Hej!Har haft lite semester och kämpar fortfarande med en släng av skrivkrampsvirus...Idag får ni i alla fall några tankar kring veckans Parasha av min far, Maynard Gerber. Han är kantor (chazzan) i Stockholms Stora synagoga och har fått hålla i många predikningar under de senaste åren då församlingen varit utan rabbin. Nu kommer den situationen snart att förändras!
Så här står det i ett infomejl som gick ut idag från församlingens informationsavdelning:
Judiska Församlingen i Stockholm har anställt rabbin David Lazar som konservativ (Masorti) rabbin i församlingen.
Vi räknar med att David Lazar kommer att vara på plats i Stockholm senast 1 september, lagom till Rosh Hashana, det judiska nyåret.
Vi ser att David Lazar med sina värderingar, sin andlighet och sitt sätt att relatera till samhället och till sina medmänniskor kommer att bli ett stort lyft för församlingen.
Med vänlig hälsning
Informationsavdelningen
Jag önskar David Lazar ett stort lycka till och hoppas få höra mycket av honom i framtiden!
Här har ni i alla fall min fars tankar kring Parashat Behar-Bechukotaj:Behar – Bechukotaj
Predikan
8 maj 2010
En rabbin berättar att en gång, när han promenerade på gatan tillsammans med en vän som var präst, så gick de förbi en tiggare, som frågade dessa två män om inte de kunde ge henne 5 kr för en kopp kaffe. Rabbinen tänkte så här: ”Var kan man köpa en kopp kaffe för bara 5 kronor?” Ändå bestämde rabbinen att ge henne pengar. Han stoppade sin hand in i sin ficka och upptäckte att han inte hade några småpengar. Han tittade i sin plånbok och såg att han hade 3 hundringar och en femtiolapp. Han gav henne femtiolappen och gick iväg med prästen. Kvinnan blev överväldigad av rabbinens generositet och vill ta honom i hand och krama honom. ”Det behövs inte”, svarade rabbinen. ”Använd pengarna på ett klokt sätt bara”, svarade han.
Prästen vände sig mot rabbinen och sa att det var väldigt snällt av honom att ge henne pengarna. Rabbinen sade lite ironiskt, att det kanske var mer dumt än snällt. Rabbinen tänkte att det kristna begreppet ”välgörenhet” verkar ha att göra med barmhärtighet i kontrast till det judiska begreppet vilket är baserat på denna Toratext – nämligen rättvisa. Kapitel 25 i 3 Moseboken handlar om de fattigas och de vräktas rättigheter – att vi är förpliktigade att hjälpa dem behålla sin dignitet och värdighet. Vi måste hjälpa dem komma ur sin situation.
Jag kommer ihåg en incident i föreställning Spelman på taket. Tevje går förbi byns tiggare och ger honom endast 1 kopek. ”En kopek bara?” säger tiggaren. ”Förra veckan gav du mig två!” Tevje beklagar sig och säger att han hade haft en dålig vecka vad gäller sin inkomst. Tiggaren svarar så här: ”Jaha… du hade en dålig vecka, och JAG måste lida!?”
Jo, det finns en hel del ironi i tiggarens svar, men hans svar exemplifierar judendomens syn på välgörenhet, tsedaka. Tsedaka betyder inte ”snällhet” utan ”rättvisa”.
Vi alla känner till profeten Elia, Eliahu hanavi. Eliahu dog aldrig, utan åkte upp till himlen. Detta gjorde att det finns många legender och berättelser om honom. Många av dessa berättelser handlar om att Eliahu klär ut sig till en gatutiggare. Han blir illa behandlad, vilket gör att den messianska tiden, som han kom för att förkunna, blir försenad. I en hel del av dessa berättelser blir han vän med rättfärdiga personer som delar med honom vad de än har, och blir belönade för sina goda gärningar.
Budskapet verkar ganska enkelt: behandla de fattiga bra, för att du aldrig vet hur resultatet blir – det kan hända att din handlig kan leda till att messias kommer! Poängen är kanske den att en god människa ger tsedaka även om det inte verkar vara någon fördel för henne.
Även här i Sverige, i vår egen stad, Stockholm, så finns det gatutiggare. Och man undrar om det verkligen är så att dessa människor inte har pengar, eller vad de gör med de pengar de får. Används pengarna för mat och kläder, eller för sprit och droger?? Det kan hända att det är ointressant i längden – att det snarare är ett prov för oss själva. Toran säger att man är förpliktigad att ge, oavsett hur pengarna kommer att användas. Vem vet – tiggaren är kanske profeten Eliahu som testar oss – för vår egen skull.
Jag går nu tillbaka till rabbinen jag nämnde i början, Nästa dag när han promenerade med sin vän, prästen, igen, så gick de förbi samma kvinna på gatan, som bar solglasögon och rökte samma cigarett. När hon bad att få pengar igen för en kopp kaffe, så svarade prästen att hon redan hade fått 50 kr dagen innan. ”Jo, jo”, svarade kvinnan. ”Jag vet, men har ni inte något att ge mig igen??”
Rabbinen tänkte att hennes ”chutzpe”, fräckhet, liknade tiggaren i Spelman på taket. Dessutom tänkte han, att – ”nej, hon liknar inte alls profeten Eliahu. Men, vem vet – kanske bäst att ge henne lite mer pengar så att Messias kan komma, och även så att jag kan bli en bättre människa!”
Shabbat shalom…
Så nu är det dags igen - ta ut bankkortet ur plånboken, gå in på American Jewish World Service donationssida för Pakistan eller någon annan hjälporganisations sajt och ge vad ni kan. 
