Sukkot igen!

Hej!

Nu har det som vanligt varit mycket med helgerna - det är inte många vardagar man har i sin vecka, när torsdagen och fredagen försvinner in i helgfirandet.

Ikväll börjar Sukkot, lövhyddofesten. Förra året hade jag privilegiet att kunna bygga en Sukkah på vårt annars plåtbetäckta tak, då hyresvärden ändå höll på att renovera balkongen och tog då av plåten. Detta gjorde det möjligt att bygga en kosher Sukkah, men ack, så är inte fallet i år. Vi får hålla oss tillgodo med att läsa kiddush i församlingens Sukkah.

Förra året hade jag också en kurs i Det judiska året, där vi talade ingående om Sukkot. Ni kan lyssna och/eller ladda ner programmet här.

För två år sedan skrev jag också om den text man läser ur Torahn på shabbaten som kommer under Sukkotveckan. Det handlar om när Moshe fick träffa Gud ansikte mot ansikte.

Jag önskar er alla en riktigt chag sameach!

Stockholm och Malmö - se upp!

Hej!

För er Torahbloggeläsare som bor i Sveriges andra två storstäder:

Denna helg är jag i Stockholms Stora synagoga och predikar, både fredag kväll och lördag (30 april och 1 maj)! Efter kiddushen på lördag leder jag Fruktbara diskussioner i församlingshuset.

Helgen därpå (7-8 maj) befinner jag mig i Malmö!
Då har vi egalitära gudstjänster (där män och kvinnor deltar på lika villkor) fredag kväll och lördag morgon i församlingshuset. Det blir även Shabbatmiddag och lunch, samt en Seudah shlishit (en tredje måltid) på lördagskvällen.
Jag kommer också att leda studier kring flera intressanta och spännande texter, både från Torahn och från Talmud.
(Men om du vill vara med på denna helg måste du nog anmäla dig hos församlingen...)

Hoppas vi ses någonstans!

Kol tuv,

En värld av omerräkningar och sabbater

Hej!

Andra dagen Pesach började Omerräkningen:

Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren.
Vajikra (3 mos) 23:15-16

Sju veckor blir 49 dagar och dag nummer 50 är Shavuot, veckofesten, då vi tog emot Torah vid Sinai.

De 49 dagarna man räknar Omer är en sorgetid. När man är i sorg fokuserar man inte på det yttre, utan det inre. Därför rakar man sig inte. Man har inte stora fester som bröllop under denna tid heller.

Varför är det en sorgetid? Det är mer en tid av ångest och ovisshet.
Två olika förklaringar som jag gillar (det finns fler):

• Naturen - Omer är perioden mellan vårens börjar (den judiska påsken) och den första skörden (Veckofesten, den judiska pingsten). Då var jordbrukssamhället på helspänn i väntan på att se hur skörden skulle bli. Blev den dålig kunde hela landet lida, blev den bra kunde man koppla av och vara glad.

• Historien - Omer är perioden från den judiska påsken, som firar judarnas frihet från slaveriet i Egypten, till den judiska pingsten, som firar att vi fick lagarna från Gud vid Sinais berg. Vid påsken började de vandringen från Egypten till Kanaan (dagens Israel). De visste inte vart de var på väg och hur de skulle klara sig. De hade inga strukturer eller regler att hålla sig till. Total frihet utan ansvar leder kaos. I 49 dagar var de utan ett ramverk och en organisation att hålla sig till och ingå i. Tillslut kom det fram till Sinaiberget och fick struktur, regler och en identitet.

Därför har jag valt att inte raka eller klippa mig (och inte festa loss) förrän efter omerräkningen -eller åtminstone efter 33 dagen av omerräkningen, som är den lilla helgen Lag baOmer.

Behovet av struktur och medvetna, självvalda begränsningar är en central tanke inom judendomen och jag tycker verkligen att vi, moderna människor behöver diskutera den faktorn mer.

För mig så handlar judendomen om friheten att välja att begränsa sina friheter.

Därför är jag väldigt intresserad av Judith Shulevitz nya bok, The Sabbath World, som skrev jag om för två veckor sedan. Boken har fått rätt mycket uppmärksamhet i de amerikanska mediacirklar jag surfar i. Och när jag tidigare skrev om den insåg jag inte hur cool den här boken verkar vara! (Jag har inte läst den än, men ska verkligen beställa den!)

I denna radiointerview (på sidan kan man även läsa det första kapitlet i boken) pratar Shulevitz ingående om hur hon upplevde Shabbat som barn i en tyst spänning mellan sina judiska föräldrar - en religiös mor som ville ge sina barn en riktigt Shabbatupplevelse och en sekulär far som bara tyckte det var jobbigt och poänglöst.

Som vuxen har hon förvånat sig själv med att återvända till Shabbaten och börja hålla den i sitt liv med sin icke-judiska man och sina barn. Det som jag fann mest intressant är att trots att hon firar Shabbat och går i synagogan så tror hon inte ens på Gud!

Hon har valt Shabbat i sitt liv för att den tvingar henne att koppla bort vardagsstressen och fokusera på sin familj och ett tidslös stund. (Intressanta paradoxer, va? Att välja att tvingas, en tidslös stund...)

Hon älskar synagogan p.g.a. av de spännande litteraturanalyserna som hon, som journalist och författare hittar i Torahtolkningarna.

Lyssna på intervjun och fråga er detta: går religiösa ritualer ihop med en ateistisk eller agnostisk livåskådning? Borde alla ta en titt på ritualerna och utforska vad man kan få ut av dem?

Kol tuv,

PS. Här kan ni även få se en kort (och i min mening helt otillräcklig) intervju med Shulevitz på Colbert Report:

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Judith Shulevitz
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Spännande och vilosam artikelserie om Shabbat

Hej!

Jag har ett antal gånger tidigare tipsat om nättidningen Slate och dess många intressanta artiklar om politik, kultur, teknologi och religion. Tidningen har en hög andel judiska journalister i redaktionen och tar ofta upp frågor kring hur man balanserar den judiska traditionen med moderniteten.

Just nu på Slate kan man läsa en dialog mellan två journalister och en teologiprofessor om boken The Sabbath World, av Judith Shulevitz - hon är en av de tre som diskuterar boken. I The Sabbath World tar Shulevitz, som är judinna, upp sabbaten som företeelse, inte bara i den judiska världen utan också inom kristendomen och i den västerländska civilisationen som helhet.

Hon undersöker dess historia och utveckling, samt skriver om hennes egna personliga upplevelser och reflektioner kring konceptet av en helig vilodag i vår moderna och stressiga vardag. På hennes hemsida kan man läsa om varför Judith Shulevitz beslöt sig för att skriva The Sabbath World.

De andra två som skriver är Dahlia Lithwick, som är judinna och juridikjournalist på Slate, och Mary Boys, som är kristen och professor i praktisk teologi på Union Theological Seminary, ett kristet, ekumenisk seminarium.

Är sabbaten direkt nyttig för din hälsa? Kan sabbaten bara uppskattas när man blir vuxen? Hur ger man sina barn en uppskattning för sabbaten? Kan man koppla ifrån den så uppkopplade världen och alla krav som ställs på en människa varje helg, för att verkligen komma in i sabbaten? Artikelserien utgör en mycket spännande och personlig dialog mellan dessa tre kvinnor. Ta er tid och läs korrespondensen och beställ sedan boken!

Kol tuv,

Fokus på global världssvält och dess judiska lösningar

Hej!

Denna shabbat är det något speciellt på gång i hos den judiska hjälporganisationen American Jewish World Service: det är Global Hunger Shabbat.

På en Shabbat, då man ska äta gott och njuta av maten och just strax innan Pesach, när judar rensar ut all mat som innehåller sädeslag (vete, korn, råg, havre etc) och firar frihet från slaveri, förtryck och fattigdom, så är det en bra idé att sätta fokus på världens svältproblem och hur vi alla har en plikt att hjälpa till.
På Global Hunger Shabbatsajten, http://ajws.org/hunger/ghs/, hittar man många olika resurser för att hålla i samtal, studera texter, ja, till och med hålla en predikan, allt på ämnet världssvält.

Jag upptäckte detta just, och hinner nog inte ordna med något inför denna shabbat, men nästa vecka kommer vi att ha en egalitär gudstjänst och då kommer jag att sätta fokuset just på detta viktiga ämne!

Om ni är i stan nästa lördag, den 27 mars, hoppas jag att ni tittar förbi. Tills dess kan ni läsa organisationens förslag på hur man formar en bra predikan som knyter ihop veckans parasha (Torahavsnitt) med helgen Pesach och världssvälten.

Hunger Sermon Resources

Jag hoppas att vi alla kan hitta något sätt att bidra till att minska världens lidande.

Shabbat shalom!

Ps. Här skrev jag ett inlägg om varför det är viktigt för oss judar att ge till judiska hjälporganisationer.

Shomer Shabbessurfare

Hej!

Kollade just Torahbloggas statistik - verkar som om många av er läsare är Shomer Shabbat (att man håller sabbatslagarna). Det ingår i den traditionella formen av Shabbatfirande att man avhåller sig från att använda el och elektronik, bl.a. datorer.

Jag har inget emot om någon kommer till Torahblogga på Shabbat, mitsvot är upp till var och en att följa om de vill, men jag tycker bara det är intressant att det är konsekvent färre besökare till Torahblogga på lördagar än alla andra dagar (och så har det varit ändå från början).

Av ren nyfikenhet:

Kol tuv,

Israeliska militärsjukvårdare i Haiti: "Sabbaten från helvetet."

Hej!

Förra veckan skrev jag om varför det är viktigt att vi judar bidrar till judiska hjälpinsatser i katastrofdrabbade områden (AJWS) och med utvecklingsprojekt i fattiga länder (Tzedek).

Nu läste jag ännu mer uppmuntrande nyheter i israelisk media: den israeliska militären Tzahal (eller IDF - Israeli Defense Forces) - som i europeisk media verkar närmast synonymt med ondska och förtryck - har skickat ett team på 121 personer för att rädda och behandla offren i Haiti, enligt Jerusalem Post.

De har upprättat ett fältsjukhus i Port-au-Prince och skickar ut sök-och-räddningslag för att hitta människor begravda i rasmassorna och behandla de skadade. Teamet består bland annat av 40 läkare (varav en psykiatriker), 20 sjuksköterskor, 20 ambulanssjukvårdare, 20 labb och röntgentekniker och administratörer. De jobbar med andra länders sjukvårdsteam och med lokalbefolkningen.

Här är en video av när de förbereder sin avresa, med breifing och vaccinationer:



Här är en video av deras insatser på ön:



Ha'aretz skriver också om insatserna. Enligt befälhavaren, brigadgeneral Shalom ben Aryeh, är hans delegation är en av de största och mest erfarna på ön. Det är inte konstigt, då israeliska sjukvårdare har (bittert nog) mycket praktisk erfarenhet av traumabehandling och akuta, livshotande skador.

I Haiti landade de på fredagskvällen, vilket är den judiska sabbaten. Många i personalen på plats i Haiti är religiösa judar som aldrig annars skulle ens resa på Shabbat, än mindre jobba, men när det är en fråga om liv och död, får man inte tveka att rycka ut. En man beskrev det i ett mejl som "Shabbaten från helvetet, med stanken av ruttnande lik som hänger i luften".

Detta är inte heller första gången som Tzahal skickar ut sjukvårdsteam till katastrofdrabbade områden. De var bland de första utländska sjukvårdarna på plats i Sri Lanka och Thailand i december, 2004, när tsunamivågen slog till och skördade 200 000 liv.

Låt oss nu hoppas att räddningsarbetet går snabbt och är så effektivt som möjligt. Tiden håller på att rinna ut för alla människorna som sitter fast under rasmassorna.

Läs mer: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6; Expressen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7; Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6; Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5; GP 1, 2, 3, 4; Dagen 1, 2; Newsmill 1, 2, 3, 4;

Torahblogga Podradio: Shabbat i den moderna världen

Hej!

Som jag skrev tidigare var jag på Limmud Stockholm förra veckan. Fick just ett tackbrev från arrangörerna för mina två program (som gick väldigt bra). Så här beskriver de årets Limmud Stockholm, i egna ord:

Limmudhelgen 21 - 22 november blev, enligt deltagarna, en succé.
2 x 500 besökare!
60 föreläsningar!
40 föreläsare!
2 x 500 matpaket - tack till Mirjam Bagner och hennes personal
Tillräckligt mycket kaffe att fylla Eriksdalsbadet, oändliga meter toalettpapper!
Tack till alla ER som genom ert deltagande gjorde Limmud till ett gigantiskt seminarium i judiskt lärande.
Tack till alla frivilliga som slet hårt för att allt det praktiska skulle fungera.
Tack till Eran och hans S-personal för att inpasseringen till Centret fungerade så smidigt.
Tack till alla de som vi eventuellt har glömt att tacka.
Till sist kan vi inte låta bli att citera följande:
"Allt var verkligen proffesionellt genomfört och vi är jättelyckliga över allt judiskt vi fått uppleva den här helgen."
"Jag är mycket nöjd med Limmud igen. Limmuds utbud känns: intressant, relevant och inspirerande. Men viktigaste av allt - Limmud förstärker gemenskap.
"Tack för två helt fantastiska dagar! Nu får vi vänta ett helt år igen, men vi väntar säkert inte förgäves."
"Allt var så välorganiserat och bra. Nu längtar jag till nästa år."
"Jag ser redan fram emot nästa års Limmud!"

Av mina två föredrag, glömde jag att spela in den första, En Torah för ateister, så jag kanske gör en version direkt för Podradio, men den andra, Shabbat i den moderna världen, spelade jag in och sätter nu upp på bloggen. Så här skrev jag programet den i konferensbladet:

Att inte ta hissen men gå 6 trappor – är det en vilodag? Vad är resonemanget bakom Shabbat och vad är en riktig vilodag? Är den tusenåriga definitionen relevant idag?

Det blev så bra också för att så många av de 30-40 människorna som kom engagerade sig i ämnet, ställde frågor och kom med spännande kommentarer. Ni kan bl.a. höra min kära far som var där för att heja på sin pojk...

Shabbat i den moderna världen

Finns det ett intresse att höra den första av mina två föredrag, "En Torah för ateister"?

Kol tuv,

Torahblogga Podradio: Årets helger

OBS!:
Till alla som laddat ner avsnittet under onsdagen den 25 november så var det fel avsnitt på länken. Ni har fått mitt föredrag på Limmud Stockholm - Shabbat i den moderna världen. Den kommer jag att sätta upp på Torahblogga snart, men om ni vill ha Årets helger får ni klicka igen...

Hej!

Det tog ett tag, men äntligen har jag fixat ihop inspelningen av kursen Det judiska årets sista avsnitt, så att ni kan ladda ner den och lyssna:

Årets helger

Det är en grundlig översikt av alla årets helger, utöver hösthelgdagarna. Pesach, Omerdagarna, Lag baOmer, Jom haShoa (förintelsens åminnelsedag), Jom haAtsmaut (Israels självständighetsdag), Shavuot, årets sex fastedagar, samt Chanukkah och Purim.

Det blir även en hel det om judisk historia som relaterar till många av dessa helgdagar.

Hör gärna av er med frågor, kommentarer, förslag mm.

Här är de papper som jag delade ut till kursdeltagarna:

Årets helger

I samband med diskussionen om Purim, pratar jag om ett reportage som gjordes med judar i Iran. Här hittar den: Inför kameran har Irans judar det riktigt bra!

Här hittar ni alla tidigare avsnitt av kursen: Torahblogga Podradio.

Kol tuv,

Limmud Stockholm denna helg!

Hej!

Nu på lördag, den 21 november, kl. 17.00 brakar Limmud Stockholm loss för andra året i rad. Den fortsätter hela söndagen också.


Det blir ett fullspäckat program, med minst 400 deltagare och ett 50-tal föreläsare, däribland er kära Torahbloggare.

Jag håller i två program:

"En Torah för ateister?" lördag kl. 17.00
Jag tror på att både troende och icke-troende kan enas om Torahns helighet, OM vi alla ser på den från en viss vinkel. Kom och hoppa in i experimentet!

"Shabbat i den moderna världen" söndag kl. 12.50
Att inte ta hissen men gå 6 trappor – är det en vilodag? Vad är resonemanget bakom Shabbat och vad är en riktig vilodag? Är den tusenåriga definitionen relevant idag?

Men konkurrensen är hård! Det är så mycket intressant på gång - före, samtidigt och efter - att jag inte vet om jag skulle gå på mina program! ;)

Kolla in hela Limmuds schema på deras hemsida: limmud.se

Kol tuv,

Parashat Vaetchanan - Att vila i tanke och handling

Hej!

Jag satt och skrev detta på fredag eftermiddag, men hann inte klart innan Shabbat anlände. Nu har jag ordnat upp det och avslutat inlägget. (Jag kan uppmärksamma er också på förra årets inlägg på Vaetchanan - en analys av varför Gud straffade Moshe med att neka honom inträde i landet.)

Förra veckans Torahläsning, parashat Vaetchanan innehåller två väldigt viktiga avsnitt. Den andra versionen av de tio budorden och första stycket av Shema-bönen. Shema ska jag skriva om senare.

Eftersom nästan hela Devarim (femte moseboken) är flera olika tal som Moshe håller till folket innan han ska lämna dem, är en stor del av Torahns sista bok en genomgång av det som varit innan. Det är just därför boken heter Deuteronomium på latin, vilket betyder "den andra lagen".

I kapitel 5 ger Moshe oss De tio budorden igen, men intressant är att de skiljer sig på några viktiga punkter från när vi först läste om dem i Shemot (Andra moseboken) kapitel 20. I mitt inlägg från förra året kan ni läsa och jämföra de två versionerna: Vaetchanan - finn fem fel. Sen förra året var det ingen som antog min utmaning att leta efter skillnaderna, men några av er kanske vågar er på det i år.

En sådan viktig skillnad hittar vi i det fjärde budordet om Shabbat:

Från Shemot:

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

Från dagens parasha i Devarim:

Var noga med att hålla sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen.

Den första stycket börjar med ordet זכור - Zachor, "kom ihåg" eller "tänk på", och den andra börjar med ordet שמור - Shamor, "håll" eller "vakta".

Våra rabbiner reagerar på denna motsägelse - hade Moshe hört fel när de stod vid Sinaiberget? Hade han glömt Guds urprungliga ordval?

Nej, så klart inte. Gud sa både Zachor och Shamor samtidigt. Den ena skrevs ner i Shemot och den andra i Devarim. Denna idé är väldigt accepterad i traditionella cirklar. Vi ser den till och med i första versen av den välkända shabbatsången Lecha Dodi, skriven av den stora kabbalisten Shlomo Alkabetz, som vi sjunger varje fredagkväll:

שמור וזכור בדבור אחד השמיענו אל המיוחד -
Shamor vezachor bedibur echad hishmijanu El hamjuchad, Håll och kom ihåg som ett enda ord hörde vi av den enande guden.

En förklaring till varför vi tänder två ljus vid Shabbats ingång är att de symboliserar just Zachor och Shamor.

Letar man utanför traditionen är det inte så svårt att hitta förklaringen. Som jag skrev förra veckan, så anser de allra flesta bibelforskare att Torahn skrevs av olika författare, från olika traditioner i den bibliska religionen, under olika epoker. Så småningom vävdes alla dessa traditioner samman för att bilda vår Torah.

Det är också det vackra i det hela. Zachor (komma ihåg) är en aspekt av Shabbat: att fira och njuta av den, så att den blir särskild och viktigare än andra dagar; och Shamor är den andra aspekten: att göra dagen speciell genom att inte utföra arbete, att hålla förbudet genom Melachot, de 39 kategorierna av förbjudna sysslor. Både den påbjudande delen ("du skall") och den förbjudande delen ("du skall inte") av Shabbat är viktiga för att skapa en enhetlig Shabbat.

Applicerar man båda delarna får man just en vilodag som existerar både i tanken (Zachor) och i handlingen (Shamor). Vi får på så sätt en djupare upplevelse av Shabbat som en ö i tiden, en livlina som räddar oss från stressen och den gråa vardagen.

Kol tuv,

Shabbat Nachamu - En upplyftande historielektion

Hej!

Nu har vi lagt Tisha beAv och den tre veckor långa sorgeperioden bakom oss. Denna Shabbat kommer vi att läsa den första av de sju tröstetexterna från profeten Jesaja som ska dra oss ur vår sorg och ge oss styrkan att gå vidare efter Templets förstörelse. Denna shabbat kallas för Shabbat Nachamu, tröstens shabbat, då vi läser texten som börjar med orden Nachamu, nachamu Ami (från Jesaja kapitel 40):

Trösta, trösta mitt folk,
säger er Gud.

Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.

...

Alla dalar skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark skall jämnas
och branter bli till slätt.

Herrens härlighet skall uppenbaras,
och alla människor skall se det.
Herren har talat.

...
Människan är som gräset,
förgänglig som blomman på ängen.

Gräset torkar, blomman vissnar,
när Herrens vind går fram.
Ja, folket är gräs.

Gräset torkar, blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.

Gå upp på ett högt berg
med ditt glädjebud, Sion,
ropa ut ditt glädjebud
med hög röst, Jerusalem.
Ropa, var inte rädd,
säg till Judas städer:
Er Gud kommer!

...

Som en herde vallar han sin hjord.
Han tar upp lammen i sin famn
och bär dem i sina armar,
han driver tackorna varligt.

Kan man tänka sig ett mer trösterikt budskap för ett folk som just sett hela sitt samhälle krossas av krig och förstörelse av en överväldigande stormakt?

Vem mäter upp havet i sin kupade hand och himlens vidd med sina fingrar?
Vem häller jordens mull i ett mått, väger bergen och höjderna på våg?

...

Förstår ni inte, hör ni inte?
Har det inte sagts er från begynnelsen,
har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd?

Han tronar ovan jordens rund,
de som bor på den är som myror.
Han breder ut himlen som en duk,
spänner upp den som ett tält att bo i.

Han gör furstar till intet,
utplånar jordens härskare.

Knappt har de såtts, knappt planterats,
knappt har de hunnit slå rot,
så andas han på dem och de vissnar,
stormen för bort dem som strån.

Med vem vill ni jämföra mig,
vem är min like? säger den Helige.

Lyft blicken mot skyn och se:
Vem har skapat allt detta?
Han som mönstrar stjärnornas här
och låter dem tåga fram,
han som ropar upp dem alla.
Så väldig är hans makt och hans styrka
att ingen av dem uteblir.

I många tusen år har dessa ord varit ett stöd för det judiska folket. Oavsett hur mörkt det nu ser ut att vara, oavsett vilken stormakt planerar vår undergång, kommer det att ordna sig till slut. Och budskapen har visat sig vara profetiska, vi, det lilla judiska folket finns ju kvar och har inga planer på att lägga ner verksamhet och försvinna...

Shabbat shalom,

Även Facebook är emot oss!

Hej!

Den judiska paranoian är ett ämne som diskuteras då och då. Efter 2000 år som förföljd minoritet är det svårt att helt släppa känslan att man har en måltavla på ryggen. Som Woody Allen sa: "Just because you're paranoid doesn't mean someone isn't after you."

Att annat skämt är om en kille som kommer hem från en jobbintervju på radion. Hans hustru möter honom vid dörren. "Nå, Moishe, fick du jobbet?" frågar hon ivrigt.
"N-n-n-nej. J-j-j-jävla antis-s-s-s-semiter!"

Men nu har jag ett klart och tydligt exempel på diskriminering mot judar, speciellt religiösa sådana:

FACEBOOK!!!

Facebook som ni säkert vet är en social nätverksajt där man får sin egen sida som man kan fylla med bilder, kommentarer och annat tjafs. Man "Friendar" andra användare som också finns med på sajten och kan således hålla kontakten med hundratals vänner, gamla vänner, bekanta, släktingar, vänner till vänner etc.

Facebook startades av 2004 i USA speciellt för universitetsstuderande, men det blev snabbt populärt i andra cirklar runtom i hela världen. Idag har den över 200 miljoner användare!

Sajten startades av tre collegekillar på Harvard: Mark Zuckerberg (se bilden), Dustin Moskovitz och Chris Hughes. Det hörs bara på namnen hur antisemitiska dessa killar är!

Imorgon, lördag, kl. 06.01, får alla användare på den sociala nätverksajten registrera sitt eget användarnamn där så att man får sin egen sida där, som man visar på denna bild, från Facebooks egen blogg:


En anonym kod kan bli till ens eget namn, men det gäller att vara först till kvarn. En journalist skriver så här på The Daily Beast:

[I] pity the few thousand Robert Johnsons out there. If they’re lightning quick and fairly lucky during in the wee hours, they’ll get something sporty like www.facebook.com/RobJohnson. More likely, their overarching Facebook persona is doomed to RJ1167 or Mynameisrobertjohnsonyesitis.

Så hur diskriminerar Facebook mot religiösa judar?

Den stora rusningen börjar ju på Shabbat! Kl. 06.01, svensk tid, har den judiska vilodagen börjat över hela världen!

Möjligtvis har Shabbat tagit slut för Australien och Nya Zeelands judar, men annars är det kört.

Många religiösa judar, som håller Shabbat använder inte elektricitet under detta dygn. (Jag surfar visserligen - för jag anser inte att det är förbjudet med elektricitet på Shabbat. Eftersom man inte ska skriva eller göra permanenta avtryck i något, avhåller jag mig från att skriva och registrera mig någonstans!)

Så det är tydligt att detta är en komplott för att så många religiösa judar som möjligt ska gå miste om de coolaste Facebook-adresserna. Sorgligt, Facebook, sorgligt.

Jag säger bara: J-j-j-jävla antis-s-s-s-semiter!

Shabbat shalom,

En annorlunda afton i Vita huset...

Hej!

Pesach är en åtta dagar lång helg (sju dagar i Israel), men av dessa åtta dagar är bara fyra av dem dagar med Shabbatliknande restriktioner, de första två och sista två dagarna (i Israel är det endast den första och sista dagen). Vilka restriktioner jag syftar på kan ni läsa om i inlägget för Parashat Vajakhel - ett antivardags experiment. Dessa dagar kallas för Jom tov - helg (ordagrannt "God dag") och de resterande dagarna kallas för Chol haMoed - vardag inom helgperioden.

I år föll de två första dagarna Pesach på torsdag och fredag och de tog slut fredag vid solnedgången, men Shabbat tog vid då och restriktionerna som gällde vid Chagdagarna fortsatte att gälla i ytterligare ett dygn. Tre dygn av Shabbatrestriktioner blir lite betungande om man får vara ärlig och det är därför skönt att Shabbat är över och jag kan återgå till min vardag, som att blogga!

Det känns som om att jag, under de senaste veckorna, nästan bara bloggat om Pesach och ni läsare kanske är riktigt trötta på Matza och Sedern och reflektioner om slaveri. Jag är rätt mätt på det, i alla fall, men jag ville bara skriva om två saker till gällande Sedermåltiden:

Först, såg ni att för första gången i USAs historia stod självaste presidenten värd för en riktig Pesachseder??? I torsdags bjöd Barack Obama in hans närmaste judiska medarbetare att fira en av sederkvällarna i Vita huset.

När det stod klart att Vita huset skulle ha en seder ville i stort sett varenda judisk politiker, rabbin och judisk ledare i Washington-området ha en inbjudan, men det visade sig att sedern skulle vara en liten tillställning, med bara ett 20-tal vid bordet.

Här skriver Ha'aretz om Sedern och här skriver LA Times om den.

Här är Vita husets officiella bild av sedern och klickar du på bilden får du den i extrem förstoring.


Det gjorde att jag kände igen Haggadan (en billig och populär amerikansk Haggadah som ges ut av kaffetillverkaren Maxwell House). Jag kunde till och med se vilken sida i Haggadan de var på: kvinnan till vänster om Obama är på sidan med sången Dajenu och det verkar som om andra runt bordet faktiskt sjunger för full hals, kvinnan till vänster om Obama bankar med handen i takt med sången (Dajenu är en livlig sång), men Obama själv verkar inte ha vänt bladet och är på sidan innan Dajenu...

Jag hittade en blogg som diskuterar bilden i detalj och identifierar gästerna runt bordet (sedern leddes av Eric Lesser, den femte personen på presidentens höger sida. Lesser jobbar för Obamas rådgivare David Axelrod - som själv är jude, men närvarande inte). Det observeras också att man har just spillt de 10 vindropparna som symboliserar de 10 plågorna - vindropparna syns på Obamas tallrik.

Detta kanske verkar vara en helt onödig analys, men för mig är det verkligen roligt. Det är tecken som tyder på att de inte bara satte ihop något för kameran utan att det var en riktig seder som man höll där i Vita huset och att presidenten och hans familj (hans fru och barn sitter i mitten av bordet med ryggen mot kameran) fick ta del av det starka frihets- och rättvisebudskapet som sedern lär ut.

För mig är det riktigt coolt!

En seder kan ta en lång tid, speciellt när man är hungrig och väntar på att maten ska serveras. Man ska diskutera Uttåget ur Egypten i detalj och läsa en hel del texter som utforskar aspekter av berättelsen - allt detta innan maten serveras. Om Obama hade fått en internationell kris på halsen precis när sedern hade satt igång kunde han ha behövt Två-minuters Haggadan.

Man kan nu alltså ta sig igenom ritualerna innan maten på 120 sekunder. Ett exempel:

Four questions:
1. What's up with the matzoh?
2. What's the deal with horseradish?
3. What's with the dipping of the herbs?
4. What's this whole slouching at the table business?

Answers:
1. When we left Egypt, we were in a hurry. There was no time for making decent bread.
2. Life was bitter, like horseradish.
3. It's called symbolism.
4. Free people get to slouch.

[slouch = sitta ihopsjunken, slokande]

Ni som har en viss sedervana måste läsa hela - den är superrolig!

Kol tuv,

Vajakhel - ett anti-vardagsexperiment

Hej!

Tack igen till alla som lämnat varma välönskningar till mig och min familj. Min lilla tjej är på bättringsvägen och förhoppningsvis springer och leker hon med sina kompisar på dagis igen nästa vecka.

En liten kort reflektion om veckans avsnitt.

Det är årets första dubbelavsnitt, Vajakhel och Pekudej. Ibland så kommer dessa dubbelavsnitt, då alla de 54 parshioten ska hinnas med på ett år och vissa veckor, som när Shabbat kommer under helgen Pesach eller Sukkot, läser man inte ett avsnitt i ordningen, utan ett utvalt stycke om helgen.

Därför behöver parshiotsystemet vara flexibelt för att vissa år behöver man fler veckoavsnitt - då skottmånaden Adar I sätts in för att jämna ut kalendern med årstiderna - och andra år färre. Den judiska kalendern är ett mycket intrikat system som utvecklades och fastställdes för 1700 år sedan av våra rabbiner. Med (gåsfjäder)penna och (pergament)paper designade de kalendersystem och räknade så att det skulle stämma 6000 år in i framtiden!

De var alltså rätt optimistiska om det judiska folkets fortlevnad och än så länge har de haft rätt.

På prat om den judiska kalendern, så får vi några viktiga regler för vår viktigaste helgdag i avsnittet Vajakhel:

Mose samlade hela Israels menighet och sade:
"Detta är vad Herren har befallt er att göra: Sex dagar får arbete (Melacha) utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete (Melacha) på den dagen skall dödas. Ni skall inte göra upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor."

Först en liten kommentar om det där med dödstraff:

I kommentarerna till inlägget om parashat Mishpatim i en diskussion med Bronsek om dödstraffet inom judendomen redovisar jag för de tunga restriktionerna som judiska lag sätter på dödstraffets tillämpning. Visserligen är straffet för att bryta mot Shabbat döden, enligt Torahn, men det tolkas mer som en understrykning av hur viktigt och seriöst Shabbatbudet är, än en praktisk uppmaning till att döda alla judar som inte håller Shabbat.

När vi kommit förbi det kan vi observera något intressant. Dessa tre verser som inleder parashat Vajakhel verkar inte ha något med resten av avsnittet att göra, då allt annat handlar om hur folket donerar material till Mishkan (tabernaklet) och hur utvalda hantverkare sedan sätter igång och bygger tempeltältet.

Varför denna orelaterade korta inledning om Shabbat?

En viktig rabbinsk tolkningsprincip är att när A och B kommer bredvid varandra i Torahn, men verkar inte ha något att göra med varandra är det ingen slump. De är djupt sammanlänkade, men inte på ett uppenbart sätt. Det krävs lite finess i tolkningsprinciperna.

Det är faktist genom denna princips applicering på Vajakhel som vår tradition kommer fram till alla de invecklade lagarna om Shabbat. Vad är det för arbete, Melacha, som är förbjudet på Shabbat? Är det bara elden, som nämns här?

Nej, förbudet mot att arbeta på Shabbat är Moshes inledning till byggandet av Mishkan, Moshe påminner folket att inte jobba på Mishkanbygget under Shabbat.

Slutsatsen:
Alla sysslor som ingår i byggandet av Mishkan är självaste definitionen av Melacha - arbete. Den rabbinska traditionen vaskar fram 39 kategorier av arbete som har med Mishkanbygge och andra områden som är förbjudna på Shabbat.

Det är inte alla av dessa 39 kategorier som kommer från Vajakhel, men en hel del av dem gör det. Här är en riktigt bra lista, från OU.org (på engelska) med varje kategori länkad till en djupare förklaring om denna Melacha (syssla) och dess underkategorier. Ex. nr 11 är Knotting (att knyta knutar). Klicka på den och läs om det är förbjudet att knyta sina skosnören eller inte...

1. Carrying
2. Burning
3. Extinguishing
4. Finishing
5. Writing
6. Erasing
7. Cooking
8. Washing
9. Sewing
10. Tearing
11. Knotting
12. Untying
13. Shaping
14. Plowing
15. Planting
16. Reaping
17. Harvesting
18. Threshing
19. Winnowing
20. Selecting
21. Sifting
22. Grinding
23. Kneading
24. Combing
25. Spinning
26. Dyeing
27. Chain-stitching
28. Warping
29. Weaving
30. Unraveling
31. Building
32. Demolishing
33. Trapping
34. Shearing
35. Slaughtering
36. Skinning
37. Tanning
38. Smoothing
39. Marking

Jag ska erkänna att jag inte håller på Shabbat enligt de 39 kategorierna. Jag har en hel del saker som jag inte gör (jag använder inte pengar, ritar eller skriver inte, bloggar inte mm.), men en hel del saker som jag gör (jag använder t.ex. elektricitet, som ortodoxa judar inte gör).

Som ni ser om ni klickar runt lite på kategorierna så blir det lite väl finstillt, i alla fall för min smak (ex. nr 20 Selecting - att välja ut, så ingår det inom sållandet att man inte får sålla bort bitar av paprika från en sallad om man inte gillar paprika, men man får äta runt paprikan!).

För mig så är principen bakom melachoten något annat. Det handlar om att förhöja känslan på dagen och då är det ingen del av ens dag som inte ska påverkas. Det ska kännas in i benmärgen att det nu är Shabbat och alla vanliga levnadsregler och vanor nu är förändrade. Det är alltså viktigt att bryta känslan av vardagsvana och få sig en liten semester från sin vanliga tillvaro.

Så många av oss är sönderstressade av den malande vardagsrytmen och Shabbat ger oss en möjlighet till denna unika semestern i tid, inte rymd.

Jag uppmanar folk inte att följa alla dessa regler, utan göra Shabbat speciellt genom att välja lite och plocka det som känns rimligt och möjligt att följa. Efter att man vant sig vid att göra vissa uppoffringar i sin tillvaro på Shabbat kan man kanske ta på sig en till sak, en bit i taget.

Om det inte känns givande efter några veckor, är det ingen som kommer att slå en på fingrarna om man slutar med det. Experimentet kan leda till oväntade insikter i vad som är viktigt och givande för en själv. Det är det man vinner mest på, tror jag.

Shabbat shalom,