Ibland blir man lite sur...

Hej!

Ja, ibland kan man bli lite sur. Som när man får veta att man ska vara med i TV för att försvara något som omskärelse, som är mycket viktigt för judar och muslimer. Man får först veta att man ska ha 8-12 minuter. Nej, det blir bara 7 minuter.

Sen kom jag till studion, och då lät det: "vi kör 5 minuter i slutet av programmet och slänger upp resten på webben!" Jättekul!

Men så mycket blev det inte heller. Klart jag gick till SVTplay.se för att kolla minuterna:

• Kommer Gävlebocken brinna? 3 minuters reportage.
• Norsk-svensk skidtjafs: 14 minuter icke-diskussion.
• Rabalder kring en liten feministpjäs byggt på det radikala SCUM-manifestet: 24 minuter.
• Är minoriteters rättigheter i konflikt med barns rättigheter? 4,30 minuter.

Ja, vi slog Gävlebocken med 90 sekunder!!! Viktigt också att hela landet fick 11 minuter över hur någon norsk skidåkare irriterat en sportjournalist på Aftonbladet. Det var verkligen värt publikens tid.

Varje sig man är för eller emot omskärelse kan man hålla med om att frågan om barns och minoriteters rättigheter i Sverige behöver mer tid än så i public service TV!

Men Baruch haShem (tack Gud) att ingen fick in några billiga poäng på att SCUM står för Society for Cutting Up Men!!!

Att man debatterade feminism, patriarkatet och yttrandefrihet kring en pjäs, är ju, i och för sig, ett ämne som har viss samhällsbetydelse, men inte behöver man 24 minuter för att höra personerna upprepa sig gång på gång.

I den debatten kände jag mig manad att hoppa in och uttala mig, då jag själv är feminist och har jobbat mycket med frågor om kvinnans roll i judendomen, och skrivit om det här på bloggen åtskilliga gånger. Jag sa att som någon som jobbar med en 3000-årig tradition, hittar många, många kvinnofientliga texter, och det är något som vi måste erkänna och brottas med. SCUM-manifestet är ett sätt att vända begreppen och göra en kontrast med bl.a. denna långa tradition.

Och att jag vågade uttala mig i den debatten, ja det fick jag skit för från självaste Pelle Billing, den store jämställdhetsbloggaren (aldrig hört talas om killen innan, men OK...):

7. Varför en ortodox jude som före programmet var starkt negativ till SCUM, plötsligt stödjer dem i direktsändning är svårgripbart. Eller egentligen inte. Det handlar om att det finns stora grupper i Sverige som är kritiska till rådande jämställdhethetpolitik, men betydligt färre som har ryggrad nog att stå upp för detta i direktsändning.

Jaha, tänker man, Pelle och ortodoxe-Benjamin måste ha suttit i loungen och snackat. Där var han så "starkt negativ till SCUM", och var helt på Pelles sida. Men i direktsändning var juden ryggradslös.

Jag sa inte TVÅ ORD till Pelle innan eller efter programmet!

Kanske sa redaktionen till honom vad jag tyckte om SCUM, vilket vore märkligt, eftersom de aldrig frågade mig något om något annat ämne i programmet!

Men hans trogna läsare väger in med sina tankar i kommentarerna:

[som svar på Pelles fråga] 7: Ingen aning. Knäppt iofs så var han för lemlästandet av småpojkar också. Det var naturligt.

Jag tror den ortodoxa juden “samlade PK-poäng” inför sin kommande debatt om barnmisshandel (omskärelse) av oskyldiga små gossebarn. En debatt som mycket väl kunnat bli mycket aggressivare och värre om han fått feministerna emot sig.

Jag vet absolut ingenting om den ortodoxe juden och hans motiv, men det skulle inte förvåna mig om han försökte undvika konflikt med aggressiva människor på vänsterkanten. Det är inte svårt att föreställa sig att man i den positionen helst håller tyst, inte minst mot bakgrund av att det är vänstern som eldar under judehatet i dagens Sverige. Han kanske inte ville ha ytterligare fiender, för det finns redan tillräckligt av dem för den som råkar vara jude. [Även folk som erkänner en antisemitism inom vänstern, tvivlar på mina motiv i mitt uttalande!]

Ni kan förstå att jag gick i taket (och därför använder jag inte finrumssvenska). Så här skrev jag på Pelles blogg, kommentar nr 80, faktiskt...

Pelles grundprincip nr 4 (enligt din egen hemsida!):
“Diskussioner om könsfrågor ska bygga på forskning och fakta.”

Fördom = En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra. Vid brist på information om någon eller något använder man det lilla man vet för kategorisering och fyller på med allmänna stereotyper. (http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rdom)

@Pelle, @Andreas Nurbo, @Barfota, @Rick, @m.fl.

Vad fan vet ni om MIG???

1) Pelle, hur fan vet du att jag var “starkt negativ till SCUM innan programmet”???!!! Var fick du något sådant ifrån???!!!

Och jag uttalade mig inte om manifestet som sådant, utan om just Patriarkatet, något jag tycker är en självklarhet och skrattretande med folk som försöker förneka att det någonsin funnits. Jag kan, eftersom det ingår i mitt jobb, som församlingspedagog, ge er mängder av bibelcitat, från Den hebreiska bibeln (det som kristna kallar Gamla testamentet) och från det kristna Nya testamentet, av en helt vidrig kvinnosyn. Religionen har och måste fortsätta utvecklas om det ska ha någon relevans i dagens samhälle!

2) Jag är inte ortodox jude - hade ni LYSSNAT på vad jag sa i TV, så var det att jag var just ICKE-ortodox jude!

En jävligt stor skillnad mellan ortodoxa och icke-ortodoxa judar (Konservativa eller Reformerta - ni kan utbilda er lite här:http://judaism.about.com/od/denominationsofjudaism/p/branches.htm). Det finns inte en skäl som känner mig som INTE skulle kalla mig feminist!

Jag har varit feminist sen min mor, tillsammans med en liten grupp kvinnor, blev fysiskt attackerade av ultra-ortodoxa judar, (de med svarta kläder och kindlockar) - män och kvinnor - när gruppen försökte be vid Klagomuren i Jerusalem*. Jag har skrivit om den upplevelsen på min blogg (http://torahblogga.blogspot.com/2009/11/finns-religionsfrihet-for-judar-i.html).

Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv, 13 av mina 33 år, lett judiska gudstjänster där män och kvinnor deltar på LIKA villkor, något som inte är en självklarhet i t.ex. Göteborgs eller Malmös synagogor, där kvinnorna förväntas sitta på balkongen medan männen för styra showen. Det är något som passar en del judiska män och kvinnor, men långt ifrån alla.

3) Sen att ni har mage att påstå att jag ger mig in i debatten för att vinna poäng??? Kan man inte ha en EGEN åsikt om ett annat ämne, utan att stämplas som OPPORTUNIST?! Är ni så jävla cyniska???

Och vare sig ni tycker att omskärelse är OK eller inte, så kan ni väl hålla med om att diskussionen om SCUM-pjäsen inte behövde 24 minuters debatt där samma åsikter upprepades om och om igen, kontra de 4 minuter som debatten om omskärelse fick. Så viktigt är det med frågan om minoriteters och barns rättigheter i publik service Sverige! Det är den stora skammen med torsdagens program.

4) Och vill ni veta hur jag samtidigt kan försvara “lemlästande” och “barnmisshandel (omskärelse) av oskyldiga små gossebarn”, jag själv ett sådant gossebarn en gång i tiden, så kan ni läsa allt det jag skulle gärna ha fått säga om vi (både jag och min motståndare) haft hälften av den tid som du Pelle, på egen hand fick, på programmet! Även det kan ni hitta på min blogg:
http://torahblogga.blogspot.com/2011/11/en-knivig-fraga-upp-till-debatt-igen.html

Om ni redan vet vad ni tycker om ämnet (”barnmisshandel”, “lemlästande”), så ni kan väl åtminstone se hur en icke-ortodox, feministisk judisk man kan försvara det! Eller är det för långt utanför era så tydligt förutfattade meningar???!!!

*Och är det någon som vill dra in Israel/Palestina konflikten, för att man bara måste om man snackar med en jude, eller för att jag vågade nämna den bestridda staden Jerusalem - så har ni INGEN aning om mina åsikter i den frågan heller. Ni är redan så otroligt bra på att gissa, så varsågod och fyll i med era förutfattade meningar! (eller så kan ni LETA lite på min blogg…)

Vad jag får för reaktion - kanske en ursäkt från stor-Pelle? - får vi se. Ibland blir man bara lite sur...

Kol tuv,

Parashat Ki Teitse - Judisk media(ö)kändis trampar riktigt snett...

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Ki Teitse och den innehåller många olika lagar som vi moderna läsare nog finner förlegade och ibland helt chockerande. Som tur är, kände våra rabbiner, som levde för 2000 år sedan, redan då att dessa lagar behövde en rejäl runda genom tolkningstraditionen innan man funderade på att praktisera någon av dem. Jag skriver om denna process i detalj i inlägget Ki Teitse - Vad ska man göra med olydiga barn?

Våra lärda förstod absurditeten i att läsa Torahn bokstavligen och sedan försöka leva efter den på det sättet. De gav oss också principen att varje generation skulle fortsätta processen att tolka lagen och de utmaningar som mötte lagen i sin egen tid.

Ta exemplet av homosexualitet. Det är något som i många tidsåldrar har ansetts onaturligt, fel och ett brott mot Guds lag, men biologin och psykologin har visat rätt entydigt på att den sexuella och känslomässiga attraktionen till individer av ens eget kön är något som är medfött, och oföränderligt. Det visar sig också, hör och häpna, att samhällets acceptans av homosexuella individer och partnerskap inte leder till moraliskt förfall eller att vår art slutar fortplanta sig.

Det får oss att fundera över vilken roll de traditionella, religiösa förbuden mot just homosexualitet har idag och hur vi borde kanske omtolka dem. Diverse försök att göra så skriver jag om i inlägget Acharei Mot - Mjukare sätt att tolka en hård vers...

Tyvärr är det trots detta inte svårt att hitta exempel på folk som fortfarande väljer ut just förbudet mot homosexualitet att belysa och predika. Vissa har påpekat hyckleriet i att selektivt hamra på den lagen, samtidigt som man struntar i andra lagar som kan te sig absurda i våra dagar.

Här är en scen från serien Vita Huset. Olika media personligheter har bjudits in på middag i Vita huset, men det är storm på gång i Washington och någon internationell kris, så de får alla snällt vänta på president Jeb Bartlett. Han kommer loss för att välkomna dem alla och ser att den konservativa radioprataren Dr Jenna Jacobs är närvarande. När han ser att hon vägrar ställa sig upp när presidenten kommer in i rummet kan han, som är religiös katolik och bibelkunnig, inte motstå frestelsen att ta itu med henne:



Denna Dr. Jacobs är baserat på en verklig radiopersonlighet, Dr. Laura Schlessinger, som bl.a. kallade homosexualitet för "ett biologiskt misstag" och jämförde homosexualla föräldrar med pedofiler.

Schlessingers program går ut på att folk ringer in för att be henne om råd. Hon fick mycket uppmärksamhet för att hon konfronterade sina lyssnare och skällde ibland ut dem, och hon var tydlig från början med sin religiösa profil. Hon förespråkade "moralisk hälsa" på sitt program, men hon var inte fundamentalistiskt kristen, som många andra konservativa radiopratare i USA. Nej, Dr. Laura var ortodox judinna.

Hon hade en judisk far och en katolsk mor, men konverterade formellt till judendomen, med en ortodox rabbin, år 1998. Då började hon också hänvisa till judisk lag i sin show, när hon svarade på lyssnarnas frågor. Många amerikanska judar står stadigt i den vänstra, liberala fåran av amerikansk politik och tog starkt avstånd från Schlessinger, speciellt efter den publicitet hon fick efter hennes homofobiska uttalanden.

År 2003 levererade hon ännu ett chockbesked på radion. Hon började prata om lyssnarbrev och fax:

I stort sett har de fax som jag får från kristna har varit mycket kärleksfulla, fulla av stöd. Från min egen religion har jag antingen fått inget alls, eller två av de elakaste breven jag har fått på länge. Det är väl min poäng - jag får nästan inget tillbaka. Det är inte mycket värme som kommer tillbaka.

Hon sa att hon fortfarande räknar sig själv som judinna, men "min identifikation med denna enhet och att jag håller ritualerna etc av denna enhet - det är slut med det." (Här är en lång artikel om hennes beslut att lägga av med ortodoxin.)

Dr. Laura hade upptäckt det som många andra judar vet instinktivt: en jude med hög judisk profil kritiseras och bedöms alltid hårdast av andra judar. Jag vet att jag känner att jag vill att personen med hög profil ska representeras oss till punkt och pricka som vi själva vill bli representerade och är det inte så, blir jag rätt illa till mods.

Att Paul Krugman är jude är jag stolt över - han vann ju nyligen Nobelpriset i ekonomi och är känd liberal skribent i USA. Att Bernie Madoff, han som stal miljardtals dollar från sina egna kunder, är jude ska vi inte tala så högt om.

Natalie Portman är ju en enastående skådespelerska, snygg, smart, och född i Israel. Säg det högt! Nämn bara inte att Amy Winehouse, med alla tatueringarna, alkoholproblemen etc, är judinna hon med. Basunera ut att Marciej Zaremba, superjournalist, en av Sveriges mest uppmärksammade samhällskritiker, är jude. Låt oss bara hoppas att Helle Kleins karriär tar slut så fort som möjligt, för att inte nämna mediapajasen Dror Feiler.

Så går det.

Efter alla hennes märkliga uttalanden, började Dr. Lauras popularitet att dala. Det kom fram konstiga saker kring henne - bl.a. nakna fotografier, tagna på 70-talet av en man som hon då vänsterprasslade med, och när hennes egen mor dog, vägrade hon hämta henne på bårhuset. Hon var inte ens en riktig läkare, utan hade doktorerat i fysiologi (som i Vita huset-klippet).

Trots allt detta traskade hennes karriär på, med starkt stöd från konservativa kristna lyssnare, fram till den 10 augusti då hon tog ett samtal från en svart kvinna som tyckte att hennes vita mans vänner uttryckte sig rasistiskt mot henne. Då gick Schlessinger igång:

"Nigger, nigger, nigger! Så får alla svarta komiker hålla på, men har man inte tillräckligt mörk hud och säger ordet är man rasist! Mycket märkligt. ... Är du så hyperkänslig för rasism, så gift dig inte utanför din egen ras!"

Hon körde över sin lyssnares försök att förklara saken och började istället hänvisa till Obama och hur svarta vill demonisera vita med rasism och ta mer makt från dem. Rasistiska åsikter är det som man aldrig får uttrycka i USA. Det är dödsstöten med stort D.

Här har ni hela samtalet:



Hon gick nästa dag ut med en ursäkt och fortsatte att be om ursäkt till alla som ville höra på. Här skriver hon på sin blogg om att ta ansvar för sina misstag, be om ursäkt och försöka gå vidare - en väldigt judisk tanke, trots allt. En vecka senare kom hon som gäst till intervjuprogrammet Larry King Live (också han jude) och berättade att hon slutar med radio "för att återfå sin yttrandefrihet".

Så var det med det. Finns det någon sensmoral och poäng i detta inlägg, eller ville jag bara berätta om en tragikomiskt amerikansk mediacirkus med många judiska referenspunkter? Vad tror du?

Shabbat shalom,

En smärtsam omvärdering

Hej!

Tobias kommer från Stockholm, och har bott och pluggat de senaste åtta åren i Israel. Jag intervjuade honom i februari för mitt första program på FIM-radio, om Purim.

Jag var intresserad av att få höra hans tankar om Ship to Gaza-incidenten, för att han valde av sionistiska ideal att flytta till Israel för åtta år sedan, så är han idag väldigt kluven och försöker som hitta rätt genom Israels politiska och etiska labyrinter.

Jag bad honom gästblogga lite här på Torahblogga. Har har ni Tobias:

Smärtsam omvärdering

Jag har ganska motvilligt börjat att delvis omvärdera min syn på det inträffade. Jag hyser, som ni kanske vet, starkt negativa känslor gentemot regeringen och dess hållning gentemot araberna och palestinierna. Men jag tror också, att om vi ska kunna vara trovärdiga gentemot våra medmänniskor och även gentemot en större grupp människor i media, så kan vi inte automatiskt fördöma Israel varje gång dess motståndare dödas eller skadas.

Det finns vissa saker med det här fallet som gör det mer komplext enligt mig:

-IHH är en islamistisk grupp med band till Al-Qaeda och Hamas. Det var dess medlemmar som dödades, enligt min vetskap.

-Gruppen hade ju en mindre arsenal av "kalla vapen", dvs knivar, yxor, påkar, slangbellor o annat. Varför hade de det? Det känns som att de förberedde sig på en konfrontation. Enligt israelisk media så gick elitsoldaterna ombord med paintballgevär vilket, om det är sant, visar på att de initiellt inte sökte en konfrontation.

-Bordningen av skeppet skedde på internationellt vatten, men olika experter på folkrätt hävdar att detta är i enlighet med lagen om det råder krigstillstånd mellan landet som bordar skeppet och det land som skeppet är på väg till. Det råder inte enighet i denna fråga mellan experterna. Men Israel hävdar att det råder ett krigstillstånd mellan Gaza och Israel, vilket inte ligger långt från sanningen.

- Syftet var inte främst att överlämna förnödenheter till Gazaborna (mycket av maten de förde över till palestinierna var rutten! varför det?!), utan att genom en, i mina ögon berättigad, PR-insats söka att bryta blockaden och få världens ögon att riktas mot den. Problemet är att Israel anser sig behöva denna blockad för sin egen säkerhet, och då kan de inte rimligen låta någon bryta den. Om de skulle låta någon bryta den så inbjuder detta många aktörer att göra det framöver. Israel erbjöd flottiljen att föra över förnödenheterna via hamnen i Ashdod. Det ville de inte. Därför var det först och främst en konfrontation med Israels politik man eftersökte och inte att hjälpa palestinierna i Gaza direkt.

Frågan är om man kan dra alla aktivister över en kam? Jag menar, hur mycket gemensamt har Henning Mankell egentligen med islamisterna i IHH? Men trots allt så befann de sig på samma båt, och såvitt jag vet skadades ingen av Mankells vänner. Inte heller skedde något våld på de andra båtarna. Dock borde sådana som Mankell ha varit mer vaksamma med vilka grupper och människor de valde att delta i denna aktion med.

- Jag är motståndare till blockaden av Gaza. Jag tycker att den är inhuman då den kollektivt bestraffar en hel befolkning av människor, och jag tycker att den är oproportionell, dvs även varor som skulle kunna ha kommit igenom den israeliska gränsbevakningen, som kardemumma och choklad (i skrivande stund har Israel tillåtit sötsaker, vilket nästan känns tragikomiskt i sammanhanget), gör inte det. Det finns en nästan en filosofiskt grundad gräns för hur långt säkerhetsanspråk kan inverka negativt på andra människors liv.

Med detta sagt, så har jag ingen bra omedelbar lösning på hur man ska förhindra Hamas från att importera missiler via Iran och andra länder som inte bara kan nå södra Israel utan även Tel Aviv. De har ju visat under ca 8 år att de mer än gärna skickar missiler över gränsen. Nu har de inte gjort det på några månader, men detta beror sannerligen mer på utmattningen efter de förluster de led efter Gaza-kriget, snarare än brist på vilja. Vad ska man göra med nästa båt som kommer, b.l.a. iranska båtar som skickas över för tillfället? Ska man bara släppa igenom allt? Kan vi tillåta oss det?

- Jag hatar som sagt blockaden av Gaza, vilket är huvudfrågan bakom denna tragiska incident, men jag har inget bra svar på hur man förhindrar Hamas på kort sikt från att förvärra läget. På lång sikt, tycker jag givetvis att man ska inleda samtal med Hamas-ledningen som tyvärr är palestiniernas legitimt valda representanter i Gaza. Men även på kort sikt så måste vi försöka hitta ett sätt att göra blockaden mer human, om det nu går. Och på detta sätt lyckades ju flotiljen.

- Jag var på de två demonstrationerna i förra veckan, i måndags och lördags. Båda demonstartionerna riktade sig mot incidenten på Marmara, medan den andra var mer generellt riktad mot regeringen och dess allmänna politik, samtidigt som 43-årsdagen för ockupationen av Västbanken och Gaza uppmärksammades. Det råder ingen tvekan hos mig om att denna regering är en katastrof för Israel, och konsekvenserna för denna katastrof är i dagsläget kan vi bara ana.

mvh / Tobias

Läs mer nyheter här: DN 1, 2, 3; SvD 1, 2, 3; Expressen 1;

Kobi Oz - ett av Israels musikaliska under

Hej!

När jag var på Limmud i december, fick jag upp ögonen för Kobi Oz, en israelisk popstjärna som är sekulär och studerar judiska texter på sina egna villkor.

Han tidigare sångare i bandet Tipex, som blandade sefardisk och ashkenazisk musik och som blev mest kända utanför Israel, när de sjöng i Schlagerfestivalen om hur Ahmadinajad hotade Israel och skulle "Push the Button".

Nu har han alltså lämnat Tipex bakom sig och har gett ut en ny skiva som heter Mizmorei Nevuchim (kan köpas på iTunes för 99 kr!). Namnet betyder Sånger för de förvirrade och är en anspelning på namnet på den stora medeltida rabbinen, Maimonides stora filosofiska verk, Morei Nevuchim, Vägledning för förvirrade.

Temat för hans nya låtar är hans upptäcktsfärd som en sekulär jude in i judendomen och även om hur de olika grupperingarna i det religiösa och politiska Israel kan lära sig leva med varandra. Här är hans manifest, där han beskriver sig själv som "addicted to plurality". Jag är en stor, stor fan!

När jag hörde honom spela på Limmud rördes jag nästan till tårar av hans otroliga poesi och musik. Mina hebreiska kunskaper är inte de bästa men allt översattes till engelska på en skärm på scenen, så det var lätt att hänga med. Nu har de alla låtarna från skivan på YouTube, med översättningen.

Här är en låt som heter Tefilat haChiloni, eller Den sekuläres bön, om hur hela Israel kan stå sida vid sida och be. Gud, vad vårt folk behöver människor med denna inställning!!!





Och en till, Zalman, om att hitta sin identitet genom religionens ritualer, som skalar bort alla illusioner om ägande och status.



Fråga 1:

Vad tycker ni?

Fråga 2:

Finns det någon som kan/vill hjälpa mig att få hitta Kobi på en Skandinavien turné???

Kol tuv,

Inte lätt att vara judisk morfar när man heter Goldstone...

Hej!

Namnet Richard Goldstone är nog känt (och nuförtiden även ökänt) för många.

Han är en domare från Sydafrika som har jobbat med apartheidfrågor där, med att åtala internationella krigsbrott i f.d. Jugoslavien samt Rwanda, med att undersöka Argentinas stöd till nazister efter Andra världskriget, och jobbat med frågor gällande Kosovo.

Men han är mest känd idag som ledaren för FN:s "fact-finding mission" om Gaza-kriget, som kom ut med Goldstonerapporten, som har kritiserats hårt bl.a. av Israel och USA för att vara partisk emot Israel och för att inte tillräckligt belysa tillräckligt hur Hamas utsatte civila för risker.

Här är en intressant artikel i den judiska tidningen Forward där Goldstone försvarar sin roll och sin rapport.

Säg vad man vill om rapporten, men Goldstone är stolt jude och enligt hans dotter Nicole, i Jerusalem Post, är han en sionist också:

My father is a Zionist and loves Israel.
...
I know better than anyone else that he thought however hard it was to accept it, he was doing the best thing for everyone, including Israel. He is honest, tells things how he sees them and wants to uncover the truth.

Så här sa Goldstone själv i intervju med den judiska tidningen Tikkun:

I've worked for Israel all of my adult life. I was I think the first chairman of the [inaudible] association in South Africa. I've been involved as a governor of the Hebrew University for what must be thirty years. And I've worked in World ORT since 1966. I've been involved in working for Israel and I'm a firm believer in the absolute right of the Jewish people to have their home there in Israel.

Så oavsett vad någon säger om FN-rapporten, tror jag inte en sekund på att Goldstone skrev den för att sätta dit Israel eller något sådant.

En hel del judar både i Israel och runtom i världen har däremot gett sig på Goldstone riktigt hårt, och inte bara på det professionella planet. Nu visar det sig att det finns en rädsla att vissa grupper skulle demonstrera utanför synagogan i Sydafrika där hans barnbarn ska snart ha sin Bar Mitsva (ett stort firande som sker då pojke fyller 13 år och anses religiöst myndig).

Goldstone bekräftar att han gått med på att inte närvara vid sin dottersons Bar Mitsva:

Because of the threat of protests at my grandson’s bar mitzvah, I agreed in discussion with leaders of the Sandton synagogue that in the interests of my grandson, I would not attend the services.

Många av Goldstones hårdaste kritiker riktade då sin kritik mot de som vill hålla honom från familjefirandet. Och nu råder förvirring över vem som verkligen hotar med att störa en 13-årig pojkes viktigaste dag för att de inte gillar vad hans morfar sysslar med. Det rapporterades att South African Zionist Federation skulle demonstrera, men nu hävdar de att de aldrig hotat att störa ceremonin.

Även den aktuella judiska församlingen menar att han är välkommen trots rapporter om att de först talat med familjen och avrått Goldstone från att medverka.

När jag läste om denna bekymmersamma nyhet innan Shabbat verkade det finnas flera i Sydafrika som uttryckte sitt stöd för att hålla Goldstone från ceremonin. Efter att det rapporterats runt hela världen om detta (till och med i pakistansk och arabisk media!) och att många judar visat ett avsky mot att han har behandlats på detta sätt, backar man nu från det och lovar att han är välkommen.

Det återstår att se om han verkligen dyker upp, för detta visar att det finns ett större hot mot hans barnbarns Bar Mitsva dag än demonstranter - nu är det fullt möjligt att det bli värsta mediacirkusen kring synagogan då! Suck...

Kol tuv,

Obama firar frihet och äter matsa för tredje året i rad

Hej!

Förra året skrev jag om Pesachsedern som Obama hade i Vita huset med några av hans närmaste judiska och icke-judiska medarbetare och familjemedlemmar, i inlägget En annorlunda afton i Vita huset.


Det var historiens första sedermåltid i Vita huset, med presidenten närvarande, men traditionen började året innan.

New York Times skriver här om denna traditions historia. Det började när några judiska medarbetare på Obamas presidentkampanj samlade ihop lite matsa och koshervin för att göra en provisorisk Seder i källaren av ett hotell där kampanjen råkade vistas när helgen inföll:

The day had been long, the hour was late, and the young men had not been home in months. So they had cadged some matzo and Manischewitz wine, hoping to create some semblance of the holiday.

Suddenly they heard a familiar voice. “Hey, is this the Seder?” Barack Obama asked, entering the room.

So begins the story of the Obama Seder, now one of the newest, most intimate and least likely of White House traditions. When Passover begins at sunset on Monday evening, Mr. Obama and about 20 others will gather for a ritual that neither the rabbinic sages nor the founding fathers would recognize.

Just i april 2008 låg Obama i en seg och utdragen kamp med Hillary Clinton för att vinna demokraternas nominering. Dagarna innan utbröt en kontrovers kring hans fd. pastors predikningar - häftiga attacker mot USA - i Obamas kyrka i Chicago. Många undrade om en sådan skandal skulle innebära slutet för kampanjen. Det var en dyster tid för alla medarbetare.

Participants remember the evening as a rare moment of calm, an escape from the din of airplanes and rallies. As the tale of the Israelites unfolded, the campaign team half-jokingly identified with their plight — one day, they too would be free. At the close of the Seder, Mr. Obama added his own ending — “Next year in the White House!”

Artikeln beskriver också vilka utmaningar som uppstod året därpå när man höll på att organisera Sedern i Vita huset - livvakterna som inte ville släppa igenom kakor som var kosher för Pesach, tjänstefolket som protesterade när deltagarna bad att servera middagen själva, och köket som tog på sig utmaningen att göra judisk kycklingsoppa med matsabollar och gefiltefish. Obamas döttrar fick uppgiften att ställa De fyra frågorna och leta efter Afikoman, den matsabiten man måste avsluta måltiden med och som barnen ska busa med för att få någon present av föräldrarna.

Läs artikeln här!

Det är med mycket stolthet jag läser detta. Att mitt folks traditioner uppmärksammas och delas av The First Family, gör mig väldigt rörd. Pesach är på många sätt en universell helg, om frihet och hopp. Det är ett budskap som alla kan vara med och dela - den ringaste människan såväl som världens mäktigaste.

Shavua tov!

Ett stort Nej tack! till kvinnliga rabbiner...

Hej!

I april förra året, i inlägget Modernortodoxa på väg att bli moderna skrev jag om Sara Hurwitz, som hade avslutat en fullständig rabbinutbildning på rabbinseminariet Yeshivat Chovevei Torah, som kallar sig öppet ortodoxt (ungefär ortodoxa fast på vänsterkanten av skalan).

Skolans grundare rabbi Avi Weiss gav Sara Hurwitz titeln "Maharat" som är en förkortning av “manhiga,” “hilchatit,” “ruchanit,” “toranit,”: en ledare i judisk lag, ritualer, andliga frågor och Torah. Hon fick då en tjänst i Weiss synagoga och fungerade i mångt och mycket som rabbin. Det blev en stor nyhet i judiska tidningar, men inte särskilt många i den ortodoxa världen reagerade på det.

Men varje gång hon skulle presentera sig för någon, behövde hon en lång förklaring för att säga det som kunde sammanfattas med ordet rabbin. När det handlade om känsliga situationer, t.ex. i ett sorgehus, var det riktigt opraktiskt och otympligt att börja med en lång teknisk förklaring istället för att fokusera på vad som verkligen var viktigt.

I januari bestämde sig Weiss för att skrota titeln Maharat och ge Hurwitz titeln Rabbah, som är den kvinnliga formen av ordet Rabbin. Vad spelar titeln för roll? Uppenbarligen en hel del. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

En ortodox nättidning, Matzav.com, publicerade en stort reportage om denna farligt radikala skola och en Cherem (religiös bannlysning) utfärdades av den ultra-ortodoxa organisationen Agudath Israel in America:

Denna utveckling representerar en radikalt och farligt avsteg från judisk tradition och måste fördömas i de starkaste ordalag. Församlingar där det tjänstgör en kvinna i en rabbinsk position kan inte anses ortodoxa.

Rabbinical Council of America (RCA - den modernortodoxa rabbinorganisationen) fick rabbin Weiss att backa och lova att inte använda titeln Rabbah igen (oklart är om Hurwitz får ha kvar sin titel).

Rabbi Steven Pruzansky, vice-president av RCA skrev följande resonemang på sin blogg: Where Does It Say?. Hans resonemang är grovt sammanfattat: detta är inte explicit förbjudet, men detta har inte gjorts tidigare inom judendomen, därför är det inte judiskt, därför ska det inte göras idag och ej heller i framtiden.

Vad säger Rabba Sara Hurwitz själv? Här talar hon på Jewish Orthodox Feminist Alliance (JOFA) konferens för bara tre dagar sedan (14 mars, 2010):



För min del önskar jag Rabba Sara Hurwitz all framgång i världen och hoppas att hon snart är en bland många ortodoxa kvinnliga rabbiner!

En sammanfattning av kvinnliga rabbiners historia och ortodoxin hittar ni här.
I Jerusalem Post skriver den första ortodoxa kvinnan som någonsin fick smicha (rabbinsk ordination), Haviva Ner-David om denna utveckling i Israel.

Kol tuv,

Parashat Vajakhel-Pekudej - En ärlig läsarfråga

Hej!

Jag tycker det är väldigt roligt och spännande när man gräver lite djupare och ställer frågor om våra texter och om judendomen generellt. Vi tar allt för mycket för givet i vardagen och vi borde egentligen ifrågasätta vår religion, våra traditioner, ja, hela vår omvärld mycket mer än vi gör.

Därför uppskattade jag Paulinas fråga, som hon ställde om förra veckans parasha (veckoavsnitt):

I veckans parsha (den vi läste igår) finns en del om kostnaderna för tabernaklet. Det är en lång uppräkning av penningbelopp. Vad är grejen med det? Vad har det för betydelse?

Texten Paulina syftar på är början av andra hälften av veckans dubbelparasha, Pekudej och ni kan hitta den svenska översättningen här.

Paulina, det finns en väldigt fin tolkning som ger svar på din fråga och den hittas i den rabbinska litteraturen. Jag hittade en sammanfattning av det i kommentarrutan av min Chumash (boken som innehåller alla de bibliska texterna man läser i synagogan), Etz Hayim. Så här står det:

In this parashah, Moses gives a detailed accounting of the expenditures [utgifterna] for fashioning the tabernacle and its furnishings [inredning].
Why did Moses feel obliged [förpliktigad] to give this detailed account ? Some Israelites knew that they would have taken advantage of handling all that gold and silver for their own enrichment [berika sig själva]. They suspected Moses of being no better than they were. Thus the Midrash emphasizes that leaders of the community must be above any suspicion of personal aggrandizement [öka sin makt/status/rikedom]. The family that prepared the incense [rökelse] for the Temple services would never let their relatives wear perfume, lest some people suspect them of using Temple incense for their personal benefit. The official who supervised [övervakade] the shekel offering would wear a special garment [klädesplagg] with no pockets and no long sleeves when he did so, so that no one would suspect him of pocketing public funds. "A person should strive [sträva] to please people as strenuously [energiskt] as one strives to please God" (Exodus Rabbah 51:2).

Även om en ledare själv är ärlig kommer vissa andra alltid att vara misstänksamma mot dem. Det gäller alltså att undvika dessa negativa intryck innan de ens uppstår, genom att agera på ett sätt som inte lämnar plats åt tvivel. En enda incident av tvivelaktiga handlingar kan ge intryck som varar i många år framöver.

Här är den svenska offentlighetsprincipen ett föredöme, när den fungerar. Som domaren Louis Brandeis sa: "solljus är det bästa disinfektionsmedlet" (som jag senast citerade i inlägget om mitt eget öppenhetsfall). Vi måste värna om öppenheten och vår ärlighet i många offentliga sammanhang. Har ni fler frågor är ni välkomna att ställa dem när som helst här på bloggen! Kol tuv,

Religiösa friskolor - det finns en lösning!

Hej!

Igår skrev jag om Göran Skyttes kolumn i Svenska Dagbladet om Sveriges andliga fattigdom och om hur främmande religion har blivit för många svenskar. Idag ser vi ytterligare ett exempel på detta - DN skriver om en ny undersökning från Synovate som finner att

omkring 46 procent av väljarna vill se ett förbud för kyrkor och andra religiösa grupper att driva grundskolor i Sverige. Betydligt färre – 40 procent – tycker att det ska vara tillåtet.

Märk väl att hur journalisten Ewa Stenberg skriver "betydligt färre" när det handlar om en skillnad på 6% av de 1014 personer som deltog i undersökningen. 466 personer vill förbjuda religiösa friskolor och 405 vill tillåta dem. Är det inte lite att ta i att säga "betydligt färre" när det handlar om 61 personer i undersökningen?

Detta kan säga något om journalistens egna preferenser, men det hör inte till själva sakfrågan, om religiösa friskolor.

Varför är så många svenskar negativa till att föräldrar med diverse trosinriktningar ska få välja att utbilda sina barn i en miljö där denna tro representeras och undervisas?

Jag tror att det handlar om att många svenskar hör bara ett ord när det handlar om religiös undervisning: indoktrinering.

Låt oss för tillfället bortse ifrån faktumet att ateistiska föräldrar indoktrinerar sina barn med sina subjektiva värderingar i lika stor/liten utsträckning som troende, och istället rikta in oss på frågan om religiös undervisningar är per definition indoktrinering.

Jag har själv undervisat på en judisk friskola i Stockholm, som lärare i judiska ämnen, i två år. Hade jag stått framför mina elever i klassrummet och sagt "Det är ett faktum att Gud skapade världen på sex dagar" eller "Nu ska ni få höra att Gud befriade det judiska folket från slaveriet i Egypten och gav oss Torahn vid Sinaiberget", så hade jag nog vara skyldig till indoktrinering.

Det är stor skillnad mellan dessa påståenden och att säga "Det står i Torahn om hur Gud skapade världen på sex dagar" eller "judendomen lär att Gud befriade det judiska folket från slaveriet i Egypten". Det är viktigt för integriteten av undervisningen att eleverna får bilda sig en egen uppfattning om den religion och kultur de växer upp i.

Jag bejakade alltid elevernas frågor och undringar. Jag var alltid noga med att säga "vissa tror si andra tror så och det är ditt ansvar att bestämma hur du ska tro och leva". Vare sig man accepterade Bibeln som bokstavligt sann (vilket jag själv inte gör) eller om man ansåg den vara historiska sagor, så var det viktigt att veta vad som stod där, för texterna var en del av den judiska tron och historien (och hela det västerländska samhället för den delen) och därför viktiga att ha grundläggande kunskaper om.

Problemet är att det finns religiösa friskolor som inte är lika toleranta av elevernas olika åsikter och uppfattningar. Det har till och med rapporterats om hur elever har fått sämre betyg för att inte tyckt som läraren! (Detta inträffar ju med dåliga lärare i sekulära skolor också.)

Kan inte Skolverket göra upp enkla, tydliga riktlinjer för vad som måste undervisas (demokratiska värderingar, religionskunskap om andra religioner, allas lika värde som människor mm) och och vad som inte får undervisas (fundamentalism, religiösa dogmer) i religiösa friskolor?

Det är uppmuntrande att inga av riksdagspartierna är för ett förbud, men jag litar inte på att detta består. Det är farligt att dra alla religiösa friskolor över samma kam och därför måste politikerna bli mycket mer finkänsliga vad det gäller denna fråga.

Att förbjuda religiösa friskolor vore att inskränka på religionsfriheten i Sverige och många olika minoriteters rätt att undervisa sina barn i deras tro och kultur, men att tillåta alla sorters religiösa friskolor, utan någon insyn, gör bara de religiösa en björntjänst. Det finns en gyllene medelväg och jag hoppas att politikerna och det svenska folket hittar dit!

Kol tuv,
PS. Jag skrev även om hur våra judiska ledare borde förhålla sig till denna fråga tidigare här på Torahblogga i inlägget Ett sträck i sanden.

Varför judar aldrig kan stödja SD! (om det inte redan var uppenbart...)

Hej!

Tomas Böhm är en svensk-judisk psykoanalytiker som har skrivit om främlingsfientlighet och extremism i sina böcker: ”Inte som vi – psykologiska aspekter på främlingsfientlighet och rasism” och ”Att ha rätt – om övertygelse, tolerans och fundamentalism”.

I artikeln "Sverigedemokraterna är en ortodox minoritetsgrupp" i Dagens nyheter, från den 9 januari, 2010, har han gjort en djupanalys av Sverigedemokraternas partiprogram, deras definitioner av vem som är en främling och vad de vill göra med dessa främlingar och deras främmande kultur.

Han kommer fram till en förvånande och finurlig slutsats:

... man [skulle] kunna hävda att det svenska är att vara tolerant och inte se en svensk identitet som något klart en gång för alla. Den är påverkbar och öppen för inflytande, liksom vi svenskar påverkar dem som kommer hit. Så har det alltid tyckts vara. I det svenska ingår då också att tolerera grupper som vill ha sin egen uppfattning och syn på hur man ska leva. På det sättet kan vi svenskar tolerera att SD har sin uppfattning, även om de får hålla sin intolerans för sig själva eftersom den är alltför förenklad, demagogisk och främlingsfientlig.

Om vi alltså skulle tillämpa SD:s program på dem själva som en ortodox minoritetsgrupp, skulle de inte få vara kvar här eftersom de är alltför osvenska. Men eftersom vi inte vill vara som SD, utan räknar toleransen som en eftersträvansvärd svensk egenskap, kan de få stanna här om de håller sig inom demokratins gränser, inte hetsar mot folkgrupper eller döljer gamla nazister i sina led.

Underbart! SD får vara kvar i Sverige just för att tolerans är något typiskt svenskt!

SD:s växande stöd i opinionsundersökningar är något jag, som många andra, sett med oro på de senaste månaderna. En annan tendens som jag är mycket oroad för är vad jag hört mumlas från några enskilda individer inom judiska församlingen, nämligen att SD är väl OK, för att de är emot muslimer, inte judar. Detta skulle i så fall vara OK, eftersom det finns en antisemitism, som får sitt bränsle från konflikten i Mellanöstern, som uttrycks av vissa, högljudda muslimer i Sverige.

Resonemanget skulle alltså väldigt enkelt vara: muslimer hatar judar, SD hatar muslimer, judar borde stödja SD för att de vill göra sig av med muslimerna.

Detta är ett förkastligt resonemang på så många plan - långt ifrån alla muslimer är antisemiter och vi judar, om någon, borde vara allergiska mot partier som drar alla i en minoritet över en kam och vill särbehandla dem!

Nu är det bara någon enskild individ eller två som har uttryckt någon sympati alls för SD - de flesta jag pratat med finner deras åsikter lika avskyvärda som jag gör.

Men om det skulle behövas ännu ett argument för att INGA judar borde rationellt stödja SD på något sätt, så hittar Tomas Böhm det tidigare i artikeln, då han citerar ur SD:s egna partiprogram. Han lyfter fram detta citat:

Svenska traditioner, värderingar, regler och lagar skall vara normgivande i hela det svenska samhället. Svenskan skall vara det samhällsbärande språket inom samtliga samhällsområden. Alla former av etnisk kvotering eller positiv särbehandling av invandrare skall avskaffas. Undervisningen i svensk historia skall utökas i skolorna. Den svenska historien och kulturarvet skall lyftas fram och levandegöras i offentliga sammanhang på ett tydligare sätt än i dag.

Det offentliga stödet till invandrarföreningar och alla andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige skall dras in. Lovdagar i anslutning till religiösa högtider skall endast omfatta traditionella svenska och kristna högtider.

• Stöd till Jiddish som minoritetspråk? Glöm det.
• Främjande av judiska kulturevenemang? Nix.
• Judiska friskolor som har stängt på judiska helgdagar? Tyvärr.

När jag letar mig fram till SD:s egen hemsida för att länka till citatet i artikel läser jag vidare:

Svenska Kyrkan och dess aktiviteter är en omistlig del av den svenska traditionen. Svenska Kyrkan ska därför ges möjlighet att verka i samarbete med skolorna, på det sätt den alltid har gjort i vårt land. De barn, vars föräldrar känner sig störda av Svenska Kyrkans medverkan i skolan, beviljas ledighet vid sådana tillfällen. Övriga religiösa samfund hänvisas till att bedriva sin verksamhet utanför det svenska skolsystemets ramar.

Då det finns en överhängande risk för att religiösa friskolor, med en religiös inriktning utan koppling till den svenska historien och kulturen, ökar segregationen och motverkar assimilering, skall statligt och kommunalt stöd endast utgå till religiösa friskolor som vilar på judeo-kristen grund och som följer angivna regler.
Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.
...
Ritualslakt skall vara förbjuden, liksom import av produkter som framställts genom sådan slakt eller genom andra former av djurplågeri.
Religiöst betingad omskärelse av omyndiga pojkar skall vara förbjuden i Sverige.

Inga av de stora judiska synagogorna i Sverige är byggda för att ingå i en "svensk byggnadstradition"! Skulle man inte få bygga fler sådana om behovet skulle uppstå???

Ska kristendomen återinföras som standardreligionen i våra skolor?

Ska en judiska friskola som inte är tillräckligt "svensk" och "judeo-kristen" för SD:s smak inte få finnas?

Ska man inte få importera kosherslaktat kött? Och ska Brit milah (omskärelse) förbjudas?

Intolerans vet inga gränser. Sverigedemokraterna kanske tycker att de riktar in sig på minoriteter som inte har varit i Sverige så länge, och inte har integrerat sig tillräckligt för att passa SD:s nuvarande standard, men snart kommer vi också att befinna oss i skottgluggen.

Vi judar har befunnit oss där tidigare och vi vet hur det känns. Om vi inte står upp och försvarar andra som hamnat där nu, har vi inte lärt oss ett skit på 2000 år.

Kol tuv,

Läs mer: DN.se 1, 2, 3; Svd 1, 2; GP 1, 2; Sydsvenskan; Newsmill

Parashat Shemot - Att rädda hela världen

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Shemot, första parashan (veckoavsnittet) ur Sefer Shemot, andra moseboken.

Det börjar med en beskrivning av hur israeliterna går från att vara ett permanent gästfolk i Egypten till att förslavas av farao och egyptierna. Jag skrev förra året, i inlägget Grymhetens historia upprepar sig, om hur förslavningen har rikligt tolkats i den rabbinska traditionen och vad som framträder är kusliga likheter med vad som skedde i Tyskland på 30-talet.

I kapitel 2 av Shemot läser vi om hur Moshe räddas undan förföljelserna som spädbarn och växer till att bli en människa som bara inte kan vara passiv. Detta skrev jag om i inläggen Vem är Moshe? del 1 och del 2.

Hela Moshes liv i Egypten avhandlas i Torahn på ett enda kapitel, och i kapitel 3 och 4 läser vi om när Moshe får Guds kall vid den brinnande busken och försöker övertala Gud att välja någon annan:

Herren sade:
"Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem. Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."
Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"
Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."
Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?"
Gud sade till Mose: "אהיה אשר אהיה" Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: אהיה har sänt mig till er."
Shemot 3:7-15

Denna fras, אהיה אשר אהיה - Eheje Asher Eheje, där Gud beskriver sig själv, är en som har förbryllat kommentatorer och översättare i alla tider. Ordet Asher betyder "som", men Eheje betyder antingen "Jag är" eller "Jag kommer att vara". De olika alternativa översättningarna är alltså många:

• Jag är den Jag är.
• Jag är den Jag kommer att vara.
• Jag kommer vara den Jag är.
• Jag kommer vara den Jag kommer att vara.

Och vad menar Gud med det?

Ni kommer veta vem Jag är när ni ser vad Jag åstadkommer.
eller
Ni vet redan vem Jag är.
eller
Ni kommer att förstå Mig när ni inser att Jag alltid varit med er.
eller
Oroa dig inte för vem Jag är - det kommer att fixa sig ändå!

Och är det en slump att ordet Ehejeh är så nära i stavningen och struktur Guds outtaliga namn?

יהוה <-> אהיה

Ja, det finns mycket att fundera över här!

Jag avslutar med stycket i dialogen mellan Gud och Moshe, när Moshes motvilja att ta på sig uppdraget till slut tär på Guds tålamod och texten blir smått komisk. Detta är alltså Moshes femte ursäkt:

Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga."
Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."
Shemot 4:10-12

Det finns många saker som behöver göras. Från stora uppgifter, som klimatförändringar, konflikter och kränkningar av männskligar rättigheter till små uppgifter, som att städa efter sig på allmänna platser, säga ifrån när någon kränker någon annan, skapa en bättre stämning på sin arbetsplats mm.

Ibland vill man verkligen inte göra något, för att någon annan borde ta tag i det. Säkert finns det mer kompetenta, bättre lämpade människor för att göra det som måste göras! Det kan inte bara hänga på mig!

Sanningen är detta: alla går vi och väntar på att någon annan ska ta på sig uppgiften. Alla tror att det finns någon annan som är bättre lämpad än de själva som kommer ställa sig upp. Men det finns ingen bättre.

Så fort man tar tag i uppgiften, så ger man också andra tillåtelsen, möjligheten och inspirationen att följa efter och att själva bidra. Men ingen förändring kommer att ske förrän vi slutar se oss omkring efter bättre lämpade människor och själva tar på oss ansvaret och uppgiften som måste göras.

Genom ensamma, enskilda individer räddas hela världen.

Var det kanske så Gud menade med אהיה אשר אהיה?

Shabbat shalom,