Parashat Ki Teitse - Judisk media(ö)kändis trampar riktigt snett...

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Ki Teitse och den innehåller många olika lagar som vi moderna läsare nog finner förlegade och ibland helt chockerande. Som tur är, kände våra rabbiner, som levde för 2000 år sedan, redan då att dessa lagar behövde en rejäl runda genom tolkningstraditionen innan man funderade på att praktisera någon av dem. Jag skriver om denna process i detalj i inlägget Ki Teitse - Vad ska man göra med olydiga barn?

Våra lärda förstod absurditeten i att läsa Torahn bokstavligen och sedan försöka leva efter den på det sättet. De gav oss också principen att varje generation skulle fortsätta processen att tolka lagen och de utmaningar som mötte lagen i sin egen tid.

Ta exemplet av homosexualitet. Det är något som i många tidsåldrar har ansetts onaturligt, fel och ett brott mot Guds lag, men biologin och psykologin har visat rätt entydigt på att den sexuella och känslomässiga attraktionen till individer av ens eget kön är något som är medfött, och oföränderligt. Det visar sig också, hör och häpna, att samhällets acceptans av homosexuella individer och partnerskap inte leder till moraliskt förfall eller att vår art slutar fortplanta sig.

Det får oss att fundera över vilken roll de traditionella, religiösa förbuden mot just homosexualitet har idag och hur vi borde kanske omtolka dem. Diverse försök att göra så skriver jag om i inlägget Acharei Mot - Mjukare sätt att tolka en hård vers...

Tyvärr är det trots detta inte svårt att hitta exempel på folk som fortfarande väljer ut just förbudet mot homosexualitet att belysa och predika. Vissa har påpekat hyckleriet i att selektivt hamra på den lagen, samtidigt som man struntar i andra lagar som kan te sig absurda i våra dagar.

Här är en scen från serien Vita Huset. Olika media personligheter har bjudits in på middag i Vita huset, men det är storm på gång i Washington och någon internationell kris, så de får alla snällt vänta på president Jeb Bartlett. Han kommer loss för att välkomna dem alla och ser att den konservativa radioprataren Dr Jenna Jacobs är närvarande. När han ser att hon vägrar ställa sig upp när presidenten kommer in i rummet kan han, som är religiös katolik och bibelkunnig, inte motstå frestelsen att ta itu med henne:



Denna Dr. Jacobs är baserat på en verklig radiopersonlighet, Dr. Laura Schlessinger, som bl.a. kallade homosexualitet för "ett biologiskt misstag" och jämförde homosexualla föräldrar med pedofiler.

Schlessingers program går ut på att folk ringer in för att be henne om råd. Hon fick mycket uppmärksamhet för att hon konfronterade sina lyssnare och skällde ibland ut dem, och hon var tydlig från början med sin religiösa profil. Hon förespråkade "moralisk hälsa" på sitt program, men hon var inte fundamentalistiskt kristen, som många andra konservativa radiopratare i USA. Nej, Dr. Laura var ortodox judinna.

Hon hade en judisk far och en katolsk mor, men konverterade formellt till judendomen, med en ortodox rabbin, år 1998. Då började hon också hänvisa till judisk lag i sin show, när hon svarade på lyssnarnas frågor. Många amerikanska judar står stadigt i den vänstra, liberala fåran av amerikansk politik och tog starkt avstånd från Schlessinger, speciellt efter den publicitet hon fick efter hennes homofobiska uttalanden.

År 2003 levererade hon ännu ett chockbesked på radion. Hon började prata om lyssnarbrev och fax:

I stort sett har de fax som jag får från kristna har varit mycket kärleksfulla, fulla av stöd. Från min egen religion har jag antingen fått inget alls, eller två av de elakaste breven jag har fått på länge. Det är väl min poäng - jag får nästan inget tillbaka. Det är inte mycket värme som kommer tillbaka.

Hon sa att hon fortfarande räknar sig själv som judinna, men "min identifikation med denna enhet och att jag håller ritualerna etc av denna enhet - det är slut med det." (Här är en lång artikel om hennes beslut att lägga av med ortodoxin.)

Dr. Laura hade upptäckt det som många andra judar vet instinktivt: en jude med hög judisk profil kritiseras och bedöms alltid hårdast av andra judar. Jag vet att jag känner att jag vill att personen med hög profil ska representeras oss till punkt och pricka som vi själva vill bli representerade och är det inte så, blir jag rätt illa till mods.

Att Paul Krugman är jude är jag stolt över - han vann ju nyligen Nobelpriset i ekonomi och är känd liberal skribent i USA. Att Bernie Madoff, han som stal miljardtals dollar från sina egna kunder, är jude ska vi inte tala så högt om.

Natalie Portman är ju en enastående skådespelerska, snygg, smart, och född i Israel. Säg det högt! Nämn bara inte att Amy Winehouse, med alla tatueringarna, alkoholproblemen etc, är judinna hon med. Basunera ut att Marciej Zaremba, superjournalist, en av Sveriges mest uppmärksammade samhällskritiker, är jude. Låt oss bara hoppas att Helle Kleins karriär tar slut så fort som möjligt, för att inte nämna mediapajasen Dror Feiler.

Så går det.

Efter alla hennes märkliga uttalanden, började Dr. Lauras popularitet att dala. Det kom fram konstiga saker kring henne - bl.a. nakna fotografier, tagna på 70-talet av en man som hon då vänsterprasslade med, och när hennes egen mor dog, vägrade hon hämta henne på bårhuset. Hon var inte ens en riktig läkare, utan hade doktorerat i fysiologi (som i Vita huset-klippet).

Trots allt detta traskade hennes karriär på, med starkt stöd från konservativa kristna lyssnare, fram till den 10 augusti då hon tog ett samtal från en svart kvinna som tyckte att hennes vita mans vänner uttryckte sig rasistiskt mot henne. Då gick Schlessinger igång:

"Nigger, nigger, nigger! Så får alla svarta komiker hålla på, men har man inte tillräckligt mörk hud och säger ordet är man rasist! Mycket märkligt. ... Är du så hyperkänslig för rasism, så gift dig inte utanför din egen ras!"

Hon körde över sin lyssnares försök att förklara saken och började istället hänvisa till Obama och hur svarta vill demonisera vita med rasism och ta mer makt från dem. Rasistiska åsikter är det som man aldrig får uttrycka i USA. Det är dödsstöten med stort D.

Här har ni hela samtalet:



Hon gick nästa dag ut med en ursäkt och fortsatte att be om ursäkt till alla som ville höra på. Här skriver hon på sin blogg om att ta ansvar för sina misstag, be om ursäkt och försöka gå vidare - en väldigt judisk tanke, trots allt. En vecka senare kom hon som gäst till intervjuprogrammet Larry King Live (också han jude) och berättade att hon slutar med radio "för att återfå sin yttrandefrihet".

Så var det med det. Finns det någon sensmoral och poäng i detta inlägg, eller ville jag bara berätta om en tragikomiskt amerikansk mediacirkus med många judiska referenspunkter? Vad tror du?

Shabbat shalom,

Obama firar frihet och äter matsa för tredje året i rad

Hej!

Förra året skrev jag om Pesachsedern som Obama hade i Vita huset med några av hans närmaste judiska och icke-judiska medarbetare och familjemedlemmar, i inlägget En annorlunda afton i Vita huset.


Det var historiens första sedermåltid i Vita huset, med presidenten närvarande, men traditionen började året innan.

New York Times skriver här om denna traditions historia. Det började när några judiska medarbetare på Obamas presidentkampanj samlade ihop lite matsa och koshervin för att göra en provisorisk Seder i källaren av ett hotell där kampanjen råkade vistas när helgen inföll:

The day had been long, the hour was late, and the young men had not been home in months. So they had cadged some matzo and Manischewitz wine, hoping to create some semblance of the holiday.

Suddenly they heard a familiar voice. “Hey, is this the Seder?” Barack Obama asked, entering the room.

So begins the story of the Obama Seder, now one of the newest, most intimate and least likely of White House traditions. When Passover begins at sunset on Monday evening, Mr. Obama and about 20 others will gather for a ritual that neither the rabbinic sages nor the founding fathers would recognize.

Just i april 2008 låg Obama i en seg och utdragen kamp med Hillary Clinton för att vinna demokraternas nominering. Dagarna innan utbröt en kontrovers kring hans fd. pastors predikningar - häftiga attacker mot USA - i Obamas kyrka i Chicago. Många undrade om en sådan skandal skulle innebära slutet för kampanjen. Det var en dyster tid för alla medarbetare.

Participants remember the evening as a rare moment of calm, an escape from the din of airplanes and rallies. As the tale of the Israelites unfolded, the campaign team half-jokingly identified with their plight — one day, they too would be free. At the close of the Seder, Mr. Obama added his own ending — “Next year in the White House!”

Artikeln beskriver också vilka utmaningar som uppstod året därpå när man höll på att organisera Sedern i Vita huset - livvakterna som inte ville släppa igenom kakor som var kosher för Pesach, tjänstefolket som protesterade när deltagarna bad att servera middagen själva, och köket som tog på sig utmaningen att göra judisk kycklingsoppa med matsabollar och gefiltefish. Obamas döttrar fick uppgiften att ställa De fyra frågorna och leta efter Afikoman, den matsabiten man måste avsluta måltiden med och som barnen ska busa med för att få någon present av föräldrarna.

Läs artikeln här!

Det är med mycket stolthet jag läser detta. Att mitt folks traditioner uppmärksammas och delas av The First Family, gör mig väldigt rörd. Pesach är på många sätt en universell helg, om frihet och hopp. Det är ett budskap som alla kan vara med och dela - den ringaste människan såväl som världens mäktigaste.

Shavua tov!

Limmuddagboken - måndag: Politik, profeter, och popstjänor

Hej!

Kom upp lite sent imorse, och hann till masorti-gudstjänsten lagom till upprepningen av Amida-bönen, ungefär halvvägs igenom. Tog på mig mina tefillin (böneremmar) och fick i alla fall höra Torahläsningen, som är den viktigaste delen. På måndagar och torsdagar läser man ett smakprov av nästa Shabbats parasha. Denna vecka är det Vajechi som gäller - den sista parashan i Bereishit, första moseboken.

På bilden ser du en tjej som får en alijah (kallas upp till Torahn). Det kanske ser ut som om hon inte har en talit (bönesjal) på sig, som männen har, men det är den vackra turkosa sjalen som är hennes talit, med tsitsit (de obligatoriska fransarna) i de fyra hörnen.

Det är en annan sak jag gillar med Limmud - man möter folk som tar sin judendom på så stort allvar att de inte bara köper en typisk talit på närmaste judiska församling, utan hittar vackra och betydelsefulla föremål som de har med sig i sitt judiska liv. Det märks att det betyder något extra.

Efter gudstjänsten åt jag frukost,

i den stora matsalen.









Efteråt hamnade jag på ett mycket spännande program som innebar några stora uppoffringar. Limmud handlar nämligen hela tiden om att välja ett program över 30 andra, med lika spännande ämnen. Eftersom att detta är min 11:e Limmudkonferens, så valde jag att prova ett Yeshivat Limmud. Istället för ett fristående program som varar i 70 minuter, som alla andra, så varar denna i 180 minuter och fortsätter i en serie över de fyra dagarna på Limmud.

Jag väljer alltså bort 4 X 2 andra programtillfällen, men detta var det värt. I denna Yeshivat Limmud sitter jag med en partner, en chavruta, och studerar en särskild text, under vägledning av vissa, riktigt framstående lärare.

Jag valde den kursen som är en djupdykning i profeten Chagajs bok i Bibeln. Jag visste inget om Chagaj, hans bok eller dess bakgrund, men kursintrot i handboken var väldigt lockande och läraren, David Solomon, har ryktats om att vara en briljant talare, så jag slog till.

Jag parades ihop med Chana, en medelålders, brittisk kvinna som bor i Israel och under den första timmen var vår uppgift att översätta de första 13 verserna av Chagajs bok (boken innehåller endast två kapitel och är knappt 40 verser lång). Det blev en spännande uppgift, då vi dels försökte förstå vad hans budskap var, samtidigt som vi ville föra över den vackra hebreiska poesin till engelskan.

Den andra timmen samlades alla chavrutaparen för att analysera de olika översättningarna. David Solomon gick då igenom just det styckets stora teman och dess budskap. Imorgon fortsätter vi med nästa del. När jag har gått kursen och fått en ordentlig översikt tänker jag skriva mer om det här på Torahblogga.

Senare under dagen blev det en hel del paneldebatter.

En där frågan var om Obama var bra för oss judar - speciellt vad det beträffar Israel. I panelen fanns ingen som var egentligen anti-Obama och alla höll med om att han var på det stora hela bra, fast Gershon Baskin (andra från vänster), som jobbar mycket med israelisk-palestinska fredsinitiativ, tyckte att Obama inte jobbat tillräckligt med att få fart på fredsprocessen.

Einat Wilf (andra från höger), en spännande israelisk politiker, skribent och tänkare, hade några riktigt vassa analyser om relationen mellan Israel och USA. Du kan se mer om och av henne på hennes hemsida.

Jag stannade kvar i samma föreläsningssal och lyssnade på nästa paneldebatt, Kan Israel fortsätta vara både en demokrati och en judisk stat? Imponerande talare, som utvecklade problemen kring situationen för araber, kvinnor och homosexuella i det israeliska samhället. Alla dessa tre grupper utmanar på olika sätt de ortodoxas grepp om den civila makten.

Är det någon som skulle vilja lyssna på dessa paneldebatter? Jag spelade nämligen in dem och kan lägga ut dem på bloggen som podradio, om det finns intresse hos er läsare...

Sist var jag på en inspirerande diskussion mellan den brittisk/israeliska skådespelaren Robbie Gringras och Kobi Oz som är en av Israels stora popstjärnor, känd från bandet Teapaks, som blandade sefardisk musik med ashkenasisk (dvs. orientaliskt judiskt med östeuropeiskt judiskt).

Oz berättade om sin farfar som kom från Tunisien och var rabbin och kantor. Han bevarade sin unika kunskap om nordafrikansk judisk musik genom att spela in alla hymner och böner han kunde på kassettband innan sin död på 80-talet.

Oz började återupptäcka sina judiska rötter genom att mixa dessa band med sin egen musik och sjunga en sorts duett med sin farfar om sina egna tankar och funderingar kring Gud. Han berättade om att han är en del av en större rörelse av sekulära israeliska judar som håller på att återknyta till judendomen och judiska texter och traditioner.

Hans nya låtar, med religiösa teman, har blivit stora hits i israelisk radio och TV och han inspirerar andra sekulära israeler att leta sig tillbaka till sina rötter.

Det var väldigt inspirerande för mig att höra, då jag länge har varit väldigt kritisk till hur frånkopplade många israeler är från judendomen. Religionen för många är bara extremister i svarta hattar som kastar stenar på bilar som kör på Shabbat. Oz berättade om sin egen förvåning när han upptäckte sånger om hur Gud hör de svaga och förtrycktas röst starkast av alla.

Han och en fotografvän åkte till de värsta kvarteren i Tel Aviv för att dokumentera fattigdomen och göra videon till denna just denna låt, De fattigas rop:



Imorgon kväll ska jag se Oz i konsert. Nu ska jag sova...

Kol tuv,

Några bibliska råd till Obama

Hej!

Klockan 18.00 på tisdag, svensk tid, ska Barack Obama sväras in som USA:s 44:e president. Det är ett historiskt ögonblick och jag ska fira det tillsammans med andra svensk-amerikaner på en stor fest som vi anordnat!

Jag fick upp ögonen för denna unika man när han för fyra år sedan höll ett av de viktigaste talen på demokraternas konvent. Då hade han inte ens blivit senator, och få utanför hans delstat, Illinois, hade hört talas om honom, men när han stod där och presenterade sig för hela USA, tänkte jag, "John Kerry verkar vara en bra kandidat, men den här killen skulle vara en otrolig president!"

Här har ni hans första nationella tal på YouTube:



Fyra år senare - efter 8 katastrofala år av medvetna misstag och inkompetens från Bushadministrationen - kan jag knappt beskriva mina känslor när jag nu ska se den till synes mest dugliga ledare USA har sett på många, många år nu installeras som president.

Till synes, ja. I den anrika tidningen Washington Post skrivs det nu om hur Obama intar Vita huset vid höjden av presidentskapets makt. Bush har försvagat kongressens makt och förstärkt sin egen under hela sin tid på posten. Detta i kombination med Obamas omåttliga popularitet, innebär att han kan möjligtvis vara den mäktigaste ledaren som någon modern demokrati någonsin röstat fram.

Detta är en skrämande tanke. Vi har ju den brittiske historikern Lord Actons axiom att tänka på:

Makt tenderar att korrumpera; och absolut makt korrumperar totalt.

Det finns en variant av detta i den rabbinska traditionen:

Ve Den mäktiga, för makten begraver den som innehar det.
Ve Den mäktiga som inte gör gott i världen.

Oavsett hur dygdig en ledare är så måste de ha en robust opposition för att inte helt tappa greppet om verkligheten.

Tittar vi i den judiska traditionen så finns det mycket om riskerna med makt och maktfullkomlighet. I Devarim, Femte moseboken 17:14-15, kan vi läsa följande stycke:

Om du - när du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig, tar det i besittning och bosätter dig där - sedan säger att du vill ha en kung över dig liksom alla folk omkring dig, då skall du göra till kung över dig den man som Herren, din Gud, väljer ut.

Detta är det enda bud i Torahn, av 613 stycken, som är frivillig! Vi ska bara utse en kung över oss, om vi känner att vi vill ha det. Till skillnad från alla andra kungadömen i området kunde den israelitiska kungen inte hävda att han fick sin makt från Gud - det var folket som hade bett om honom.

Så sker också när folket kommer in i landet. Vi läser i Första Samuelsboken hur folkets ledare, Samuel, en profet/domare, är populär och uppskattad av folket, men hans söner som ärver jobbet av sin far visar sig vara dåliga ledare. Folket kommer till Samuel för att klaga på pojkarna och för att de vill ha ordentligt ledarskap (jag har med hela stycket för att texten är så underbart dramatiskt):

"Du är gammal", sade de till honom, "och dina söner följer inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk."

Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren, och Herren svarade:

"Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung. Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur Egypten har de ständigt vänt sig bort från mig och tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot dig. Gör dem till viljes, men varna dem först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få."

Samuel framförde Herrens ord till dem som begärde en kung.

"Dessa rättigheter", sade han, "tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn. Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare. Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd. Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er."

Folket vägrade dock att lyssna till Samuel.

"Nej", ropade de, "vi vill ha en kung, så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider."

När Samuel hörde vad folket hade att säga framförde han det till Herren, och Herren svarade: "Gör dem till viljes och låt dem få en kung."
1 Samuelsboken 8:5-22

⇐ Kolla in hela berättelsen (och många fler) i Legoversion!

Här får vi ett tydligt svar på vår fråga från Devarim:
Gud vill inte att folket ska ha en mänsklig kung - det borde räcka med att ha Gud själv som kung över folket, men de klara inte av det. De vill ha en synlig kung, även om han blir korrupt och kommer förtrycka folket. De kan inte se bortom sina begränsningar, allt som gäller för dem är: "Ge oss en ledare vi kan se!" Oftast är det våra mänskliga begränsningar som skapar problemen. Otrygghet, avundsjuka, kortsiktigt tänkande. Vore vi ordentligt upplysta skulle vi inse att de enda som sätter krokben för oss är vi själva.

Nu har USA en upplyst ledare som alla hoppas ska städa upp i det (moraliska/ekonomiska/rättsliga) träsket som den förre ledaren har lämnat efter sig. Vi får hoppas att Obama klara den uppgiften och att han inte faller offer för hans egen framgång.

Må Gud vara med Barack Obama och leda honom så att han kan leda världen med rättvisa och vishet.

Kol tuv,

En del av detta inlägg togs från ett tidigare inlägg jag skrivit i september. Du kan läsa den i sin helhet här: Biblisk demokrati
Här är ett inlägg jag skrev om judar i amerikansk politik: Amerikanska judar i valet

Läs mer om Obama här:
DN.se 1, 2, 3, 4, 5, 6; SvD.se 1, 2, 3, 4, 5; Aftonbladet.se 1, 2, 3; Dagen.se 1, 2, 3; Sydsvenskan 1, 2, 3;