En upplysande helg för en knivig ritual...

Hej!

Nu är det äntligen Chanukkah!

Det är en helg som, mer än någon annan helg i den judiska kalendern varit en spegelbild genom tiderna av det judiska folkets historia och indentitet. I grund och botten ligger det ett inbördeskrig mellan judar som lockades av den hellenistiska kulturen (ursprungligen från Hellas, nutida Grekland) och ville förändra judendomen för att passa in, och Maccabéerna som tog upp vapen för att försvara vad de såg som den riktiga judendomen.

Hade det stannat där, hade vi nog inte firat Chanukkah särskilt länge, men rabbinerna, som i Talmud introducerade berättelsen om miraklet med oljan som användes för att tända den sjuarmade Menorahn, varade i åtta dagar istället för en dag. De lyckades ta fokuset från kriget och våldet och sätta det på något gudomligt och upplysande i mörkret.

Så har det alltid varit i vår religion - finns behovet, kan man tolka och omtolka för att passa nya tider och nya sammanhang, utan att förlora kärnan i budskapet.

Chanukkah har varit en helg för judar som ville in i det nya, mer öppna europeiska samhället på 1800-talet och mitt i nationalismens vindar, ville de också ha en dramatisk, militär seger som de kunde vara stolta över, samtidigt som många ville distansera sig från religionen litegrann. Då passade det att damma av Maccabéernas bedrifter och fira dem istället.

Detsamma gällde sionisterna på 1900-talet - vad var mer passande än en berättelse om en judisk kamp för självständighet i vårt eget hemland?

Och när judar, nyanlända till USA, skulle hävda sig på den amerikanska fria marknaden, även för religioner, så anammade man presenterna och pyntet från julen, med en judisk twist.

Idag ska jag till Götaplatsen i Göteborg, där representanter för Chabad-rörelsen tänder en jättestor chanukkia (ljusstake). De sysslar med att stärka judars religiösa identitet och gör ljuständningsceremonin för att judar ska känna sig mer judiska bland den bländande julbelysningen.

Det är underbart roligt att se hur Chanukkah betyder helt olika saker för olika judar, i olika tider och hur den fortfarande förändras. För mig har Chanukkah fått en ny innebörd denna vinter, då uppmaningar till omskärelseförbud har duggat tätt i tidningar och på TV. Göran Rosenberg skriver om kampanjen mot omskärelse har nu stöd av humanisterna, minst en präst i Svenska kyrkan och Bengt Westerberg, "regeringens särskilde utredare av främlingsfientlighet, rasism och intolerans".

Jag har skrivit om det rätt mycket här på Torahblogga, men det är värt att upprepa det. Kanske försöker dessa förbudsivrare verkligen värna om våra pojkars rättigheter och drivs enda av de renaste motiven, men när de menar att vi judar och muslimer inte vet våra egna barns bästa, och sätter religionen före, hamnar de i ett historiskt otrevligt sällskap:

Romarna, Paulus, Den katolska kyrkan, Martin Luther, Sovjetunionen, alla försökte de komma åt oss envisa judar genom att förbjuda omskärelsen. Och vilka var det som började med detta?
Visst, var det hellenisterna, som menade just som humanisterna att det var barbariskt att utsätta små pojkar för detta, att vi borde civiliseras, med eller mot vår egen vilja och lägga av med vår märkliga religion.

För mig handlar Chanukkah i år om att komma ihåg vad omskärelsen betyder för oss - om det hade varit farligt, eller problematiskt hade vi, precis som med andra lagar, omtolkat och kommit runt budet. Men omskärelsen är inte skadligt, inte farligt och 99.9% av alla omskurna män, muslimer eller judar, känner sig inte alls kränkta över att mista en liten hudbit runt snoppen.

Att motståndarna ändå känner en sådan människokärlek att de kan strunta i vad vi själva tycker och ändå yrka för ett förbud, ja, det låter som samma kärlek som hellenisterna hade i sin iver att civilisera oss, eller som katolska kyrkan och Martin Luther hade för att föra oss till Kristus.

Tack för er stora omtanke, men jag fortsätter att tända min chanukkiah och fortsätter att omskära mina söner. Hitta några verkliga offer att värna om istället!

Glad Chanukkah (och God jul till er som firar det),

PS. Och på tal om omtolkningar och ursprungstolkningar, så är det ju på den åttonde dagen som en judisk pojke omskärs så när alla höjer sina champangeglas för att skåla på Nyårsafton, glöm inte varför man ursprungligen markerade den dagen, precis en vecka efter julen... (http://en.wikipedia.org/wiki/Feast_of_the_Circumcision_of_Christ)

Gott nytt år!

Andra intressanta inlägg: Varför omskär vi våra pojkar?, Debatt om omskärelse,

Chanukkah del 1 - The Real Story

Hej!

Idag, fredag, den 11 december, startar Chanukkah.

Det är en helg som har haft många skepnader under de ca 2100 åren den funnits, och som har formats för att passa många olika generationer av judar och deras andliga, materiella och kanske främst politiska behov.

I detta inlägg tänker jag presentera Chanukkahs bakgrund, tillkomst och första utveckling. I del 2 kommer jag att redovisa för de stora förändringar, främst i modern tid, som helgen har genomgått.

Det började med Alexander den Store. År 330 f.v.t. ärvde han, av sin far, Filip av Macedonien, riket och arméerna. Han var bara 20 år gammal. Han befäste sin makt och gav sig ut på erövrartåg. Vid sin tidiga död, 12 år senare, hade han lagt under sig i stort sett hela den kända världen, från Grekland till Indien, främst genom att besegra det väldiga Persiska riket.

Efter hans mystiska död fanns ingen legitim arvinge och det väldiga Hellenistiska riket delades upp mellan hans generaler

Det lilla landet Judéen låg precis mellan två av dessa riken, det Ptolemaiska riket i söder (Egypten) och Seleukiderriket i nordost (Syrien-Persien-Babylonien), och bollades fram och tillbaka mellan dem.

Judéen hörde så småningom till seleukiderna och var ett litet struntområde som utmärkte sig bara genom dess märkliga religion med en enda gud som inte tillät någon annan sorts gudsdyrkan.

Judéen styrdes av Cohamim, prästerskapet i Jerusalem, då ingen hade suttit på Davids tron, sedan babylonierna förstörde staden, templet och kungaätten 400 år tidigare.

År 167 f.v.t. bröt en maktkamp ut mellan olika Cohanim om vem som skulle bli Cohen Gadol, överstepräst, och de facto regent i landet. För att vinna stöd från Antiochus Epifanes, den seleukidiska kungen, försökte de två översteprästkandidaterna, Menelaus och Jason, toppa varandra i vem som lovade de mest långtgående hellenistiska reformerna, d.v.s. vem som skulle göra den judiska tempelkulten mest anpassad till den dominerande grekiska.

Menelaus vann, installerades som Cohen Gadol och satte igång att anpassa Templet till Zeus. När ett rykte spreds att Antiochus hade dödats i fält, tog Jason tillfället i akt och iscensatte en kupp mot Menelaus.

När den högst levande kungen fick höra talas om detta marscherade han mot Jerusalem och dödade tusentals. Han återinsatte Menelaus, men förbjöd all judendomsutövning, som Torahstudier, kosherhållning och omskärelse. Nu skulle templet vara ett propert hellenistiskt tempel och detta jobbiga folk skulle moderniseras i god hellenistisk anda.

Judarna i Jerusalem var redan rätt helleniserade, så det blev ingen stor reaktion från dem, men de primitiva judarna på landsbygden bestämde sig för att kämpa tillbaka med ett av världens första gerillakrig. Ledda av Judah Mackabi och hans fyra bröder (som alla var av en lantlig cohanitisk släkt) lyckades man trötta ut de seleukidiska kungarna över ett 20-tal år och judarna vann sin självständighet.

Chanukkah firas egentligen till åminnelse över detta frihetskrig, men fokuserar på en enda händelse nästan i början av kriget. Man erövrade Templet i Jerusalem, år 165, och rensade det från avgudar och orena offer. Mackabéerna, som var cohanim (av den prästerliga släkten) utnämnde sig själva till Cohen Gadol och gjorde sig så småningom också till kungar - den hasmonéiska ätten.

Men de hasmonéiska kungaprästerna blev snart själva tyranner som förtryckte sitt eget folk och expanderade sitt lilla rike genom att tvångskonvertera grannfolken till judendomen.

Det var också en av hasmonéerna, Aristobulus, som i en maktkamp med sin bror, Hyrkanus, lierade sig med romarna och gav denna snabbt växande stormakt en fot i dörren. År 63 f.v.t. var Judéen ett romerskt protektorat.

De nästkommande 130 åren är deprimerande läsning - Rom tar kontroll över det lilla Judéen i allt större utsträckning. Judarnas hat mot romarna, deras orättvisa skatter och omoraliska världssyn.

År 67 v.t. har spänningarna nått kokpunkten. Medan det nya judiska ledarskapet, rabbinerna, varnar för att göra uppror mot en det mäktiga romerska imperiet, så låter sig visa mer extrema grupper inspireras av Mackabéernas heliga krig mot en tidigare stormakt.

Varningar från rabbinerna om att det försvagade Seleukiderriket var inte att jämföra med romarnas ofantliga styrka, hörsammas inte och revolt mot Rom är ett faktum. Tre år senare, år 70 ligger Jerusalem och dess tempel i ruiner, och hundratusental judar skickas iväg och säljs som slavar över hela Medelhavet.

Jerusalem blir Aelia Capitolina, en romersk stad där judar förbjuds att vistas och Judéen blir Palestina, uppkallad efter judarnas bibliska ärkefiender, filistéerna.

Inte undra på att rabbinerna, som försöker att samla ihop de sista skärvorna av det judiska folket igen, inte har särskilt mycket kärlek för helgen Chanukkah. Mackabéerna blev ju själva tyranner som besudlade judendomen, de bjöd in romarna och blev inspirationen för den revolt som ledde till en nästan total förintelse.

I Talmud, hittar man därför den "sanna" berättelsen Chanukkahs tillkomst:

Varför firar vi Chanukkah? Våra rabbiner lär oss: På den 25 kislev börjar Chanukkah, som varar i åtta dagar, då sörjande och fastande är förbjudet. När grekerna kom in i Templet, besudlade de all olja som fanns däri och när hasmonéerna fick övertaget och besegrade dem, sökte de och fann bara ett krus olja med översteprästens sigill. Det innehöll endast olja för att tända [Menorahn, den sjuarmade ljustaken] i en dag, men ett mirakel skedde och det varade i åtta dagar. Följande år utsågs dessa dagar till en fest för tacksägelse.
Babylonska Talmuden, Shabbat 21b

Där har ni hela berättelsen enligt den rabbinska traditionen. I förbifarten nämner man grekernas och hasmonéernas krig, men fokuset ligger på oljekruset och miraklet med några droppar som brinner i åtta dagar.

Chanukkah var alltså inget mänskligt, militärt stordåd, utan ett gudomligt mirakel av ljus som lyste igenom krigets rasande mörker.

Rabbinerna lyckades, med detta korta stycke, åstadkomma två saker: förminska hasmonéernas historiska betydelse och förminska Chanukkahs betydelse som helg i den judiska kalendern. I nästan 1600 år förblev Chanukkah en liten, men rolig helg, som fokuserade på lekar för barnen.

Hur kom Chanukkah att bli en av det judiska folkets mest firade helgdagar? Det skriver jag om i nästa del, men jag ger er en ledtråd - det har nått att göra med en annan religions helg som infaller ungefär samtidigt...

Shabbat shalom och Chanukkah sameach!

Ps. Jag skriver mer om Menorah och varför den behövde vara tänd i inlägget Tetsaveh - Ljuset som lyser upp i mörkret

Tetsaveh I - Ljuset som lyser upp i mörkret

Hej!

Denna shabbat läser vi parashat Tetsaveh, som börjar i Shemot (2 moseboken) kapitel 27 med dessa verser:

Du skall befalla israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag.
I uppenbarelsetältet, utanför förhänget som hänger framför förbundstecknet, skall Aron och hans söner se till att lamporna brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna genom alla släktled.
Shemot 27:20-21

Detta handlar om Menorahn, den sjuarmade ljusstaken som ska alltså alltid hållas tänd, dag som natt.

När Makabéerna - som hade kämpat mot helleniserade judar och den greksyriska kungen Antiochus soldater - intog Templet ville de rena det från avgudastatyer och orena djur och återinviga Guds hus. Ordet chanukka betyder just invigning.

I Talmud så berättas det att så fort Templet var renat ville Makabéerna få igång den igen och det första de gjorde var att tända Menorahn, men de fann inte tillräckligt mycket av den rena oljan som det står om i Tetsaveh. Det skulle ta åtta dagar att skicka efter och få dit ren olja och oljan som de hade skulle bara räcka i en dag.

Vad skulle de göra? Menorahn ska alltid vara tänd, "detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna genom alla släktled". De var tvugna att tända den och vänta på att den skulle slockna igen, men det gjorde den inte - oljan brann i åtta dagar så att de kunde fylla på med ny olja (därför firar vi Chanukkah med att tända en åttaarmad ljusstake, en chanukkiah).

Man kan tänka sig att genom detta minimala mirakel (jämför det De 10 plågorna, eller med havet som delar sig) visade Gud sin närvaro, godkännande och stöd till judarna som hade kämpat för att bevara judendomen, mot hellenistiska influenser.

Nu står inte denna berättelse med i Makabéböckerna, den historiska skildringen av Makabéernas kamp, utan endast i Talmud. Man kan därför fråga sig hur mycket av den är önsketänkande, då rabbinerna på sin tid ville ta fokuset från den mänskliga segern, med dess våld och dödande och sätta fokus istället på Gud.

Själv sätter jag inte så står vikt på frågan om något har hänt eller inte. Det viktiga för mig är vad vi idag kan lära oss om det. För mig för det tankarna till hur vi tolkar historiska händelser i våra dagar.

Vi kan antingen se den krassa verkligheten, eller söka oss bortom den, och försöka hitta det andliga ljuset som skiner upp i mörkret.

Kol tuv,