Limmuddagboken - tisdag: Guds och Talmuds olika vinklar, HBT-judar, en rockopera och mitt paradis

Hej!

Började min tredje vardag på Limmud konferensen med den intensiva lektionsseriens om profeten Chagaj. Jag och min chavrutapartner, Chana, fortsatte med översättningsarbetet, och jobbade oss igenom 12 nya verser. Under lärarens, David Solomons ledning bärjar koncepten i den lilla boken börjar nu kristaliseras.

Jag väntar tills imorgon för att sammanfatta det hela för er, men det blir intressant, det lovar jag!

På eftermiddagen gick jag på en annan föreläsningsserie, denna gången om Talmud. Rabbin Chaim Weiner är en av den brittiska masortirörelsens (ungefär jämförbart med den amerikanska Conservative movement) största tänkare. I denna serie ville han illustrera de olika sätten man kan studera den rabbinska traditionens storverk, Talmud.

I den första delen, som jag gick på igår, pratade han om sin egen historia med Talmud. Han började studera det, som ung student, på Hebrew University i Jerusalem. Där lärde han sig analysera texten utifrån historiska och kulturella vinklar. Hur kom texten till? Vilka olika delar, från vilka tidsåldrar, är texten uppbyggd av. Allt detta bidrar till att förstå vad texten verkligen handlar om.

Men sedan började han att studera Talmud på en traditionell ortodox yeshiva. Där studerade man Talmud för att förstå hur man skulle leva sitt liv enligt den judiska traditionen. Vad vill texten säga oss? Detta öppnade upp Talmud på ett helt nytt sätt.

Till sist, började han också titta på berättardelarna i texten, midrashen. Vad vill de säga oss? Hur passar de in i sammanhangen och strukturen i Talmudsidan?

I föreläsningsserien på Limmud går han igenom de olika sätten att studera Talmud och applicerar dem på samma sida i Talmud. Vi studerar alltså samma rader av samma avsnitt fyra gånger över fyra dagar, varje dag på ett helt nytt sätt. Det är en väldigt spännande övning. Fast det pågår ca 10 andra saker just den timmen är jag i praktiken fast i Chaim Weiners föreläsning för jag måste se hur texten förändras beroende på hur man tittar på den!

Senare gick jag och såg en enmansshow av och med skådespelaren Marcus Freed. Han har kommit på Limmud i Stockholm och spelat upp en av sina pjäser, om kung Salomon, i Göteborg. Föreställningen var då mycket uppskattad av alla olika åldrar.

Denna gång var det en rockopera om Salomons far, kung David. Han hade med många olika populära låtar, där han skrivit om texten för att passa Davids liv. Pjäsen var rolig, men inte lika djupsinnig som den han gjorde om Salomon.

Den var underhållande i alla fall. Här är några bilder från föreställningen.


Jag gick på en föreläsning om amerikanska judars politika engagemang och åsikter, vilket var intressant, men inte så mycket nytt för mig.

Jag gick på en föreläsning som hette The Whole of Jewish Philosophy in One Hour. Det är verkligen vad det låter som. David Solomon, han som leder min Chagaj grupp på morgonen försökte ge en grov översikt över HELA den judiska filosofins historia på 60 minuter. Han han med ungefär till 1400-talet på en timme och gick några minuter övertid och klämde in de resterande 600 åren på 5 minuter.

Synd, men mycket underhållande och upplysande ändå. Det var ett mycket bra försök i alla fall. Solomon kan otroligt mycket och har en otrolig energi på scenen. Han är faktiskt känd för sina översiktsföreläsningar och de finns att köpa och ladda ner från nätet: In One Hour.

Vid 22-tiden bar det av till en föreläsning om hur församlingar kan bli mer välkomnande för HBT-judar. Det var en kvinna, Caryn Aviv, som hade skickat ut en stor enkät till 3000 olika församlingar i USA, från alla olika grenar och samlat in svaren. Det var ett intressant som engagerar mig.

Sist tog jag en sväng förbi baren. Det var fullt med folk där, 200-300 pers, och högljutt, så jag gick in i ett sidorum där de skulle ha midnattschavruta, alltså parstudier. Varje år på Limmud har de ett Chavruta-projekt, med ett chavrutahäfte. Ett team har tagit fram olika judiska källor på ett visst tema och presenterat dem i häftet på ett lättillgängligt sätt.

I år är ämnet "Ett". Varje morgon på konferensen samlas hundratals människor för att hitta en studiepartner och sätta sig ner för att diskutera texterna i häftet. Varje dag studerar man ett nytt kapitel från häftet. Kapitel 1: Ett språk, kapitel 2: En gud, kapitel 3: Ett folk, kapitel 4: En värld. När man är klar får man ta med sig häftet hem och fortsätta studierna. Häftena finns också att köpa på Limmuds hemsida.

Man sätter sig ner med sin chavrutapartner, börjar diskutera texten på sidan och jobbar sig igenom kapitlet tillsammans. Det är den klassiska judiska studiemetoden - att lära sig i diskussionen.

När jag vandrade in på midnattschavrutan hade studieledaren som skulle sätta igång allt, inte dykt upp, men det satt 5-6 pers och väntade på att börja. Jag tog en bok och satte mig ner, men på något sätt - jag vet inte riktigt hur - så fick jag rollen som studieledare!

Jag öppnade boken på kapitlet En Gud och började diskutera den första texten, Shema-bönen, där vi befäster Guds enhet. Efter min introduktion delade gruppen, som vid det här laget hade vuxit till 15 personer, upp sig i små grupper, men vissa ville fortsätta i en större grupp. Jag och fem andra satte oss på några soffor och jag ledde diskutionen. Jag har en viss vana att leda diskutionsgrupper, från församlingen...

Det var riktigt roligt och givande. Vi diskuterade Guds enhet, vår relation med Gud, vad Gud kräver av oss och vad vi kan kräva av Gud. Avslutningsvis fick alla säga några ord om sin egen relation med Gud. Det är ovanligt i judiska sammanhang att man pratar om Gud och tro, men det kan verkligen vara viktigt och nyttigt.

Så är det med Limmud! Alla lär sig och undervisar alla andra. En församling av kunskapstörstiga diskussionsivriga judar. Detta är mitt paradis.

Nu ska jag sova.

Kol tuv,

Purimpjäs på SVT!

Hej!

För några dagar sedan skrev jag om Purimpjäsen som jag skrev till mina elever på den judiska skolan.

I år så återanvände de pjäsen och spelade upp den för församlingen. Då var Sveriges Television där och filmade. Pjäsen, eller delar av den kommer nu att sändas i SVT2 nu på söndag, kl. 16.30!

Det ska verkligen blir roligt att se hur det gick för eleverna. Missa inte programmet!

Kol tuv,

Esters fasta och ett Purimspiel

Hej!

Nu är det strax Purim!

Just nu, kl. 15.45, är jag rätt hungrig för att det är Esters fasta idag fram till mörkrets ingång. Fastan har vi för att minnas Esters fasta och hur hon riskerade sitt eget liv för att rädda oss, sitt folk. Det är här i Megillat Ester, Esters bok, som det beskrivs:

Mordachai river sina kläder i sorg.
Från Megillat Ester - the Graphic Novel

Mordachai berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna. Han gav också Hatak [Esters budbärare] en avskrift av den förordning som hade utfärdats i Susa angående utrotningen, så att han skulle kunna visa skrivelsen för Ester och förklara allt för henne. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och vädja till honom att skona hennes folk.
Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordachai hade sagt befallde hon honom att gå tillbaka till Mordachai och säga:
"Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen."
När Mordachai fick höra vad Ester sagt lät han svara henne:
"Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning."
Då sände Ester detta svar till Mordachai:
"Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad."
Mordachai gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.
Megillat Ester 4:7-17

Judarna klär sig i säckväv och
aska för att sympatifasta med Ester.
Vad Purim handlar om skrev jag om för några veckor sedan i inlägget Purims paradox och en mycket bra och utförlig beskrivning av helgen kan hittas på Akivas blogg, Att vara jude.

Som jag skrev om i ett annat inlägg för Parashat Vaera och Bo, så har jag jobbat på en judisk skola som lärare i judiska studier.

Vi organiserade varje Purim ett s.k. Purimspiel, en pjäs som skildrade Purimberättelsen med barnen i 6:an. Jag skrev pjäsen och regisserade den, tillsammans med elevernas klassföreståndare (tack, Tina!).

Elever hade väldigt roligt och som lärare med speciell passion för vuxenutbildning fick jag den högsta komplimangen man kan få: flera lärare på skolan och föräldrar som kom för att se pjäsen sa att det var en mycket underhållande föreställning ("inte alls som skolpjäser brukar vara!") och att de fick en mycket bättre inblick i berättelsen tack vare pjäsen. Jag kunde inte ha önskat mer.

Här har ni den. Den är lite lång, men om någon tar sig tid att läsa den i sin helhet, hoppas jag att ni också tar er tid att säga vad ni tyckte om den.

Purimspiel

Några kommentarer om utformningen:

• Jag ville ge pjäsen en modern touch som eleverna skulle uppskatta. Därför utgår den ifrån en sorts dokusåpa format.
• Det finns en hel del extra roller i pjäsen, som inte finns med i Megillan, eftersom berättelsen har egentligen bara fyra huvudkaraktärer (tre manliga och en kvinnlig) och klassen hade 22 elever, 12 killar och 10 tjejer. Jag försökte även krympa de stora rollerna och ge mer utrymme åt de små eftersom det var en klass där många ville vara med och synas.
• Klassföreståndaren bad mig att försöka tona ner kapitel 2 i Esters bok, där kungen har en skönhetstävling för att välja ny drottning. Den sexistiska vinkeln kunde lätt bli överdrivet, speciellt när det gäller 12-åringar, som precis börjar komma in i puberteten. Därför hittade jag ett sätt att helt klippa den scenen. Det var jag väldigt stolt över.

Hoppas ni gillade den!

Chag Purim sameach (glad Purim)!

Parashat Vaera/ Parashat Bo - En Pesachpjäs

Hej!

För några år sedan jobbade jag på en judisk skola som lärare i judiska studier.

Varje vår spelade klass 6 upp en pjäs till helgen Purim, som infaller under mars månad, baserat på Esters bok. Men ett av åren inföll Purim just under sportlovet och det var väldigt krångligt att få till en pjäs då.

Det bestämdes att jag skulle fixa en Pesachpjäs, dvs en pjäs till den judiska påsken som firar uttåget ur Egypten.

En biblisk pjäs
(barnen på bilden var inte med i min pjäs...)

Jag skrev ihop en pjäs som började i nutid med en familjs Sedermåltid, den traditionella Pesachmiddagen, med många olika ritualer. Familjens två döttrar satt vid bordet och tyckte att det hela var väldigt tråkigt och önskade sig att de kunde slippa vara med.

Plötsligt händer något och de två döttrarna transporteras bakåt i tiden till bibliska Egypten och får vara med när Moshe försöker befria slavarna från Farao. Jag tänkte att det kan vara roligt för er läsare att se ännu ett sätt att syssla med Torahns texter, i pjäsform.

När jag skrev den hade jag för mål att ha med så många element från Torahn som jag kunde, så att eleverna skulle ha roligt med pjäsen, men också få en insikt i hur det kunde kännas att vara slav och att befrias.

Scen 1: Tjejerna sitter vid familjens seder och har tråkigt. De bråkar med föräldrarna som inte gillar deras inställning och sedan händer något märkligt...

Scen 2: Tjejerna hamnar mitt i bibliska Egypten och två slavdrivare vill fånga in dem, men de räddas av några israeliter.

Scen 3: Hemma hos en unik israelitisk familj, som döljer en hemlighet.

Scen 4: Moshe och Aron möter israelitiska ledare som inte är särskilt samarbetsvilliga. Moshe konfronterar Farao och första plågan inleds.

Scen 5: Några månader senare och egypterna har lidit under många plågor. Några egyptiska kvinnor kommer ner till floden för att tvätta och prata om vad de varit med om.

Scen 6: Ännu några månader senare och nu möter vi några egyptier som famlar sig omkring i mörkret av den 9e plågan. Det är en skrämande upplevelse. '

Scen 7: Natten med den 10e plågan, De förstföddas död. Tjejerna sitter med Moshe och hans familj i en första sedermåltid och väntar på att dödsängel ska passera.

Scen 8: Tjejerna hamnar tillbaka i sin tid med sin familj igen. Nu har de en helt annan relation till Pesachberättelsen...

Här hittar ni pjäsen:

PESACHPJÄS

Jag vill gärna veta vad ni tycker!

Shabbat shalom,