Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

Visar inlägg med etikett Kristendom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristendom. Visa alla inlägg

onsdag 30 november 2011

Varför irriterar vi folk så mycket?

Hej!

Jag har funderat länge och hårt över varför omskärelse provocerar icke-judiska och icke-muslimska svenskar. Visst är en del av det en sorts föreställning att de skyddar små barn från att mista en liten bit hud, på en förhållandevis känslig del av kroppen, men finns det något mer?

Vad förklarar hätskheten? Varför får jag personliga påhopp som inte egentligen har med sakfrågan alls att göra?

Det känns för mig att det är så. Motstånd mot omskärelse är inte något nytt - tvärtom var det en av de första buden som grek-syrierna förbjöd judarna att hålla i de anti-judiska strömningarna som ledde fram till det krig vi idag ihågkommer när vi firar Chanukkah.

Och alltid har det varit samma ton:
Fattar ni inte, ni som ska vara så moderna och intellektuella och rationella??? Detta är barbariskt! Omodernt! Hyckleri! Idioti! Lägg av med det genast!!!

Det var en av de första stegen som Paulus föreslog som förändring när kristendomen växte ut ur judendomen, med en svidande kritik mot det judiska folket han i början hade riktat sig till, men som han börjar kritisera allt hårdare, då de flesta som lockas av hans budskap om Jesus Kristus är greker och romare, inte Herrens eget folk:
Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen, du är stolt över din Gud, känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt – du har ju vägledning i lagen.
Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, en fostrare föroförståndiga, en lärare för omogna – du äger ju kunskapen och sanningen i lagens gestalt.
Du undervisar alltså andra men inte dig själv.
Du förbjuder stöld men är själv en tjuv.
Du fördömer äktenskapsbrott men begår det själv. Du avskyr de hedniska gudarna men drar dig inte för att plundra dem. Du är stolt över lagen men vanärar Gud genom att överträda den, ty som det står skrivet:
För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.
Omskärelse är till nytta om du lever efter lagen. Men överträder du lagen är du trots omskärelsen på nytt en oomskuren. Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren? Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen. Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen.
Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor.
Romarbrevet 2:17-29
En sådan hård kritik var inget nytt för det judiska folket, bland profeterna i våra egen Tanach - den hebreiska bibeln (kristnas Gamla testamente) haglar anklagelserna om hyckleri, fokus på ritualer över moral och att man missförstått Guds lag (se bara Amos 5:7 eller Jesaja 58 för att ta några få exempel bland hundratals!).

Men skillnaden här är att Paulus vill något som vi idag kallar för assimilering. Han vill att judarna och icke-judarna ska förenas under den nya messias. Han lyckades storslaget att få med den romerska världen, men bland judarna, hans och Jesus eget folk, har kristendomen haft mycket liten framgång på 2000 år.

Varför är vi judar så irriterande envisa? Varför ger vi inte upp efter så lång tid av att vara minoritet bland så många majoritetsfolk?

Den holländske-israeliska rabbinen Nathan Lopes Cardozo tror sig ha ett svar och det är, passande nog, ett radikalt och provocerande sådan - den västerliga världsbilden och den judiska kan egentligen aldrig samsas. Det är ett ca 80 minuter långt föredrag, i nio delar, men se speciellt del 2 och 3 om ni inte har tid för de andra!

Vill gärna höra vad ni tycker i kommentarerna härnedan:

Del 1


Del 2


Del 3


Nu får ni klicka vidare själva:

Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9



Kol tuv,


måndag 12 april 2010

Antisemitisk nostalgitripp

Och priset för bästa flashback till medeltiden går till Giacomo Babini, biskop emeritus av Grosseto (tack till Aqurette för tipset!).

Babini sa att med tanke på hur "starkt och raffinerat" kritiken mot katolska kyrkan har varit måste det vara "en sionistisk attack". Vidare sa han: "De vill ju inte ha kyrkan, de är dess naturliga fiender. Längst ner, historiskt, är judarna gudsmördare."

Brittiska The Guardian skriver mer
.

Biskop Babini får bonuspoäng för att ha tajmat uttalandena så bra att de kommer ut på Jom haShoah, den judiska åminnelsedagen för Förintelsen.

Tydligt är att trots det som Andra Vatikankoncilitet och Johannes Paulus II gjort för att bekämpa katolsk antisemitism, så lever den kvar bland vissa i kyrkherarkin. Man blir nästan nostalgisk...
Läs mer om katolska kyrkans skandaler på DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6; Expressen 1; Aftonbladet 1; Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; GP 1; Sydsvenskan 1; Skånskan 1;

måndag 29 mars 2010

FIM radio, nytt avsnitt om Pesach!

Hej!

Snart börjar Pesach, 5770!

Jag lämnar er med mitt senaste avsnitt av FIM-radion, om just Pesach:



Programmet sänds tisdag kväll, 19.00, men eftersom det är helg spelade jag in det i förväg.

I FIMs (föreningen Fred i Mellanöstern) närradioprogram får någon hela ansvaret för att strukturera, spela in och klippa ihop en timme FIM-radio varje vecka.

Det sänds lokalt i Göteborg, tisdag kl. 19.00, med repris söndag kl. 8.00, på 94,9 MHz. Är ni inte i Göteborgstrakten med en radioapparat i närheten? Gå in på Göteborgs Närradioförenings hemsida, www.gnf.nu, och lyssna just vid sändningstiden. Annars hittar ni redan sända avsnitt på FIMs hemsida, www.fredimellanostern.se.


Inslag i mitt program:

Vi pratar om de historiskt mörka relationerna mellan kristna och judar kring påsken, men också om hur mycket de förbättrades under 1900-talet.

Och om varför den starkt sekulära israeliska kibbutsrörelsen uppskattade Pesach så mycket att de skapade sina egna ritualer för att fira den ordentligt.

Och sist om de traditionella förberedelserna till Pesach, och då pratar jag med den som lärde mig allt jag vet om att fira en riktig Pesach!

Och som komplement till inslaget om kibbutserna får ni detta material från Ophir Yarden:


Kibbutz Haggadah - Examples

Och:

Pesah

Chag sameach! (glad helg)

fredag 12 februari 2010

Vinklar på Mishpatim

Hej!

Här har ni några andra intressanta vinklar på Mishpatim från tidigare:

Abort - en punkt där kristendomen och judendomen skiljer sig åt

och

En sexigare mitsvah

Shabbat shalom,

Darwin i Domkyrkan!

Hej!

Jag vill påminna alla om ett interreligiöst evenemang som jag är med på, imorgon, den 13 februari i Göteborgs domkyrka, kl 16-18. Det är på det spännande temat Darwin och religion!

Först en teaterföreställning och sedan en paneldiskussion. Jag är med i diskussionen, inte teatern (tyvärr). Här har ni affischen - hoppas ni dyker upp!


Affisch Darwin 13 Feb

Kol tuv,

PS. Förra gången jag informerade om detta i januari, uppstod det en interessant diskussion om judar får vistas i kyrkor. Läs den här.

onsdag 20 januari 2010

Avskyvärda skaldjur?

Hej!

Några av er kanske har hört talas om Westboro Baptist Church, i Kansas. Det är en liten, kristen, sektliknande kyrka som predikar hat mot homosexuella, judar, muslimer etc. och alla länder och individer som har något med dessa att göra.

Medlemmarn
a predikar även hat mot USA för de anser att det finns för mycket tolerans i Förenta staterna. De är kända för sina "Gud hatar" slogans och har t.ex. en hemsida om hur Gud hatar Sverige för att vi har partnerskap för samkönade par.

Ingen skulle nog märka dem, om de inte tog sig överallt, med sina barn, för att demonstrera med sina färgglada "Gud hatar..."-skyltar. De demonstrerar till och med utanför amerikanska soldaters begravningar med plakat som påstår att Gud lät döda soldaten för att Han (Gud, dvs) hatar USA. WBC är alltså rätt extrema, på extremistskalan.

Visst är det få av USAs ärkekonservativa religiösa grupper som håller med denna kyrka, men ändå är det många som predikar intolerans mot homosexuella och att man ska motarbeta den "radikala gay agendan". Här gör Daily Show satir av denna paranoia.

Ett annat sätt att slå hål på den kristna högerns starka homofobi är att påpeka dess hyckleri:

I Vajikra (3 moseboken) 18:22 står det ju "Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är en styggelse." Styggelse, תועבה - to'evah, är ett mycket starkt ord, men lika hårda ord används i andra situationer.
Till exempel i Vajikra 11:9-12 står det:
Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten får ni äta. Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll - vare sig smådjur eller andra vattendjur - det skall gälla som något avskyvärt för er. Avskyvärda skall de vara för er; av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni betrakta med avsky. Alla vattendjur som saknar fenor och fjäll skall gälla som något avskyvärt för er.
Och i Devarim (5 moseboken) 14:3, används ordet styggelse, תועבה - to'evah, om all mat som inte är kosher: "Du skall inte äta något som är en styggelse."

Så varför denna storm mot homosexuella, men ingen kritik mot skagenröra?!

Nu har organisationen God Hates Shrimp rådat bot på det! (Tack Rasmus, för tipset!)

För att göra narr av homofobiska protester, ställer de sig bredvid dem, med närmast identiska skyltar, bara att dessa är mot skaldjur.

Det är alltså viktigt att läsa hela Torahn, inte bara vissa valda delar.

Skaldjur är förbjudna inom judendomen, och det diskuteras vilt hurvida homosexualitet är förbjudet enligt Torahn eller om man ska läsa denna vers på ett annat sätt.


Det är något jag skriver om här: Ett mjukare sätt att tolka en hård vers.

Jag skrev ett inlägg om abort också och hur judendomen och kristendomen skiljer sig åt i den frågan, just för att de baserar sig på vissa verser utan att se vilka andra verser som kan vara relevanta. Vi anser att alla verser ska spela in och kommer därför fram till en annan slutsats.

Så vad ni än gör, håll er borta från homosexuella humrar!

Kol tuv,


PS. Per hittade dessa relevanta inslag från The Daily Show. Tack, Per!

The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Other News - Oy Gay
www.thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Political HumorHealth Care Crisis


The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Baracknophobia - James Dobson
www.thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Political HumorHealth Care Crisis

söndag 10 januari 2010

Varför judar aldrig kan stödja SD! (om det inte redan var uppenbart...)

Hej!

Tomas Böhm är en svensk-judisk psykoanalytiker som har skrivit om främlingsfientlighet och extremism i sina böcker: ”Inte som vi – psykologiska aspekter på främlingsfientlighet och rasism” och ”Att ha rätt – om övertygelse, tolerans och fundamentalism”.

I artikeln "Sverigedemokraterna är en ortodox minoritetsgrupp" i Dagens nyheter, från den 9 januari, 2010, har han gjort en djupanalys av Sverigedemokraternas partiprogram, deras definitioner av vem som är en främling och vad de vill göra med dessa främlingar och deras främmande kultur.

Han kommer fram till en förvånande och finurlig slutsats:

... man [skulle] kunna hävda att det svenska är att vara tolerant och inte se en svensk identitet som något klart en gång för alla. Den är påverkbar och öppen för inflytande, liksom vi svenskar påverkar dem som kommer hit. Så har det alltid tyckts vara. I det svenska ingår då också att tolerera grupper som vill ha sin egen uppfattning och syn på hur man ska leva. På det sättet kan vi svenskar tolerera att SD har sin uppfattning, även om de får hålla sin intolerans för sig själva eftersom den är alltför förenklad, demagogisk och främlingsfientlig.

Om vi alltså skulle tillämpa SD:s program på dem själva som en ortodox minoritetsgrupp, skulle de inte få vara kvar här eftersom de är alltför osvenska. Men eftersom vi inte vill vara som SD, utan räknar toleransen som en eftersträvansvärd svensk egenskap, kan de få stanna här om de håller sig inom demokratins gränser, inte hetsar mot folkgrupper eller döljer gamla nazister i sina led.
Underbart! SD får vara kvar i Sverige just för att tolerans är något typiskt svenskt!

SD:s växande stöd i opinionsundersökningar är något jag, som många andra, sett med oro på de senaste månaderna. En annan tendens som jag är mycket oroad för är vad jag hört mumlas från några enskilda individer inom judiska församlingen, nämligen att SD är väl OK, för att de är emot muslimer, inte judar. Detta skulle i så fall vara OK, eftersom det finns en antisemitism, som får sitt bränsle från konflikten i Mellanöstern, som uttrycks av vissa, högljudda muslimer i Sverige.

Resonemanget skulle alltså väldigt enkelt vara: muslimer hatar judar, SD hatar muslimer, judar borde stödja SD för att de vill göra sig av med muslimerna.

Detta är ett förkastligt resonemang på så många plan - långt ifrån alla muslimer är antisemiter och vi judar, om någon, borde vara allergiska mot partier som drar alla i en mino
ritet över en kam och vill särbehandla dem!

Nu är det bara någon enskild individ eller två som har uttryckt någon sympati alls för SD - de flesta jag pratat med finner deras åsikter lika avskyvärda som jag gör.

Men om det skulle behövas ännu ett argument för att INGA judar borde rationellt stödja SD på något sätt, så hittar Tomas Böhm det tidigare i artikeln, då han citerar ur SD:s egna partiprogram. Han lyfter fram detta citat:
Svenska traditioner, värderingar, regler och lagar skall vara normgivande i hela det svenska samhället. Svenskan skall vara det samhällsbärande språket inom samtliga samhällsområden. Alla former av etnisk kvotering eller positiv särbehandling av invandrare skall avskaffas. Undervisningen i svensk historia skall utökas i skolorna. Den svenska historien och kulturarvet skall lyftas fram och levandegöras i offentliga sammanhang på ett tydligare sätt än i dag.

Det offentliga stödet till invandrarföreningar och alla andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige skall dras in. Lovdagar i anslutning till religiösa högtider skall endast omfatta traditionella svenska och kristna högtider.
  • Stöd till Jiddish som minoritetspråk? Glöm det.
  • Främjande av judiska kulturevenemang? Nix.
  • Judiska friskolor som har stängt på judiska helgdagar? Tyvärr.
När jag letar mig fram till SD:s egen hemsida för att länka till citatet i artikel läser jag vidare:
Svenska Kyrkan och dess aktiviteter är en omistlig del av den svenska traditionen. Svenska Kyrkan ska därför ges möjlighet att verka i samarbete med skolorna, på det sätt den alltid har gjort i vårt land. De barn, vars föräldrar känner sig störda av Svenska Kyrkans medverkan i skolan, beviljas ledighet vid sådana tillfällen. Övriga religiösa samfund hänvisas till att bedriva sin verksamhet utanför det svenska skolsystemets ramar.

Då det finns en överhängande risk för att religiösa friskolor, med en religiös inriktning utan koppling till den svenska historien och kulturen, ökar segregationen och motverkar assimilering, skall statligt och kommunalt stöd endast utgå till religiösa friskolor som vilar på judeo-kristen grund och som följer angivna regler.

Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.
...
Ritualslakt skall vara förbjuden, liksom import av produkter som framställts genom sådan slakt eller genom andra former av djurplågeri.
Religiöst betingad omskärelse av omyndiga pojkar skall vara förbjuden i Sverige.

Inga av de stora judiska synagogorna i Sverige är byggda för att ingå i en "svensk byggnadstradition"! Skulle man inte få bygga fler sådana om behovet skulle uppstå???

Ska kristendomen återinföras som standardreligionen i våra skolor?

Ska en judiska friskola som inte är tillräckligt "svensk" och "judeo-kristen" för SD:s smak inte få finnas?

Ska man inte få importera kosherslaktat kött? Och ska Brit milah (omskärelse) förbjudas?

Intolerans vet inga gränser. Sverigedemokraterna kanske tycker att de riktar in sig på minoriteter som inte har varit i Sverige så länge, och inte har integrerat sig tillräckligt för att passa SD:s nuvarande standard, men snart kommer vi också att befinna oss i skottgluggen.

Vi judar har befunnit oss där tidigare och vi vet hur det känns. Om vi inte står upp och försvarar andra som hamnat där nu, har vi inte lärt oss ett skit på 2000 år.

Kol tuv,


Läs mer: DN.se 1, 2, 3; Svd 1, 2; GP 1, 2; Sydsvenskan; Newsmill

söndag 3 januari 2010

För mycket förkärlek för heliga förhudar...

Hej!

Tillbringade nyårsafton ensam i ett rum på Holiday Inn, vid East Midlands Airport, i väntan på mitt flyg morgonen därpå. Inte det roligaste sättet att fira nyåret, men dagen betyder mindre och mindre för mig för varje år som går.

Jag skrev om nyårsdagens innebörd i Jesus liv förra året, men jag hade ingen aning om att man hade tagit det så här långt:

Happy Holy Circumcision Day!

Samma journalist skrev även 2006 om Vatikanens möjliga komplott mot Jesus förhud.

Wikipedia har så klart en utförlig artikel om Den heliga förhuden.

Tanken är att när Jesus och hans kropp ska ha lämnat detta jordisk och färdats upp till himmelen, så fanns det alltså en liten bit av honom kvar. Jag råkar däremot veta (eftersom min far är Mohel - omskärare) att man alltid begraver förhuden i jorden. Alla människans kroppsdelar ska behandlas med yttersta respekt och måste därför begravas, precis som kroppen ska begravas när man dör.

Så all denna balagan (hebreiska för strul, oreda, bråk) över något som troligtvis "återbördades till jorden" samma dag som den avlägsnades.

Ja, just när man trodde att religion inte kunde bli märkligare...

Kol tuv,

tisdag 29 december 2009

Snåriga julgranar och bizarra ankor

Hej!

Här är en kort video från Dear Prudence, rådgivningsspalten på Slate.com. Emily Joffe, som håller i spalten, är själv judinna så det kanske påverkar hennes svar.



Själv skulle jag ha otroligt svårt att ha en julgran hemma, jag kan inte se det som något annat än kristet. Vad tycker du om denna snåriga fråga?

Kol tuv,

PS. I år hade Slate även med en artikel, skriven av Jeremy Stahl, en "endast halvt-avfallen amerikansk jude", om sin svenska fru och den "bizarra, svenska traditionen att titta på Kalle Anka på julafton". Rolig läsning!

tisdag 27 oktober 2009

Öka judiska marknadsandelar?

Hej!

The Daily Show, USAs gigant bland nyhetssatirprogram tar upp storyn att katolska kyrkan försöker locka andra kristna till sig. När programledaren Jon Stewart diskuterar frågan med "Senior Religion Correspondent" John Oliver, föreslår Oliver att vissa små religioner borde göra mer själva för att locka till sig "större marknadsandelar". Stewart (född Jonathan Stuart Leibowitz) nappar: "Menar du möjligtvis judarna?"

Det som följer är kanske lite orättvist en diskussion om judendomens fördelar och nackdelar, då Stewart ofta skrattar åt hur sekulär han själv är, men det är ändå roligt, speciellt när britten Oliver försöker sig på en New Yorkisk jiddishdialekt. Varsågod:


The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Ecce No Homo
www.thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Political HumorHealth Care Crisis


Kol tuv,

fredag 4 september 2009

Femtusensjuhundrasjuttio?

Denna reflektion hittas även i septembernumret av Göteborgs församlingstidning Det senaste:

På kvällen den 18 september börjar det judiska året 5770. Då är det den första dagen i månaden Tishrei – Rosh haShana, det judiska nyåret.

Vad är det vi egentligen firar med Rosh haShana? Vad är det vi markerar med 5770 år? Den kristna kalendern, börjar sin tideräkning (på ett ungefär) från Jesu födelse, 2009 år sedan. Den muslimska kalendern räknar året till 1430, och har sin början då Muhammed kom till Medina och började etablera sin nya religion. Vad räknar vi?

Om Rosh haShana säger vi ”Hajom harat olam” som brukar översättas som ”idag skapades världen”. Men hur kan vi räkna dagen för världens skapelse, då Torahn tydligt beskriver, i första kapitlet, hur världen kom till på 6 dagar (eller sex epoker). Och solen, månen och stjärnorna kom till på den fjärde dagen, så hur kan vi markera EN dag som världens ”födelsedag”?

Nej, Rosh haShana är inte så mycket världens födelsedag, som dagen då Adam och Eva skapades. Men vetenskapen säger oss att människoarter har funnits i 2,5 miljoner år och vår art, Homo Sapiens, kom ut ur Afrika för 200 000 år sedan. Har vi då inte hamnat lite fel med året 5770?

När vetenskapen ger oss nya fakta utmanar det inte Torahn, utan hur vi förstår och tolkar Torahn. Torahn är inte ett försök att förklara världen vetenskapligt, utan mytiskt och symboliskt. Torahns tideräkning placerar berättelsen om Adam och Evas tillkomst (när man räknar generationernas födelsetal) för nästan 6000 år sedan.

Hände det något särskilt i människans utveckling för nästan 6000 år sedan som kan ge oss en djupare insikt i vad eller vilka Adam och Eva representerar?

Det vill jag lova! Arkeologin lär oss att människosläktet genomgick en radikal förändring mellan fem och sextusen år sedan: organiserat, storskaligt jordbruk; nya hierarkier med kungar, prästerskap och tempel; ekonomiska förändringar med marknadsplatser och handelsvägar; utvecklingen av de första skriftspråken som ledde till intellektuella genombrott som matematik, astronomi och historieskrivning. Kort sagt var det civilisationens början. Rosh haShana representerar människovärldens födelse.

Det är väldigt inspirerande om man tänker på allt gott som civilisationen har fört med sig, men i denna vår människovärld har vi alltid levt en otrygg tillvaro, inte minst idag.

Krig och instabilitet hotar på många håll, skrämmande föreställningar och ideologier tvingar sig in i våra mer stabila samhällen. Sjukdomar och miljöförstöring sveper över jordklotet. Var är vi på väg? Vad innehåller det kommande året?

Det är inte utan anledning att Rosh haShana är en allvarlig helg, men ändå med en optimistisk ton. Ordagrannt översatt betyder ”Hajom harat olam” inte ”idag skapades världen” utan just ”idag är världen gravid”. Rosh haShana för oss varje år tillbaka till Adam och Eva, tillbaka till civilisationens födelse.

Varje år kan vara en pånyttfödelse, varje år innehåller löften om ett bättre liv och bättre tillvaro än den förra. Med Rosh haShana och Jom kippur, försoningsdagen, markerar vi att ännu ett år har gått. Vi utvärderar det, lägger det bakom oss, men lär oss av våra misstag. Vi ser framåt och inser att det åligger oss, var och en, att göra det kommande året bättre än det förra. Varje födelse är en stund av oändliga möjligheter.

Shana tova!

söndag 12 april 2009

Fyra judiska frågor om kristendomen

Hej!

Nu är den kristna påsken i full gång. Det får mig att tänka på hur jag, på Påskdagen för några år sedan, fick se Mel Gibsons "mysiga" lilla Jesusrulle - The Passion of the Christ, på italiensk TV.

Jag lämnar frågan om den är antisemitisk därhän, men när jag såg filmen kristalliserades några frågor jag hade om kristendomen. Dessa frågor rör den interna logiken av religionen som jag alltid haft svårt att förstå när det gäller kristendomen.

Jag skrev ner frågorna och mejlade dem till flera olika representanter för kristendomen och fick lite olika svar. Svaren var i stort välformulerade och tydliga, men löste inte de logiska knutarna för min del.

Min avsikt är att utmana kristen tro - bara att med mina judiska glasögon ställa några ärligt menade frågor om hur kristendomen resonerar kring Jesus.

Lustigt nog blev det fyra frågor - en oavsiktlig parallell till de fyra frågorna man ställer på Pesachsedern...

Så här skrev jag till de olika representanterna för kristendomen. Jag började med en kort sammanfattning av kristen tro som jag har förstått det:

Vi människor bär på en arvsynd från Adam och Eva som vi själva inte kan sona för. För att sona för den synden åt oss människor offrade Gud sin son Jesus. Därav Jesus grymma lidande – något mindre hade inte räckt för att försona en sådan stor synd för alla människor.

Detta är beviset för Jesus stora kärlek: han offrade sig för alla oss ofullkomliga människor. Guds stora kärlek visades genom att låta sin son offras i vårt ställe. Poängen med kristendomen är alltså att acceptera Jesus som messias och räddas från arvsynden.

Har jag förstått ekvationen rätt? Är det så här teologin är uppbyggd? Skiljer sig protestantismen från katolicismen på någon av dessa punkter?

OM jag har rätt i detta, finns det några saker som inte verkar riktigt logiska. OBS! Jag hoppas att följande inte upplevs som något påhopp, jag vill bara förstå hur allt hänger ihop för er.

1. Vem är det som kräver försoning för arvsynden? Vem är det som ”håller räkningen”? Jag antar att det är Gud, eftersom Gud har skapat världen och alla dess lagar. (Det kan väl inte finnas en etik och moral självständig från Gud.) Om så är fallet, varför kan Gud inte bara förlåta oss utan att behöva offra sin egen son? Varför behövde Jesus lida och dö? (Och varför väntade Gud ca 3000 år, från Adam till Jesus, för att rädda oss från arvsynden?)

2. I den italienska introduktionen till filmen sa hallåmannen att filmen inte kan kallas för antisemitisk eftersom budskapet är att ALLA, hela mänskligheten, bär skulden för Jesus lidande och död. Det är ett försvar jag hört förr. T.ex. poängterade Gibson själv att i korsfästningsscenen syns hans egen hand hålla i en av spikarna som korsfäster James Caveziel (som spelar Jesus). Detta symboliserar att även han bär skuld för korsfästelsen. Min fråga är denna: hur kan Jesus lidande och död vara någon slags försoning för mänskligheten, när försoningen uppnås genom att mänskligheten gör sig skyldig till tortyr och mord?

3. Jag har hört en hel del om det kristna kärleksbudskapet och jämförelsen mellan Gamla testamentets hämnande gud* och Nya testamentets kärleksfulla gud. Men för mig verkar Guds roll i korsfästelsen inte särskilt kärleksfull. Jag har svårt att se det kärleksfulla i en gud som ger förlåtelse och försoning till mänskligheten endast på villkoret att hans egen son ska offras och att det är människorna som ska utföra dådet.

4. Ett populärt exempel på Gamla testamentets guds hämndlystnad är lagen ”öga för öga, tand för tand”. En förklaring som ges för just ”öga för öga, tand för tand” (förutom att det egentligen handlar om ett monetärt skadestånd) är att det är ett sätt att sätta straffet i proportion till brottet. D.v.s. bara ”öga för öga, tand för tand”, inte ”dödstraff för öga, öga för tand”. Men med korsfästelsen verkar försoningen ur proportion till ”brottet” som begicks av de första människorna. Och har inte de första människorna redan sonat för sitt brott genom att utvisas ur paradiset? Vore det inte mer kärleksfullt av Gud att avskriva arvsynden eller åtminstone hitta ett ”humanare” sätt för oss att försonas?

Där har ni mina frågeställningar. Visserligen är detta en blogg för judendomen och judiskt lärande, men jag tycker att religionsdialogen är viktigt för oss judar att engagera oss i. Det är viktigt att försöka förstå andra religioner och hur de fungerar.

Låt diskussionen börja!

Till våra kristna vänner önskar jag glad påsk!

* Jag anser att denna stämpling av Gamla testamentets gudsbild är skev och baserat på en ytlig läsning av texterna, men detta hör inte till saken.

Mer om Påsken: DN.se 1, 2, 3, 4, 5, 6; SvD.se 1, 2, 3, 4, 5, 6; AB 1, 2, 3, 4, 5; Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9;

fredag 20 februari 2009

Mishpatim II - Där kristendomen skiljer sig från judendomen

Hej!

Veckans veckoavsnitt, parashat Mishpatim innehåller många olika mitsvot (påbud och förbud). Själva ordet Mishpatim betyder utslag eller bestämmelser.

Det har på nyligen förekommit en livlig diskussion med några kristna läsare av Torahblogga, gällande judarnas och judendomens relation till Jesus i kommentarerna till inlägget En skärande nyårsreflektion.

Men det finns MÅNGA andra skillnader mellan de två religionerna!

En skiljelinje mellan judendom och kristendom går vid Mishpatim. Båda religionerna håller Torahn som helig och båda religionerna lyfter fram De tio budorden i f
örra veckans parasha, Jitro, som extra viktiga. Men mellan kapitel 20 och kapitel 21, när parashat Jitro övergår till Mishpatim, väljer kristendomen en annan väg än judendomen.

Jag kan inte tala för kristendomens relation till buden i Mishpatim, men jag kan säga att den judiska inställningen är att läsa dem, tolka dem och på alla sätt och vis passa in dem i ett juridiskt system, kallad Halacha - den judiska lagkoden - som utgör grundstrukturen till ett religiöst judiskt sätt att leva.

Varje lag ska undersökas och diskuteras, varje tolkning är ett steg på vägen mot att förstå Guds vilja och leva ett gott och etiskt liv. Jag vet att kristendomen strävar efter samma mål, men har ett helt annat sätt att relatera till de lagar som presenteras i Torahn.

För några år sedan studerade jag praktisk filosofi på universitetet och läste där en kurs i Tillämpad etik. Vi tog upp ämnet abort och studerade olika sätt att närma sig den frågan och förhålla sig till den.

Bland andra texter fick vi läsa Vatikanens officiella resonemang bakom förbudet mot abort. Resonemanget löd så här:
  • I kapitel 20 (vers 13) av Andra moseboken hittar vi förbudet mot att mörda: "Du skall inte dräpa."
  • I kapitel 23 (vers 7) av Andra moseboken hittar vi förbudet mot att avrätta oskyldiga: "Avhåll dig från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige."
  • Det finns ingen människa som är så oskyldig som ett ofött barn. Därför är abort förbjudet.
Jag skrev en uppsats om hur judendomen förhåller sig till abort. I jämförelsen hittar vi något av den skillnaden mellan de två religionerna som jag försöker belysa. Den katolska teologen som skrev Vatikanens utlåtande valde att hoppa över (eller kanske helt missade?) en viktig text mellan de två citaten som han tog in, Shemot 21:22:
Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum.
Här har vi en olycka som orsakar ett missfall och om fostret skulle värderas som en människa, speciellt som en oskyldig människa, så skulle den skyldige avrättas för mord. Så är inte fallet här. Enligt Torahn ska mannen betala skadestånd, precis som om han orsakat en annan sorts kroppsskada på kvinnan.

Enligt judisk lag behandlas alltså fostret juridiskt som en av moderns kroppsdelar fram tills födseln. Abort är alltså förbjudet inom judendomen, såvida fostret inte utgör en risk för moderns hälsa (vissa rabbinska auktoriteter inkluderar moderns mentala hälsa i bedömningen).

Det är samma resonemang som om man t.ex. skär av en kroppsdel - handlingen räknas som misshandel om det görs av en människa med onda avsikter, men inte om en läkare gör det av hälsoskäl för att rädda en persons liv eller hälsa.

När moderns liv eller hälsa är i fara är abort inte bara tillåtet utan närmast ett måste, eftersom man ska i judisk lag först rädda sitt eget liv innan man räddar någon annans, även när det gäller sitt eget barn.

Hur Vatikanen förhåller sig till vers 21:22 vet jag inte.
I judisk lag letar man inte efter snabba och enkla, ideologiska svar - livet är för komplicerat för att det ska vara till någon nytta.

Shabbat shalom,

lördag 14 februari 2009

Juden attackerar julen!

Hej!

Höll just på att surfa runt lite och hittade den här filmen på den amerikanska politiska bloggen Daily Kos, som jag tyckte tangerade lite det jag skriv i december om att vara jude i juletid.

Det är en kort debatt mellan Bob Knight, en representant för en kristen, konservativ organisation – The Culture and Family Institute, och liberala radioprataren och komikern Sam Seder.

Debatten handlar om vad dessa kristna grupper kallar för "the war on Christmas", dvs. hur hemskt det är att fler och fler i butikshandeln och i statliga institutioner väljer att respektera att inte alla firar jul och istället önskar sina kunder och medborgare "Happy Holidays!". "Låt inte politisk korrekthetens tyranni tvätta bort Amerikas kristna arv", skanderar de. "Försvara vår herres födelsedag!"

Seder, som är jude, väljer att gå till attack direkt. Han drar in det riktiga kriget i Irak, tortyr och Guantanamo i de först 60 sekunderna av inslaget. Knight försöker skratta bort det hela, men Seder kontrar med Chanukkah, Rosh haShana och Jom Kippur och att de konservativa kristna vill konvertera alla judar. Knight kan bara skratta nervöst.

Det kan gå lite snabbt till med språket, men det är så roligt!
Varsågod och njut!




Kol tuv,

fredag 2 januari 2009

En skärande nyårsreflektion

Hej allihopa!

Nu är jag tillbaka i Sverige och lider lite av Limmudabstinens. Detta var mitt tionde år på Limmud, så jag är gammal veteran, men det känns alltid lite tomt nu när veckan är över och man återgår till den gråa vardagen.


Hoppas att ni läsare har haft det bra under semestern och haft ett trevligt "gojishe" nyårsfirande.

Förresten, är det någon som vet vad nyåret egentligen markerar? Tänk efter: om Jesus föddes den 25 december (fast det, i och för
sig, finns mycket som tyder på att det inte var hans riktiga födelsedag) och man räknar 8 dagar framåt (dagen som man föds på räknas som dag ett) så hamnar man på 1 januari. Vad är det som händer judiska pojkar på deras åttonde dag?






Då och nu







Nu ska jag sätta mig och skriva om veckans Torahläsning, parashat Vajigash.


God fortsättning,

måndag 1 december 2008

Nu är det december igen...

[Detta inlägg finns också med i församlingstidningen Det senaste.]

Mer än under Pesach, i april, mer än i september/oktober med de stora helgdagarna, så är
december månad den tid på året jag känner mig allra mest judisk.

Det är ju den månaden som all julpynt kommer upp, då all reklam på TV och på stan har jultema. Det är då alla fönster lyser upp med adventsljusstakar, som tindrar i vintermörkret – alla fönster utom mina.


Jag njuter av att vara annorlunda, att inte följa med i strömmen av julklappshandlare. (Visserligen köper jag Chanukkahpresenter
åt mina nära och kära, men inte i samma skala som folk köper klappar och Chanukkah infaller inte ofta med julen, så jag handlar på ett annat schema än de andra.)

När jag går runt på stan i julvimlet myser jag. Inte för att det är så trevlig stämning eller något sånt – nej, för att jag känner mig annorlunda än alla andra, och utan att någon annan märker det, så sticker jag ut. Jag är jude, och inte nog med det, jag är galutjude!


En vad???


Galut är det hebreiska ordet för diaspora – bokstavligen betyder galut exil och har en bestämt negativ klang. Men inte för mig. Jag har lyxen av att vara född efter staten Israel, något som ett hundratal generation av judar gått miste om.


Många andra praktiserande judar i Sverige uttrycker en längtan att få göra alijah (flytta till Israel) och leva i ett judiskt land. ”Allt blir så mycket lättare när man lever i ett judiskt land!” menar de.


Så tycker inte jag! Efter att ha levt ett år i Israel och besökt landet flera gånger, så har jag kommit till en motsatta slutsats – som praktiserande jude trivs jag bättre i Galut, diasporan, än i Israel. I Israel är jag en i mängden, när jag är på väg hem från synagogan på fredag kväll kan jag önska alla jag passerar på gatan en Shabbat shalom. Inte för att alla firar Shabbat – många
israeler helt sekulära – men för att alla vet att det är Shabbat, det sitter liksom i tapeterna i Israel. Det är trevligt ett litet tag, men för mig är det inte roligt i längden.

Du behöver inte hålla reda på när Rosh haShana börjar, de nämner det på TV-nyheterna. Du behöver inte tänka på att fixa massor med Matsa och annan mat till Pesach, du har hyllor av Kosher lePesach varor i matbutiken, flera veckor innan helgen har börjat.

Det är så lätt att vara praktiserande jude (ell
er sekulär jude) i Israel att man kan nästan bara luta sig tillbaka och låta strömmen föra en dit den vill. Men det man får gratis värderar man därefter.

I Sverige måste jag anstränga mig för att hålla reda på helgerna och förbereda dem; jag måste anstränga mig (särskilt ekonomiskt) för att hålla kosher. Men då uppskattar jag dessa aspekter ännu mer.

När jag är på väg hem från synagogan på en fredag kväll så är jag unik bland de jag passerar på gatan, jag är inte ute för att festa på Avenyn. Jag är en jude och jag firar Shabbat – jag är på väg hem för att sjunga Shalom Alechem, göra kiddush och äta gott med min familj. Möter jag en annan
jude på väg hem från synagogan, kan vi le mot varandra som om vi delar på en liten hemlighet som ingen annan känner till.

Och under december månad är känslan av att vara annorlunda många gånger starkare, just för att alla andra håller på med julfirandet för fullt.

Detta kanske låter väldigt elitistisk i vissa öron:
”Här går Benjamin runt och småler för sig själv och tycker att han är bättre än alla andra, bara för att han är jude!”

Men det är inte alls så jag känner det. Annorlunda betyder inte bättre, det betyder bara annorlunda. Jag kan uppskatta skönheten i juldekorationerna, uppskatta den fina stämningen som så många andra
bidrar till. Jag kan se allt detta och samtidigt må bra av att inte ha någon del i det. Jag har mina egna traditioner, min egen identitet och den är jag trygg i.

Glad Chanukkah, allihopa!