Debbie Friedman 1951-2011

Debbie Friedman gick bort den 9 januari 2011, bara 10 dagar efter att hon kom hem från Limmud i England. Här är hon på konferensen (med den lila halsduken), precis där hon ville vara, mitt i ett hav av sjungande människor:



Jag sörjer Debbies alltför tidiga död, men firar hennes underbara liv och musik. Här är hennes tolkning av psalm 30:

Du vände min dödsklagan i dans,

du tog av mig sorgens dräkt

och klädde mig i glädje.

Därför skall jag sjunga ditt lov

och aldrig tystna.

Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.

Ni kan läsa många, många hyllningar av Debbie Friedman och om vad hon har betytt för judar och judisk andlighet de senaste decennierna. Här är ett pyttelitet urval:

The Healing of Debbie Friedman

Rabbiner och andra församlingsledare minns Debbie

Limmud minns Debbie

Här kan ni se den väldigt gripande minnesstunden som hölls för henne.



Zichrona velivracha - må hennes minne vara till en välsignelse,

Färgade judar - inte en svartvitt fråga

Hej!

Jag skrev på Torahblogga om Yoseph Robinson, den jamaicanska hiphopparen som konverterade, blev ortodox jude, och som tragiskt sköts till döds för två veckor sedan.

Hans liv och speciellt hans död satte fokus på en aspekt av judendomen vars profil växer, men som har varit rätt osynligt, rätt länge - färgade judar. Föga förvånande är det ibland en dubbel börda att tillhöra två minoriteter samtidigt och att därför vara en minoritet inom den andra minoriteten. Tidningen New York Times skriver om detta.

En kille som vill föra upp sin identitet och den problematiken den för med sig är Shais Rison, som kallar sig för MaNishtanah. Namnet kommer från en sång man sjunger på Pesach, som betyder "Vad är skillnaden?" Han är född jude, och han kommer inte från Etiopien, men han får alltid svara på frågor när han träffar någon ny jude om var han kommer ifrån och när han konverterade. Här är hans väldigt humoristiska introduktionsvideo:


Find more videos like this on MaNishtana.net


Jag skulle nog själv vara skyldig till sådana frågeställningar - det är bara svårt för bleka, ashkenasiska judar att tänka sig att man kan vara både svart och jude, om man inte kommer från Etiopien. Därför startade han JOCflock.org, där JOC står för Jews of Color, för att färgade judar ska ha någonstans att träffas och få stöd av varandra, för judar kan bete sig väldigt rasistiska ibland, avsiktligt eller oavsiktligt.

Här är ett program från en amerikansk kabel-TV kanal, The Jewish Channel (som jag inte ens visste fanns!). Programmet är en diskussion om och med Jews of Color och finns i fem delar på YouTube. Här är första delen. OBS! Första minuten är reklam för en judisk stand-up komiker:



Vad har du själv för erfarenhet eller tankar kring denna intressanta fråga?

Kol tuv,

Stöd judiska hjälporganisationer i Pakistan!

Uppdatering: Hittills har Torahbloggas läsare gett totalt 330 kr till att hjälpa drabbade människor i Pakistan. Här är en intressant artikel från ForeignPolicy.com om varför räddningsresponsen och donationerna har varit så svaga, trots att detta är världens största katastrof just nu. Vad tycker du?

Följande skrev jag för en vecka sedan, 24 augusti:

Hej!

Såg följande på TV4-nyheterna ikväll:

Översvämningskatastrofen i Pakistan är mycket större och drabbar många fler människor än januaris horribla jordbävning i Haiti, men ändå reagerar media och människor i allmänhet mycket mindre nu än då. Svenskar har t.ex. bara gett hjälporganisationer 13% av vad man gav när Haiti drabbades. Medierna skriver inte längre om situationen, fast den förvärras hela tiden.

Jag hade själv inte insett allvaret i situationen - det är väl så när en katastrof utvecklas över en två månader istället för på bara några minuter. Jordbävningen påverkade 3 miljoner människor och lämnade 1 miljon människor hemlösa - översvämningarna, som är de värsta på över 80 år, har lämnat 20 miljoner människor hemlösa, förstört en stor del av landets skördar och infrastruktur, som kommer ta åratal att bygga upp igen. Nu börjar även kolera sprida sig bland flyktingarna.

I januari skrev jag om hur viktigt det är för oss att ge till drabbade människor runt om i världen, och varför judar borde ge till judiska organisationer:

Judendomen lär oss att Tsedaka gör vi inte bara för att hjälpa andra, utan för att göra oss själva mer empatiska - det är motion för själen. Låt oss motionera våra hjärtan genom att öppna dem brett och ge till alla organisationer som kan hjälpa.

Det är i sak ingen skillnad att ge till en kristen organisation som Röda korset ellerSvenska kyrkan, eller en obunden organisation som Unicef. Det viktigaste är ATT man ger!

Men när man ger till en judisk organisation, som t.ex. American Jewish World Service, eller brittiska Tzedek, uträttar man två saker samtidigt:man hjälper människors akuta behov och gör det tydligt för oss själva hur viktigt detta är också inom judendomen.

Vi får en bättre värld samtidigt som vi blir bättre människor och bättre judar.

Så nu är det dags igen - ta ut bankkortet ur plånboken, gå in på American Jewish World Service donationssida för Pakistan eller någon annan hjälporganisations sajt och ge vad ni kan.

Torahblogga har över 100 unika besökare per dag - om ni var och en av er ger $5, dvs. 37 kr, så blir det totalt $500 dollar eller 3700 kr! Vi kan rädda liv!

Om ni fyller i hur mycket ni donerat här nedan kan vi se hur mycket vi bidragit med. Låt oss försöka mildra lidandet i vår värld lite grann och göra den en aning bättre. Finns det något viktigare?

Kol tuv,

DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD: 1; Aftonbladet 1, 2, 3;

Yosephs långa resa - och nu hans tragiska slut

Tragisk uppdatering:

Ammi hade på Facebook skrivit BDE om Yoseph Robinson, som jag inte uppfattade. När Chris, i en kommentar här nedan, uppmärksammade mig på att Yoseph Robinson faktiskt hade skjutits till döds i torsdags, verkade titeln, och utgångspunkten, för detta inlägg plötsligt nästan ironisk.

När jag kollade med Ammi igen förklarade hon för mig att BDE var en förkortning på Baruch Dayan haEmet - Välsignad vare den sanna Domaren, något man säger när man får höra sorgliga nyheter.

Och detta är så tragiskt. Han jobbade i en butik i Brooklyn och sköts när han försökte stoppa en rånare som hotade hans flickvän.

En människa som försökte bygga broar mellan olika världar men dödades i ett meningslöst våldsdåd. Så väldigt sorgligt.

Hej!

På Facebook tipsade min vän Ammi (tack!) om en intressant person, Yoseph Robinson - en jamaikansk hiphoppare som blev ortodox jude:

Yoseph kommer ut med en bok om sitt liv och sin resa, i december, lagom till Chanukkah. Där skriver han också om de spänningar som existerar mellan judar och svarta i USA och hur han vill bygga broar mellan grupperna.

Jag har alltid varit intresserad av människors livsresor, speciellt konverteringar till eller från religion. Det krävs något speciellt hos en människa att ifrågasätta de grundläggande premisserna som de har växt upp med och helt förändra dem.

Har du själv en sådan (judisk) historia du vill skriva om här på Torahblogga? Det skulle vara en ära för mig att publicera den.

Kol tuv,

Parashat Ki Teitse - Judisk media(ö)kändis trampar riktigt snett...

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Ki Teitse och den innehåller många olika lagar som vi moderna läsare nog finner förlegade och ibland helt chockerande. Som tur är, kände våra rabbiner, som levde för 2000 år sedan, redan då att dessa lagar behövde en rejäl runda genom tolkningstraditionen innan man funderade på att praktisera någon av dem. Jag skriver om denna process i detalj i inlägget Ki Teitse - Vad ska man göra med olydiga barn?

Våra lärda förstod absurditeten i att läsa Torahn bokstavligen och sedan försöka leva efter den på det sättet. De gav oss också principen att varje generation skulle fortsätta processen att tolka lagen och de utmaningar som mötte lagen i sin egen tid.

Ta exemplet av homosexualitet. Det är något som i många tidsåldrar har ansetts onaturligt, fel och ett brott mot Guds lag, men biologin och psykologin har visat rätt entydigt på att den sexuella och känslomässiga attraktionen till individer av ens eget kön är något som är medfött, och oföränderligt. Det visar sig också, hör och häpna, att samhällets acceptans av homosexuella individer och partnerskap inte leder till moraliskt förfall eller att vår art slutar fortplanta sig.

Det får oss att fundera över vilken roll de traditionella, religiösa förbuden mot just homosexualitet har idag och hur vi borde kanske omtolka dem. Diverse försök att göra så skriver jag om i inlägget Acharei Mot - Mjukare sätt att tolka en hård vers...

Tyvärr är det trots detta inte svårt att hitta exempel på folk som fortfarande väljer ut just förbudet mot homosexualitet att belysa och predika. Vissa har påpekat hyckleriet i att selektivt hamra på den lagen, samtidigt som man struntar i andra lagar som kan te sig absurda i våra dagar.

Här är en scen från serien Vita Huset. Olika media personligheter har bjudits in på middag i Vita huset, men det är storm på gång i Washington och någon internationell kris, så de får alla snällt vänta på president Jeb Bartlett. Han kommer loss för att välkomna dem alla och ser att den konservativa radioprataren Dr Jenna Jacobs är närvarande. När han ser att hon vägrar ställa sig upp när presidenten kommer in i rummet kan han, som är religiös katolik och bibelkunnig, inte motstå frestelsen att ta itu med henne:



Denna Dr. Jacobs är baserat på en verklig radiopersonlighet, Dr. Laura Schlessinger, som bl.a. kallade homosexualitet för "ett biologiskt misstag" och jämförde homosexualla föräldrar med pedofiler.

Schlessingers program går ut på att folk ringer in för att be henne om råd. Hon fick mycket uppmärksamhet för att hon konfronterade sina lyssnare och skällde ibland ut dem, och hon var tydlig från början med sin religiösa profil. Hon förespråkade "moralisk hälsa" på sitt program, men hon var inte fundamentalistiskt kristen, som många andra konservativa radiopratare i USA. Nej, Dr. Laura var ortodox judinna.

Hon hade en judisk far och en katolsk mor, men konverterade formellt till judendomen, med en ortodox rabbin, år 1998. Då började hon också hänvisa till judisk lag i sin show, när hon svarade på lyssnarnas frågor. Många amerikanska judar står stadigt i den vänstra, liberala fåran av amerikansk politik och tog starkt avstånd från Schlessinger, speciellt efter den publicitet hon fick efter hennes homofobiska uttalanden.

År 2003 levererade hon ännu ett chockbesked på radion. Hon började prata om lyssnarbrev och fax:

I stort sett har de fax som jag får från kristna har varit mycket kärleksfulla, fulla av stöd. Från min egen religion har jag antingen fått inget alls, eller två av de elakaste breven jag har fått på länge. Det är väl min poäng - jag får nästan inget tillbaka. Det är inte mycket värme som kommer tillbaka.

Hon sa att hon fortfarande räknar sig själv som judinna, men "min identifikation med denna enhet och att jag håller ritualerna etc av denna enhet - det är slut med det." (Här är en lång artikel om hennes beslut att lägga av med ortodoxin.)

Dr. Laura hade upptäckt det som många andra judar vet instinktivt: en jude med hög judisk profil kritiseras och bedöms alltid hårdast av andra judar. Jag vet att jag känner att jag vill att personen med hög profil ska representeras oss till punkt och pricka som vi själva vill bli representerade och är det inte så, blir jag rätt illa till mods.

Att Paul Krugman är jude är jag stolt över - han vann ju nyligen Nobelpriset i ekonomi och är känd liberal skribent i USA. Att Bernie Madoff, han som stal miljardtals dollar från sina egna kunder, är jude ska vi inte tala så högt om.

Natalie Portman är ju en enastående skådespelerska, snygg, smart, och född i Israel. Säg det högt! Nämn bara inte att Amy Winehouse, med alla tatueringarna, alkoholproblemen etc, är judinna hon med. Basunera ut att Marciej Zaremba, superjournalist, en av Sveriges mest uppmärksammade samhällskritiker, är jude. Låt oss bara hoppas att Helle Kleins karriär tar slut så fort som möjligt, för att inte nämna mediapajasen Dror Feiler.

Så går det.

Efter alla hennes märkliga uttalanden, började Dr. Lauras popularitet att dala. Det kom fram konstiga saker kring henne - bl.a. nakna fotografier, tagna på 70-talet av en man som hon då vänsterprasslade med, och när hennes egen mor dog, vägrade hon hämta henne på bårhuset. Hon var inte ens en riktig läkare, utan hade doktorerat i fysiologi (som i Vita huset-klippet).

Trots allt detta traskade hennes karriär på, med starkt stöd från konservativa kristna lyssnare, fram till den 10 augusti då hon tog ett samtal från en svart kvinna som tyckte att hennes vita mans vänner uttryckte sig rasistiskt mot henne. Då gick Schlessinger igång:

"Nigger, nigger, nigger! Så får alla svarta komiker hålla på, men har man inte tillräckligt mörk hud och säger ordet är man rasist! Mycket märkligt. ... Är du så hyperkänslig för rasism, så gift dig inte utanför din egen ras!"

Hon körde över sin lyssnares försök att förklara saken och började istället hänvisa till Obama och hur svarta vill demonisera vita med rasism och ta mer makt från dem. Rasistiska åsikter är det som man aldrig får uttrycka i USA. Det är dödsstöten med stort D.

Här har ni hela samtalet:



Hon gick nästa dag ut med en ursäkt och fortsatte att be om ursäkt till alla som ville höra på. Här skriver hon på sin blogg om att ta ansvar för sina misstag, be om ursäkt och försöka gå vidare - en väldigt judisk tanke, trots allt. En vecka senare kom hon som gäst till intervjuprogrammet Larry King Live (också han jude) och berättade att hon slutar med radio "för att återfå sin yttrandefrihet".

Så var det med det. Finns det någon sensmoral och poäng i detta inlägg, eller ville jag bara berätta om en tragikomiskt amerikansk mediacirkus med många judiska referenspunkter? Vad tror du?

Shabbat shalom,

Inte lätt att vara judisk morfar när man heter Goldstone...

Hej!

Namnet Richard Goldstone är nog känt (och nuförtiden även ökänt) för många.

Han är en domare från Sydafrika som har jobbat med apartheidfrågor där, med att åtala internationella krigsbrott i f.d. Jugoslavien samt Rwanda, med att undersöka Argentinas stöd till nazister efter Andra världskriget, och jobbat med frågor gällande Kosovo.

Men han är mest känd idag som ledaren för FN:s "fact-finding mission" om Gaza-kriget, som kom ut med Goldstonerapporten, som har kritiserats hårt bl.a. av Israel och USA för att vara partisk emot Israel och för att inte tillräckligt belysa tillräckligt hur Hamas utsatte civila för risker.

Här är en intressant artikel i den judiska tidningen Forward där Goldstone försvarar sin roll och sin rapport.

Säg vad man vill om rapporten, men Goldstone är stolt jude och enligt hans dotter Nicole, i Jerusalem Post, är han en sionist också:

My father is a Zionist and loves Israel.
...
I know better than anyone else that he thought however hard it was to accept it, he was doing the best thing for everyone, including Israel. He is honest, tells things how he sees them and wants to uncover the truth.

Så här sa Goldstone själv i intervju med den judiska tidningen Tikkun:

I've worked for Israel all of my adult life. I was I think the first chairman of the [inaudible] association in South Africa. I've been involved as a governor of the Hebrew University for what must be thirty years. And I've worked in World ORT since 1966. I've been involved in working for Israel and I'm a firm believer in the absolute right of the Jewish people to have their home there in Israel.

Så oavsett vad någon säger om FN-rapporten, tror jag inte en sekund på att Goldstone skrev den för att sätta dit Israel eller något sådant.

En hel del judar både i Israel och runtom i världen har däremot gett sig på Goldstone riktigt hårt, och inte bara på det professionella planet. Nu visar det sig att det finns en rädsla att vissa grupper skulle demonstrera utanför synagogan i Sydafrika där hans barnbarn ska snart ha sin Bar Mitsva (ett stort firande som sker då pojke fyller 13 år och anses religiöst myndig).

Goldstone bekräftar att han gått med på att inte närvara vid sin dottersons Bar Mitsva:

Because of the threat of protests at my grandson’s bar mitzvah, I agreed in discussion with leaders of the Sandton synagogue that in the interests of my grandson, I would not attend the services.

Många av Goldstones hårdaste kritiker riktade då sin kritik mot de som vill hålla honom från familjefirandet. Och nu råder förvirring över vem som verkligen hotar med att störa en 13-årig pojkes viktigaste dag för att de inte gillar vad hans morfar sysslar med. Det rapporterades att South African Zionist Federation skulle demonstrera, men nu hävdar de att de aldrig hotat att störa ceremonin.

Även den aktuella judiska församlingen menar att han är välkommen trots rapporter om att de först talat med familjen och avrått Goldstone från att medverka.

När jag läste om denna bekymmersamma nyhet innan Shabbat verkade det finnas flera i Sydafrika som uttryckte sitt stöd för att hålla Goldstone från ceremonin. Efter att det rapporterats runt hela världen om detta (till och med i pakistansk och arabisk media!) och att många judar visat ett avsky mot att han har behandlats på detta sätt, backar man nu från det och lovar att han är välkommen.

Det återstår att se om han verkligen dyker upp, för detta visar att det finns ett större hot mot hans barnbarns Bar Mitsva dag än demonstranter - nu är det fullt möjligt att det bli värsta mediacirkusen kring synagogan då! Suck...

Kol tuv,

Två dagar Pesach kvar! Lite humor, lite allvar...

Hej!

Nu är det börjar snart Pesachs två sista dagar av Chag ("röd" dag, som man håller nästan som Shabbat). På tisdag kväll får man äta vanlig mat igen, Chamets, och det ser jag fram emot. En vecka av Matsa, osyrat bröd är, ja... det finns i alla fall ingen risk att man blir lös i magen av en sådan kost...

Här har ni en video som min fru, Alisa, hittade på nätet. Det är en sorts hyllning till matsan, men inte direkt en helhjärtad hyllning.



För de flesta judar, som bor nära en församling, är förvärvandet av matsa oftast inte en svårighet. Församlingen köper in flera ton och försäljningen brukar pågå i minst två veckor fram till Pesach.

Man får komma ihåg att inte alla har det så lätt, speciellt inte om man är sista juden kvar i Afghanistan. Men Zevulon Simantov har hjälp utifrån:
Last Living Jew in Afghanistan Gets Passover Aid from Half a World Away
(Tack till Leon, som tipsade mig om artikeln.)

Vad det gäller Torahläsningen i Synagogan dessa dagar är det så klart i helgens tecken, det också. Imorgon läser vi ur Shemot, 2 moseboken, kapitel 13-15 om hur Gud ledde folket ut ur Egypten, delade havet när egyptierna var dem hack-i-häl och ledde dem över till säkerheten.

Det är en ytterst dramatisk text, som ser otroligt ut på film, även animerat:



Men man kan som med allting även hitta en humoristisk sida på det. I mejl från Erika och Eva S fick jag i år denna bild som en Pesachhälsning:


För er som vill fördjupa er i Torahläsningen har jag grävt fram två av Torahbloggas tidigare inlägg som jag skrev med referens till detta avsnitt:

Inga genvägar - om de många tolkningar kring varför Gud tog dem på den omväg som ledde dem fram till havet

Inmurade spädbarn - Att skipa rättvisa eller visa barmhärtighet? - om en kuslig midrash (rabbinsk legend) gällande havet som räddade israeliterna, men dränkte egyptierna som kom efter. Skrevs som en tankeställare i samband med Gazakriget, januari '09.

Kol tuv,

Smått och gott i Pesachs tecken

Hej!

Hoppas ni som firar Pesach har haft en eller två fina Sederkvällar!

Det hade vi. Första kvällen hos några goda vänner, andra kvällen hemma med några goda vänner. Saknade bara familjen... :(

Helgen fortsätter i 6 dagar till, så det blir nog lite mer Matsa ändå...

Med under Pesach många amerikanska mediasajter svämmat över med Pesachtemat!

Från Slate:

• Hur man gör en Seder på två minuter (de brukar ta minst 4-5 timmar!)
• Varför är mat som är kosher för Pesach så dyrt?
• Var Jesus sista middag verkligen en Pesachseder?

Från Daily Show, en rolig stund mellan Ben Stiller och Jon Stewart. Båda är judar, men tydligen så håller Stiller sig närmare traditionerna än Stewart:

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Ben Stiller
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Sen har vi The Colbert Report med Stephen Colbert som är katolik, men gillar att skämta om judiska ämnen också:

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Passover Dinner With Elijah
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Och han fortsätter med detta inslag:

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Passover Commercialism
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Kol tuv,


PS. En liten bonus sketch av Colbert, från förra året, om Birkat haChama, som inträffar en gång på 28 år. Så roligt!

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Birkat Hachama - Stephen Frees His Jews
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Obama firar frihet och äter matsa för tredje året i rad

Hej!

Förra året skrev jag om Pesachsedern som Obama hade i Vita huset med några av hans närmaste judiska och icke-judiska medarbetare och familjemedlemmar, i inlägget En annorlunda afton i Vita huset.


Det var historiens första sedermåltid i Vita huset, med presidenten närvarande, men traditionen började året innan.

New York Times skriver här om denna traditions historia. Det började när några judiska medarbetare på Obamas presidentkampanj samlade ihop lite matsa och koshervin för att göra en provisorisk Seder i källaren av ett hotell där kampanjen råkade vistas när helgen inföll:

The day had been long, the hour was late, and the young men had not been home in months. So they had cadged some matzo and Manischewitz wine, hoping to create some semblance of the holiday.

Suddenly they heard a familiar voice. “Hey, is this the Seder?” Barack Obama asked, entering the room.

So begins the story of the Obama Seder, now one of the newest, most intimate and least likely of White House traditions. When Passover begins at sunset on Monday evening, Mr. Obama and about 20 others will gather for a ritual that neither the rabbinic sages nor the founding fathers would recognize.

Just i april 2008 låg Obama i en seg och utdragen kamp med Hillary Clinton för att vinna demokraternas nominering. Dagarna innan utbröt en kontrovers kring hans fd. pastors predikningar - häftiga attacker mot USA - i Obamas kyrka i Chicago. Många undrade om en sådan skandal skulle innebära slutet för kampanjen. Det var en dyster tid för alla medarbetare.

Participants remember the evening as a rare moment of calm, an escape from the din of airplanes and rallies. As the tale of the Israelites unfolded, the campaign team half-jokingly identified with their plight — one day, they too would be free. At the close of the Seder, Mr. Obama added his own ending — “Next year in the White House!”

Artikeln beskriver också vilka utmaningar som uppstod året därpå när man höll på att organisera Sedern i Vita huset - livvakterna som inte ville släppa igenom kakor som var kosher för Pesach, tjänstefolket som protesterade när deltagarna bad att servera middagen själva, och köket som tog på sig utmaningen att göra judisk kycklingsoppa med matsabollar och gefiltefish. Obamas döttrar fick uppgiften att ställa De fyra frågorna och leta efter Afikoman, den matsabiten man måste avsluta måltiden med och som barnen ska busa med för att få någon present av föräldrarna.

Läs artikeln här!

Det är med mycket stolthet jag läser detta. Att mitt folks traditioner uppmärksammas och delas av The First Family, gör mig väldigt rörd. Pesach är på många sätt en universell helg, om frihet och hopp. Det är ett budskap som alla kan vara med och dela - den ringaste människan såväl som världens mäktigaste.

Shavua tov!

Fokus på global världssvält och dess judiska lösningar

Hej!

Denna shabbat är det något speciellt på gång i hos den judiska hjälporganisationen American Jewish World Service: det är Global Hunger Shabbat.

På en Shabbat, då man ska äta gott och njuta av maten och just strax innan Pesach, när judar rensar ut all mat som innehåller sädeslag (vete, korn, råg, havre etc) och firar frihet från slaveri, förtryck och fattigdom, så är det en bra idé att sätta fokus på världens svältproblem och hur vi alla har en plikt att hjälpa till.
På Global Hunger Shabbatsajten, http://ajws.org/hunger/ghs/, hittar man många olika resurser för att hålla i samtal, studera texter, ja, till och med hålla en predikan, allt på ämnet världssvält.

Jag upptäckte detta just, och hinner nog inte ordna med något inför denna shabbat, men nästa vecka kommer vi att ha en egalitär gudstjänst och då kommer jag att sätta fokuset just på detta viktiga ämne!

Om ni är i stan nästa lördag, den 27 mars, hoppas jag att ni tittar förbi. Tills dess kan ni läsa organisationens förslag på hur man formar en bra predikan som knyter ihop veckans parasha (Torahavsnitt) med helgen Pesach och världssvälten.

Hunger Sermon Resources

Jag hoppas att vi alla kan hitta något sätt att bidra till att minska världens lidande.

Shabbat shalom!

Ps. Här skrev jag ett inlägg om varför det är viktigt för oss judar att ge till judiska hjälporganisationer.

Ett stort Nej tack! till kvinnliga rabbiner...

Hej!

I april förra året, i inlägget Modernortodoxa på väg att bli moderna skrev jag om Sara Hurwitz, som hade avslutat en fullständig rabbinutbildning på rabbinseminariet Yeshivat Chovevei Torah, som kallar sig öppet ortodoxt (ungefär ortodoxa fast på vänsterkanten av skalan).

Skolans grundare rabbi Avi Weiss gav Sara Hurwitz titeln "Maharat" som är en förkortning av “manhiga,” “hilchatit,” “ruchanit,” “toranit,”: en ledare i judisk lag, ritualer, andliga frågor och Torah. Hon fick då en tjänst i Weiss synagoga och fungerade i mångt och mycket som rabbin. Det blev en stor nyhet i judiska tidningar, men inte särskilt många i den ortodoxa världen reagerade på det.

Men varje gång hon skulle presentera sig för någon, behövde hon en lång förklaring för att säga det som kunde sammanfattas med ordet rabbin. När det handlade om känsliga situationer, t.ex. i ett sorgehus, var det riktigt opraktiskt och otympligt att börja med en lång teknisk förklaring istället för att fokusera på vad som verkligen var viktigt.

I januari bestämde sig Weiss för att skrota titeln Maharat och ge Hurwitz titeln Rabbah, som är den kvinnliga formen av ordet Rabbin. Vad spelar titeln för roll? Uppenbarligen en hel del. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

En ortodox nättidning, Matzav.com, publicerade en stort reportage om denna farligt radikala skola och en Cherem (religiös bannlysning) utfärdades av den ultra-ortodoxa organisationen Agudath Israel in America:

Denna utveckling representerar en radikalt och farligt avsteg från judisk tradition och måste fördömas i de starkaste ordalag. Församlingar där det tjänstgör en kvinna i en rabbinsk position kan inte anses ortodoxa.

Rabbinical Council of America (RCA - den modernortodoxa rabbinorganisationen) fick rabbin Weiss att backa och lova att inte använda titeln Rabbah igen (oklart är om Hurwitz får ha kvar sin titel).

Rabbi Steven Pruzansky, vice-president av RCA skrev följande resonemang på sin blogg: Where Does It Say?. Hans resonemang är grovt sammanfattat: detta är inte explicit förbjudet, men detta har inte gjorts tidigare inom judendomen, därför är det inte judiskt, därför ska det inte göras idag och ej heller i framtiden.

Vad säger Rabba Sara Hurwitz själv? Här talar hon på Jewish Orthodox Feminist Alliance (JOFA) konferens för bara tre dagar sedan (14 mars, 2010):



För min del önskar jag Rabba Sara Hurwitz all framgång i världen och hoppas att hon snart är en bland många ortodoxa kvinnliga rabbiner!

En sammanfattning av kvinnliga rabbiners historia och ortodoxin hittar ni här.
I Jerusalem Post skriver den första ortodoxa kvinnan som någonsin fick smicha (rabbinsk ordination), Haviva Ner-David om denna utveckling i Israel.

Kol tuv,

Ha den äran!

Hej!

Idag fyller jag år. Nu är jag hela 32 år gammal.

Vet inte hur många av er finner detta intressant, men för er som vill hedra mig på födelsedagen undrar jag om ni kan tänka er att förbättra världen lite grann samtidigt.

Ett sätt att göra både och vore att ge till American Jewish World Service:

American Jewish World Service (AJWS) is an international development organization motivated by Judaism’s imperative to pursue justice. AJWS is dedicated to alleviating poverty, hunger and disease among the people of the developing world regardless of race, religion or nationality. Through grants to grassroots organizations, volunteer service, advocacy and education, AJWS fosters civil society, sustainable development and human rights for all people, while promoting the values and responsibilities of global citizenship within the Jewish community.

Jag skrev om AJWS och den brittiska organisationen Tzedek i januari, i samband med jordbävningen i Haiti.

Det skulle vara en stor heder för mig om några av er som regelbundet kommer till Torahblogga ville stödja AJWS eller en liknande organisation.

Tack!

Nya ledtrådar om ett mycket gammalt försvinnande

Hej!

I polisarbete finns det något som kallas Cold Case - ett fall som ligger olöst länge. Ju mer tid som förlöper, desto svårare blir det att lösa fallet. Vittnen dör, bevis försvinner.

Bäst är att lösa mysterier innan det är för sent. Men ibland har man tur, då det dyker upp nya spännande ledtrådar. Det är inte ofta som mysteriet man försöker lösa är så gammalt som ca 2732 år, men nu handlar det om de tio förlorade stammarna.

Fallets fakta:

Det bibliska folket hade tre kungar som regerade över de tolv stammarna - Saul, David och Davids son Salomon Efter Salomon delade sig stammarna i två kungariken, Det norra kungariktet, Israel, också känd som Samarien, med 10 stammar, och Det södra kungariket, Judah, med två stammar (Judah, en del av Benjamins stam).

Samariens kungar kom mestadels från Efraims stam, medan Judah fortsatte att styras av Davids ätt. Omkring år 720 f.v.t. så förstördes Det norra kungariket av assyrierna och de 10 stammarna fördes bort och blev de 10 förlorade stammarna.

Judahs kungarike överlevde i 134 år efter Israel, innan babylonierna förstörde Jerusalem och templet.
De som togs av babylonierna fick återvända 70 år senare. Sedan dess heter vi kallas vi mest för judar och inte Israels barn.

Men de förlorade stammarna då, vart tog de vägen? Det finns många teorier och en hel del folk som framhåller att de härstammar från någon av de förlorade stammarna. Här hittar ni en genomgång av några dessa kandidater.

Idag, med DNA-teknologi kan man göra rätt häpnadsväckande upptäckter. Som med Lemba-stammen av Zimbabwe. De har alltid påstått sig tillhöra en av de förlorade stammarna som tog sig till Afrika och ner till Zimbabwe genom Jemen. Nu visar DNA-prov att de kanske hade rätt hela tiden! Läs mer i Haaretz eller BBC...

Religionsmässigt är Lemba-stammens medlemmar nuförtiden mest kristna och några är muslimer, men de identifierar sig fortfarande med det judiska folket.

Det finns stammar lite varstans i Afrika som identifierar sig med det judiska folket. För två år sedan skrev jag på Torahblogga om Abuyudaya-stammen i Uganda, som fick sin första seminarietränad rabbin då.

Visst är det spännande när dessa nyheter förändrar vår bild av vad det innebär att vara jude!

Kol tuv,

Gerbersonska familjekrönikan

Hej!

Nu är min lillebror Jeremy i farten igen!

Han är rabbin i den Konservativa synagogan Ohev Shalom, utanför Philadelphia och på sin blogg Take on Torah lär han ut svenskjudisk historia till sina församlingsmedlemmar, med inlägget Ohev Shalom's Mysterious Swedish Past:

We originally came over from the Ukraine, where the family name had been "Garbati," but in Sweden it was changed to "Gerberson" to fit in with the Ericssons and Svenssons who lived around them. In those days, you weren't allowed to work in Sweden unless your last name ended in "son," and my family was eager to set up the family business of Swedish Chefs. Now here's where it gets really interesting. One branch of the family actually came over to the US in the 1600s. There was a meatball and herring shortage in Sweden, and they couldn't take it anymore.

Hmm, jag börjar ana "owls in the moss" som man säger bland svenskamerikaner...
Han fortsätter med att visa hur den Gerbersonska släkten hjälpte till att grunda församlingen i Chester, Pennsylvania, innan den flyttades till Wallingford, där den ligger idag. (Bilden här ovan är av Jeremy iklädd klanens ceremoniella stridsdräkt, som vi först hade på oss när vi slogs i amerikanska revolutionen)

På något sätt kopplar han ihop det hela med den vilda och skämtsamma helgen Purim och menar att vi svenska judar äter vår hamantaschen (traditionella Purimbakelser) fyllda med gravad lax.

Jag kunde inte låta detta gå utan kommentar, så jag föreslog att han skulle fortsätta familjekrönikan med den andra grenen av den Gerbersonska klanen:

Remember how Rabbi Jeremiah D. Gerberson was studying Talmud with his migrating congregation as the wagon trains were rolling through the Midwest. He named the place they stopped in after his wife, Minah, and the tractate they were in the middle of studying, Masechet Sotah, hence Minne-sota.
We certainly have an exciting family history!

Nästa kapitel: hur den svenska grenen av Gerbersons hjälpte Gustav Vasa att besegra danskarna...

Kol tuv,