Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

Visar inlägg med etikett Rabbiner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rabbiner. Visa alla inlägg

söndag 11 december 2011

Brorsan gör succé i Philadelphia

Hej!

Här är en video som en kille i Philadelphia gjorde om min bror, som är rabbin där. Sött liten film om livet för en väldigt uppskattade rabbin i en amerikansk judisk församling...


Shawn Kotzen - Working Philadelphia - "to Catch a Rabbi" from Shawn Kotzen on Vimeo.



Visst är man en stolt storebror! :)

Kol tuv,

onsdag 11 augusti 2010

Intervju med världens enda svensktalande kvinnliga rabbin

Hej!

Var på Rosh Chodesh-gudstjänst (nymånaden) på tisdagsmorgonen. Vi uppmärksammar att månaden Elul börjar nu - det betyder att det är bara en månad kvar till Rosh haShana, det judiska nyåret. Tidigare skrev jag om en sajt som högtidlighåller nedräkningen under Elul med reflektioner och tankar från berömda individer - judar såväl som icke-judar: Jewels of Elul.

På gudstjänsten satt jag bredvid en äldre man, Leopold, som tipsade mig om en intervju som gjordes i Sveriges radio med Ute Steyer, världens enda svensktalande kvinnliga rabbin. (klicka på länken för att lyssna)

Hon och jag studerade tillsammans på Paideia - European Institute for Jewish Studies in Sweden, under skolans jungfruår. Några år därefter flyttade hon till USA och började studera till rabbin på Konservativa rabbinskolan Jewish Theological Seminary och fick min bror som klasskamrat. De fick sin smicha - rabbinsk ordination - samtidigt. På bilden ser ni henne läsa ur Torahn på en morgongudstjänst på JTS.

Nu har hon alltså fått jobb som akademiker på den ortodoxa rabbinskolan Yeshiva University och blir intervjuad i radion. En bra intervju allt som allt, men så klart måste de i slutet fråga henne vad hon tycker om konflikten i Israel. Kan man i Sverige inte nämna namnet på landet utan att man ska ta ställning till allt som händer där??? Suck...

Ute, jag önskar dig allt gott och hoppas ditt arbete på YU blir både roligt och givande!

Kol tuv,

fredag 7 maj 2010

Parashat Behar-Bechukotaj: Vägörenhet vs. rättvisa

Hej!

Har haft lite semester och kämpar fortfarande med en släng av skrivkrampsvirus...

Idag får ni i alla fall några tankar kring veckans Parasha av min far, Maynard Gerber. Han är kantor (chazzan) i Stockholms Stora synagoga och har fått hålla i många predikningar under de senaste åren då församlingen varit utan rabbin. Nu kommer den situationen snart att förändras!

Så här står det i ett infomejl som gick ut idag från församlingens informationsavdelning:

Judiska Församlingen i Stockholm har anställt rabbin David Lazar som konservativ (Masorti) rabbin i församlingen.

Vi räknar med att David Lazar kommer att vara på plats i Stockholm senast 1 september, lagom till Rosh Hashana, det judiska nyåret.

Vi ser att David Lazar med sina värderingar, sin andlighet och sitt sätt att relatera till samhället och till sina medmänniskor kommer att bli ett stort lyft för församlingen.

Med vänlig hälsning
Informationsavdelningen
Jag önskar David Lazar ett stort lycka till och hoppas få höra mycket av honom i framtiden!

Här har ni i alla fall min fars tankar kring Parashat Behar-Bechukotaj:


Behar – Bechukotaj

Predikan

8 maj 2010

En rabbin berättar att en gång, när han promenerade på gatan tillsammans med en vän som var präst, så gick de förbi en tiggare, som frågade dessa två män om inte de kunde ge henne 5 kr för en kopp kaffe. Rabbinen tänkte så här: ”Var kan man köpa en kopp kaffe för bara 5 kronor?” Ändå bestämde rabbinen att ge henne pengar. Han stoppade sin hand in i sin ficka och upptäckte att han inte hade några småpengar. Han tittade i sin plånbok och såg att han hade 3 hundringar och en femtiolapp. Han gav henne femtiolappen och gick iväg med prästen. Kvinnan blev överväldigad av rabbinens generositet och vill ta honom i hand och krama honom. ”Det behövs inte”, svarade rabbinen. ”Använd pengarna på ett klokt sätt bara”, svarade han.

Prästen vände sig mot rabbinen och sa att det var väldigt snällt av honom att ge henne pengarna. Rabbinen sade lite ironiskt, att det kanske var mer dumt än snällt. Rabbinen tänkte att det kristna begreppet ”välgörenhet” verkar ha att göra med barmhärtighet i kontrast till det judiska begreppet vilket är baserat på denna Toratext – nämligen rättvisa. Kapitel 25 i 3 Moseboken handlar om de fattigas och de vräktas rättigheter – att vi är förpliktigade att hjälpa dem behålla sin dignitet och värdighet. Vi måste hjälpa dem komma ur sin situation.

Jag kommer ihåg en incident i föreställning Spelman på taket. Tevje går förbi byns tiggare och ger honom endast 1 kopek. ”En kopek bara?” säger tiggaren. ”Förra veckan gav du mig två!” Tevje beklagar sig och säger att han hade haft en dålig vecka vad gäller sin inkomst. Tiggaren svarar så här: ”Jaha… du hade en dålig vecka, och JAG måste lida!?”


Jo, det finns en hel del ironi i tiggarens svar, men hans svar exemplifierar judendomens syn på välgörenhet, tsedaka. Tsedaka betyder inte ”snällhet” utan ”rättvisa”.


Vi alla känner till profeten Elia, Eliahu hanavi. Eliahu dog aldrig, utan åkte upp till himlen. Detta gjorde att det finns många legender och berättelser om honom. Många av dessa berättelser handlar om att Eliahu klär ut sig till en gatutiggare. Han blir illa behandlad, vilket gör att den messianska tiden, som han kom för att förkunna, blir försenad. I en hel del av dessa berättelser blir han vän med rättfärdiga personer som delar med honom vad de än har, och blir belönade för sina goda gärningar.


Budskapet verkar ganska enkelt: behandla de fattiga bra, för att du aldrig vet hur resultatet blir – det kan hända att din handlig kan leda till att messias kommer! Poängen är kanske den att en god människa ger tsedaka även om det inte verkar vara någon fördel för henne.


Även här i Sverige, i vår egen stad, Stockholm, så finns det gatutiggare. Och man undrar om det verkligen är så att dessa människor inte har pengar, eller vad de gör med de pengar de får. Används pengarna för mat och kläder, eller för sprit och droger?? Det kan hända att det är ointressant i längden – att det snarare är ett prov för oss själva. Toran säger att man är förpliktigad att ge, oavsett hur pengarna kommer att användas. Vem vet – tiggaren är kanske profeten Eliahu som testar oss – för vår egen skull.


Jag går nu tillbaka till rabbinen jag nämnde i början, Nästa dag när han promenerade med sin vän, prästen, igen, så gick de förbi samma kvinna på gatan, som bar solglasögon och rökte samma cigarett. När hon bad att få pengar igen för en kopp kaffe, så svarade prästen att hon redan hade fått 50 kr dagen innan. ”Jo, jo”, svarade kvinnan. ”Jag vet, men har ni inte något att ge mig igen??”


Rabbinen tänkte att hennes ”chutzpe”, fräckhet, liknade tiggaren i Spelman på taket. Dessutom tänkte han, att – ”nej, hon liknar inte alls profeten Eliahu. Men, vem vet – kanske bäst att ge henne lite mer pengar så att Messias kan komma, och även så att jag kan bli en bättre människa!”


Shabbat shalom…

onsdag 17 mars 2010

Ett stort Nej tack! till kvinnliga rabbiner...

Hej!

I april förra året, i inlägget Modernortodoxa på väg att bli moderna skrev jag om Sara Hurwitz, som hade avslutat en fullständig rabbinutbildning på rabbinseminariet Yeshivat Chovevei Torah, som kallar sig öppet ortodoxt (ungefär ortodoxa fast på vänsterkanten av skalan).

Skolans grundare rabbi Avi Weiss gav Sara Hurwitz titeln "Maharat" som är en förkortning av “manhiga,” “hilchatit,” “ruchanit,” “toranit,”: en ledare i judisk lag, ritualer, andliga frågor och Torah. Hon fick då en tjänst i Weiss synagoga och fungerade i mångt och mycket som rabbin. Det blev en stor nyhet i judiska tidningar, men inte särskilt många i den ortodoxa världen reagerade på det.

Men varje gång hon skulle presentera sig för någon, behövde hon en lång förklaring för att säga det som kunde sammanfattas med ordet rabbin. När det handlade om känsliga situationer, t.ex. i ett sorgehus, var det riktigt opraktiskt och otympligt att börja med en lång teknisk förklaring istället för att fokusera på vad som verkligen var viktigt.

I januari bestämde sig Weiss för att skrota titeln Maharat och ge Hurwitz titeln Rabbah, som är den kvinnliga formen av ordet Rabbin. Vad spelar titeln för roll? Uppenbarligen en hel del. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

En ortodox nättidning, Matzav.com, publicerade en stort reportage om denna farligt radikala skola och en Cherem (religiös bannlysning) utfärdades av den ultra-ortodoxa organisationen Agudath Israel in America:
Denna utveckling representerar en radikalt och farligt avsteg från judisk tradition och måste fördömas i de starkaste ordalag. Församlingar där det tjänstgör en kvinna i en rabbinsk position kan inte anses ortodoxa.
Rabbinical Council of America (RCA - den modernortodoxa rabbinorganisationen) fick rabbin Weiss att backa och lova att inte använda titeln Rabbah igen (oklart är om Hurwitz får ha kvar sin titel).

Rabbi Steven Pruzansky, vice-president av RCA skrev följande resonemang på sin blogg: Where Does It Say?. Hans resonemang är grovt sammanfattat: detta är inte explicit förbjudet, men detta har inte gjorts tidigare inom judendomen, därför är det inte judiskt, därför ska det inte göras idag och ej heller i framtiden.

Vad säger Rabba Sara Hurwitz själv? Här talar hon på Jewish Orthodox Feminist Alliance (JOFA) konferens för bara tre dagar sedan (14 mars, 2010):



För min del önskar jag Rabba Sara Hurwitz all framgång i världen och hoppas att hon snart är en bland många ortodoxa kvinnliga rabbiner!

En sammanfattning av
kvinnliga rabbiners historia och ortodoxin hittar ni här.
I Jerusalem Post skriver den första ortodoxa kvinnan som någonsin fick smicha (rabbinsk ordination), Haviva Ner-David om denna utveckling i Israel.

Kol tuv,

måndag 8 mars 2010

Intervju med Chabad i nästa FIM-radio

Hej!


Som ni säkert redan vet så samarbetar jag med föreningen Fred i Mellanöstern på deras FIM-radio projekt. Jag har hittills producerat ett avsnitt, om Purim, och jag ska snart sända en till, om Pesach (den judiska påsken).


Under tiden så rullar andra producenter på med sina avsnitt. Imorgon tisdag, den 9 mars samtalar Oded Meiri med rabbin Alexander Namdar från Chabad-rörelsen om dess plats inom judendomen. Det blir säkert värt att lyssna på!


Här har ni informationen för att höra programmet och alla andra FIM-radio avsnitt:


FRED I MELLANÖSTERN

Närradio

FiM sänder varje vecka

tisdag kl 19 – 20

repris söndag kl 08 – 09


* I Göteborgsregionen på 94,9 MHz

* Över Internet: via Göteborgs Närradioförenings hemsida www.gnf.nu klicka på Lyssna live längst upp till höger

* FiM hemsida: www.fredimellanostern.se

* Podradio: www.fredimellanostern.se


Kol tuv,

fredag 26 februari 2010

Parashat Tetsaveh med Rabbi Riskin

Hej!

Jag är alltid imponerad av vilka vackra budskap som kan hittas i en parasha som Tetsaveh, som handlar nästan enbart om kläderna och dräkten som Cohanimen (prästerna) skulle ha på sig när de tjänstgjorde. Som exemper har ni är en vacker D'var Torah (Torah-reflektion) av en väldigt speciell rabbin, Shlomo Riskin, genom Limmuds serie, A Taste of Limmud, som man även kan prenumerera på:

Tetsaveh (klicka här)

Här är veckans avsnitt av rabbi Riskin med sin D'var Torah-serie på YouTube:



Shabbat shalom,

måndag 28 december 2009

Limmuddagboken - söndag

Hej!

Dags att se över min dag och sedan sova några timmar, innan jag går upp kl. 7.30 för masorti-shacharit (egalitär morgongudstjänst).

Jag var först på föredraget A Talmudic Response to Tyranny, som tog upp en text från Talmud där man berättade om kung Herodes som regerade i Judéen strax före och strax efter år 0. Han var en hemsk tyrann som tog tronen med våld och avrättade alla som sågs som ett hot mot hans makt.

Frågan som ställdes i texten var ungefär om man ska kompromissa med ondskan för att leva ännu en dag, eller o
m man ska hellre dö för sina principer. Det är ett svårt ämne, utan några lätta svar.

Sen var jag på ett program om "procrastination", att skjuta upp saker och inte ta itu med dem. Leddes av en "life-coach" som var mycket bra. 50-60 pers kom på den. Handlade om att se sitt handlande som en berättelse och försöka förändra berättelsen, hellre än att vara hård och kritisera sig själv och sedan falla tillbaka i samma fällor.

Därefter var jag på en grej som visade sig vara lite för new-age och flummigt för min smak, men gav mig några intressanta perspektiv. Det var en kvinna, Melinda Ribner, som var psykoterapeut, spirituell healer, och leder kabbalistisk meditation. Hennes hemsida heter Kabbalah of the Heart.

Programmet handlade om Abrahams fru, Sarah, och Ribner försökte kanalisera Moder Sarah, som hon kallade henne, för att hon skulle berätta för oss om varför hon gjorde det hon gjorde i Torahn (som att skicka iväg Abrahams äldsta son, Ishmael och pojkens mor, bihustrun Hagar). Moder Sarah skulle också ge oss judar idag råd om hur vi ska leva ett gott liv.

Tanken, att ta fram och bejaka den feminina andligheten inom judendomen, var god, men hon tog på sig en sjal och spelade själv Sar
ah, och hon delade ut förskrivna frågor till vissa i publiken, så att det skulle bli en "dialog" mellan vi som söker vägledning och Moder Sarah som leder oss. När hon kom in på konflikten mellan judar och araber (Ishmaels barn) och gav oss rådet att stå på oss, tillslut kommer de att ge upp när de inser att Gud har gett oss landet, blev det hela lite väl absurt.

Sen blev det ett tvärt kast till, då jag tog mig till ett föredrag av en kille som jobbar med datasäkerhet och som intresserar sig för halacha (judisk lag). Han presenterade några grundläggande koncept om hur internet fungerar och sedan om vem Gary McKinnon var och vad han gjort (en hacker som kom in på Pentagons datasystem och stal filer, saboterade datorer mm.)

Sedan tog han fram olika talmudiska texter som hade med stöld att göra och lät oss diskutera vilka av dessa 2000-åriga definitioner av stöld eller sabotage kunde appliceras på dagens hackarverksamhet. Riktig roligt och aktuellt.

Jag gick på ett föredrag som presenterade ett radikal nytolkning av Amida - den
viktigaste judiska bönen, sen bröt jag fastan med ett 40-tal andra och åt en tidig middag. Jag hade planer på andra saker efter middagen, men jag däckade på rummet istället och sov i 3 timmar!

Lyckades till slut ta mig upp till en paneldiskussion vid 22.00 om vem som ska räknas som en del av det judiska folket. Tre spännande talare som alla hade olika vinklar på problemet. Rabbin Shoshanna Boyd-Gelfand jämförde sin process som amerikan att bli brittisk medborgare, med den process som ligger till grund för en konvertering till judendomen, och pekade på likheter och skillnader.

Rabbin Jeremy Gordon problematiserade frågan om människor som vill konvertera till judendomen, men som inte vill hålla ritualer som kosher eller Shabbat. Ska de få konvertera och om de konverterar men var oärliga om sina avsikter, ska de förlora sin judiska status?

Dr. Raphael Zarum undervisade om en berättelse i Bibeln där kung David stämplar en grupp som inte längre judar, för att de betedde sig vidrigt och omoraliskt. Är det en definition på judiskhet?

Det var en spännande diskussion utan några bra svar, men många bra frågor. Och så sent på kvällen som kl. 22 lockade det ändå till sig 150 personer i publiken. Så är det på Limmud!

Nu ska jag sova för att orka med en till dag med fler inspirerande ämnen!

Kol tuv,

fredag 11 december 2009

Chanukkah del 1 - The Real Story

Hej!

Idag, fredag, den 11 december, startar Chanukkah.

Det är en helg som har haft många skepnader under de ca 2100 åren den funnits, och som har formats för att passa många olika generationer av judar och deras andliga, materiella och kanske främst politiska behov.

I detta inlägg tänker jag presentera Chanukkahs bakgrund, tillkomst och första utveckling. I del 2 kommer jag att redovisa för de stora förändringar, främst i modern tid, som helgen har genomgått.

Det började med Alexander den Store. År 330 f.v.t. ärvde han, av sin far, Filip av Macedonien, riket och arméerna. Han var bara 20 år gammal. Han befäste sin makt och gav sig ut på erövrartåg. Vid sin tidiga död, 12 år senare, hade han lagt under sig i stort sett hela den kända världen, från Grekland till Indien, främst genom att besegra det väldiga Persiska riket.

Efter hans mystiska död fanns ingen legitim arvinge och det väldiga Hellenistiska riket delades upp mellan hans generaler

Det lilla landet Judéen låg precis mellan två av dessa riken, det Ptolemaiska riket i söder (Egypten) och Seleukiderriket i nordost (Syrien-Persien-Babylonien), och bollades fram och tillbaka mellan dem.

Judéen hörde så småningom till seleukiderna och var ett litet struntområde som utmärkte sig bara genom dess märkliga religion med en enda gud som inte tillät någon annan sorts gudsdyrkan.

Judéen styrdes av Cohamim, prästerskapet i Jerusalem, då ingen hade suttit på Davids tron, sedan babylonierna förstörde staden, templet och kungaätten 400 år tidigare.

År 167 f.v.t. bröt en maktkamp ut mellan olika Cohanim om vem som skulle bli Cohen Gadol, överstepräst, och de facto regent i landet. För att vinna stöd från Antiochus Epifanes, den seleukidiska kungen, försökte de två översteprästkandidaterna, Menelaus och Jason, toppa varandra i vem som lovade de mest långtgående hellenistiska reformerna, d.v.s. vem som skulle göra den judiska tempelkulten mest anpassad till den dominerande grekiska.

Menelaus vann, installerades som Cohen Gadol och satte igång att anpassa Templet till Zeus. När ett rykte spreds att Antiochus hade dödats i fält, tog Jason tillfället i akt och iscensatte en kupp mot Menelaus.

När den högst levande kungen fick höra talas om detta marscherade han mot Jerusalem och dödade tusentals. Han återinsatte Menelaus, men förbjöd all judendomsutövning, som Torahstudier, kosherhållning och omskärelse. Nu skulle templet vara ett propert hellenistiskt tempel och detta jobbiga folk skulle moderniseras i god hellenistisk anda.

Judarna i Jerusalem var redan rätt helleniserade, så det blev ingen stor reaktion från dem, men de primitiva judarna på landsbygden bestämde sig för att kämpa tillbaka med ett av världens första gerillakrig. Ledda av Judah Mackabi och hans fyra bröder (som alla var av en lantlig cohanitisk släkt) lyckades man trötta ut de seleukidiska kungarna över ett 20-tal år och judarna vann sin självständighet.

Chanukkah firas egentligen till åminnelse över detta frihetskrig, men fokuserar på en enda händelse nästan i början av kriget. Man erövrade Templet i Jerusalem, år 165, och rensade det från avgudar och orena offer. Mackabéerna, som var cohanim (av den prästerliga släkten) utnämnde sig själva till Cohen Gadol och gjorde sig så småningom också till kungar - den hasmonéiska ätten.

Men de hasmonéiska kungaprästerna blev snart själva tyranner som förtryckte sitt eget folk och expanderade sitt lilla rike genom att tvångskonvertera grannfolken till judendomen.

Det var också en av hasmonéerna, Aristobulus, som i en maktkamp med sin bror, Hyrkanus, lierade sig med romarna och gav denna snabbt växande stormakt en fot i dörren. År 63 f.v.t. var Judéen ett romerskt protektorat.

De nästkommande 130 åren är deprimerande läsning - Rom tar kontroll över det lilla Judéen i allt större utsträckning. Judarnas hat mot romarna, deras orättvisa skatter och omoraliska världssyn.

År 67 v.t. har spänningarna nått kokpunkten. Medan det nya judiska ledarskapet, rabbinerna, varnar för att göra uppror mot en det mäktiga romerska imperiet, så låter sig visa mer extrema grupper inspireras av Mackabéernas heliga krig mot en tidigare stormakt.

Varningar från rabbinerna om att det försvagade Seleukiderriket var inte att jämföra med romarnas ofantliga styrka, hörsammas inte och revolt mot Rom är ett faktum. Tre år senare, år 70 ligger Jerusalem och dess tempel i ruiner, och hundratusental judar skickas iväg och säljs som slavar över hela Medelhavet.

Jerusalem blir Aelia Capitolina, en romersk stad där judar förbjuds att vistas och Judéen blir Palestina, uppkallad efter judarnas bibliska ärkefiender, filistéerna.

Inte undra på att rabbinerna, som försöker att samla ihop de sista skärvorna av det judiska folket igen, inte har särskilt mycket kärlek för helgen Chanukkah. Mackabéerna blev ju själva tyranner som besudlade judendomen, de bjöd in romarna och blev inspirationen för den revolt som ledde till en nästan total förintelse.

I Talmud, hittar man därför den "sanna" berättelsen Chanukkahs tillkomst:
Varför firar vi Chanukkah? Våra rabbiner lär oss: På den 25 kislev börjar Chanukkah, som varar i åtta dagar, då sörjande och fastande är förbjudet. När grekerna kom in i Templet, besudlade de all olja som fanns däri och när hasmonéerna fick övertaget och besegrade dem, sökte de och fann bara ett krus olja med översteprästens sigill. Det innehöll endast olja för att tända [Menorahn, den sjuarmade ljustaken] i en dag, men ett mirakel skedde och det varade i åtta dagar. Följande år utsågs dessa dagar till en fest för tacksägelse.
Babylonska Talmuden, Shabbat 21b
Där har ni hela berättelsen enligt den rabbinska traditionen. I förbifarten nämner man grekernas och hasmonéernas krig, men fokuset ligger på oljekruset och miraklet med några droppar som brinner i åtta dagar.

Chanukkah var alltså inget mänskligt, militärt stordåd, utan ett gudomligt mirakel av ljus som lyste igenom krigets rasande mörker.

Rabbinerna lyckades, med detta korta stycke, åstadkomma två saker: förminska hasmonéernas historiska betydelse och förminska Chanukkahs betydelse som helg i den judiska kalendern. I nästan 1600 år förblev Chanukkah en liten, men rolig helg, som fokuserade på lekar för barnen.

Hur kom Chanukkah att bli en av det judiska folkets mest firade helgdagar? Det skriver jag om i nästa del, men jag ger er en ledtråd - det har nått att göra med en annan religions helg som infaller ungefär samtidigt...

Shabbat shalom och Chanukkah sameach!

Ps. Jag skriver mer om Menorah och varför den behövde vara tänd i inlägget Tetsaveh - Ljuset som lyser upp i mörkret

tisdag 8 december 2009

Gröna judiska röster

Hej!

Nu när den internationella klimatkonferensen i Köpenhamn kommit igång, kommer uttalanden om stöd från alla möjliga håll, inte minst från judiska ledare.

I fredags läste rabbin Peter Borenstein, från Judiska församlingen i Göteborg, upp denna bön, komponerad av överrabbinen av Storbritannien, Rabbi Sir Jonathan Sacks (se bilden):
“Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar
dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och
härlighet krön
te du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt
lade du und
er hans fötter."
(Psalm 8:5-7)

Därför, kära G-d, lär oss att bevara vad du anförtrott oss att vårda.
Hjälp oss att tjäna och skydda jorden och dess resurser; att vakta de
många livsformer du har skapat; och att ära naturens integritet – dina
händers verk.

Lär oss att inte förstöra, utan i stället respektera den rika mångfalden i
din skapelse. Lär oss ödmjukhet inför det som inte är vårt, och bev
ara
det för deras skull som kommer efter oss.

Förläna oss visheten och förståndet att försköna och inte plundra, att
öka och inte min
ska, att reparera och inte förstöra. För hela världen är
din, och vi är blott främlingar och pilgrimer. Måtte vi ära det
förtroende du lade i oss som väktare av din skapelse, att bevara jorden
och allt som finns däri för framtiden, för våra barn, och för dig.
Amen.”

översättning rabbin Peter Borenstein
Den brittiske överrabbinen Sacks hamnar ibland i blåsväder med de mer fundamentalistiska falangerna, då han säger chockerande och kontroversiella saker som att det kan finnas andra, lika sanna vägar till Gud som judendomen. I hans tal om vikten av att skydda Guds skapelse, hänvisar Sacks till Charles Darwins bidrag till vetenskapen:
... the pioneering work of Darwin (evolution), Mendel (genes), Crick and Watson (DNA) and the mapping of the genome add up to a momentous discovery, of consequence to science and religion alike. All life, from the most primitive bacterium to you and me, comes from a single source. It is all written in the same genetic code, what Francis Collins, head of the genome project, called “the language of God”.
Genom den judiska miljöorganisationen Hazons hemsida, hittade jag en ny kampanj som har dragits igång: Jewish Climate Change Campaign. De har en Pledge - en namninsamling där man lovar att jobba på specifika sätt för miljön, man skriver under på att:
  • Det judiska folket borde och ska spela en tydlig roll i att höja världens medvetenhet kring och handlingar för att motverka klimatförändringar och öka hållbarhets tänkande.
  • Judiska organisationer ska bilda "Green Teams" för att långsiktigt jobba med dessa frågor.
  • Studera mer kring dessa frågor, handla mer för att skapa förändringar och påverka genom att kontakta familj, vänner, kollegor och ledare.
  • Skriva brev till politiska ledare för att de ska handla mer kraftigt kring miljö frågor.
  • Verka för att 600 000 judar ska skriva under detta. (Varför just 600 000? För att i den judiska traditionen står det att en speciell välsignelse vilar över något som 600 000 judar gör tillsammans - i Torahn var de 600 000 till antalet när de tågade ut ur Egypten och slaveriet.)
Om du känner dig manad, så klicka själv på länken och skriv under för att göra din röst hörd!

Sist vill jag nämna ännu en judisk ledare vars röst hördes kanske allra högst på 60-talet, men han har inte tystnat för det. Robert Zimmerman, bättre känd som Bob Dylan skrev sången A Hard Rain A-gonna To Fall år 1962. Det var mina goda vän Göran, en sann Dylan-lärljunge, som påpekade för mig hur aktuell sången är för oss i dag, vers för vers, med tanke på klimatförändringarna.



Kol tuv,

Läs mer om Klimatkonferensen:
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6; GP 1, 2, 3, 4; Sydsvenskan 1, 2, 3, 4; Dagen 1;

onsdag 7 oktober 2009

En seriös film

Hej!

Bröderna Joel och Ethan Coen är ett av Hollywoods mest kända filmskaparduon, med sin unika stil och med en humor som ibland är galen, och ibland nattsvart. Senast vann de flera Oscarstatyetter för filmen No Country for Old Men, som var bara nattsvart.

De har, likt många andra judiska personligheter i amerikanska underhållningsbranschen inte fokuserat på deras judiska identitet i någon stor utsträckning i filmerna.
Några av karaktärerna i deras filmer har varit judar, Barton Fink t.ex., med tydligt judisk utseende och karaktärsdrag, men utan att lägga särskilt stor vikt på det.

Tidigare var deras mest judiska karaktär Walter Sobchak (spelad av John Goodman), från kultklassikern The Big Lebowski. Walter är en vietnamveteran som har stora problem att hantera sin ilska. Han konverterade till judendomen för att gifta sig med Cynthia, men när filmen utspelar sig är de redan skilda. Ändå så håller Walter fast vid sin judiskhet. Här pratar han med sin polare, The Dude, som har ringt honom för att få skjuts på Shabbat:
Walter Sobchak: I'm saying, I see what you're getting at, Dude, he kept the money. My point is, here we are, it's shabbas, the sabbath, which I'm allowed to break only if it's a matter of life or death...
The Dude: Will you come off it, Walter? You're not even fucking Jewish, man.
Walter Sobchak: What the fuck are you talkin' about?
The Dude: Man, you're fucking Polish Catholic...
Walter Sobchak: What the fuck are you talking about? I converted when I married Cynthia! Come on, Dude!
The Dude: Yeah, yeah, yeah, yeah...
Walter Sobchak: And you know this!
The Dude: Yeah, and five fucking years ago you were divorced.
Walter Sobchak: So what are you saying? When you get divorced you turn in your library card? You get a new license? You stop being Jewish?
The Dude: It's all a part of your sick Cynthia thing, man. Taking care of her fucking dog. Going to her fucking synagogue. You're living in the fucking past.
Walter Sobchak: Three thousand years of beautiful tradition, from Moses to Sandy Koufax*...
[shouting]
Walter Sobchak: You're goddamn right I'm living in the fucking past!
*Sandy Koufax är en känd judisk basebollstjärna, som blev alla amerikanska judars hjälte, när han, 1965, vägrade spela en mästerskapsmatch på Jom Kippur.
I en annan underbar scen diskuterar Walter och The Dude kidnappningsfallet de försöker (på sitt eget unika vis) lösa, då deras tredje bowlingpartner Donnie kommer med nyheten om att de ska spela nästa match i turneringen på en lördag. Se klippet här.

Nu har bröderna Coen kommit ut med en film, A Serious Man, som inte bara innehåller judiska karaktärer, utan är genomgående judisk, på ytan och på djupet.

Filmen handlar om Larry Nidus, en fysikprofessor på 60-talet, som genomgår flera svåra prövningar allt på en gång:
Hans fru skiljer sig för att vara tillsammans med en äldre, religiösare man, samtidigt som hans marijuanarökande son ska ha sin Bar Mitzva. Någon förtalar honom anonymt på jobbet, så att han mister en befordran. Hans spelberoende bror flyttar in med honom. Hans frus nya man dör och hon vill att han ska betala för begravningen.

Larry söker hjälp hos flera olika rabbiner och vill veta vad den judiska traditionen har för visdom att erbjuda honom i hans existentiella livskris. Filmen är en svart dramakomedi, som har fått bra recensioner bland kritikerna i USA. De som beskriver filmen som brödernas mest personliga, med ett tragikomiskt, men ärligt sökande efter ett andligt djup till den uråldriga frågan hur kan man göra rätt och vara en seriös man i en absurd värld.

Jag ser fram emot att se den här i Sverige, då den har premiär i november. Här har ni trailern:



Kol tuv,

söndag 27 september 2009

Vidui - svåra bekännelser

Hej!

På Jom Kippur ska vi stå inför Gud och bekänna våra synder. Det är inte en tid för ursäkter eller bortförklaringar. Det är inte en tid att tänka på hur andra har syndat mot oss - det är deras ansvar att själva göra så. Vi ska rikta pekfingret innåt och erkänna den hårda sanningen, individuellt och kollektivt.

Flera gången under gudstjänsten säger vi Vidui - Bekännelsen.


Vi står med handen mot hjärtat och slår oss symboliskt på bröstet för att tydliggöra för oss själva vår skuld.

Då läser vi Al chet, e
n lång lista på synder som de flesta av oss troligtvis gjort oss skyldiga till under det gångna året:
"Al chet shechatanu lefanecha..." "För den synd som vi syndat inför Dig under tvång eller med vilja." "För den synd som vi syndat inför Dig med hårt hjärta."

"För den synd som vi syndat inför Dig med våra läppar." osv.
Den religiö
sa, israeliska människorättsorganosationen Rabbis for Human Rights kämpar de för att göra Israel till en mer judisk stat, utifrån perspektivet av Halacha - den judiska lagen. De har skrivit en egen version av Vidui-bönen, för det israeliska samhället.

Så här skriver de:
RHR Vidui 5770 The vidui (recounting of our sins) during the High Holidays is intended to make us feel uncomfortable, to confront us with the wrongs we have done. This vidui relates to our society today, to the way in which we treat the unemployed and disadvantaged, immigrants, migrant workers, single mothers, the elderly, the exploited women, the Arab citizens of the State and the Palestinians, and those we disagree with politically. Each one of us is guilty of some of these sins; collectively, we are guilty of them all.
Läs listan på deras hemsida om ni orkar - det är ingen lätt läsning.

Vidui 5770

fredag 11 september 2009

Parashat Nitsavim-Vajelech: Nostalgi var bättre förr...

Hej!

Det har inte blivit mycket skrivet om de senaste Torahavsnitten. Det har ni trogna läsare säkert märkt. Det är mycket inför helgerna nu och jag jonglerar en hel del, men som tur är finns det förra året att falla tillbaka på. :)

Idag läser vi ett dubbelavsnitt, Nitsavim och Vajelech, som lästes skilda förra året. Jag skrev om de båda, så ni har dubbelt så mycket att läsa! (Och till er som läste dessa för ett år sedan, är jag riktigt imponerad om ni kommer ihåg dem - jag hade helt glömt bort dem och det var jag som skrev dem!)


Relaterat till
Nitsavim skriver jag om ett av Talmuds mest kända och radikala berättelser, Ugnen av Achnai.
Till
Vajelech skriver jag om hur Moshe för över ledarskapet till hans efterträdare Joshua.

För er som vill ta igen från förra och förförra veckan har ni Ki Tetse 1 och 2 och Ki Tavo också.

Shabbat shalom till er alla och Shana tova!

söndag 31 maj 2009

En rabbin blir till...

Hej!

Nu har jag äntligen sorterat igenom bilderna som jag har från min bror, Jeremys rabbinordination från Jewish Theological Seminary i New York, den 21 maj.

Här har ni dem, med förklaringar. Nummer 30 i ordningen är ett videoklipp av själva välsignelsen som Jeremy fick när han blev färdigutexaminerad rabbin, den får ni klicka på om ni vill se den. Nummer 43 likaså. Om det bläddrar för fort kan ni alltid pausa bläddringen för att hinna läsa det hela.





Kol tuv,