Parashat Naso - Att göra narr av asketer (och genom poesi kanske lära sig uppskatta vissa av dem)

Hej!

Först och främst, vilken succé vi hade under studiekvällen, Tikkun leil Shavuot!

35 personer åt middag och studerade med oss uppe på tredje våningen, och 25 personer var nere i Stora salen samtidigt! Totalt är det en ökning med 20 personer, från förra året!
Mellan oss hade vi 10 föredragshållare, och 11 föredrag (en talade hos båda) och alla var mycket nöjda med kvällen. För att citera en av föredragshållarna, som själv citerade Talmud: Kinat sofrim marbeh chochma - Lärares konkurrens [bokstavligen "avundsjuka"] ökar visdomen. Församlingen blir bara starkare desto fler aktiviteter vi har!

Nu till veckans parasha, som är Naso, som är det andra veckoavsnittet ur Bamidbar (4 moseboken). Där läser vi detta:

Herren talade till Mose:
Säg till israeliterna: Om någon, man eller kvinna, avlägger ett högtidligt löfte om att avskilja sig som nasir åt Herren, skall han avhålla sig från vin och starka drycker och får inte smaka ättika gjord på sådana drycker. Han får inte dricka någon dryck av druvor och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. Så länge hans nasirtid varar får han inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte ens kärnor och skal.
Så länge nasirlöftet gäller får ingen rakkniv vidröra hans huvud. Han skall vara helig och låta håret växa fritt tills hans tid som Herrens nasir är fullbordad.
Så länge han är Herrens nasir får han inte komma nära något lik. Inte ens om det är hans far eller mor, bror eller syster som har dött, får han bli oren för deras skull, ty hans huvud bär tecknet på att han är sin Guds nasir. Så länge han är nasir är han helgad åt Herren.
Bamidbar 6:1-8

Nasirkonceptet är det närmaste man kan komma någon asketisk munkstatus inom judendomen och då har detta ändå inte varit i bruk de senaste 2000 åren. Rabbinerna i Talmud var väldigt negativa till idén att någon kunde ta en ed att vara nasir och då svära sig in i en sorts helighetsstatus.

• Att vara nasir kräver inget av en, mer än att man avhåller sig från allt vad vindruvor och vin heter (varning för russin i müslin då!), att man inte klipper håret, och att man inte har någon fysisk kontakt med en död kropp.
• Både män och kvinnor kunde ta en ed och bli nasir.
• Nasirskapet varade då i minst 1 månad och ibland i flera år.
  

Den mest kända nasiren i Tanach (den hebreiska bibeln) var Shimshon, i Domarboken. Hans mor blev informerad av en ängel, innan hon födde Shimshon, att om hon uppfostrade pojken som nasir (inget vin, ingen död, inte klippa håret), så skulle han få gudomlig styrka och bli en stor kämpe för Israel, mot deras ärkefiender, filistéerna.

Som känt, så låg Shimshons begåvning i musklerna, inte i hjärnkontoret. Han föll för en filistéisk femme fatale, Delilah; hon lirkade ur honom hans hemlighet och förrådde honom.

Veckans haftarah - den uttvalda texten ur Neviim (Profeterna) som ska relatera till parashan - är faktiskt just mötet mellan Shimshons mor och ängeln - och den komiska pappan, Manoach, som verkar helt oförmögen att förstå vad som ängeln försöker säga dem. Det är nog från pappan som Shimshon ärvde sin intellektuella kapacitet...

Ni kan läsa avsnittet här.

Nasirfenomenet verkar ha varit föremål för mer humor än så. Vi vet att den rabbinska traditionen såg ner på praktiken att svära sig till nasirskap. Det kanske verkade som om de som tog nasireder lovade att hålla sig från vinet och frisören bara för att verka vara extra fromma och heliga, utan att behöva besvära sig om att faktiskt bättra sig som människor.

Vilken tur att det idag inte längre finns människor som använder sig av ytliga fromhetstecken för att göra sig märkvärdiga, utan att ägna någon tanke på hur de behandlar andra människor!

Men Torahn tar ju upp nasirer i detalj, så rabbinerna kunde inte avskriva det helt och hållet. Däremot kunde de göra narr av det och påpeka det absurda i att svära nasireder för det ena eller det andra.

Det finns en mishna* som kommer från en del som heter Nazir, och jag hittade den citerad i The Big Book of Jewish Humor (rekommenderat!). Där använder sig rabbinerna av en koj - en sorts antilop, buffel, rådjur eller gasell, som varken passade in i kategorin för vilda eller tama djur, och var därför alltid en gåta för de lärda - för att göra pika nasirerna och deras löften:

Om en person såg en koi och sa: "Jag blir en nasir om detta är ett vilt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta inte är ett vilt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta är ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta inte är ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta är både ett vilt och ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta är varken ett vilt och ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om en av dessa sex personer är nasirer!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om inga av dessa sju personer är nasirer!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om alla dessa åtta personer är nasirer!"
Då är de alla nasirer.
Mishna, Nazir 5:7

Tugga på den, ni!

På prat om ytliga fromhetstecken som döljer hyckleri, har Kobi Oz ännu en underbart cool låt på detta ämne (med engelsk översättning):



Men tro inte att han rackar ner på alla religiösa. Lever man sina ideal, får man all respekt av Kobi. Jag slogs av hur denna låt kunde få mig att uppskatta personer som jag annars skulle ha fnyst åt, precis som de i låten. Jag behöver inte hålla med dessa mashiachivrare, men Kobi hittar hos några av dem en sann iver - en tårfylld förhoppning om en bättre värld:



Shabbat shalom,
* Den rabbinska lagkoden, Mishna, som utgör stommen som resten av Talmud är byggt på, utgörs av enskilda paragrafer kallas förvirrande nog för "en mishna".

Shavoutstudier i etern

Hej!

Som jag skrev tidigare, så är det Shavuot när solen går ner, med studiekväll och ostkaka.

Jag har samtidigt en sändning med FIM-radio, om Shavuot. Jag har spelat in den i förväg, men det är en smak av vad en sådan studiekväll kan innehålla - Talmudberättelser om Torah. Dessutom otroligt bra musik från några av Israels bästa artister.

Ni kan ladda ner och lyssna här, på radion, eller på nätet:

FIM - Shavuot

Här har ni informationen om sändningen:

Föreningen FRED I MELLANÖSTERN, FIM sänder närradio, varje tisdag ett nytt program med ny programledare

Lyssna på FiM varje vecka, tisdag kl 19 – 20 med repris söndag kl 08 – 09

Du kan lyssna överallt:

• I Göteborgsregionen på radion 94,9 MHz
• Över Internet: via Göteborgs Närradioförenings hemsida www.gnf.nu klicka på Lyssna live längst upp till höger
• FiM hemsida: www.fredimellanostern.se
• Podradio: www.fredimellanostern.se
• via iTunes, prenumerera på "FiM Podcast"

Texterna som jag berättar ifrån hittar ni här, på orginal hebreiska/arameiska, samt med engelsk översättning, med en orange rektangel där varje text börjar, och en röd cirkel där varje text slutar:

Talmud texter om Torah


Kol tuv,

Välkommen till Tikkun leil Shavuot!

Hej allihopa!

Här är en påminnelse om Tikkun leil Shavuot (studiekvällen) som arrangeras av Föreningen Egalitär judendom, den 18 april, kl. 18.30 och framåt.

Vi kommer att hålla på samtidigt som den som arrangeras av Stora synagogan, men vi kommer att be, äta och studera i Haggesalen på tredje våningen. Ni som vill, får gärna gå mellan de två arrangemangen och lyssna på de talare som passar er bäst!

Middagen hos oss kostar 125 kr, kommer ni bara för studierna, är det gratis! Anmäl er till mig på mejl. Betala in på bankgiro 604-2048.

Schemat för kvällen ser ut så här:

18.30 Egalitär gudstjänst
19.15 Middag
19.45 Föreläsningarna börjar (mot slutet av middagen)
23.00 De formella föreläsningarna tar slut och jag fortsätter leda chavruta studier så långt de som är kvar orkar hålla på

Föreläsningarna försöker vi hålla till en kortare längd - ca 30 minuter, inklusive frågor och diskussion, för att höja tempot och minimera sömnigheten.


Hoppas ni kan vara med oss nu på tisdag!

Kol tuv,

Snart är det Shavuot-studier igen!

Hej!

Den 18 maj börjar Shavuot - veckofesten. Den kallas för Chag Matan Torahtejnu - Helgen då vi tog emot Torahn, vid Sinai berg. Den skulle kunna kallas för Helgen då Gud gav oss Torahn, men då skulle man ha missat en viktig aspekt av judendomen - det fria valet.

Så här står det i Shemot (2 moseboken), precis innan Gud visar sig för hela folket:

Moshe gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: "Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk:
Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk."
När Moshe kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga. Folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." Och Moshe gick tillbaka till Herren med folkets svar.
Shemot 19:3-8

Det här är kanske det mest centrala texten om det judiska konceptet av det utvalda folket och hela texten hänger på ett enda ord. Märkte ni den?

Här har ni det i tjock stil: "OM ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk"

Allt är villkorligt. Vi kan välja och det gör vi varje dag - vill vi vara judar och eftersträva en relation med det gudomliga, eller lämnar vi vår tradition och folket stående där vid Sinai? Orkar vi verkligen ta på oss det otroliga ansvar som det innebär att leva efter en gudomlig standard och sträva mot att skapa en bättre värld för alla människor här på jorden?

Det är egentligen judendomens centrala fråga, och den som belyses på Shavuot.

Det finns även en humoristisk midrash (rabbinsk legend) om mötet med Gud på Sinaiberget:

Moses inför mottagandet av Torahn instruerade sitt folk inför denna händelse, och bad dem gå och lägga sig tidigt så att de var utvilade på morgonen. Folket löd honom dock inte, och försov sig naturligtvis morgonen därpå, så att Moses fick väcka dem i all hast. När de väl hade samlat sig hade G-d redan väntat en bra stund på dem.

Därför har man en tradition att studera hela natten på Erev Shavuot (Shavuot afton) och be morgonbön (där man läser högt Torahn) så fort solen går upp. Många församlingar kör en hel eller halvkväll av studier, som kallas för en Tikkun leil Shavuot.

I år arrangerar Föreningen Egalitär judendom sin egen Tikkun på Shavuot kvällen. Vi börjar med en egalitär kvällsgudstjänst, fortsätter med en middag och avslutar med studierna. Vill du anmäla dig för att komma kan du mejla mig, eller skriva i kommentarerna här nedan, så mejlar jag dig mer information om det.

Vissa menar att detta splittrar församlingen, men det handlar inte om att konkurrens med Stora synagogans evenemang, utan om pluralism och att vidga utbudet. Vi har ett annat format än det som har funnits tidigare, med kortare föredrag och mer diskussion. Och det blir bara roligare om man kan gå mellan de olika evenemangen och lyssna på de ämnen man tycker bäst om!

Oavsett vilken man går på are det ju inte fy skam att det serveras ostkaka och blintzes (tjock crepes med sylt och ost i) till. De är traditionella rätter gjorda på mjölk, för att Torah ses som det judiska folkets näring - såsom modersmjölken.

Chag sameach,

En värld av omerräkningar och sabbater

Hej!

Andra dagen Pesach började Omerräkningen:

Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren.
Vajikra (3 mos) 23:15-16

Sju veckor blir 49 dagar och dag nummer 50 är Shavuot, veckofesten, då vi tog emot Torah vid Sinai.

De 49 dagarna man räknar Omer är en sorgetid. När man är i sorg fokuserar man inte på det yttre, utan det inre. Därför rakar man sig inte. Man har inte stora fester som bröllop under denna tid heller.

Varför är det en sorgetid? Det är mer en tid av ångest och ovisshet.
Två olika förklaringar som jag gillar (det finns fler):

• Naturen - Omer är perioden mellan vårens börjar (den judiska påsken) och den första skörden (Veckofesten, den judiska pingsten). Då var jordbrukssamhället på helspänn i väntan på att se hur skörden skulle bli. Blev den dålig kunde hela landet lida, blev den bra kunde man koppla av och vara glad.

• Historien - Omer är perioden från den judiska påsken, som firar judarnas frihet från slaveriet i Egypten, till den judiska pingsten, som firar att vi fick lagarna från Gud vid Sinais berg. Vid påsken började de vandringen från Egypten till Kanaan (dagens Israel). De visste inte vart de var på väg och hur de skulle klara sig. De hade inga strukturer eller regler att hålla sig till. Total frihet utan ansvar leder kaos. I 49 dagar var de utan ett ramverk och en organisation att hålla sig till och ingå i. Tillslut kom det fram till Sinaiberget och fick struktur, regler och en identitet.

Därför har jag valt att inte raka eller klippa mig (och inte festa loss) förrän efter omerräkningen -eller åtminstone efter 33 dagen av omerräkningen, som är den lilla helgen Lag baOmer.

Behovet av struktur och medvetna, självvalda begränsningar är en central tanke inom judendomen och jag tycker verkligen att vi, moderna människor behöver diskutera den faktorn mer.

För mig så handlar judendomen om friheten att välja att begränsa sina friheter.

Därför är jag väldigt intresserad av Judith Shulevitz nya bok, The Sabbath World, som skrev jag om för två veckor sedan. Boken har fått rätt mycket uppmärksamhet i de amerikanska mediacirklar jag surfar i. Och när jag tidigare skrev om den insåg jag inte hur cool den här boken verkar vara! (Jag har inte läst den än, men ska verkligen beställa den!)

I denna radiointerview (på sidan kan man även läsa det första kapitlet i boken) pratar Shulevitz ingående om hur hon upplevde Shabbat som barn i en tyst spänning mellan sina judiska föräldrar - en religiös mor som ville ge sina barn en riktigt Shabbatupplevelse och en sekulär far som bara tyckte det var jobbigt och poänglöst.

Som vuxen har hon förvånat sig själv med att återvända till Shabbaten och börja hålla den i sitt liv med sin icke-judiska man och sina barn. Det som jag fann mest intressant är att trots att hon firar Shabbat och går i synagogan så tror hon inte ens på Gud!

Hon har valt Shabbat i sitt liv för att den tvingar henne att koppla bort vardagsstressen och fokusera på sin familj och ett tidslös stund. (Intressanta paradoxer, va? Att välja att tvingas, en tidslös stund...)

Hon älskar synagogan p.g.a. av de spännande litteraturanalyserna som hon, som journalist och författare hittar i Torahtolkningarna.

Lyssna på intervjun och fråga er detta: går religiösa ritualer ihop med en ateistisk eller agnostisk livåskådning? Borde alla ta en titt på ritualerna och utforska vad man kan få ut av dem?

Kol tuv,

PS. Här kan ni även få se en kort (och i min mening helt otillräcklig) intervju med Shulevitz på Colbert Report:

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Judith Shulevitz
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Torahblogga Podradio: Årets helger

OBS!:
Till alla som laddat ner avsnittet under onsdagen den 25 november så var det fel avsnitt på länken. Ni har fått mitt föredrag på Limmud Stockholm - Shabbat i den moderna världen. Den kommer jag att sätta upp på Torahblogga snart, men om ni vill ha Årets helger får ni klicka igen...

Hej!

Det tog ett tag, men äntligen har jag fixat ihop inspelningen av kursen Det judiska årets sista avsnitt, så att ni kan ladda ner den och lyssna:

Årets helger

Det är en grundlig översikt av alla årets helger, utöver hösthelgdagarna. Pesach, Omerdagarna, Lag baOmer, Jom haShoa (förintelsens åminnelsedag), Jom haAtsmaut (Israels självständighetsdag), Shavuot, årets sex fastedagar, samt Chanukkah och Purim.

Det blir även en hel det om judisk historia som relaterar till många av dessa helgdagar.

Hör gärna av er med frågor, kommentarer, förslag mm.

Här är de papper som jag delade ut till kursdeltagarna:

Årets helger

I samband med diskussionen om Purim, pratar jag om ett reportage som gjordes med judar i Iran. Här hittar den: Inför kameran har Irans judar det riktigt bra!

Här hittar ni alla tidigare avsnitt av kursen: Torahblogga Podradio.

Kol tuv,

Shavuot - studera hela natten!

Hej!

Ikväll börjar Shavuot - veckofesten. Den kallas för Chag Matan Torahtejnu - Helgen då vi tog emot Torahn, vid Sinai berg. Den skulle kunna kallas för Helgen då Gud gav oss Torahn, men då skulle man ha missat en viktig aspekt av judendomen - det fria valet.

Så här står det i Shemot (2 moseboken), precis innan Gud visar sig för hela folket:

Moshe gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: "Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk:
Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig.
Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk."
När Moshe kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga.
Folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." Och Moshe gick tillbaka till Herren med folkets svar.
Shemot 19:3-8

Det här är kanske det mest centrala texten om det judiska konceptet av det utvalda folket och hela texten hänger på ett enda ord. Märkte ni den?

Här har ni det i tjock stil: "OM ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk"

Allt är villkorligt. Vi kan välja och det gör vi varje dag - vill vi vara judar och eftersträva en relation med det gudomliga, eller lämnar vi vår tradition och folket stående där vid Sinai? Orkar vi verkligen ta på oss det otroliga ansvar som det innebär att leva efter en gudomlig standard och sträva mot att skapa en bättre värld för alla människor här på jorden?

Det är egentligen judendomens den centrala fråga, och den som belyses på Shavuot. Därför läser vi också Ruts bok - en kort och vacker liten berättelse, som, för ovanlighetens skull, helt fokuserar på kvinnornas tillvaro i det bibliska Israel. Det är en kort bok, på fyra kapitel (ni kan läsa den här: Ruts bok), som handlar om hur moabitiskan Rut väljer att följa med sin svärmor Naomi tillbaka till Betlehem, när hennes man har dött.

"Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt."
Rut 1:16-17

Rut tar alltså självmant på sig Torahn och följer med sin svärmor. Rambam, Maimonides säger att en person som inte vuxit upp inom det judiska, men som ändå väljer att konvertera och ta på sig Torahns bud ska få mer hedern än vi andra som stog vid Sinaiberget och rycktes med i stunden. Tyvärr får konverterade judar inte alltid det varma välkomnandet.

Det finns en humoristisk midrash (rabbinsk legend) som Nike skriver om på Judaistik.se:

Moses inför mottagandet av Torahn instruerade sitt folk inför denna händelse, och bad dem gå och lägga sig tidigt så att de var utvilade på morgonen. Folket löd honom dock inte, och försov sig naturligtvis morgonen därpå, så att Moses fick väcka dem i all hast. När de väl hade samlat sig hade G-d redan väntat en bra stund på dem.

Därför har man en tradition att studera hela natten på Erev Shavuot (Shavuot afton) och be morgonbön (där man läser högt Torahn) så fort solen går upp. Många församlingar kör en hel eller halvkväll av studier, som kallas för en Tikkun leil Shavuot.

Sen är det ju inte fy skam att det serveras ostkaka och blintzes (tjock crepes med sylt och ost i) till. De är traditionella rätter gjorda på mjölk, för att Torah ses som det judiska folkets näring - såsom modersmjölken.

Chag sameach,