Om Purimvåld och en blandad familjekonflikt

Hej!

Jag är en trogen läsare av den amerikanska nättidningen Slate. De skriver mycket och bra om politik, kultur, teknologi mm, mm, mm.

En stor andel av journalisterna som skriver för Slate råkar vara judar och då slinker det med en hel del artiklar som rör det ämnet också, t.ex. denna: The Ghost of Purims Past, som handlar om helgens lite mindre trevliga kopplingar till våld, samt hur lite våld har historiskt sett begåtts i samband med Purim.

Ett helt annat ämne, men relaterat till det judiska, är Mass Media - Can a family court prevent a parent from taking his daughter to church? som handlar om en fruktansvärd situation. Ett par som skilt sig - hon är judinna, han katolik som konverterade till judendomen när de gifte sig.

Hon menar att han gick med på att uppfostra barnen judiskt, men nu har han döpt deras dotter och tar henne regelbundet till kyrkan, emot mammans önskemål. Kvinnan gick till domstol för att stoppa honom, han gick till massmedian och nu är det en sorglig och tarvlig cirkus där alla ska tycka till.

Fallet ställer en hel del svåra frågor på sin spets: hur ska ett blandäktenskap balanseras? och hur ska man göra efter en skilsmässa?

Det är inte första eller sista gången som barn blir brickor i maktspelet mellan skilda föräldrar eller att religion används som ett vapen i detta spel.

Vad tycker ni läsare om dessa kniviga familjefrågor? Har ni själva erfarenheter av liknande problem?

Kol tuv,

Parashat Jitro - En vigsel under stormig himmel (repris)

(Jag började skriva om veckans parasha och insåg att jag höll på att uttrycka nästan precis det som jag skrev förra året! Då gör jag väl det. Inte för att jag inte har mer att säga om Jitro, men för att detta budskap är så viktigt att det verkligen tåls att repetera!)

Hej!

Hela Torahn, fram till veckans avsnitt, parashat Jitro, har varit en historia.

Gud har skapat världen och människorna i den. Guds relation med människan - denna unika varelse med fri vilja - har märkts av stora misslyckanden: Kain och Abel, Noah och Babels torn; och små framgångar: Abraham, Isak, Jakob.

Gud har etablerat kontakten med denna lilla klan med uttalade planer om att föra dem till Egypten, låta dem förslavas och sedan befria dem därifrån. Guds förhoppning är att genom denna mikrorelation, med en familj, som bli till ett folk, Guds grundläggande avsikter för mänskligheten uppenbaras, genom Torah - den gudomliga etiken - och detta folk ska föra ut det i världen.

Förhoppningen var från början att människan med den fria vilja som gåva, skulle inse vad som var rätt och fel och välja det som var rätt, men ända sedan den andra generationen av människor har det varit tydligt att planen hade ett inbyggt fel, av någon anledning väljer vi ofta inte det goda över det onda, det rätta över det som är uppenbart fel.

Det är alltså här vid Sinaiberget, mitt ute i öknen, som gapet mellan Gud och mänskligheten ska överbryggas. Här ska fröet som Gud planterade i Abraham, som har vuxit genom generationerna till ett stort och ståtligt träd, verkligen blomma ut.

Hittills har Torahn berättat denna berättelse. Nu i kapitel 20, med De tio budorden skiftar texten form och blir till lag. Hädanefter - hela sista halvan av Shemot (Andra moseboken), hela Vajikra (Tredje m.b.), halva Bamidbar (Fjärde m.b.) och hela Devarim (Femte m.b.) - är lagar och regler, rituella och juridiska, som gäller.

I boken Wanderings - Chaim Potoks History of the Jews, skriver författaren, känd för sina böcker om religiösa människor som möter moderniteten, om kapitel 19 - förberedelserna inför mötet mellan Gud och det judiska folket vid Sinaiberget:

A cloud obscures [döljer] the mountain; words obscure the event. The narrative of the Revelation on Mount Sinai is a labyrinth of dark passages that wind through abrupt turns and lurch [kränger] across sudden chasms [avgrunder]. We proceed with increasing bewilderment [förbryllelse]. The Bible seems helpless before the event, at a loss to shape it with words. We are in the presence of either the uncanny [det oförklarliga] or a ruin of failed literary creativity, or perhaps both.

Moshe befalls att samla folket, att de ska hålla sig borta från berget, de ska närma sig berget. Han går upp flera gånger för att prata med Gud, han går ner flera gånger för att prata med folket. Här förklarar Gud vad han vill med detta, Det utvalda folket:

"Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.”
Shemot 19:3-6

Min dyrbara egendom, ett rike av präster och ett heligt folk - OM NI HÅLLER MITT FÖRBUND. Mötet mellan Gud och Det judiska folket är långt mer än ett tillfälle att ge dem Den gudomliga etiken. I judisk tradition liknas detta vid en vigsel. Gud och folket sluter ett evigt förbund, men där Gud håller sin del av kontraktet ("min dyrbara egendom"), om vi håller vår del ("ett heligt folk som håller Guds förbund").

Det är en vigsel med mörka undertoner, under en stormig himmel, för oss läsare för vi vet hur det kommer att gå (läs Judendomens mörkaste dag, samt Tragedier då och nu).

Så är det, när människan och Gud möts. Ibland blir det ett tragiskt misslyckande, men ibland lyckas vi att nå himmelska höjder, om bara för en liten stund. Och tänk, vad vore världen utan Torahn och utan det judiska folket?

Kol tuv,

Läs också Jitro I - En mans rättvisa och Jitro II - Att vara gift med sitt jobb.

Mishpatim III - En sexigare mitsva

Hej!

Det finns 613 mitsvot i Torahn och i Mishpatim hittar vi 53 av dem, 23 positiva mitsvot (påbud, "Du skall") och 30 negativa (förbud, "Du skall inte"). Har har ni en intressant sådan:

Nr 46 (av 613): Tar [mannen] sig ännu en hustru, får han inte inskränka på den förras rätt till mat, kläder och onahta. Shemot (Andra moseboken) 21:10

Ja, månggifte var ett faktum här, som formellt förbjöds inom judendomen vid 1000-talet av den tyska storrabbinen Rabbenu Gershom. Det är inte det som denna mitsva lär oss. Det är det sista ordet, onah, som är det viktiga ("ta" är ett possesivt suffix, dvs. hennes onah).

Onah i den svenska bibelöversättningen tolkas som "bostad", andra översätter det som "oljor" dvs. kosmetiska oljor, men många antika tolkningar av detta ord översätter det på ett helt annat sätt. Onah betyder sexuell tillfredställelse. En äkta man har alltså, enligt judisk lag, en skyldighet att tillfredställa sin fru sexuellt.

Att kvinnan har egna sexuella behov och inte bara finns där för mannens njutning är något som fortfarande inte har accepteras i många kulturer, så detta 3000-åriga påbud om ett aktivt och bilateralt sexliv mellan man och hustru är ordentligt radikalt för sin tid.

Inte konstigt att ordet Onah har fått sig andra, mer symboliska översättningar i prydare tolkningstraditioner.

Shabbat shalom,

Jitro III - En vigsel under stormig himmel

Hej!

Hela Torahn, fram till veckans avsnitt, parashat Jitro, har varit en historia.

Gud har skapat världen och människorna i den. Guds relation med människan - denna unika varelse med fri vilja - har märkts av stora misslyckanden: Kain och Abel, Noah och Babels torn; och små framgångar: Abraham, Isak, Jakob.

Gud har etablerat kontakten med denna lilla klan med uttalade planer om att föra dem till Egypten, låta dem förslavas och sedan befria dem därifrån. Guds förhoppning är att genom denna mikrorelation, med en familj, som bli till ett folk, Guds grundläggande avsikter för mänskligheten uppenbaras, genom Torah - den gudomliga etiken - och detta folk ska föra ut det i världen.

Förhoppningen var från början att människan med den fria vilja som gåva, skulle inse vad som var rätt och fel och välja det som var rätt, men ända sedan den andra generationen av människor har det varit tydligt att planen hade ett inbyggt fel, av någon anledning väljer vi ofta inte det goda över det onda, det rätta över det som är uppenbart fel.

Det är alltså här vid Sinaiberget, mitt ute i öknen, som gapet mellan Gud och mänskligheten ska överbryggas. Här ska fröet som Gud planterade i Abraham, som har vuxit genom generationerna till ett stort och ståtligt träd, verkligen blomma ut.

Hittills har Torahn berättat denna berättelse. Nu i kapitel 20, med De tio budorden skiftar texten form och blir till lag. Hädanefter - hela sista halvan av Shemot (Andra moseboken), hela Vajikra (Tredje m.b.), halva Bamidbar (Fjärde m.b.) och hela Devarim (Femte m.b.) - är lagar och regler, rituella och juridiska, som gäller.

I boken Wanderings - Chaim Potoks History of the Jews, skriver författaren, känd för sina böcker om religiösa människor som möter moderniteten, om kapitel 19 - förberedelserna inför mötet mellan Gud och det judiska folket vid Sinaiberget:

A cloud obscures [döljer] the mountain; words obscure the event. The narrative of the Revelation on Mount Sinai is a labyrinth of dark passages that wind through abrupt turns and lurch [kränger] across sudden chasms [avgrunder]. We proceed with increasing bewilderment [förbryllelse]. The Bible seems helpless before the event, at a loss to shape it with words. We are in the presence of either the uncanny [det oförklarliga] or a ruin of failed literary creativity, or perhaps both.

Moshe befalls att samla folket, att de ska hålla sig borta från berget, de ska närma sig berget. Han går upp flera gånger för att prata med Gud, han går ner flera gånger för att prata med folket. Här förklarar Gud vad han vill med detta, Det utvalda folket:

"Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.”
Shemot 19:3-6

Min dyrbara egendom, ett rike av präster och ett heligt folk - OM NI HÅLLER MITT FÖRBUND. Mötet mellan Gud och Det judiska folket är långt mer än ett tillfälle att ge dem Den gudomliga etiken. I judisk tradition liknas detta vid en vigsel. Gud och folket sluter ett evigt förbund, men där Gud håller sin del av kontraktet ("min dyrbara egendom"), om vi håller vår del ("ett heligt folk som håller Guds förbund").

Det är en vigsel med mörka undertoner, under en stormig himmel, för oss läsare för vi vet hur det kommer att gå (läs Judendomens mörkaste dag, samt Tragedier då och nu).

Så är det, när människan och Gud möts. Ibland blir det ett tragiskt misslyckande, men ibland lyckas vi att nå himmelska höjder, om bara för en liten stund. Och tänk, vad vore världen utan Torahn och utan det judiska folket?

Kol tuv,

Jitro II - Att vara gift med sitt jobb

Hej!

Under tiden Moshe har konfronterat Farao i Egypten med de tio plågorna och sedan lett folket ut ur Egypten har han varit gräsänkling - Zipporah och hans två söner har inte varit med i berättelsen. Nu kommer Jitro och möter Moshe och hela folket med Zipporah och pojkarna:

Då tog Jitro med sig Moshes hustru Zipporah, som hade sänts hem, och hennes två söner. Den ene hade fått namnet Gershom, "ty", sade Moshe, "jag är en främling i detta land". Den andre hade han gett namnet Eliezer, "ty", sade han, "min faders Gud kom mig till hjälp och räddade mig undan faraos svärd".
Shemot 18:2-4

Men något obekvämt döljer sig här mellan raderna. Märk att ordvalet "hennes två söner" står i kontrast till sönernas namn som de fått av sin far som ett minne över vem han var och var han kom ifrån:

1. prinsen som kom till ett främmande land: גרשם, Gershom = גר, ger/främling + שם, sham/där
   
2. som räddats från hans förflutna: אליעזר, Eliezer = אלי, eli/min gud + עזר, ezer/hjälp
   

Det är nästan som om han inte längre är den person han en gång varit och vill inte riktigt kännas vid den delen av sig längre. Denna vaga antydning förstärks nu när vi läser vidare:

Så kom Jitro till Moshe med hans söner och hans hustru, där han hade slagit läger i öknen vid Guds berg. Moshe fick bud om att hans svärfar var på väg med hans hustru och de båda sönerna. Då gick Moshe ut och mötte honom, föll ner för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.
Shemot 18:5-7

Moshe gick ut för att möta honom, föll ner för honom och kysste honom. Moshe verkar inte ens bry sig om sin familj längre! Zipporah och sönerna verkar helt osynliga. Inte nog med det - varken Zipporah, Gershom eller Eliezer nämns igen i hela Torahn. Moshes fru och barn försvinner helt enkelt.

Jag sökte efter källor som kunde säga mer om denna obekväma situation, men hittade ytterst lite. Det är inte förvånande, judendomen har varit en patriarkalisk religion i 4000 år, och vi har bara sett början till en förändring av denna ojämlikhet i våra dagar, under de sista 60-70 åren*.

Jag hittade till slut något i The Five Books of Miriam, av Ellen Frankel. Det är en bok av Torahtolkningar från ett feministiskt perspektiv. Boken är mycket kreativt skriven i dialogform, med röster från bibliska och talmudiska kvinnogestalter. Så här skriver Frankel om Zipporahs situation:

OUR DAUGHTERS ASK: The Torah tells us that Jethro brings his daughter Zipporah and his two grandsons to Moses "after she had been sent home" (18:2). When and why did Moses send her home? Didn't they go down with him to Egypt when he went to face Pharaoh?

ZIPPORAH ANSWERS: Though no figure is more central in Jewish history than my husband, Moses, the Torah reveals only bits and pieces of his intimate biography. And about me and our children, about our life together as a family, almost nothing is revealed - only that Moses marries me, one of the seven daughters of Jethro, a Midianite priest. Also that when God appears to Moses in the Burning Bush and sends him back to Egypt he takes me with him, together with our two sons, Nothing more is heard about us until this parasha, when Jethro brings us to Moses at the foot of Mount Sinai.

THE RABBIS EXPLAIN: Moses sent them back to Jethro's house even before they had reached the borders of Midian on their way down to Egypt. He was prompted to do so after being chided [tillrättavisad] by his brother Aaron: "Great indeed is the sorrow of those who have been in Egypt from the beginning! Why do you then take more there to suffer?" [ungefär "Vi behöver inte fler som lider med oss i Egypten!"] Persuaded by Aaron's reproof [kritik], Moses divorced Zipporah and sent her home with their children, to rejoin him later in the wilderness.

Denna radikala tolkning, att Moshe skilde sig från Zipporah och skickade hem henne, kan man hitta sig till om man läser ordet שלוחיה, shilucheha - "han skickade iväg henne". I Devarim (Femte moseboken) 24:1, läser vi om hur en skilsmässa ska gå till (på prat om patriarkaliska samhällen):

Om en man har tagit sig en hustru och varit tillsammans med henne och sedan finner något motbjudande hos henne och inte vill ha henne, skriver han ett skilsmässobrev, överlämnar det och skickar iväg henne (ושלחה - veshilcha) från sitt hem.

Det är samma ord i båda texterna, vilket lämnar dörren öppen för tolkningen att Moshe skilde sig från Zipporah, och när hon kom tillbaka till honom var han omgift - med sitt jobb. Hon skulle alltid komma i andra eller tredje hand, efter Moshes ansvar inför Gud och folket.

I Sefer haAggadah - The Book of Legends ett jätteverk (som jag skrev om i september) av den israeliska nationalpoeten Hayim Nahman Bialik, hittade jag en talande midrash (rabbinsk legend):

Då sade Herren till Mose: "Samla sjuttio av Israels äldste åt mig, sådana som du vet hör till folkets äldste och förmän. För dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där bredvid dig. Jag skall stiga ner och tala med dig där, och jag skall ta av den ande som vilar över dig och lägga på dem. De skall hjälpa dig att bära den börda som folket är, så att du slipper bära den ensam.
Bamidbar (Fjärde moseboken 11:16-17)
Rabbi Abba bar Kahana sa: Efter att de äldste hade utsetts, tände hela Israel ljus i deras ära och gladde sig över dem.
När Miriam (Moshes syster) såg ljusen tindra ... sa Miriam "Hur glada är inte dessa mäns hustrur när de ser detta - deras män har upphöjts till sådana höga ämbeten!"
Zipporah svarade: "Ve dessa arma hustrur."

Zipporah visste vilket högt pris en maka betalar när hennes man får en sådan uppgift.

Kol tuv,

* Vill ni veta mer om kvinnans ökade roll inom det judiska kan jag rekommendera ett föredrag som hålls i Stockholm om några veckor:

Söndag 22 februari kl 17.00
Regina Jonas (1902-1944) den första kvinnliga rabbinen i världen
Regina Jonas svar på frågan varför hon ville bli rabbin var: "Guds kallelse och kärleken till människorna." Ann-Sofie Ohlander, professor emeritus i historia, som bl a forskat i kvinnors historia, berättar om Regina Jonas märkliga och hittills ganska okända liv, rabbinen som föddes i Berlin och dog i Auschwitz
Arrangör: Judiska Museets Vänförening