Tankeväckande frågor och spännande kurser!

Hej!

Denna shabbat läser vi parashat Shemini. Den handlar om rena och orena djur (de som är kosher och de som inte är kosher att äta), men det som drar till sig mest uppmärksamhet är avsnittet om Arons (Moshes bror) två söner, Nadav och Avihu, som dödas av Gud när de tjänstgör som Cohanim, präster, inför Gud.

Jag har inte så mycket mer att tillägga just nu, till det jag skrev förra året. Jag skulle istället rekommendera att ni går tillbaka och tar del av det:

1) Tystnaden som talar - om relationen mellan människa och Gud och om hur man kan ibland säga mer när man inte säger något alls.

2) Att nå det onåbara - mitt försök att förstå varför och hur Gud kunde döda Arons söner.

Låt mig gärna få veta vad ni tycker om texterna och tankarna som de rymmer.

Sist vill jag göra lite reklam för kurser som jag leder i Göteborg som startar nu:

(denna startade igår, torsdag, men man kan alltid hoppa på nästa gång)

Vem skrev Bibeln? – kl. 10.30 eller 18.30 på torsdagar: 8, 15, 22, 29 april; 6, 13, 20, 27 maj samt 3 juni; ges både dagtid, 10.30 och kvällstid 18.30.

Dikterades Torahn av Gud till Moshe på Sinaiberget? Inte enligt den moderna bibelforskningen. Här presenteras teorin att boken kom till av flera olika författare över ett spann av 1000 år i den judiska historien. Följ med på denna otroliga resa in i den dolda bibliska historien och lär dig de rådande akademiska teorierna om hur det verkligen gick till när världshistoriens viktigaste bok formades. Kursen baseras på boken Who Wrote the Bible? av Richard Elliott Friedman. Kurskostnad 300 kr.

Följande startar nu på måndag, 12 april:

Sanning och konsekvens i judisk lag – kl. 18.30 på måndagar: 12, 19, 26 april, 3, 10, 17, 24, 31 maj, (varje tillfälle är fristående – du behöver inte ha gått kursen från början)

Halacha, den judiska lagen, är inte bara till för helgdagar och att hålla kosher – det är ett tankesystem som ger oss råd och vägledning igenom livets alla utmaningar. I denna kurs tar vi upp stora och små etiska problem och dilemman och diskuterar dem från olika vinklar, allt från felparkeringar till frågor om liv och död. Tyck till och resonera. Sedan går vi igenom hur fallet kan lösas utifrån Halacha. Kostnad 300 kr, eller 50 kr per enskilt tillfälle om du väljer att ta kursen i fristående tillfällen.

Hoppas det finns några lokala Torahbloggsläsare som vill komma med!

Shabbat shalom,

Parashat Tzav - Skiftande ledarskap

Hej!

Denna Shabbat läser vi parashat Tsav ur Torahn. Första delen av avsnittet går igenom nästan exakt samma ämnen som förra veckans parasha, Vajikra, tog upp nämligen de olika offren som kunde föras fram av folket till Mishkan (tabernaklet - tempeltältet) eller Beit haMikdash (templet).

Men det finns en viktig skillnad:

Vajikra (kapitel 1:1-2):
Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet: Säg till israeliterna: När någon av er vill ge en offergåva åt Herren, skall han ta den bland kreaturen, från nötboskapen eller från småboskapen.

Tsav (kapitel 6:8-9):
Herren talade till Mose: Ge Aron och hans söner följande påbud: Detta är ordningen för brännoffret. Brännoffret skall ligga på altarhärden hela natten fram till morgonen, och altarets eld skall hållas brinnande.

Först riktar sig Guds budskap till folket, för att de ska ha en relation med Gud. När detaljerna kring den relationen har klartlagts, då vänder sig Gud till Cohanim (plural av Cohen), prästerskapet, som utgörs av Moshes bror Aron och hans fyra söner och instruerar dem i hur de ska hjälpa folket att tjäna Gud.

Sedan de fått instruktionerna om offergudstjänsterna äger Cohanims invigning rum. De ska ta sin plats som förmedlare av folkets relation till Gud. Hädanefter går prästerskapet i arv från far till son och alla som är Cohanim idag ska vara ättlingar till Aron.

(Intressant nog, har man testat Y-kromosomen - den som går alltid i arv från far till son - hos många Cohanim och man har hittat att 60% av de som testades har en gemensam anfader för ca 3000 år sedan! Läs mer här...)

Länge hade Cohanim status som folkets självklara religiösa ledare, med monopol på att tolka och lära ut Guds ord, men ärftliga maktstrukturer är väldigt riskabla och ineffektiva. Mot slutet av Andra templets tid (ca 100 fvt - 70 vt) växte det fram en annan grupp som gjorde anspråk på tolkningsföreträde och som menade att man inte bara kunde kommunicera med Gud genom att slakta ett djur, utan att det också gick genom bön.

Den gruppen kallades för Rabbinerna och när Templet förstördes av romarna år 70 vt, så började prästerskapet att bli allt mindre relevant för folket. Rabbinerna hade svaret på frågan hur folkets religion skulle hålla ihop och gå vidare utan ett tempel. Cohanim hade då inte mycket att komma med.

Berättelsen tar däremot inte slut där - det finns en annan intressant tråd att ta med: denna helg är det Shabbat haGadol, den STORA shabbaten. Så kallas shabbaten innan Pesach. Det var traditionellt endast på denna shabbat och på Shabbat Shuva, den shabbaten innan Jom Kippur - försoningsdagen, som rabbinen i församlingen skulle ställa sig upp i synagogan och predika.

På Shabbat Shuva talade han om vikten av försoning och fasta, på Shabbat haGadol talade han om vikten att göra sitt hem kosher för Pesach (göra sig av med all mat gjord på sädesslag - med undantag för den hårt kontrollerade Matsabrödet, där mjölet och vattnet bara fick vara i kontakt med varandra i 18 minuter, så att jäsningen inte kan sätta igång). Rabbinen gav inga andra predikningar i Synagogan under året.

Detta låter väldigt märkligt för judar idag, oavsett vilken gren av judendomen man tillhör - en av rabbinens främsta roller idag är som predikant!

Men det handlar om hur rabbinernas roll har förändrats inom judendomen. Under nästan hela vår historia, sen rabbinerna började verka, hade de funktionen av att vara religiösa ledare, men främst genom att agera som jurister i Halacha - den judiska lagen.

De gav utlåtanden, höll i domstolar för att avgöra tvister och såg till att alla ritualer genomfördes som de skulle, enligt halacha. De undervisade också en del, men främst för att folket skulle veta hur de skulle följa lagen.

Men precis som med Cohanim började rabbinernas roll att skifta. Så här skrev jag ett tidigare inlägg, Halacha - att rösta om Guds vilja, om judisk lag och icke-ortodoxa rörelser:

Allt detta började förändras på 1800-talet då det uppkom former av judendom som utmanade de traditionella rabbinernas auktoritet. I mötet mellan judendomen och moderniteten uppkom Reform rörelsen och den Konservativa rörelsen som båda försökte (och försöker än idag) att hitta sätt för judar att leva judiskt i den moderna världen.
De nya rörelserna såg annorlunda på Torahn (att den snarare var ett uttryck av flera olika människors möte med det gudomliga, mer än direkt dikterad av Gud till Moshe) och det föll sig därför naturligt att man skulle omvärdera hur Halacha skulle påverka judars liv.

Samtidigt som man omvärderade vad Halacha innebar för dem i deras liv, hittade de element i den kristna kyrkan som man ville föra in i synagogan. Man ville ha mer bön på det lokala språket (då tyska) och man ville ha med en predikan i gudstjänsten.

Även i reformrörelsen har man återgått mycket till hebreiska i gudstjänsten, men att ha predikan har blivit populärt även i ultra-ortodoxa synagogor! Alla vill ha med sig något intressant att fundera på, hem från synagogan.

Parallellt med denna utveckling, förlorade rabbinerna allt mer makt över folkets vardagliga liv. Församlingsrabbinen fick rollen som lärare och samordnare, religiös ledare, men inte längre som jurist eller domare.

Rabbin Morton Narrowe, rabbin emeritus i Stockholms församling fick en gång frågan om han inte har Beit Din (domstol) för att avgöra stora och små tvister mellan församlingsmedlemmar. Han svarade att flera gånger har någon bett honom höra fall för att ge sitt utfall i vem som har rätt eller fel.

Varje gång han har fått en sådan förfrågan har han sagt att han bara kan göra det om båda parterna går med på att följa hans utslag - annars är det hela helt utan syfte. Aldrig har den andra parten i tvisten gått med på det.

När man inte måste följa rabbinens instruktioner, kan man skita i det, om det inte tjänar ens eget syfte. Judar är idag en del av samhället som alla andra - har man en tvist går man till tingsrätten, inte rabbinen.

Hur ser det judiska folkets ledarskap ut i den post-rabbinska eran? Vem vet! Det kanske är så att för oss som värderar judendomen och ett judiskt sätt att leva sitt liv, så måste vi vara våra egna rabbiner, fördjupa oss i Torah och leva därefter.

Är det inte så att i det bästa samhället behövs inga poliser, domstolar och lagar? Är inte det ideala samhället ett där vi alla gör rätt för att det ter sig självklart och naturligt?

Shabbat shalom,

Parashat Tetsaveh med Rabbi Riskin

Hej!

Jag är alltid imponerad av vilka vackra budskap som kan hittas i en parasha som Tetsaveh, som handlar nästan enbart om kläderna och dräkten som Cohanimen (prästerna) skulle ha på sig när de tjänstgjorde. Som exemper har ni är en vacker D'var Torah (Torah-reflektion) av en väldigt speciell rabbin, Shlomo Riskin, genom Limmuds serie, A Taste of Limmud, som man även kan prenumerera på:

Tetsaveh (klicka här)

Här är veckans avsnitt av rabbi Riskin med sin D'var Torah-serie på YouTube:



Shabbat shalom,

Parashat Shemini II - Att nå det onåbara

Hej!

Bor du i Lund/Malmö området kan du denna helg (17-19 april) tillbringa Shabbaten med mig och Judiska centret i Lund! Gå in på deras hemsida för mer information.

Jag vill också skriva något mer om Parashat Shemini och det tragiska avsnittet med Nadav och Avihu som ni kan läsa om i det förra inlägget - Tystnaden som talar.

Våra rabbiner har svårt att hitta en anledning för Arons två söners död, vid den andliga höjdpunkten när de, som Cohanim (präster) som följde i sin faders fotspår, invigde Mishkan - Tabernaklet. Allt som står som förklaring är att de "bar fram främmande eld inför Herren, annan eld än han befallt" (Vajikra 10:1).

"Främmande eld", på hebreiska "eish zarah" påminner om "avodah zarah" - främmande tjänstgöring, dvs. att tjäna främmande gudar. "Avodah zarah" är en av de största synderna som man kan göra sig skyldig för inom judendomen - avgudadyrkan.

Det finns bara en Gud, en skapare av universum och att skaffa sig avgudar och tillbe dem istället är en korruption av människans inneboende helighet - livsgnistan som kommit från Den evige. Du kan läsa mer om avgudadyrkans ondska i detta inlägg: Dogville - ett samhälle förfaller i ondska.

Men det är verkligen svårt att tro att Nadav och Avihu ägnade sig åt avgudadyrkan i Mishkan på invigningsdagen!

Andra hittar lösningen med den instruktion som Aron och hans resterande söner, Elazar och Itamar får i samma kapitel:

Herren talade till Aron: Vin och starka drycker får du och dina söner inte dricka när ni skall gå in i uppenbarelsetältet, ty då dör ni.
Vajikra (3 moseboken) 10:8-9

Var det så att Nadav och Avihu hade druckit innan de frambar elden för offret och det var därför Guds eld förtärde dem?

Andra hittar ledtrådar i det som kryptiska Moshe säger till Aron när tragedin är ett faktum:

Moshe sade till Aron: "Det var om detta Herren sade: Jag visar min helighet bland dem som är mig nära, inför allt folket uppenbarar jag min härlighet." Aron teg.
Vajikra 10:3

Mishkan och cohanimen (prästerskapet) ska vara åskledare för Guds helighet och härlighet (läs energi) till folket. Det är ett högrisk jobb, där inga misstag får ske.

Jag tänker mig Mishkan som ett andligt kärnkraftverk. I ett kärnkraftverk får inget gå fel - vissa knappar måste tryckas vid just vissa tillfällen och om tillräckligt mycket slår fel är katastrofen ett faktum.

Så tänker jag mig hände i detta fall. Moshe har själv erfarenhet av Guds härlighet - Guds essens, som är så mäktig att "ingen människa kan se mig och leva" (Shemot 33:20). Läs om det i inlägget Gud och Moshes privata stund.

Om vi dödliga varelser inte ens kan se in i solen, en liten stjärna i en liten galax av universum, utan att våra ögon skadas, hur skulle vi klara av att möta hela den samlade energin som är Gud?

Även i Haftaran, ett avsnitt ur profetböckerna som man läser i synagogan som relaterar till Torahläsningen, hittar vi ett exempel på hur farlig det kan vara att komma nära Gud på fel sätt, när kung David ska föra den heliga förbundsarken till sin nyerövrade huvudstad Jerusalem:

Uzza gick bredvid Guds ark och Achjo före den. David och israeliterna dansade framför Herren med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till bjällror och cymbaler. När de kom fram till Nakons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen och grep tag i Guds ark. Då blev Herren vred på Uzza: Gud slog honom, och han föll död ner bredvid Guds ark. David blev upprörd över att Herren hade fällt Uzza. Platsen fick namnet Peres Uzza och heter så än i dag.
2 Samuelsboken 6:4-8

Jag tror inte att Gud blev vred på Uzza eller på Nadav och Avihu - deras död var en konsekvens av att ha kommit för nära Gud utan att ha följt de gudomliga instruktionerna för hur vi dödliga ska hantera det.

Ju längre längre den vetenskapliga utvecklingen borrar in i universums märkligaste hörn, desto tydligare blir det att den empiriska forskningen har sina begränsningar. Det öppnar upp för möjligheten att det faktiskt finns något därute som vi inte kan förklara med ord - knappt ens uppleva med våra sinnen, men den finns.

Det gäller bara att vi närmar oss på rätt sätt.

Kol tuv,

Parashat Shemini - Tystnaden som talar

Hej!

Oj, vilken gensvar det blev på mina frågor om kristendomen! Det är roligt att engagera så många i diskussionen. Jag har inte haft tid att läsa alla kommentarer, än mindre svara ordentligt på dem, men jag kommer att försöka.

Ikväll börjar de sista två dagarna av Pesach, och som jag skrev om i inlägget om sedern i Vita huset, så är de två första och två sista dagarna av Pesach Jom tov, dvs. helg då jag inte gör vissa saker, som t.ex. att handla, resa eller blogga.

Jag tänker i alla fall skriva ett inlägg nu om parashat Shemini - veckoavsnittet som kommer nästa Shabbat. I Shemini kommer ett av de enda berättelser i hela Vajikra (3 moseboken) och det är en mycket mörk och tung berättelse.

Aron är Moshes bror och har fått jobbet som Cohen gadol - överstepräst. Han och hans fyra söner, Nadav, Avihu, Elazar och Itamar, är alla cohanim. De ska representera folket inför Gud vid offergudstjänster och officiella ceremonier i Mishkan - tabernaklet.

Mishkan var tempeltältet som det judiska folket byggde så att de skulle känna Guds närvaro med sig när de gick genom öknen. Det byggdes helt med donationer från människor, fattiga som rika, som gav för att de ville ära Gud, från "var och en vars hjärta rörde dem att ge" (Shemot 35:5).

När det skulle invigas, gjordes det med pompa och stått och med åtta dagar av gudstjänster. Men på den åttonde dagen, då Aron och hans söner ska verkligen kliva fram och höja den andliga nivån ett sista snäpp läser vi detta:

Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade i glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram främmande eld inför Herren, annan eld än han befallt. Då gick det ut eld från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren.
Moshe sade till Aron:
"Det var om detta Herren sade:
Jag visar min helighet bland dem som är mig nära,
inför allt folket uppenbarar jag min härlighet."
Aron teg.
Moshe kallade på Mishael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror. "Kom hit och bär ut era bröder ur helgedomen och ut ur lägret", sade han. Då kom de fram och bar dem i deras tunikor utanför lägret, så som Moshe hade befallt.
Moshe sade till Aron och hans söner Elasar och Itamar:
"Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder, ty då dör ni, och hela menigheten drabbas av vrede. Men era landsmän, alla de andra israeliterna, får gråta över dem som förbrändes av Herren. Gå inte bort från ingången till uppenbarelsetältet så att ni dör, ty ni är smorda med Herrens olja."
De gjorde som Moshe befallde.
Vajikra 10:1-7

Vad hemskt! Arons två söner Nadav och Avihu för fram "eish zara" - "främmande eld" som Gud inte har bett om och Guds eld dödar dem? Sen får Aron och hans resterande två söner inte ens sörja för dem???

Den här berättelsen väcker så många frågor och ger så få svar, men det är också sådana berättelser som är mest spännande att bita i. Den utmanar oss att försöka tolka och förstå vad det är som verkligen hände och varför det blir så här.

På fredag hoppas jag kunna skriva mer om just detta och besvara en hel del frågor i texten, men under tiden vill jag lämna er med en mycket vacker analys av två andra mycket svåra berättelser i Torahn - när Gud dränker hela världen förutom Noah och när Gud befalller Abraham att offra Isak.

Den kommer från Robert Krulwich, en av medarbetarna på en podcast som jag är en hängiven lyssnare av. Det är ett radioprogram som heter RadioLab och varje avsnitt tar de upp ett visst ämne (t.ex. kärlek) och undersöker olika aspekter av ämnet, ur ett vetenskapligt perspektiv (vad händer i kroppen när man blir kär, vad säger psykologin om kärlek, mm).

Just förra veckan, då Pesach och Påsk sammanföll läste Robert Krulwich upp en predikan som han hade gett i en synagoga om tystnad och svåra frågor i mötet mellan människan och Gud. Jag tycker att den passar perfekt till vår parasha om Nadav och Avihu. Här är den enda gången det faktiskt står i Torahn att en männsika inte svarade: "Aron teg."

Ta 30 minuter och lyssna på denna mycket vackra predikan från en vetenskapsman, med fler frågor än svar:

In Silence

Chag sameach! (Glad helg!)

Pinchas - passionens pris

Hej!

Förra veckan läste vi parashat Pinchas. Den är viktig på många sätt och jag tänker inte hoppa över den, trots att jag inte hann skriva om den innan vi läste den högt i synagogan på Shabbat.

Först kan man lugnt säga att delar av Pinchas är de mest lästa av hela Torahn. Lästa högt i synagogan alltså. Varje gång vi firar en biblisk helg läser vi sista alijan (alijah är när man kallas fram till Torahn för att läsa), maftir alijan, från Pinchas för att det är där som helgdagsoffrena beskrivs. Mycket spännande läsning:

På sabbatsdagen skall du offra två årsgamla, felfria lamm, och som matoffer två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, och dessutom det tillhörande dryckesoffret. Detta är sabbatsbrännoffret på dess bestämda dag, sabbaten, utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.
Bamidbar (4 mos) 28:9

OK. Det var inte särskilt spännande, men det är en del av vår tradition.

Jag var på en reform-gudstjänst en gång under ראש חודש - Rosh Chodesh (Nymånadsdagen) då man ALLTID läser 28:9-15 ur Torahn, men Reformrörelsen är per definition inte bunden av traditionen.

"Vad ska vi läsa ur Torahn idag?" frågade en av deltagarna בעל קריאה - Ba'al Kriah, den som skulle läsa Torahn.

"Det blir gamle gode Pinchas" tänkte jag tyst för mig själv.

Men han svarade: "Jag hade tänkt läsa den fjärde dagen ur skapelseberättelsen, den där månen blir till. Passar bra eftersom det är en ny måne nu."

Snopet! Jag har ingen stor förkärlek för de många offerritualerna som beskrivs i Torahn, men det kändes tomt att bara ersätta dem så där och så flyktigt. Jag saknade Pinchas!


Början av parashat Pinchas, däremot är av en helt annan karaktär. Där har vi fortsättningen på berättelsen om just Pinchas, som är barnbarn till Aron, Moshes bror.

Aron var första כהן גדול - Cohen gadol (överstepräst). Titeln gick vidare, vid Arons död, till Elazar som var Pinchas far.

Vi läste i slutet av Balak hur israelitiska män har ihop det med moabitiska kvinnor som förleder dem in i avgudadyrkan. Gud blir rasande och befaller Moshe att samla in avgudadyrkarna och avrätta dem.

En man tar då en midjanitisk kvinna (Moshes fru Zipporah kommer från Midjan!) och har samlag med henne i självaste משכן - Mishkan (tabernaklet - tempeltältet), där ingen förutom כהנים - cohanim (prästerna) hade tillträde.

Moshe och folket står där handfallna och gråter. Rashi kopplar Moshes passivitet till att han var gift med en midjanitiska och kände att han därför inte kunde kritisera denna akt, fast det handlade om mer än bara ett samlag.

Pinchas är den enda som agerar då han tar ett spjut, går in i tältet och genomborrar paret med vapnet. Själva parasha Pinchas börjar med att Gud berömmer den unga prästen för hans handling:

Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, vände min vrede från israeliterna. Han gav min lidelse utlopp bland dem, så att jag inte utplånade israeliterna i min lidelse. Kungör därför att jag stiftar ett förbund som tillförsäkrar honom min vänskap och ger honom och hans efterkommande rätt till prästämbetet för all framtid, ty han brann av lidelse för sin Gud och bringade försoning åt israeliterna.
Bamidbar 25:11-13

Rabbinerna har mycket svårt för Pinchas. Å ena sidan är det tydligt att det han gjorde är enligt Torahn gott i Guds ögon, men å andra sidan vill de inte ha en massa extremister som tar lagen i egna händer. Halacha, judisk lag har ju system för att skippa rättvisa!

Därför förklarar man in i minsta hur Pinchas gjorde rätt, enligt halacha, men de ställer så många särskilda krav på Pinchas att de gör det också näst intill omöjligt för någon annan att följa hans exempel.

Den bästa förklaringen jag hört om varför Pinchas fick bli Cohen gadol som belöning för sin handling kommer från Clive Lawton, en mycket engagerande brittisk lärare och talare som var med och grundade Limmud.

Han förklarar att Cohen gadol var en position där varenda rörelse och gest skulle göras på ett särskilt sätt, vid bestämda tider. Det var en roll som inte lämnade något utrymme för improvisation eller individualitet.

Clive Lawton menade att för en man som defineras av sin lidelse och iver att försvara Gud med alla medel är detta en gyllene bur. Pinchas kommer att tjäna Gud resten av sitt liv, men kommer aldrig mer kunna handla först och tänka sen. Hans våldsamma passion har tyglats.

Vad har du för tankar kring detta svåra avsnitt? Får du detta att gå ihop med Torahns etiska och moraliska budskap?

Låt diskussionen fortsätta!
Kol tuv,

Chukkat I - En spretig historia

Hej allihopa!

Nu på Shabbat (lördag) läser vi Parashat Chukkat (parasha = torah-avsnitt). Det är ett fullspäckat avsnitt med massor av märkliga saker som händer:

1. Mystiska reningslagar om röda kor och människolik. [läs själv]

2. Profetissan Miriam, Moshes syster som dör. [läs själv]

3. Vattenbrist som får folket att klaga på Moshe och Aron.

4. Moshe och Aron slår en sten för att få vatten ur den, fast Gud hade befallt dem att endast tala till stenen. [läs själv]

5. Straffet för deras olydnad blir att de inte får komma in i Kanaans land, utan de kommer att dö i öknen.

6. Ett misslyckat försök till diplomati med israeliternas grannfolk, Edomiterna, leder nästan till krig. [läs själv]



7. Aron överför rollen som Cohen Gadol (överstepräst) från sig själv till sin son Elazar och sedan dör Aron. Folket sörjer för honom i 30 dagar, vilket är ungefär en månad mer än vad systern Miriam verkar ha fått!


8. Kungen av Arad, en kenané, anfaller folket och kidnappar några israeliter. Israeliterna ber Gud om hjälp när de ska rädda fångarna och kenanéerna lider ett ruskigt nederlag.

9. Folket har tröttnat på maten och klagar över menyn. [läs själv]

10. Giftiga ormar dyker upp som biter de kvetchiga (klagande) israeliterna och en ormstaty i koppar gjuts som botar alla ormbitna bara de tittar på den.

11. Ännu ett misslyckat försök till diplomati med grannfolk leder denna gång till att kungarna Sichon och Og anfaller israeliterna på vägen. Israeliter vinner stort.

Där har ni sammanfattningen av Parashat haShavua - veckans Torah-läsning. Snart får ni några utmanande frågor att tugga på!

Kol tuv,