Sitter på planet från England och tänker över de intensiva konferensdagarna. Onsdag, Limmuds sista heldag var särskilt inspirerande för mig.
Dagen började med frukoststudier med min chavrutapartner Chana på profeten Chagajs korta bok (två kapitel, 40 verser). Uppgiften som vi hade hållit på med i 2 dagar var att brottas med den svåra bibliska hebreiskan i boken och översätta den ofta poetiska texten till förstålig engelska. Nu var det bara 12 verser kvar, men det var kanske det mest komplicerade biten. Något om cohaniterna (prästerna i templet) som bar köttbitar i kläderna och Gud som orsakar stora skälvningar i världen.
Efter en timme samlades hela gruppen igen för att gå igenom det med läraren David Solomon. Då föll alla pusselbitarna på plats. I nästa inlägg får ni en mer detaljerad utläggning om profeten Chagajs bok.
Det var en riktigt bra fördjupningskurs, men det bästa var chavrutastudierna med Chana. Hon är en brittisk medelålders kvinna som bor i Israel. Hon är berättare och sångare av chassidiska sagor och melodier. Av någon anledning fick vi genast bra kontakt och kompletterade varandra utmärkt i vårt sökande efter textens innebörd.
Vi lovade att försöka fortsätta vårt chavrutaskap hemmifrån, över Skype. Vi får se om vi lyckas.
Efter Chagajstudierna gick jag för att höra Levi Lauer. Han är en amerikansk rabbin som bott 30 år i Israel. Han talade om tvivel och hur viktigt det är för den riktig judendom att ta till sig tvivlet och och ovissheten i mötet med Gud och acceptera det.
Jag hörde honom tala om just detta ämne på Limmud för fyra år sedan, och jag skrev om det för ett år sedan här på Torahblogga, men just för att hans ord hade en sådan inverkan på mig, ville jag höra honom igen.
Jag var verkligen inte besviken! Det var en underbart inspirerande upplevelse och han talade om Martin Luther Kings tolkningar av Torah och om sin roll som förälder och mycket annat som han inte pratade om sist.
Med hans tillåtelse hoppas jag sätta upp talet på nätet som podradio för att dela med er.
Jag hinner nog inte skriva ner resten av dagen innan Shabbat, men efter kommer jag att berätta om en annan av konferensens absoluta höjdpunkter: konserten med den israeliska popsångaren Kobi Oz - såvida jag lyckas hitta orden att beskriva det!
Började min tredje vardag på Limmud konferensen med den intensiva lektionsseriens om profeten Chagaj. Jag och min chavrutapartner, Chana, fortsatte med översättningsarbetet, och jobbade oss igenom 12 nya verser. Under lärarens, David Solomons ledning bärjar koncepten i den lilla boken börjar nu kristaliseras.
Jag väntar tills imorgon för att sammanfatta det hela för er, men det blir intressant, det lovar jag!
På eftermiddagen gick jag på en annan föreläsningsserie, denna gången om Talmud. Rabbin Chaim Weiner är en av den brittiska masortirörelsens (ungefär jämförbart med den amerikanska Conservative movement) största tänkare. I denna serie ville han illustrera de olika sätten man kan studera den rabbinska traditionens storverk, Talmud.
I den första delen, som jag gick på igår, pratade han om sin egen historia med Talmud. Han började studera det, som ung student, på Hebrew University i Jerusalem. Där lärde han sig analysera texten utifrån historiska och kulturella vinklar. Hur kom texten till? Vilka olika delar, från vilka tidsåldrar, är texten uppbyggd av. Allt detta bidrar till att förstå vad texten verkligen handlar om.
Men sedan började han att studera Talmud på en traditionell ortodox yeshiva. Där studerade man Talmud för att förstå hur man skulle leva sitt liv enligt den judiska traditionen. Vad vill texten säga oss? Detta öppnade upp Talmud på ett helt nytt sätt.
Till sist, började han också titta på berättardelarna i texten, midrashen. Vad vill de säga oss? Hur passar de in i sammanhangen och strukturen i Talmudsidan?
I föreläsningsserien på Limmud går han igenom de olika sätten att studera Talmud och applicerar dem på samma sida i Talmud. Vi studerar alltså samma rader av samma avsnitt fyra gånger över fyra dagar, varje dag på ett helt nytt sätt. Det är en väldigt spännande övning. Fast det pågår ca 10 andra saker just den timmen är jag i praktiken fast i Chaim Weiners föreläsning för jag måste se hur texten förändras beroende på hur man tittar på den!
Senare gick jag och såg en enmansshow av och med skådespelaren Marcus Freed. Han har kommit på Limmud i Stockholm och spelat upp en av sina pjäser, om kung Salomon, i Göteborg. Föreställningen var då mycket uppskattad av alla olika åldrar.
Denna gång var det en rockopera om Salomons far, kung David. Han hade med många olika populära låtar, där han skrivit om texten för att passa Davids liv. Pjäsen var rolig, men inte lika djupsinnig som den han gjorde om Salomon.
Den var underhållande i alla fall. Här är några bilder från föreställningen.
Jag gick på en föreläsning om amerikanska judars politika engagemang och åsikter, vilket var intressant, men inte så mycket nytt för mig.
Jag gick på en föreläsning som hette The Whole of Jewish Philosophy in One Hour. Det är verkligen vad det låter som. David Solomon, han som leder min Chagaj grupp på morgonen försökte ge en grov översikt över HELA den judiska filosofins historia på 60 minuter. Han han med ungefär till 1400-talet på en timme och gick några minuter övertid och klämde in de resterande 600 åren på 5 minuter.
Synd, men mycket underhållande och upplysande ändå. Det var ett mycket bra försök i alla fall. Solomon kan otroligt mycket och har en otrolig energi på scenen. Han är faktiskt känd för sina översiktsföreläsningar och de finns att köpa och ladda ner från nätet: In One Hour.
Sist tog jag en sväng förbi baren. Det var fullt med folk där, 200-300 pers, och högljutt, så jag gick in i ett sidorum där de skulle ha midnattschavruta, alltså parstudier. Varje år på Limmud har de ett Chavruta-projekt, med ett chavrutahäfte. Ett team har tagit fram olika judiska källor på ett visst tema och presenterat dem i häftet på ett lättillgängligt sätt.
I år är ämnet "Ett". Varje morgon på konferensen samlas hundratals människor för att hitta en studiepartner och sätta sig ner för att diskutera texterna i häftet. Varje dag studerar man ett nytt kapitel från häftet. Kapitel 1: Ett språk, kapitel 2: En gud, kapitel 3: Ett folk, kapitel 4: En värld. När man är klar får man ta med sig häftet hem och fortsätta studierna. Häftena finns också att köpa på Limmuds hemsida.
Man sätter sig ner med sin chavrutapartner, börjar diskutera texten på sidan och jobbar sig igenom kapitlet tillsammans. Det är den klassiska judiska studiemetoden - att lära sig i diskussionen.
När jag vandrade in på midnattschavrutan hade studieledaren som skulle sätta igång allt, inte dykt upp, men det satt 5-6 pers och väntade på att börja. Jag tog en bok och satte mig ner, men på något sätt - jag vet inte riktigt hur - så fick jag rollen som studieledare!
Jag öppnade boken på kapitlet En Gud och började diskutera den första texten, Shema-bönen, där vi befäster Guds enhet. Efter min introduktion delade gruppen, som vid det här laget hade vuxit till 15 personer, upp sig i små grupper, men vissa ville fortsätta i en större grupp. Jag och fem andra satte oss på några soffor och jag ledde diskutionen. Jag har en viss vana att leda diskutionsgrupper, från församlingen...
Det var riktigt roligt och givande. Vi diskuterade Guds enhet, vår relation med Gud, vad Gud kräver av oss och vad vi kan kräva av Gud. Avslutningsvis fick alla säga några ord om sin egen relation med Gud. Det är ovanligt i judiska sammanhang att man pratar om Gud och tro, men det kan verkligen vara viktigt och nyttigt.
Så är det med Limmud! Alla lär sig och undervisar alla andra. En församling av kunskapstörstiga diskussionsivriga judar. Detta är mitt paradis.
Kom upp lite sent imorse, och hann till masorti-gudstjänsten lagom till upprepningen av Amida-bönen, ungefär halvvägs igenom. Tog på mig mina tefillin (böneremmar) och fick i alla fall höra Torahläsningen, som är den viktigaste delen. På måndagar och torsdagar läser man ett smakprov av nästa Shabbats parasha. Denna vecka är det Vajechi som gäller - den sista parashan i Bereishit, första moseboken.
På bilden ser du en tjej som får en alijah (kallas upp till Torahn). Det kanske ser ut som om hon inte har en talit (bönesjal) på sig, som männen har, men det är den vackra turkosa sjalen som är hennes talit, med tsitsit (de obligatoriska fransarna) i de fyra hörnen.
Det är en annan sak jag gillar med Limmud - man möter folk som tar sin judendom på så stort allvar att de inte bara köper en typisk talit på närmaste judiska församling, utan hittar vackra och betydelsefulla föremål som de har med sig i sitt judiska liv. Det märks att det betyder något extra.
Efter gudstjänsten åt jag frukost,
i den stora matsalen.
Efteråt hamnade jag på ett mycket spännande program som innebar några stora uppoffringar. Limmud handlar nämligen hela tiden om att välja ett program över 30 andra, med lika spännande ämnen. Eftersom att detta är min 11:e Limmudkonferens, så valde jag att prova ett Yeshivat Limmud. Istället för ett fristående program som varar i 70 minuter, som alla andra, så varar denna i 180 minuter och fortsätter i en serie över de fyra dagarna på Limmud.
Jag väljer alltså bort 4 X 2 andra programtillfällen, men detta var det värt. I denna Yeshivat Limmud sitter jag med en partner, en chavruta, och studerar en särskild text, under vägledning av vissa, riktigt framstående lärare.
Jag valde den kursen som är en djupdykning i profeten Chagajs bok i Bibeln. Jag visste inget om Chagaj, hans bok eller dess bakgrund, men kursintrot i handboken var väldigt lockande och läraren, David Solomon, har ryktats om att vara en briljant talare, så jag slog till.
Jag parades ihop med Chana, en medelålders, brittisk kvinna som bor i Israel och under den första timmen var vår uppgift att översätta de första 13 verserna av Chagajs bok (boken innehåller endast två kapitel och är knappt 40 verser lång). Det blev en spännande uppgift, då vi dels försökte förstå vad hans budskap var, samtidigt som vi ville föra över den vackra hebreiska poesin till engelskan.
Den andra timmen samlades alla chavrutaparen för att analysera de olika översättningarna. David Solomon gick då igenom just det styckets stora teman och dess budskap. Imorgon fortsätter vi med nästa del. När jag har gått kursen och fått en ordentlig översikt tänker jag skriva mer om det här på Torahblogga.
Senare under dagen blev det en hel del paneldebatter.
En där frågan var om Obama var bra för oss judar - speciellt vad det beträffar Israel. I panelen fanns ingen som var egentligen anti-Obama och alla höll med om att han var på det stora hela bra, fast Gershon Baskin (andra från vänster), som jobbar mycket med israelisk-palestinska fredsinitiativ, tyckte att Obama inte jobbat tillräckligt med att få fart på fredsprocessen.
Einat Wilf (andra från höger), en spännande israelisk politiker, skribent och tänkare, hade några riktigt vassa analyser om relationen mellan Israel och USA. Du kan se mer om och av henne på hennes hemsida.
Jag stannade kvar i samma föreläsningssal och lyssnade på nästa paneldebatt, Kan Israel fortsätta vara både en demokrati och en judisk stat? Imponerande talare, som utvecklade problemen kring situationen för araber, kvinnor och homosexuella i det israeliska samhället. Alla dessa tre grupper utmanar på olika sätt de ortodoxas grepp om den civila makten.
Är det någon som skulle vilja lyssna på dessa paneldebatter? Jag spelade nämligen in dem och kan lägga ut dem på bloggen som podradio, om det finns intresse hos er läsare...
Sist var jag på en inspirerande diskussion mellan den brittisk/israeliska skådespelaren Robbie Gringras och Kobi Oz som är en av Israels stora popstjärnor, känd från bandet Teapaks, som blandade sefardisk musik med ashkenasisk (dvs. orientaliskt judiskt med östeuropeiskt judiskt).
Oz berättade om sin farfar som kom från Tunisien och var rabbin och kantor. Han bevarade sin unika kunskap om nordafrikansk judisk musik genom att spela in alla hymner och böner han kunde på kassettband innan sin död på 80-talet.
Oz började återupptäcka sina judiska rötter genom att mixa dessa band med sin egen musik och sjunga en sorts duett med sin farfar om sina egna tankar och funderingar kring Gud. Han berättade om att han är en del av en större rörelse av sekulära israeliska judar som håller på att återknyta till judendomen och judiska texter och traditioner.
Hans nya låtar, med religiösa teman, har blivit stora hits i israelisk radio och TV och han inspirerar andra sekulära israeler att leta sig tillbaka till sina rötter.
Det var väldigt inspirerande för mig att höra, då jag länge har varit väldigt kritisk till hur frånkopplade många israeler är från judendomen. Religionen för många är bara extremister i svarta hattar som kastar stenar på bilar som kör på Shabbat. Oz berättade om sin egen förvåning när han upptäckte sånger om hur Gud hör de svaga och förtrycktas röst starkast av alla.
Han och en fotografvän åkte till de värsta kvarteren i Tel Aviv för att dokumentera fattigdomen och göra videon till denna just denna låt, De fattigas rop:
Imorgon kväll ska jag se Oz i konsert. Nu ska jag sova...
Dags att se över min dag och sedan sova några timmar, innan jag går upp kl. 7.30 för masorti-shacharit (egalitär morgongudstjänst).
Jag var först på föredraget A Talmudic Response to Tyranny, som tog upp en text från Talmud där man berättade om kung Herodes som regerade i Judéen strax före och strax efter år 0. Han var en hemsk tyrann som tog tronen med våld och avrättade alla som sågs som ett hot mot hans makt.
Frågan som ställdes i texten var ungefär om man ska kompromissa med ondskan för att leva ännu en dag, eller om man ska hellre dö för sina principer. Det är ett svårt ämne, utan några lätta svar.
Sen var jag på ett program om "procrastination", att skjuta upp saker och inte ta itu med dem. Leddes av en "life-coach" som var mycket bra. 50-60 pers kom på den. Handlade om att se sitt handlande som en berättelse och försöka förändra berättelsen, hellre än att vara hård och kritisera sig själv och sedan falla tillbaka i samma fällor.
Därefter var jag på en grej som visade sig vara lite för new-age och flummigt för min smak, men gav mig några intressanta perspektiv. Det var en kvinna, Melinda Ribner, som var psykoterapeut, spirituell healer, och leder kabbalistisk meditation. Hennes hemsida heter Kabbalah of the Heart. Programmet handlade om Abrahams fru, Sarah, och Ribner försökte kanalisera Moder Sarah, som hon kallade henne, för att hon skulle berätta för oss om varför hon gjorde det hon gjorde i Torahn (som att skicka iväg Abrahams äldsta son, Ishmael och pojkens mor, bihustrun Hagar). Moder Sarah skulle också ge oss judar idag råd om hur vi ska leva ett gott liv. Tanken, att ta fram och bejaka den feminina andligheten inom judendomen, var god, men hon tog på sig en sjal och spelade själv Sarah, och hon delade ut förskrivna frågor till vissa i publiken, så att det skulle bli en "dialog" mellan vi som söker vägledning och Moder Sarah som leder oss. När hon kom in på konflikten mellan judar och araber (Ishmaels barn) och gav oss rådet att stå på oss, tillslut kommer de att ge upp när de inser att Gud har gett oss landet, blev det hela lite väl absurt.
Sen blev det ett tvärt kast till, då jag tog mig till ett föredrag av en kille som jobbar med datasäkerhet och som intresserar sig för halacha (judisk lag). Han presenterade några grundläggande koncept om hur internet fungerar och sedan om vem Gary McKinnon var och vad han gjort (en hacker som kom in på Pentagons datasystem och stal filer, saboterade datorer mm.)
Sedan tog han fram olika talmudiska texter som hade med stöld att göra och lät oss diskutera vilka av dessa 2000-åriga definitioner av stöld eller sabotage kunde appliceras på dagens hackarverksamhet. Riktig roligt och aktuellt.
Jag gick på ett föredrag som presenterade ett radikal nytolkning av Amida - den viktigaste judiska bönen, sen bröt jag fastan med ett 40-tal andra och åt en tidig middag. Jag hade planer på andra saker efter middagen, men jag däckade på rummet istället och sov i 3 timmar!
Lyckades till slut ta mig upp till en paneldiskussion vid 22.00 om vem som ska räknas som en del av det judiska folket. Tre spännande talare som alla hade olika vinklar på problemet. Rabbin Shoshanna Boyd-Gelfand jämförde sin process som amerikan att bli brittisk medborgare, med den process som ligger till grund för en konvertering till judendomen, och pekade på likheter och skillnader.
Rabbin Jeremy Gordon problematiserade frågan om människor som vill konvertera till judendomen, men som inte vill hålla ritualer som kosher eller Shabbat. Ska de få konvertera och om de konverterar men var oärliga om sina avsikter, ska de förlora sin judiska status?
Dr. Raphael Zarum undervisade om en berättelse i Bibeln där kung David stämplar en grupp som inte längre judar, för att de betedde sig vidrigt och omoraliskt. Är det en definition på judiskhet?
Det var en spännande diskussion utan några bra svar, men många bra frågor. Och så sent på kvällen som kl. 22 lockade det ändå till sig 150 personer i publiken. Så är det på Limmud!
Nu ska jag sova för att orka med en till dag med fler inspirerande ämnen!
OBS!: Till alla som laddat ner avsnittet under onsdagen den 25 november så var det fel avsnitt på länken. Ni har fått mitt föredrag på Limmud Stockholm - Shabbat i den moderna världen. Den kommer jag att sätta upp på Torahblogga snart, men om ni vill ha Årets helger får ni klicka igen...
Hej!
Det tog ett tag, men äntligen har jag fixat ihop inspelningen av kursen Det judiska årets sista avsnitt, så att ni kan ladda ner den och lyssna:
Det är en grundlig översikt av alla årets helger, utöver hösthelgdagarna. Pesach, Omerdagarna, Lag baOmer, Jom haShoa (förintelsens åminnelsedag), Jom haAtsmaut (Israels självständighetsdag), Shavuot, årets sex fastedagar, samt Chanukkah och Purim.
Det blir även en hel det om judisk historia som relaterar till många av dessa helgdagar.
Hör gärna av er med frågor, kommentarer, förslag mm.
Här är de papper som jag delade ut till kursdeltagarna:
"En Torah för ateister?" lördag kl. 17.00 Jag tror på att både troende och icke-troende kan enas om Torahns helighet, OM vi alla ser på den från en viss vinkel. Kom och hoppa in i experimentet!
"Shabbat i den moderna världen" söndag kl. 12.50 Att inte ta hissen men gå 6 trappor – är det en vilodag? Vad är resonemanget bakom Shabbat och vad är en riktig vilodag? Är den tusenåriga definitionen relevant idag?
Men konkurrensen är hård! Det är så mycket intressant på gång - före, samtidigt och efter - att jag inte vet om jag skulle gå på mina program! ;)
Kolla in hela Limmuds schema på deras hemsida: limmud.se
Sukkot var ämnet för kvällens kurstillfälle i Det judiska året. Vi spelade in det, så ni får också ta del av det i nyaste avsnittet av Torahblogga Podradio:
I avsnittet studerar vi flera texter ur Tanach - den hebreiska bibeln. Här har ni dem, och en text ur Mackabéböckerna (som hittas i Apokryferna), som vi kommer att titta närmare på nästa vecka.
Sukkot i Bibeln I slutet av första delen nämnde jag också den israeliska filmen Ushpizin, som har ett mycket särskilt Sukkottema. Här är filmens trailer, från YouTube:
Igår pratade vi Jom Kippur på kursen Det judiska året.
Vi tog upp flera viktiga böner i gudstjänsten och tittade på vilka olika budskap de förmedlade. Sedan tittade vi på hur de profetiska texterna som man läser som Haftarot (kompliment till Torahläsningen) under dagen förstärker budskapet med berättelser och uppmaningar till konkreta handlingar.
Precis som förra veckan, med Rosh haShana, så spelade jag in det och sätter upp det här på nätet så att ni får ta del av det, som Torahblogga Podradio, del 3 och 4!
Det blev långt, så jag delade in föredraget i tre delar (alla är MP3-filer, som kan spelas upp på de flesta datorer och ljudprogram):
Texterna som vi studerar behöver ni också, så dessa sätter jag också upp här som PDF-filer (läs dem på sidan eller klicka på länken för att ladda ner dem): Jom Kippur Böner
Lagom till det nya året har jag Torahbloggas första Podcast! (Podcast eller Podradio är nerladdningsbara ljudprogram som man kan lyssna på på sin MP3-spelare eller direkt på datorn.)
Denna Podcast är en inspelning av ett kurstillfälle vi hade på Församlingen i kursen Det judiska året. Här handlar det alltså om Rosh haShana och de tio botdagarna som leder upp till Jom kippur. Föredraget är 55 minuter långt. Andra delen av kvällen handlade om Tsom Gedalia, den fastedag som kommer dagen efter Rosh haShana. Den inspelningen laddar jag upp söndagkväll, efter att Rosh haShana är över.
Klicka på länken härnedan för avsnittet. (Än så länge måste du ha programmet iTunes, som är gratis att ladda ner, för att lyssna på denna fil. Snart hoppas jag fixa så att man kan lyssna på alla sorters program.)
Fick lite trevlig reklam på mejl. Jackie Jakubowski är tillbaka med en ny bok, i sin "bokstavserie":
Spår av lamed Berättelser om några judiska livsöden
Jackie Jakubowski skriver om judiska livsöden. Några av berättelserna berör vår tids mest omvälvande erfarenhet, Förintelsen. Andra handlar om människor som ifrågasatt gamla idéer och givit upphov till nya ideologier och teologiska tolkningar. Vi möter också gränsöverskridare som gått i bräschen för revolutionära omdaningar, men också dem som av ödet tvingats till ställningstaganden som påverkat inte bara deras egna liv. Jackie Jakubowski har i sina två föregående böcker behandlat ämnen som hemmahörande, minne och identitet, öde, tid och oändlighet utifrån den symbolik som i den judiska traditionen tillskrivs de hebreiska bokstäverna alef – ifrågasättande och nonkonformism – och beit – livets mångfald, den fria viljan och ansvar. Den hebreiska bokstaven lamed är en sammanfattande symbol för berättelserna i hans nya bok. Lamed kommer från samma rot som ordet lamad – att lära och att lära ut. Ur denna rot bildas ord som kunskap, förståelse och lärdom.
Kan vara värt en titt. Du kan beställa boken på Adlibris.
När jag var på Limmudkonferensen i år fick jag för första gången höra rabbin Shlomo Riskin tala. Det var en otrolig upplevelse för att han är en mycket engagerande talare (längst ner kan ni få höra själva).
Han kommer från New York, men gjorde alijah (emigrerade till Israel) 1983. Han fick en stor del av sin församling att göra alijah tillsammans med honom och de bosatte sig i staden Efrat. Efrat ligger söder om Jerusalem, inne på Västbanken, men invånarna i Efrat har jobbat hårt för att skapa goda relationer med palestinerna i den närliggande byn Wadi Nis. Rabbin Riskin berättade att när invånarna i Efrat asfalterade sina vägar och byggde avloppssystem, så gjorde de det också för Wadi Nis. De har till och med startat en gemensam vårdcentral med byn och skickat palestinier utomlands för att få läkarutbildning.
Rabbin Riskin har också jobbat länge med att lära sekulära judar i Israel om judendomen, eftersom många israeler har väldigt lite kontakt med det judiska i sina liv. För många israeler representeras religionen av de ultraortodoxa, fundamentalistiska judarna och de vill därför inte ha något att göra med det judiska.
År 2000 hjälpte rabbin Riskin till att starta ett program som heter "Yom Kippur for Everyone". Det handlade om att presentera försoningsdagen, dess sånger, ritualer och andliga innebörd för judar som inte ville sätta sin fot i en synagoga. Programmen hålls i kommunala lokaler.Första året hade de program på åtta ställen och fick några hundra deltagare. Nu, åtta år senare, har de program på 300 platser i Israel och fick 70000 deltagare.
Rabbin Riskin har också en kanal på YouTube där han varje vecka pratar om parashat hashavua, veckans Torahavsnitt. Denna vecka pratar han om endast tre ord som hittas i parashat Beshalach, i Shemot (Andra moseboken) kapitel 15, vers 2.
Hela kapitel 15 är Moshes segersång, Shirat haJam (Sången vid havet) som han sjöng när folket hade kommit över havet och de egyptiska soldaterna som förföljde dem drunknade. De två första verserna av sången lyder så här:
Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till Herren: Jag sjunger till Herrens ära: stor är hans höghet och makt. Häst och vagnskämpe vräkte han i havet. Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning. Detta är min Gud, honom vill jag prisa, min faders Gud, honom vill jag lovsjunga. Shemot 15:1-2
De orden jag markerat med tjock text lyder på hebreiska זה אלי ואנוהו - Ze Eli ve'anvejhu. Det är ur dessa tre ord som rabbin Riskin spinner en mycket vacker tolkning om judendomens högsta mål.
De hemska terrordåden i Bombay har varit en chock för Indien, världen och judenheten. Att inte vara säker någonstans i världen är inte en ovan känsla för oss judar, men det är ändå svårt när vi påminns så starkt om detta faktum.
Förra lördagen, den 29 november, höll jag Dvar Torah (predikan) i synagogan och talade om dessa attacker. Jag håller på att skriva ner mina ord för att lägga ut dem här också. Det räknar jag med att göra torsdag eller fredag.
Vad är ämnet? Gud och religion, så klart! Med tanke på de religiösa motiveringar som finns bakom terrorn i Indien, och så mycket annat ont i världen är det ett ytterst viktigt och aktuellt ämne.
Det är också en lysande drabbning mellan två stora tänkare och retoriker. I slutändan handlar det ändå om personlig tro. Vare sig man har det eller inte, är det ytterst svår för någon att bevisa att motsatsen.
Jag brukar alltid säga att jag inte vet om Gud finns, men jag väljer att tro att Gud finns, och jag väljer att handla därefter.
Lämna gärna en kommentar om debatten eller om dina egna tankar och åsikter kring tro.
Uppdatering:När jag publicerade detta inlägg hade jag sett debatten fram till del 5, cirka halvvägs igenom debatten. Nu när jag sett hela debatten är jag lite besviken. Jag hoppas hela tiden höra en förespråkare för ateismen som inte är bufflig, arrogant och som inte sätter ord och tankar i munnen och huvudet på sina religiösa motståndare. En sådan förespråkare är tyvärr även frånvarande från denna debatt. Hitchens kommer med fascinerande argument, men istället för att lyssna till Wolpe's svar kör han över honom och brer på med nya argument. "Och du svarar på detta genom att säga..." säger Hitchens till Wolpe och fortsätter med nya argument trots rabbinens protester att han egentligen tycker motsattsen. Vad jag sett av Richard Dawkins visar samma tendenser. Ateisterna är mycket mer dogmatiska och intoleranta till andra åsikter än deras motståndare. De behöver egentligen en stenålders ayatollah för att matcha deras argument. Trots detta är det en intressant debatt, men inte lika intressant som den skulle kunna ha varit.
Debatten finns på YouTube och uppdelat i 11 delar!
Nu har Limmud Stockholm sin hemsida uppe, www.limmud.se! Programmet är verkligen spännande. Jag kan varmt rekommendera, bland många andra Joel Grishaver och Clive Lawton, som båda är otroliga talare och pedagoger! Båda har jag nämnt i tidigare på denna blogg (Grishaver här i kommentarerdelen, och Lawton här) så ni ser hur inspirerande de är för mig. Jag har blivit ombedd att tala på konferensen, jag måste bara få ändan ur vagnen och hitta ett bra ämne att undervisa. Vi får se vad som dyker upp.
Ett annat ställe där jag dyker upp är på Göteborgs berömda bokmässa, som startar nu. Naturligtvis finns Göteborgs judiska församling representerad i en montern tillsammans med Hillelförlaget.Här har ni ett mejl som skickades ut av församlingen om bokmässan:
Bok- och Biblioteksmässan i år bjuder på många spännande författare och titlar. I vår monter, B 02:60, kommer vi även att ha en del aktiviteter:
Peter Borenstein talar om olika judiska ämnen, fredag mellan 14.00 – 17.30, lördag mellan 13.00 – 15.00 samt söndag mellan 12.30-14.00
Benjamin Gerber kommer att ge oss judiska boktips och annat, fredag mellan 13.00 – 14.30 samt söndag mellan 12.30 – 16.00
Peter Kadar kommer att prata om sin senaste bok söndag kl 12.30.
Seminarier värda att besöka: Torsdag 15.00–15.45 Lokal: J2 Seminariekort erfordras.
Prisbelönta författare från Israel
Edna Mazya, född 1949, är en av Israels främsta dramatiker och teaterregissörer. Flera av hennes prisbelönta pjäser har satts upp runtom i världen. Mazya har även skrivit två hyllade romaner. An X-Ray Burst (1997) har beskrivits som en blandning av spännande mordmysterium och absurd Woody Allen-komedi. The Unsatisfied (2005) kallar hon själv för ”en ironisk tragedi”.
Boris Zaidman debuterade 2006 med romanen Hemingway and the Dead-Bird Rain. Han hämtar stoff från sin egen historia i den kritikerhyllade debutboken där han beskriver hur det känns att leva i en diasporakultur. Zaidman föddes 1963 i Chişinău som då låg i Sovjetunionen och idag är huvudstad i Moldavien. 1975 flyttade han till Israel. Han har i flera år arbetat inom reklambranschen som grafisk designer, AD och copywriter. 2007 tilldelades Zaidman Sapir-priset, ett årligt israeliskt litteraturpris.
Samtalsledare: Anders Carlberg, ordförande i Judiska församlingen, Göteborg. Seminariet hålls på engelska.
Alla medverkande: Edna Mazya, Anders Carlberg, Boris Zaidman Lördag 11.00–11.45 Lokal: K1 Seminariekort erfordras.
Omänskliga svårigheter och mänskliga rättigheter
Thomas Buergenthal överlevde Förintelsen som barn. Idag är han domare vid Internationella domstolen i Haag och en av USA:s främsta experter på mänskliga rättigheter. I självbiografin Pojken som överlevde förintelsen berättar Thomas Buergenthal sin historia. Han föddes 1934 och växte upp i det judiska ghettot i Kielce och senare i koncentrationslägren Auschwitz och Sachsenhausen. Efter befrielsen återförenades mor och son i Tyskland. Vid 17 års ålder emigrerade Buergenthal till USA där han studerade juridik och internationell rätt. Thomas Buergenthal har haft ett stort antal prestigefyllda uppdrag, professurer och hedersprofessurer under sin karriär. 1992–93 satt han med i FN:s sanningskommission för El Salvador och 1995–99 var han medlem i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
Moderator: Ingrid Lomfors, historiker och chef för Göteborgs stadsmuseum. Seminariet hålls på engelska.
Alla medverkande: Thomas Buergenthal, Ingrid Lomfors
Söndag 11.00–12.00 Lokal: F5 OBS! Ingår i entrébiljetten.
Fred i Mellanöstern – utopi eller realistisk dröm?
Konflikten mellan Israel och palestinierna är jämnårig med staten Israel, 60 år. Sedan 15 år finns det ett koncept för en lösning, land mot fred, som legat till grund för flera fredsförslag. I detta seminarium möts företrädare för organisationen Israel Palestine Center for Research and Information (IPCRI) i ett samtal om förutsättningarna för ett fredsavtal. Vilka eftergifter är nödvändiga och vilka kompromisser är möjliga?
Gershon Baskin och Azzam Shawwa från den israelisk-palestinska organisationen IPCRI i Jerusalem, ser möjligheter till fred trots den blodiga konflikten.
Seminariet inleds av Lisa Abramowicz, Svensk Israel Information. Avslutningsvis samtalar Anders Carlberg, Judisk kulturdialog, med Israels ambassadör Benny Dagan om förutsättningarna för fred. Seminariet hålls på engelska.
Alla medverkande: Gershon Baskin, Azzam Shawwa, Lisa Abramowicz, Anders Carlberg, Benny Dagan
Mer om Bokmässan 2008 i övrigt kan Du läsa på www.bok-bibliotek.se
Här är ett urval av för mig ovärderliga böcker som jag använder mig av i mitt arbete.
*Etz Hayim - Torah and Commentary: En chumash (bok för att följa med i synagogans Torah- och Haftara-läsningar) utgiven av Konservativa rörelsen. Många bra kommentarer och snygg layout.
* The Torah with Rashi's Commentary: Vad vore Torah-studier utan Rashi??? En mycket bra utgåva från historiens största (mycket ortodoxa) judiska förlag, Artscroll.
* Nechama Leibowitz "Studies in..."-serie: Av Israels mest kända Torah-lärare, krönikör, författare och inspiratör. Nechama Leibowitz tar oss på djupdykning in i varje veckoavsnitt.
* Teaching Torah: En mycket bra lättöverskådlig bok med kommentarer, förslag på diskussioner och aktiviteter för vuxna och barn i olika åldrar för varje parasha.
* Back to the Sources: En otrolig bok som guidar dig igenom ALL religiös judisk litteratur från de senaste 2500 åren! Tanach (bibeln), Talmud, Midrash, kommentarer, medeltida filosofiska verk, kabbalistiska verk, chassidiska verk och Siddur (bönboken). Varje kapitel är skriven på ett lättillgängligt sätt med bokrekommendationer för fortsatta studier. Helt otroligt!
Det finns många fler böcker att rekommendera, så jag uppdaterar listan allt eftersom.
