla fall för killarna?).
Jag kan förstå resonemanget - om det finns något bestående i min identitet, som jag tror att jag kommer att ha med mig så länge jag lever, så är det min identitet som jude. Jag skulle då välja något som representerar det, hellre än en cool tatuering av Batman, ett kinesiskt tecken eller något dylikt, OM jag verkligen, verkligen ville manifestera denna identitet på min kropp. Men det vill jag inte - jag upplever det som helt fel att just fira sin judiska identitet på ett sätt som tydligt förbjuds av vår tradition.
Det är vad jag tycker, men jag tycker samtidigt att alla måste leva på sina egna villkor, och om de ska följa tatueringsförbjudet borde det vara för att de vill det själva, och inte för att någon annan besserwisser (jag) tycker det.
Kol tuv, PS. Det är inte många som vet, men de judar som i fångenskap togs till Babylonien, efter templets förstörelse år 586 f.v.t., höll igång sina hebreiska kunskaper med just denna kurs! (Men då undervisade inte Nava Bergman.)
Snart är det deadline för att anmäla sig till Göteborgs universitets kurs i Bibelhebreiska! Du behöver inte bo i Götet, det är en onlinekurs, så du kan lära dig Torahns språk och följa med i studierna varsomhelst i världen!
Och jag ska också börja den kursen för att mina hebreiskakunskaper är definitivt inte vad de borde vara.
Läs mer här: Kurs i Bibelhebreiska eller klicka på bilden här nedanför:Hoppas vi ses online!
Här är ett urval av för mig ovärderliga böcker som jag använder mig av i mitt arbete.
*Etz Hayim - Torah and Commentary: En chumash (bok för att följa med i synagogans Torah- och Haftara-läsningar) utgiven av Konservativa rörelsen. Många bra kommentarer och snygg layout.
* The Torah with Rashi's Commentary: Vad vore Torah-studier utan Rashi??? En mycket bra utgåva från historiens största (mycket ortodoxa) judiska förlag, Artscroll.
* Nechama Leibowitz "Studies in..."-serie: Av Israels mest kända Torah-lärare, krönikör, författare och inspiratör. Nechama Leibowitz tar oss på djupdykning in i varje veckoavsnitt.
* Teaching Torah: En mycket bra lättöverskådlig bok med kommentarer, förslag på diskussioner och aktiviteter för vuxna och barn i olika åldrar för varje parasha.
* Back to the Sources: En otrolig bok som guidar dig igenom ALL religiös judisk litteratur från de senaste 2500 åren! Tanach (bibeln), Talmud, Midrash, kommentarer, medeltida filosofiska verk, kabbalistiska verk, chassidiska verk och Siddur (bönboken). Varje kapitel är skriven på ett lättillgängligt sätt med bokrekommendationer för fortsatta studier. Helt otroligt!
Det finns många fler böcker att rekommendera, så jag uppdaterar listan allt eftersom.
