Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

Visar inlägg med etikett Nya upptäckter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nya upptäckter. Visa alla inlägg

torsdag 5 april 2012

Ett folk vars fingrar är färgade av vin och bläck...

Hej!

Ikväll, fredag den 6 april, börjar Pesach, den judiska påsken. Varje Pesach är en åminnelse av uttåget ur Egypten, ett firande av frihet och en protest mot slaveri och förtryck. Varje Pesach är ett återskapande av en biblisk myt genom en antik ritual, samtidigt som vi ska uppfinna allt på nytt, se på världen, historien, framtiden med färska ögon.

Jag har nyss införskaffat The New American Haggadah (haggadah är guideboken som leder oss igenom Sedermåltiden och dess ritualer). Det är färsk utgåva av haggadahn, redigerad av Jonathan Safran Foer (som bland annat har skrivit bästsäljaren Everything Is Illuminated, på svenska Allt är upplyst) med en färsk och spännande översättning av Nathan Englander (även han en känd amerikansk-judisk författare).

Den innehåller också fyra olika kommentarspår som sträcker sig igenom hela boken:
Nathaniel Deutsch ("House of Study" - det traditionella spåret)
Jeffrey Goldberg ("Nation" - det moderna judiska spåret)
Rebecca Newberger Goldstein ("Library" - det akademiska, filosofiska spåret)
Lemony Snicket ("Playground" - det lekfulla, roliga spåret)

Ja, det är mycket nytt material att sätta sig in i, och det ska bli roligt att upptäcka lite nytt varje gång jag använder boken. Bara bokens inledningen är rörande och mycket vacker:

Here we are. Here we are, gathered to celebrate the oldest continually practiced ritual in the Western world, to retell what is arguably the best known of all stories, to take part in the most widely practiced Jewish holiday. Here we are as we were last year, and as we hope to be next year. Here we are, as night descends in succession over all of the Jews of the world, with a book in front of us.

Jews have a special relationship to books, and the Haggadah has been translated more widely, and reprinted more often, than any other Jewish book. It is not a work of history or philosophy, not a prayer book, user's manual, timeline, poem, or palimpsest — and yet it is all of these things. The Torah is the foundational text for Jewish law, but the Haggadah is our book of living memory. We are not merely telling a story here. We are being called to a radical act of empathy. Here we are, embarking on an ancient, perennial attempt to give human life — our lives — dignity.

The need for new Haggadahs does not imply the failure of existing ones, but the struggle to engage everyone at the table in a time that is unlike any that has come before. Our translation must know our idiom, our commentaries must wrestle with our conflicts, our design must respond to how our world looks and feels.

This Haggadah makes no attempt to redefine what a Haggadah is, or overlay any particular political or regional agenda. (It is called New American Haggadah not because there is anything uniquely American about it, but in the tradition of naming a Haggadah after where it was made.) Like all Haggadahs before it, this one hopes to excite the mind and heart. Like all Haggadahs before it, this one hopes to be replaced.

Here we are: Individuals remembering a shared past and in pursuit of a shared destiny. The seder is a protest against despair. The universe might appear deaf to our fears and hopes, but we are not — so we gather, and share them, and pass them down. We have been waiting for this moment for thousands of years — more than one hundred generations of Jews have been here as we are — and we will continue to wait for it. And we will not wait idly.

As you read these words — as our people's ink-stained fingers turn its wine-stained pages — new Haggadahs are being written. And as future Jews at future tables read those Haggadahs, other Haggadahs will be written. New Haggadahs will be written until there are no more Jews to write them. Or until our destiny has been fulfilled, and there is no more need to say, "Next year in Jerusalem."

Chag sameach (glad helg),

tisdag 31 augusti 2010

Färgade judar - inte en svartvitt fråga

Hej!

Jag skrev på Torahblogga om Yoseph Robinson, den jamaicanska hiphopparen som konverterade, blev ortodox jude, och som tragiskt sköts till döds för två veckor sedan.

Hans liv och speciellt hans död satte fokus på en aspekt av judendomen vars profil växer, men som har varit rätt osynligt, rätt länge - färgade judar. Föga förvånande är det ibland en dubbel börda att tillhöra två minoriteter samtidigt och att därför vara en minoritet inom den andra minoriteten. Tidningen New York Times skriver om detta.

En kille som vill föra upp sin identitet och den problematiken den för med sig är Shais Rison, som kallar sig för MaNishtanah. Namnet kommer från en sång man sjunger på Pesach, som betyder "Vad är skillnaden?" Han är född jude, och han kommer inte från Etiopien, men han får alltid svara på frågor när han träffar någon ny jude om var han kommer ifrån och när han konverterade. Här är hans väldigt humoristiska introduktionsvideo:


Find more videos like this on MaNishtana.net


Jag skulle nog själv vara skyldig till sådana frågeställningar - det är bara svårt för bleka, ashkenasiska judar att tänka sig att man kan vara både svart och jude, om man inte kommer från Etiopien. Därför startade han JOCflock.org, där JOC står för Jews of Color, för att färgade judar ska ha någonstans att träffas och få stöd av varandra, för judar kan bete sig väldigt rasistiska ibland, avsiktligt eller oavsiktligt.

Här är ett program från en amerikansk kabel-TV kanal, The Jewish Channel (som jag inte ens visste fanns!). Programmet är en diskussion om och med Jews of Color och finns i fem delar på YouTube. Här är första delen. OBS! Första minuten är reklam för en judisk stand-up komiker:



Vad har du själv för erfarenhet eller tankar kring denna intressanta fråga?

Kol tuv,

söndag 28 mars 2010

Abir - en biblisk kampsport?

Hej!

Fick detta tips av Tuvia på Facebook.

Abir är en kampsportstradition (Abir Warrior Arts) som man menar uppfanns av Abraham för 4000 år sedan, baserat på det hebreiska alfabetet. (Historiskt sett ska dagens hebreiska bokstäver ha kommit med judarna tillbaka från den babylonska fångenskapen och kommer från arameiskan...)



Det finns faktiskt några midrashim (rabbinska legender ofta baserade på bibliska figurer) som berättar om när Josef träffade hans bröder igen i Egypten - de hade ju sålt honom som slav dit och han blev så småningom Egyptens näst mäktigaste man. De kände inte igen honom, och han, som nyckfull egyptisk furste, krävde att bröderna skulle åka hem och hämta Benjamin, den yngste brodern.

För att försäkra sig om att de skulle återvända, tog Josef brodern Shimon som gisslan. I midrashen berättas det att när vakterna skulle arrestera Shimon (Bereishit, 1 mos, 42:24), skrek han åt dem så häftigt att "de ramlade på ansiktet och slog ut tänderna". Då klev Menashe, Josefs äldsta son, fram och besegrade Shimon med ett enda kampgrepp.

Shimon sa till sina bröder: "Ni kanske tror att jag besegrades av ett egyptiskt grepp, men detta var ett sådant slag som vi lärt oss i vår faders hus!" Då blev bröderna väldigt rädda.

Denna midrash kommer från Bereishit Rabbah och är ca 1500-2000 år gammal, så det fanns väl någon sorts idé av en unik israelitisk stridsstil. Har Abir kanske sina rötter från den rabbinska tiden?

Vet inte riktigt vad jag ska tro, men skojig tanke!

Kol tuv,

söndag 7 mars 2010

Nya ledtrådar om ett mycket gammalt försvinnande

Hej!

I polisarbete finns det något som kallas Cold Case - ett fall som ligger olöst länge. Ju mer tid som förlöper, desto svårare blir det att lösa fallet. Vittnen dör, bevis försvinner.

Bäst är att lösa mysterier innan det är för sent. Men ibland har man tur, då det dyker upp nya spännande ledtrådar.
Det är inte ofta som mysteriet man försöker lösa är så gammalt som ca 2732 år, men nu handlar det om de tio förlorade stammarna.

Fallets fakta:


Det bibliska folket hade tre kungar som regerade över de tolv stammarna - Saul, David och Davids son Salomon Efter Salomon delade sig stammarna i två kungariken, Det norra kungariktet, Israel, också känd som Samarien, med 10 stammar, och Det södra kungariket, Judah, med två stammar (Judah, en del av Benjamins stam).

Samariens kungar kom mestadels från Efraims stam, medan Judah fortsatte att styras av Davids ätt. Omkring år 720 f.v.t. så förstördes Det norra kungariket av assyrierna och de 10 stammarna fördes bort och blev de 10 förlorade stammarna.

Judahs kungarike överlevde i 134 år efter Israel, innan babylonierna förstörde Jerusalem och templet.
De som togs av babylonierna fick återvända 70 år senare. Sedan dess heter vi kallas vi mest för judar och inte Israels barn.

Men de förlorade stammarna då, vart tog de vägen? Det finns många teorier och en hel del folk som framhåller att de härstammar från någon av de förlorade stammarna.
Här hittar ni en genomgång av några dessa kandidater.

Idag, med DNA-teknologi kan man göra rätt häpnadsväckande upptäckter. Som med Lemba-stammen av Zimbabwe. De har alltid påstått sig tillhöra en av de förlorade stammarna som tog sig till Afrika och ner till Zimbabwe genom Jemen. Nu visar DNA-prov att de kanske hade rätt hela tiden! Läs mer i Haaretz eller BBC...

Religionsmässigt är Lemba-stammens medlemmar nuförtiden mest kristna och några är muslimer, men de identifierar sig fortfarande med det judiska folket.

Det finns stammar lite varstans i Afrika som identifierar sig med det judiska folket.
För två år sedan skrev jag på Torahblogga om Abuyudaya-stammen i Uganda, som fick sin första seminarietränad rabbin då.

Visst är det spännande när dessa nyheter förändrar vår bild av vad det innebär att vara jude!

Kol tuv,

onsdag 24 februari 2010

Varning för digital halka!

Hej!

Killarna bakom bloggen Judisk framtid twittrade följande:
Länken ledde då till följande artikel i Sundsvalls tidning (idag funkar inte länken):


Jag kan bara hålla med - den artikeln var verkligen mysko!

Webadressen var också mysko, så jag provade bara den sista hälften av adressen:
Nu såg artikeln ut så här:


Ja, då fattade jag att den första adressen var ett sorts filter som ändrade vissa ord i en vald artikel. Tar man bara första delen av den första adressen kommer man till följande sida:
där de tidigare förklarade att detta gjordes för att belysa hur antisemitisk denna artikel skulle låta om "kvinnor" byttes ut mot "svenskar" och "män" byttes ut mot "judar". Nu har de som gjorde detta polisanmälts av vissa sajter.

På denna sida kan man göra om experimentet med några andra artiklar som t.ex. från UNT, där artikeln ändras från "Kvinnor mer miljömedvetna än män" till "Svenskar mer miljömedvetna än judar".

Märkligt var det hela, från alla håll och kanter. Man får ta det försiktigt ute på Nätet. Där råder det risk för halka året om...

Kol tuv,

Ps. Mig kan ni förresten följa på Twitter här: http://twitter.com/BenjaminiGbg

tisdag 19 januari 2010

Ett vågat experiment!

Hej allihopa!

Jag har fått en spännande idé som jag vill presentera för er här på Torahblogga.

Nyligen blev jag inbjuden till att ta del av Wave, ett nytt datorprogram från Google. Den är fortfarande under utveckling, men i grova drag är det en kombination av mejl och gruppchatt.

Ett exempel på hur den fungerar är om jag ska planera en middag. Jag skapar ett Wave-dokument och meddelar A, B och C att jag ska ha en middag på torsdag. Vad som skapas är en sorts dialog med alla involverade.
Jag: Kan ni komma? Vad vill ni äta?
A: Jag kan komma. Jag vill äta kyckling.
B: Jag kan inte på torsdag. Kan ni alla på onsdag?
C: Jag kan både onsdag och torsdag. Jag vill inte ha kyckling, jag är vegetarian.
Jag: Kan A på onsdag? Jag kan ha både kyckling och vegetariskt.
A: Jag kan på onsdag. Vi kör bara vegetariskt för C:s skull!
B: Låter bra!
C: Tack! Vi ses på onsdag.
Jag: Välkomna!

Det fiffiga med Wave är att denna dialog kan utspela sig över flera dagar, med alla parter som svarar när de har möjlighet, som med mejl, men alla kan hela tiden se vad de andra skriver i dokumentet och man kan också se om någon är online samtidigt att chatta med varandra direkt, i dokumentet.

Här kan ni se en introduktionsfilm där Wave demonstreras:



Min idé är följande:
Vi kan använda Wave för att hålla i kurser och diskussionsgrupper online. Säg att vi har en grupp på 5-10 personer. Jag startar en Wave med en text från Torahn. Alla börjar kommentera och diskutera med varandra och jag kan leda diskussionen med frågor och förklaringar. Samtalet kan pågå i flera dagar med deltagarna som kommer och går och tycker till i diskussionen.
Detta är ju perfekt för folk som har svårt eller ont om tid att komma till en församling, men vill fortfarande lära sig mer och utvecklas.

Låter detta lockande?

I början kommer vi experimentera och prova oss fram, men detta kan bli något mycket användbart, roligt och spännande!

Nu finns det en hake med Wave. För tillfället är programmet under utveckling så man kan inte bara gå in på sidan och registrera sig. Man måste få en inbjudan från någon man känner. Varje person som blir inbjuden får 8 egna inbjudningar att skicka till kompisar. På så sätt sprids Wave och får nya användare, men inte för fort, så att Google kan fortsätta utveckla programmet under tiden.

Därför föreslår jag följande. Hör av er om ni vill vara med i detta experiment. Jag gör upp en lista på alla som vill vara med och gör upp en plan för hur varje person som får en inbjudan av mig skickar vidare till ett visst antal andra på listan så att alla som vill vara med kommer med. Det kanske låter komplicerat, men det ska gå!

Hör av er i kommentarrutan med er mejladress (det ändå bara jag som ser adressen), eller klicka på Mejla mig-knappen en bit ner till höger på denna sida, om ni vill vara med, så kommer vi igång med den nya vågen av judiskt lärande!

Kol tuv,

tisdag 6 oktober 2009

Som att se ett spöke...

"July 22 1941. The girl next door is getting married. Anne Frank is leaning out of the window of her house in Amsterdam to get a good look at the bride and groom. It is the only time Anne Frank has ever been captured on film.
At the time of her wedding, the bride lived on the second floor at Merwedeplein 39. The Frank family lived at number 37, also on the second floor.
The Anne Frank House can offer you this film footage thanks to the cooperation of the couple."



Kol tuv,

tisdag 8 september 2009

Å nej, inte en till!

Ännu trollbekämpande 11 år gammal ortodox judisk flicka serie.


Så heter det i tagraden till Hereville - How Mirka Got Her Sword.

Det handlar alltså om Mirka, som växer upp i ett ultra-ortodoxt hem, med sju systrar och en bror och drömmer om att jaga troll och drakar.

Hela serien hittas online. Har inte läst mer än några sidor av det, men det verkar lovande. Här kan ni läsa om Mirkas styvmor, Fruma, och hennes stora passion i livet: att argumentera med vem som helst om vad som helst( till och med när Mirka förklarar att hon vill jaga drakar, som är onda). Väldigt judiskt!


Kol tuv,

tisdag 5 maj 2009

En bloggande framtid

Hej!

April var en rejäl rekordmånad för Torahblogga: 25 inlägg, 3220 besökare, många riktigt intressanta och livliga diskussioner. Ett stort tack till er alla för engagemanget!

Har varit lite lat och/eller upptagen de första majdagarna för att skriva på bloggen, men håll utkik imorgon och på torsdag för lite fler inlägg.

Om ni saknar judisk elektronisk lektyr kan ni alltid kolla på blogglistan i högerspalten längre ner på sidan. Där kan ni se ett urval av judiska bloggar jag följer och deras senaste inlägg.

Den nyaste bloggen på listan är en som nyligen kommit igång, vid namn Judisk framtid. Det är två unga killar som vill skapa en diskussion om just framtiden för oss judar här i Sverige och om de yttre och inre spänningar som vi svenska judar lever med. Så här skriver de i första inlägget:

Hur kommer Sveriges judiska församlingar att se ut om 20 år? Kommer det fortfarande att bo judar i Sverige år 2040?

Anledningen till att vi väljer att starta den här bloggen just nu är att vi unga judar, den judiska framtiden, nu står inför ett vägskäl. De förutsättningar vi i den yngre generationen har idag skiljer sig väsentligen från den som våra föräldrar, för att inte tala om deras föräldrar, hade när de växte upp. I dagens Sverige betraktas det i det närmaste som udda att tro på någon form av Gud eller kalla sig religiös. Eller är det möjligt att vara jude utan att tro på Gud?

Hur ser då framtiden ut för oss judar som växer upp idag? Om detta och mycket mer ska den här bloggen handla om, vi hoppas att ni kommer att finna innehållet intressant och stimulerande samt att ni ska fylla den med många intressanta kommentarer! Vårt mål är att under maj månad få vädra våra tankar kring detta aktuella ämne, men framförallt att få höra era åsikter, vad tycker ni?

Låter mycket intressant! Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och så fort jag får lite tid och energi över, ska jag ge mig in i diskussionen där också.

Kol tuv,

fredag 17 april 2009

Modernortodoxa på väg att bli moderna?

Hej!

Det var nästan på gång med en kvinnlig rabbin i Sverige och nu kommer spännande nyheter från Die Goldene Medina! (yiddish för Det gyllene landet, ett smeknamn för Amerika, från 1800-talet)

Sara Hurwitz, 32, är nu den första kvinnan som fått en ledarskapsroll i en ortodox församling, gått hela den ortodoxa rabbinska utbildningen och klarat alla prov som krävs för att få rabbinsk ordination. Hon är rabbin i allt utom titeln - hon kallas för Maharat Sara Hurwitz.

Maharat är ett nytt ord som är en förkortning av “manhiga,” “hilchatit,” “ruchanit,” “toranit,”: en ledare i judisk lag, ritualer, andliga frågor och Torah. Man har alltså fått hitta på ett helt nytt namn för hennes tjänst, allt för att inte kalla henne rabbin.

Men det är ett steg framåt för den modernortodoxa världen. Du kan läsa om henne här i The Jewish Week, och här är en artikel från 2008. (tack Jeremy, för tipset!)

Sakta men säkert når även de modernortodoxa den moderna världen. Om ytterligare 200 år får vi kanske se den första ultraortodoxa kvinnliga Maharat. Den som lever får se...

Kol tuv,

tisdag 7 april 2009

Passa på! Nu eller 2037!

Hej!

Den judiska bloggvärlden har plockat upp en obskyr företeelse i den judiska kalendern och gjort det till en meganyhet!

Birkat haChamah, välsignelsen över solen är något som bara händer en gång vart 28e år och det kommer imorgon!!!

Det är då solen går upp precis i den positionen på himmelen
där den ska ha skapats, på en onsdag, den fjärde dagen, då den skapades, precis efter vårsolståndet (den 20 mars), när den skapades.

Det hela kommer från ett litet stycke i Talmud:
Our Rabbis taught: One who sees the sun in its season, the moon in its power, the
stars in their paths, and the planets in their order, says: “Blessed is the Maker of
Bereshit.”
And when is [“the sun in its season”]? Abaye says: Every twenty-eight years, when the cycle resets and the vernal [Spring] equinox falls in Saturn on Tuesday evening, the eve of Wednesday.
[Babylonian Talmud, Berakhot 59b]
Jag hade inte hört talas om Birkat haChamah förrän några veckor sedan och nu har det blivit en bloggstorm om det:

Menachem Mendel (en blogg på engelska), med PDF-fil att ladda ner och studera - Massechet haChamah.

Jenny Beer har skrivit om Birkat haChama.

Nike på Judaistik.se likaså.

Skådespelaren och yogin Marcus Freed har designat ett Yogaprogram för Birkat haChama, som han kallar för Walking on Sunshine (fyndigt!).

1981 (då jag var 3 år gammal) hade knappt någon hört talas om Birkat haChama. Nu, tack vare detta märkliga kommunikationsvertyg "Nätet", håller alla på med det! Vilken tid vi lever i!

Sist har vi en notis från 1897 års New York Times, då man firade (eller försökte fira) Birkat haChama i New York.

Kol tuv,

onsdag 1 april 2009

Makalös upptäckt!

Uppdatering, 090402: Nu är det den 2 april och jag kan erkänna att denna berättelse var helt och hållet min egen uppfinning - mitt aprilskämt. Jag är riktigt stolt över den - speciellt citaten från Den sjätte moseboken... ;-)
Vad tyckte ni? Gick ni på den, eller var det tydligt att det hela var ett skämt?

--------------------------------

Hej!

Detta publicerades den 26 mars i Journal of Biblical Studies!

Dödahavsrullarna upptäcktes 1947 av arkeologer, tack vare arabiska fåraherdar som hade hittat fragment av gamla rullar i grottorna och sålt dem till köpmän i lokala marknader som sålde dem vidare till turister och munkar.

Det var så man fick upp ögonen för vilka fynd som fanns där och påbörjade utgrävningar som varade i nästan 10 år. Men det har alltid spekulerat i om några rullar kom på villovägar innan vetenskapsmännen hittade dit.

Nu har man gjort en makalös upptäckt!

Journal of Biblical Studies skrev förra vecka om Rosalind Bronstein, en gammal änka i Akron, Ohio som förra året gick bort. När hennes dotter Martha Bronstein och hennes dotter, Rachel Murphy gick igenom dödsboet hittade han en pergament rulle, försluten i en låda på vinden (se bilden).

"Min far hade åkt till Palestina 1947 och hade nog med sig den hem som souvenir."

Martha Bronstein tog rullen till rabbinen i deras judiska församling, Rabbi Stephen Grundfast, som bekräftade att det var antikt och skrivet på hebreiska. Man tog kontakt med Hebrew Union College i Cincinnati, Ohio och där kunde rabbin David Weisberg, professor i Bibel och semitiska språk
bekräfta att detta var faktiskt en tidigare okänd text ur Dödahavsrullarnas samling.

Efter månader av studier publicerar forskare nu deras upptäckter:

Det är Den sjätte moseboken!

Den femte moseboken slutar med att Moshe dör, och nästa bok i Tanach är Joshuas bok, om Moshes efterträdare Joshua som leder folket in i landet. Den sjätte moseboken är skriven ur Moshes son, Gershoms perspektiv, och beskriver hur han kämpar med Joshua om ledarskapet över folket.

"Länge har det diskuterats kring varför Moshes son försvunnit ur berättelsen strax efter uttåget ur Egypten" säger professor Weisberg. "Detta förklarar en hel del."

Gershom klagar i boken om att hans far varit frånvarande och svår att nå.

"Min fader gick upp på Sinaiberget för att möta Herren. Han kom ner, men hans hjärta var kvar i höjden."
Sjätte moseboken slutar med att Joshua vinner kampen och Gershom går ut i öknen med sina anhängare.
"Och de som följde Herrens väg lämnade lägret och reste fyrtio dagar med Gershom, Moshes son. På den fyrtionde dagen höjde de sina ögen och fick se den plats Herren visade dem."
Weisberg förklarar: "Det är tydligt att esséerna, den isolerade gruppen som tros ha samlat och bevarat Dödahavsrullarna, inspirerades av Gershoms berättelse. De lämnade också de andra judarna och skapade sitt eget samhälle ute i öknen. Esséerna såg sig själva som Gershoms arvtagare."

Detta är en makalös upptäckt, som det nog kommer att skrivas hyllmetrar om de närmaste åren, men det påverkar nog inte Torahn som sådant. Vi kan nog se Den sjätte moseboken mer som en midrash, likt de rabbinska legenderna. Tanach, den hebreiska bibeln har varit densamma i 2000 år och den lär nog fortsätta som den är, men visst är det spännande med nya upptäckter!

Kol tuv,