Stöd judiska hjälporganisationer i Pakistan!

Uppdatering: Hittills har Torahbloggas läsare gett totalt 330 kr till att hjälpa drabbade människor i Pakistan. Här är en intressant artikel från ForeignPolicy.com om varför räddningsresponsen och donationerna har varit så svaga, trots att detta är världens största katastrof just nu. Vad tycker du?

Följande skrev jag för en vecka sedan, 24 augusti:

Hej!

Såg följande på TV4-nyheterna ikväll:

Översvämningskatastrofen i Pakistan är mycket större och drabbar många fler människor än januaris horribla jordbävning i Haiti, men ändå reagerar media och människor i allmänhet mycket mindre nu än då. Svenskar har t.ex. bara gett hjälporganisationer 13% av vad man gav när Haiti drabbades. Medierna skriver inte längre om situationen, fast den förvärras hela tiden.

Jag hade själv inte insett allvaret i situationen - det är väl så när en katastrof utvecklas över en två månader istället för på bara några minuter. Jordbävningen påverkade 3 miljoner människor och lämnade 1 miljon människor hemlösa - översvämningarna, som är de värsta på över 80 år, har lämnat 20 miljoner människor hemlösa, förstört en stor del av landets skördar och infrastruktur, som kommer ta åratal att bygga upp igen. Nu börjar även kolera sprida sig bland flyktingarna.

I januari skrev jag om hur viktigt det är för oss att ge till drabbade människor runt om i världen, och varför judar borde ge till judiska organisationer:

Judendomen lär oss att Tsedaka gör vi inte bara för att hjälpa andra, utan för att göra oss själva mer empatiska - det är motion för själen. Låt oss motionera våra hjärtan genom att öppna dem brett och ge till alla organisationer som kan hjälpa.

Det är i sak ingen skillnad att ge till en kristen organisation som Röda korset ellerSvenska kyrkan, eller en obunden organisation som Unicef. Det viktigaste är ATT man ger!

Men när man ger till en judisk organisation, som t.ex. American Jewish World Service, eller brittiska Tzedek, uträttar man två saker samtidigt:man hjälper människors akuta behov och gör det tydligt för oss själva hur viktigt detta är också inom judendomen.

Vi får en bättre värld samtidigt som vi blir bättre människor och bättre judar.

Så nu är det dags igen - ta ut bankkortet ur plånboken, gå in på American Jewish World Service donationssida för Pakistan eller någon annan hjälporganisations sajt och ge vad ni kan.

Torahblogga har över 100 unika besökare per dag - om ni var och en av er ger $5, dvs. 37 kr, så blir det totalt $500 dollar eller 3700 kr! Vi kan rädda liv!

Om ni fyller i hur mycket ni donerat här nedan kan vi se hur mycket vi bidragit med. Låt oss försöka mildra lidandet i vår värld lite grann och göra den en aning bättre. Finns det något viktigare?

Kol tuv,

DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD: 1; Aftonbladet 1, 2, 3;

Ett sökande efter tårar på Jom haShoah

Mina ögon är söndergråtna,

mitt inre i uppror.

Min livskraft har runnit bort,

ty mitt folk går under.

Barn och dibarn förgås

på stadens gator.

De tigger sina mödrar

om bröd och vin.

De segnar ner likt sårade

på gatorna i staden,

de ger upp andan

i sina mödrars famn.

Vad skall jag säga om dig,

vad skall jag likna dig vid, Jerusalem?

Vad skall jag jämföra dig med

för att trösta dig, Sion?

Din nöd är ändlös som havet

- vem kan bota dig?

Eicha, Klagovisorna 2:11-13

Idag är det Jom haShoah - Förintelsens åminnelsedag i den judiska kalendern.

På en sorgedag som denna vill jag verkligen minnas och sörja för alla de offer som mördades och de som överlevde men i själen blev aldrig riktigt hela. Jag vill hedra alla de som fick genomgå det ofantliga, monumentala lidande som Förintelsen begick på så många miljoner människor, fast jag vet att det mänskliga sinnet inte kan ta in det. I alla fall inte jag som är född 1978 och har levt ett enkelt och förhållandevis smärtfritt liv.

Jag har sett bilderna, filmerna, läst böckerna. Vad finns det som kommer beröra mig på nytt? Låta mig sörja utan att det blir en inrutad kliché av artificiell sorg?

Jag vet inte, men jag vet att jag måste försöka hitta något nytt, en ny aspekt av denna tragedi, för den tar ju aldrig riktigt slut.

Jag söker och hittar en film som tar mig tillbaka till en tid precis innan nazismen spred sina giftiga tentakler genom Östeuropa i sökandet efter varje judisk själ. Det är en kort film jag hittar från Bialystok i Polen, från sommaren 1939.



Den skildrar judisk liv i denna så judiska stad och varenda leende, levnadsglada människa man ser vill skaka om och skrika åt:

"Spring! Spring för livet! De kommer i september! Om några år är er värld en ruin och allt som blir kvar av er är några förtvinade själar..."

Men de hör inte. De sitter i solen och njuter av den polska sommaren, utan en tanke på den jordskred av ondska som väntar dem.

Låt oss gråta för dessa människor som de är i denna film. Det är i dem vi mest känner igen oss själva. De är vi.Ps. Jag har skrivit mer om denna film och staden Bialystok i inlägget Hjärtskärande hälsning från en svunnen värld.

Om Purimvåld och en blandad familjekonflikt

Hej!

Jag är en trogen läsare av den amerikanska nättidningen Slate. De skriver mycket och bra om politik, kultur, teknologi mm, mm, mm.

En stor andel av journalisterna som skriver för Slate råkar vara judar och då slinker det med en hel del artiklar som rör det ämnet också, t.ex. denna: The Ghost of Purims Past, som handlar om helgens lite mindre trevliga kopplingar till våld, samt hur lite våld har historiskt sett begåtts i samband med Purim.

Ett helt annat ämne, men relaterat till det judiska, är Mass Media - Can a family court prevent a parent from taking his daughter to church? som handlar om en fruktansvärd situation. Ett par som skilt sig - hon är judinna, han katolik som konverterade till judendomen när de gifte sig.

Hon menar att han gick med på att uppfostra barnen judiskt, men nu har han döpt deras dotter och tar henne regelbundet till kyrkan, emot mammans önskemål. Kvinnan gick till domstol för att stoppa honom, han gick till massmedian och nu är det en sorglig och tarvlig cirkus där alla ska tycka till.

Fallet ställer en hel del svåra frågor på sin spets: hur ska ett blandäktenskap balanseras? och hur ska man göra efter en skilsmässa?

Det är inte första eller sista gången som barn blir brickor i maktspelet mellan skilda föräldrar eller att religion används som ett vapen i detta spel.

Vad tycker ni läsare om dessa kniviga familjefrågor? Har ni själva erfarenheter av liknande problem?

Kol tuv,

Israeliska militärsjukvårdare i Haiti: "Sabbaten från helvetet."

Hej!

Förra veckan skrev jag om varför det är viktigt att vi judar bidrar till judiska hjälpinsatser i katastrofdrabbade områden (AJWS) och med utvecklingsprojekt i fattiga länder (Tzedek).

Nu läste jag ännu mer uppmuntrande nyheter i israelisk media: den israeliska militären Tzahal (eller IDF - Israeli Defense Forces) - som i europeisk media verkar närmast synonymt med ondska och förtryck - har skickat ett team på 121 personer för att rädda och behandla offren i Haiti, enligt Jerusalem Post.

De har upprättat ett fältsjukhus i Port-au-Prince och skickar ut sök-och-räddningslag för att hitta människor begravda i rasmassorna och behandla de skadade. Teamet består bland annat av 40 läkare (varav en psykiatriker), 20 sjuksköterskor, 20 ambulanssjukvårdare, 20 labb och röntgentekniker och administratörer. De jobbar med andra länders sjukvårdsteam och med lokalbefolkningen.

Här är en video av när de förbereder sin avresa, med breifing och vaccinationer:



Här är en video av deras insatser på ön:



Ha'aretz skriver också om insatserna. Enligt befälhavaren, brigadgeneral Shalom ben Aryeh, är hans delegation är en av de största och mest erfarna på ön. Det är inte konstigt, då israeliska sjukvårdare har (bittert nog) mycket praktisk erfarenhet av traumabehandling och akuta, livshotande skador.

I Haiti landade de på fredagskvällen, vilket är den judiska sabbaten. Många i personalen på plats i Haiti är religiösa judar som aldrig annars skulle ens resa på Shabbat, än mindre jobba, men när det är en fråga om liv och död, får man inte tveka att rycka ut. En man beskrev det i ett mejl som "Shabbaten från helvetet, med stanken av ruttnande lik som hänger i luften".

Detta är inte heller första gången som Tzahal skickar ut sjukvårdsteam till katastrofdrabbade områden. De var bland de första utländska sjukvårdarna på plats i Sri Lanka och Thailand i december, 2004, när tsunamivågen slog till och skördade 200 000 liv.

Låt oss nu hoppas att räddningsarbetet går snabbt och är så effektivt som möjligt. Tiden håller på att rinna ut för alla människorna som sitter fast under rasmassorna.

Läs mer: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6; Expressen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7; Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6; Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5; GP 1, 2, 3, 4; Dagen 1, 2; Newsmill 1, 2, 3, 4;