Insiderskämt om absurditeter (med förklaringar)

Hej!

Det var ett tag sen sist, och mycket har hänt under november månad som jag kunde bloggat om (bl.a. var jag med i SVT Debatt, ett seminarium om religion och fred, samt Limmud i Stockholm) men jag har varit lite bloggartrött. Jag lägger definitivt inte ner Torahblogga, men det har bara varit trögt de senaste månaderna med inspirationen.

Nu har humors helande kraft fått inspirationen att återvända och jag vill visa er detta YouTube-klipp (tack till Tuvia för tipset!).

Men detta är inget klipp man bara kan visa och förvänta att de flesta ska förstå. Dels så använder de dataröster, som gör att alla orden blir lite feluttalade, dels så är det många termer som nog är obekanta för de flesta, så här följer några förklaringar:

Vort = jiddish för "ord", m.a.o. några ord om Torahn

Pasuk = vers i Torahn (ska uttalas med betoningen på sista stavelsen)

Jakov, Esav = Jakob och Esau, bröderna i Torahn. Esau sålde sin förstfödslorätt till Jakob för en linssoppa, men versen säger att Jakob gav Esau bröd också...

Gemara = En del av Talmud, den rabbinska läran.

Maklokes = en dispyt, ofta mellan rabbiner om någon lagfråga eller tolkning. Ska uttalas mach-LO-kes, (eller på modern hebreiska mach-LO-ket).

Brakka = välsignelse. Ska uttalas Bracha.

Shehakol/Mezonos = namn på två olika sorters välsignelser. Shehakol gör man för all mat som inte har en specifik välsignelse och Mezonos (eller Mezonot på modern hebreiska) gör man för mat som är gjort på sädesslag som inte är bröd, dvs. pasta, flingor, kaka mm.

Han menar alltså att rabbinerna har en dispyt om linser ska räknas som sädesslag eller inte.

Tolkningen är att Jakob gav Esau bröd, fast han bara bad om linssoppa för att han inte skulle hänga upp sig på vilken välsignelse han skulle läsa. Har man bröd med i måltiden, tvättar man alltid händerna, sedan läser man Hamotsi-välsignelsen, oavsett vad man annars har för mat på bordet. Bröd går före allt annat.

Masekes Brakos = (uttalas Masechet Brachot) Talmudvolymen där denna diskussion förekommer

Avos = stamfäderna (Avot på modern hebreiska)

Kol haTorah kula = hela Torahn, inklusive de rabbinska tolkningarna, från 1000-2000 år efter uppenbarelsen vid Sinai, då vi enligt traditionen ska ha fått Torahn, som i sin tur inträffar 193 år efter Jakobs död.

Mitsvos = gudomliga bud (mitsvot på modern hebreiska)

Lulav and esrog on Sukkos = (etrog, Sukkot på modern hebreiska), palmblad, myrtelkvist, citrusfrukt som man ska skaka på Sukkot, lövhyddofesten till minnet av vandringen genom öknen långt efter Jakobs död...

Amalek = folket som attackerade israeliterna under ökenvandringen. Torahn befaller oss att aldrig glömma vad de gjorde.

Zeicher or zecher when he leyned parshas Zachor = en fråga om hur man ska uttala ordet "minnas" när man läser denna text ur Torahn på Shabbaten innan Purim

Sefer Torah = en Torahrulle. Torahns sista mitsvah är att varje jude ska skriva sin egen Torahrulle, något som väldigt få judar gör.

"his son Josef was alive" = Torahn berättar om hur Jakobs andra söner hatar hans älsklingsson Josef. Först tänker de döda honom, sedan säljer de honom som slav till Egypten. Detta orsakar Jakob stor hjärtesorg.

Gid haNesheh = ischiasnerven i ett djurs höft. Den ska tas bort och får inte ätas, då det var just där Jakob blev slagen av ängeln när de brottades.

Budet att tvätta händerna innan man äter bröd är ett av de sex buden som kommer från de rabbinska tolkningarna i Talmud, och inte från Torahn.

Crocs on Tisha BeAv = en debatt som uppstod nyligen om Crocs är för bekväma för att ha på sig under sorgehelger, då läder förbjuds för att det är för bekvämt. (hade ingen aning om att detta pågick)

Rishonim = stora rabbiner från 1100-talet till 1500-talet, då många Torahkommentarer skrevs.

Y.U. = Yeshiva University, den ortodoxa rabbinskolan i New York, som har blivit mer och mer dogmatisk de senaste decennierna.

Mesorah = tradition (uttalas me-sor-AH)

Kefira = hädelse

Nu kan du gå tillbaka och uppfatta alla referenser och skratta gott (om jag inte redan har förstört skämtet för dig...).

Poängen är i alla fall att många ortodoxa jeshivot (religiösa skolor) har blivit allt mer dogmatiska. De tar alla tolkningar och legender som fakta och resonerar inte ens kring hur absurt det hela blir om man gör så.

Kol tuv,

Krossade murar och krossade stentavlor - repris

Hej!

Jag är på semester i USA för tillfället, så bloggandet har nästan helt stannat av, men jag är tillbaka i mitten av juli och sätter igång igen då. Idag är det ändå en av den judiska kalenderns sex fastedagar, så jag återpublicerar det jag skrev förra året om dagen:

Idag är det en fastedag - שבעה עשר בתמוז - Shiva Asar beTammuz (som betyder den sjuttonde dagen i månaden Tammuz), en mindre fastedag i den judiska kalendern.

Jag skrev om den förra året också, men jag skriver lite mer nu:

Shiva Asar beTammuz markerar början på den tre veckor långa sörjeperioden som kulminerar i den mörkaste dagen på det judiska året, תשעה באב - Tisha beAv (den nionde i månaden Av). Religiösa judar fastar (avhåller sig helt från mat och dryck) från soluppgång till solnedgång under Shiva Asar beTammuz och fastar ett helt dygn (solnedgång till solnedgång) under Tisha beAv.

De tre veckorna mellan dessa två fastedagar ska man inte raka sig, inte spela musik, inte ha fest och andra saker som vi gör för att visa att vi sörjer. Varje Shabbat läser vi också en haftarah (en del ur profetböckerna) där profeten Jeremiah (se bilden) fördömmer det judiska folket för deras synder och varnar dem med att snart kommer Gud tillåta förstörelsen av Templet (i Jeremiahs fall var det första templet han syftade på).

Dessa traditioner har som syfte att återskapa känslan av sorg och olycka för att verkligen reflektera över det hemska som har drabbat vårt folk. Att som judar återkoppla till vårt förflutna är mycket viktigt och stadgar oss i nuet. Jag skriver mer om historiens betydelse för oss idag, i mitt inlägg om Tisha beAv från förra året: Årets mörkaste dag.

På Tisha beAv sörjer vi bland annat förstörelsen av både det första templet (år 586 f.v.t.*) av babylonierna och det andra templet (år 70 v.t.*) av romarna.

Shiva asar beTammuz är dagen då romarna, efter år av belägring, bröt sig igenom Jerusalems murar. Det är början på slutet för staden och templet.

Fast Judéen fortfarande räknades som centrat för judisk liv i mer än 300 år efter templets förstörelse är detta religiöst sett början på den judiska exilen. Jerusalem, det judiska folkets geografiska hjärta blev av romarna en förbjuden plats för judar.

Staden fick ett nytt namn, Aelia Capitolina, ett latinskt namn som signalerade att detta var bara en anonym huvudstad för regionen. Som en vidare förnedring av judarna, fick regionen, som hade hetat Judea, ett nytt namn, den också. Romarna letade sig tillbaka i den judiska historien och grävde fram namnet på folkets ärkefiender under bibelns tid, filistéerna. Det var ett folk som inte längre fanns kvar, men som fick ge namn åt det nya avjudaiserade området - Palestina. Det kan i vart fall inte förnekas att historien verkar ha ett ganska svart sinne för humor...

Titusbågen i Rom skildrar hur judiska fångar och romerska soldater marscherar på Roms gator med Templets skatter, bl.a. menorahn.

Förra året ledde jag en väldigt bra studiedag på församlingen på just Tisha beAv. Vi tittade då på en dramadokumentär från BBC, från en serie om romarriket. Detta avsnitt handlade just om kriget mot judarna.

Jag har klippt ut den bit som handlar om hur de bröt sig igenom murarna. Jag satte upp den på YouTube och ni kan se den här. Nästa bit kommer på nätet strax före Tisha beAv.




Juden som reser med romarna är historikern Josephus Flavius, Josef ben Mattityahu (se bilden), som började som befälhavare för en judisk garnison, mot Rom, men han insåg snabbt att romarna skulle aldrig besegras. Han överlämnade sig till den romerska hären och åkte med dem resten av kriget som konsult och diplomat.

Josephus demoniserades naturligtvis som en hemsk förrädare, men hans mål var att försöka rädda så många judar och så mycket av Judéen från total förstörelse. Han misslyckades med att rädda Jerusalem och bosatte sig i Rom efter kriget. Där utmärkte han sig speciellt som historiker och han skildrade judarnas historia och hela det romersk-judiska kriget i sina verk. Hela denna del av TV-serien är baserat på hans verk.

Den rabbinska traditionen, vars historiebild kan liknas vid en spiraltrappa, menade att olycksdagar är ekon av tidigare olycksdagar. Därför förklarade de Shiva Asar beTammuz till en händelse i Torahn och kunde därför förklara varför just denna dag var en tragedi för det judiska folket.

De förankrade 17 tammuz till berättelsen om den gyllene kalven, då folket förlorade tilliten till Moshe och Gud och gjorde sig en kalvstaty i guld som de dansade runt, dyrkade och sjöng:

"Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten."

Shemot (2 moseboken) 32:4

Folket gjorde detta bara dagar efter att ha hört de första budorden:

Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
Shemot 20:1-3

Gud uppmärksammar Moshe, som har tillbringat 40 dagar uppe på Sinaiberget, där han hämtat stentavlorna, att folket har helt tappat greppet. Nu måste Moshe ner för att ingripa och återställa ordningen.

Då Moshe kom närmare lägret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han så förbittrad att han kastade ifrån sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot. Kalven som de hade gjort brände han och malde till stoft. Det strödde han i vattnet och lät israeliterna dricka det.
Shemot 32:19-20

Vill ni ha er guldkalv ska ni få det! hör jag Moshe säga bittert. Och vad tyckte Gud om att han hade sönder stentavlorna? Enligt en midrash berömde Gud Moshe för det. Det var den ända rätta symbolhandlingen i en sådan extrem situation.

Det var det ända rätta, men det var en tragisk situation, när människorna sjunker så lågt och kollektivt går med på en sådan villfarelse. Enligt rabbinerna var det den 16 Tammuz som de skapar kalven. Det var den 17 Tammuz som Moshe slår sönder stentavlorna och konfronterar folket med vad de har gjort.

Krossade stentavlor ur en andlig tragedi i Torahn, kopplad till krossade murar i en historisk tragedi ur historien. Visst finns det ekon i historien.

צום קל - tsom kal (ha en lätt fasta),

Esters fasta

Från Megillat Ester, Esters bok, kapitel 3, 4 och 5:

Alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, skulle förgöras, dödas och utplånas på en och samma dag, den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte. [låter detta bekant?]

När Mordokaj fick höra vad som hade skett rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högljutt och bittert. När drottning Esters tjänsteflickor och hovmän kom och berättade det för henne blev hon förfärad och sände kläder till Mordokaj som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han vägrade att ta emot dem. Mordokaj berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna.

Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt befallde hon honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: "Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen."

När Mordokaj fick höra vad Ester sagt lät han svara henne: "Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer be frielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning." [här hittar vi den enda referensen i hela Esters bok till Gud, och det bara i en antydan]

Då sände Ester detta svar till Mordokaj: "Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag oc h mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad." Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.

Den tredje dagen klädde sig Ester i sin drottningskrud och ställde sig på det kungliga palatsets inre borggård, mitt för palatsbyggnaden. Kungen satt på sin härskartron i palatset, rakt framför ingången. När han fick se drottning Ester stå där på borggården lyste han upp och sträckte sin gyllene spira mot henne. Ester gick fram och vidrörde spetsen av spiran. "Vad vill du, drottning Ester?" frågade han. "Vad önskar du? Du skall få det, om det så är halva riket." - "Om det behagar dig, min konung", svarade Ester, "skall du och Haman i dag komma till en festmåltid som jag har ordnat till din ära." Kungen sade: "Hämta genast hit Haman, så att vi kan göra Ester till viljes.

Hon fastade i tre dagar för oss, vi fastar en (halv) dag för henne. Esters fasta brukar infalla på dagen före Purim, men eftersom Purim börjar lördag kväll, skulle det innebära en fasta på Shabbat.

Den enda fastan man kan göra på Shabbat är Jom Kippur, försoningsdagen. Och skulle vi fasta på fredag skulle det göra det svårare att förbereda för Shabbat, så därför är det idag, torsdag som vi fastar.

Fastan varar från soluppgång till solnedgång.

Fast day for Esther, slow day for me!

Tsom kal, (en lätt fasta)

En på tok för rolig sorgedag!

Hej!

Idag är det Asarah beTevet, den 10:e dagen i månaden Tevet. Det är en fastedag som ihågkommer denna händelse, från Andra kungaboken, kapitel 25:

Och i sin vrede mot Jerusalem och Judah stötte Herren dem till sist ifrån sig. Tsidkijahu (Sidkia) bröt med kungen av Babylonien, och under hans nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnessar tågande mot Jerusalem med hela sin här. Han inringade staden och kastade upp en vall omkring den. Belägringen varade ända till kung Tsidkijahu elfte regeringsår. På nionde dagen i fjärde månaden, när hungersnöden blivit så svår att folket inte hade någonting att äta, inleddes stormningen av staden.

Det är alltså början till slutet för det första templet, år 586 f.v.t. Man ska fasta från soluppgång till solnedgång, vilket gör att det blir en rätt kort fastedag på det norra halvklotet, då den kommer på vintern.

Men det blir svårt att känna verklig sorg för min del, då jag är på Limmudkonferensen i England! Jag är visserligen bland många andra judar (ca 2500!), och en hel del av dem är så pass religiösa att de också håller fastedagen, men vi har så roligt här tillsammans!

Jag kom i fredags och hade en underbar Shabbat. Gick på den masorti gudstjänsten (män och kvinnor deltar på lika villkor, men annars följer man den traditionella gudstjänstordningen) och alla sjung tillsammans i en sådan vacker harmoni.

Gick på väldigt spännande föredrag också: om Shabbatljuständningens historia och utveckling, om några spännande rabbinska legender kring Josef-berättelsen, om det hebreiska alfabetets rötter och utveckling, om judiska efternamn och var de kommer ifrån!

Sist igår gick jag på konsert med Michelle Citrin, känd från YouTube för sina roliga judiska sånger I Gotta Love You Rosh haShana (parodi på I Got a Crush on Obama) och 20 Things to Do With Matza, men som sjunger många seriösa och bra låtar som denna om Jerusalem:



Idag bär det av till mycket annat roligt: talmudiska svar på tyranni, en teaterföreställning om rabbinska legender kring Sarah (Abrahams fru), vad judisk lag säger om cybersäkerhet, vem Satan är och vad han har att göra med djävulen att göra, samt filosofiskt tänkande för barn och föräldrar, bland mycket, mycket annat.

Vem kommer med mig till Limmud nästa år???

Kol tuv,

Torahblogga Podradio: Årets helger

OBS!:
Till alla som laddat ner avsnittet under onsdagen den 25 november så var det fel avsnitt på länken. Ni har fått mitt föredrag på Limmud Stockholm - Shabbat i den moderna världen. Den kommer jag att sätta upp på Torahblogga snart, men om ni vill ha Årets helger får ni klicka igen...

Hej!

Det tog ett tag, men äntligen har jag fixat ihop inspelningen av kursen Det judiska årets sista avsnitt, så att ni kan ladda ner den och lyssna:

Årets helger

Det är en grundlig översikt av alla årets helger, utöver hösthelgdagarna. Pesach, Omerdagarna, Lag baOmer, Jom haShoa (förintelsens åminnelsedag), Jom haAtsmaut (Israels självständighetsdag), Shavuot, årets sex fastedagar, samt Chanukkah och Purim.

Det blir även en hel det om judisk historia som relaterar till många av dessa helgdagar.

Hör gärna av er med frågor, kommentarer, förslag mm.

Här är de papper som jag delade ut till kursdeltagarna:

Årets helger

I samband med diskussionen om Purim, pratar jag om ett reportage som gjordes med judar i Iran. Här hittar den: Inför kameran har Irans judar det riktigt bra!

Här hittar ni alla tidigare avsnitt av kursen: Torahblogga Podradio.

Kol tuv,

En helt vanlig kväll - en ödesdiger natt

Jag kommer ihåg det väldigt väl.

Jag var 17 år gammal och satt barnvakt åt ett israeliskt par som bodde ett par år i Sverige. Mannen jobbade på israeliska ambassaden, om jag inte minns fel. De hade en lägenhet på Valhallavägen i Stockholm.

Paret hade ett aktivt uteliv, så det var flera gånger i månaden som jag satt barnvakt åt deras två söta ungar, en liten pojke och en liten flicka.

Jag hade lekt med barnen och fått dem in i pyjamasen. De hade borstat tänderna. Jag hade läst dem en gonattsaga och bäddat ner dem. De hade somnat och jag gick in i vardagsrummet för att kolla på TV.

Klockan var ca 21, jag satt mig ner i soffan och slog på CNN (jag har alltid varit en nyhetsnarkoman). Då slogs jag med häpnad.

Yitzhak Rabin hade skjutits efter ett stort fredsmöte i Tel Aviv. Hans tillstånd var oviss.

"Det kan väl inte ha varit något livshotande", minns jag att jag tänkte, "han är ju en riktigt tuff kille."

Jag var helt säker på att han skulle överleva, men oj, så fel jag hade. Och det var inte bara han som dog den kvällen, skjuten av en ung, högerextremistisk jude. Det skulle visa sig att hela fredsprocessen dog samtidigt med honom den kvällen, den 4 november, 1995.

Shimon Peres, som tog över, försökte föra den vidare, men han hade inte de politiska hårdhandskarna som krävdes. Sju månader senare, när högerpolitikern (och den nuvarande premiärministern) Binyamin Netanyahu vann valet med endast 29,000 röster, var det officiellt. Han bromsade in fredsförhandlingarna och krävde mer säkerhet av palestinierna, med anledning av flera hemska självmordsattacker som skett månaderna innan valet.

Attackerna fortsatte och positionerna hårdnade. 14 år senare har inget förbättrats.

Jag skrev förra året om Tsom Gedalja, den fastedag, efter Rosh haShana, till minne av en judisk ledare som kämpade för fred, med dödades av en annan jude som ville förstöra den och lyckades. Inte mycket har förändrats på 2600 år.

Här kan ni läsa Rabins sista tal, som han höll vid fredsmanifestationen, minuter innan han dödades. Här är ett klipp från den manifestationen, då han höll talet och sjöng med i sången "Shiru Shir laShalom" - Sjung en sång för fred. I klippet säger han:

"Jag har alltid trott på att majoriteten av folket vill ha fred och är beredda att ta risker för fred. Och ni här idag, på denna manifestation, bevisar, tillsammans med många andra som inte har kommit hit, att folk verkligen önskar fred [och är emot våld.]"

Klippet slutar med en talesman som informerar en chockad folksamling att premiärministern har avlidit från sina skador. Det sista vi ser är pappret med sångtexten, som Rabin hade stoppat på sig i innerfickan: Sjung en sång för fred.






PS. Vad är dina minnen från den natten?

Jom Kippur Podradio - Böner och Profeter

Hej!

Igår pratade vi Jom Kippur på kursen Det judiska året.

Vi tog upp flera viktiga böner i gudstjänsten och tittade på vilka olika budskap de förmedlade. Sedan tittade vi på hur de profetiska texterna som man läser som Haftarot (kompliment till Torahläsningen) under dagen förstärker budskapet med berättelser och uppmaningar till konkreta handlingar.

Precis som förra veckan, med Rosh haShana, så spelade jag in det och sätter upp det här på nätet så att ni får ta del av det, som Torahblogga Podradio, del 3 och 4!

Det blev långt, så jag delade in föredraget i tre delar (alla är MP3-filer, som kan spelas upp på de flesta datorer och ljudprogram):

Jom Kippur, del 1 (42 minuter)

Jom Kippur, del 2 (46 minuter)

De profetiska texterna (25 min)

Texterna som vi studerar behöver ni också, så dessa sätter jag också upp här som PDF-filer (läs dem på sidan eller klicka på länken för att ladda ner dem):
Jom Kippur Böner


Jom Kippur Haftarot


Som alltid vill jag väldigt gärna höra/läsa era reaktioner och tankar!

Gemar chatima tova (må ni inskrivas i Livets bok för det goda),

Shana tova från maktens korridorer och en fasta för det politiska våldets offer

Hej!

Shana tova allihopa! Hoppas att ni hade en fin och givande Rosh haShana.

Såg ni Barack Obamas nyårshälsning till det judiska folket?



Att ledaren för världens främsta stormakt skulle önska oss Shana Tova var något helt otänkbart, bara några generationer tillbaka. Nu är det helt naturligt. Kan man tänka sig...

En tid då det judiska folket inte hade det så bra ställt minns vi nu idag, den tredje dagen i månaden Tishrei. Det är Tsom Gedaliah - Gedaliahs fasta. Den börjar på morgonen, vid soluppgång och slutar när det blir mörkt.

Jag skrev utförligt om den förra året - Tsom Gedaliah - Tragedier då och nu... - och i år får ni lyssna in på kursen Det judiska året, då jag pratar om fastedagens innebörd. Det är i stort sett samma ämnen som behandlas i förra årets inlägg, men mer utförligt presenterad och med större fokus på vem profeten Jeremiah var och vad han råkade ut för.

Det blir alltså Torahblogga Podradio nr 2!

Tsom Gedaliah

Nu har jag fixat att spara den som MP3-fil också, så ni behöver inte programmet iTunes bara för att lyssna på det. Ladda ner den till datorn och klicka så går den igång!

Vill ni ha texten som vi läser från framför er när ni lyssnar så kan ni klicka här: Jeremiah kapitel 40. För att sedan komma till kapitel 41 och 42 klickar ni bara på pilen i översta högra hörnet i fönstret.

Tacksam för tankar, reflektion och konstuktiv kritik.

Tsom kal (en lätt fasta),