Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

Visar inlägg med etikett Nyheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nyheter. Visa alla inlägg

fredag 7 oktober 2011

Steve Jobs om Jom Kippur

Hej!

I kväll, fredag börjar Jom Kippur - försoningsdagen, judendomens heligaste dag.
Dagen har jag skrivit en hel del om tidigare år. Ni kan läsa en hel del inlägg här: Jom Kippur

Det är en dag för djup eftertanke och bön, då vi står i synagogan och begrundar livets outgrundlighet:
På Rosh haShana börjar prövningen, på Jom Kippur kommer domen:
Hur många som ska gå hädan och hur många ska kallas till liv,
vem som ska leva och vem som ska dö,
vem som ska nå livets mål och vem som ska dö på vägen,
vem som ska omkomma genom eld och vem genom vatten,
vem genom svärd och vem genom hunger,
vem genom jordbävning och vem genom härjande sjukdom,
vem ska leva i ro och vem i oro,
vem som ska bli rik och vem som ska bli fattig,
vem som ska förnedras och vem som ska upphöjas.
Från Unetane Tokef-bönen

Döden och insikt i allas vår tillfälliga status här på jorden är centrala teman som förekommer ofta i bönerna på Jom Kippur. Det är genom denna insikt som vi ska sporras att ta till vara på den tid vi har kvar och verkligen förbättra detta kaotiska klot.

Döm om min förvåning då jag, vid Apple-grundaren Steve Jobs bortgång, fick höra hans tal till Stanfords avgångsklass, 2005. Han berättar tre berättelser: en om livet, en om kärleken och en om döden. Det är väldigt gripande och ekar väldigt mycket av samma teman som vår försoningsdag.

Lyssna och begrunda:




Gmar chatima tova - må ni alla förseglas i livets bok för det goda!

onsdag 27 oktober 2010

Faderliga tongångar i interreligiös dialog...

Hej!

Fick just detta från min kära far (i mitten på bilden).
Väldigt trevligt, men jag kan inte låta bli att undra: är en slump att just den annonsen finns med i nedre högra hörnet på denna sida?

tisdag 26 oktober 2010

Tidiga tankar...


Hej!

Idag, tisdag, sänder P1 en Morgonandakt som jag gjorde på temat Förlåtelse. Du kan höra den här.

I augusti sändes en som jag spelade in på temat Mod. Den hittas här.

Vad tyckte du om ämnet och inslaget? Jag uppskattar alltid synpunkter och frågor!

Kol tuv,

tisdag 31 augusti 2010

Stöd judiska hjälporganisationer i Pakistan!

Uppdatering: Hittills har Torahbloggas läsare gett totalt 330 kr till att hjälpa drabbade människor i Pakistan. Här är en intressant artikel från ForeignPolicy.com om varför räddningsresponsen och donationerna har varit så svaga, trots att detta är världens största katastrof just nu. Vad tycker du?

Följande skrev jag för en vecka sedan, 24 augusti:

Hej!

Såg följande på TV4-nyheterna ikväll:



Översvämningskatastrofen i Pakistan är mycket större och drabbar många fler människor än januaris horribla jordbävning i Haiti, men ändå reagerar media och människor i allmänhet mycket mindre nu än då. Svenskar har t.ex. bara gett hjälporganisationer 13% av vad man gav när Haiti drabbades. Medierna skriver inte längre om situationen, fast den förvärras hela tiden.

Jag hade själv inte insett allvaret i situationen - det är väl så när en katastrof utvecklas över en två månader istället för på bara några minuter. Jordbävningen påverkade 3 miljoner människor och lämnade 1 miljon människor hemlösa - översvämningarna, som är de värsta på över 80 år, har lämnat 20 miljoner människor hemlösa, förstört en stor del av landets skördar och infrastruktur, som kommer ta åratal att bygga upp igen. Nu börjar även kolera sprida sig bland flyktingarna.

Judendomen lär oss att Tsedaka gör vi inte bara för att hjälpa andra, utan för att göra oss själva mer empatiska - det är motion för själen. Låt oss motionera våra hjärtan genom att öppna dem brett och ge till alla organisationer som kan hjälpa.
Det är i sak ingen skillnad att ge till en kristen organisation som Röda korset ellerSvenska kyrkan, eller en obunden organisation som Unicef. Det viktigaste är ATT man ger!

Men när man ger till en judisk organisation, som t.ex. American Jewish World Service, eller brittiska Tzedek, uträttar man två saker samtidigt:man hjälper människors akuta behov och gör det tydligt för oss själva hur viktigt detta är också inom judendomen.
Vi får en bättre värld samtidigt som vi blir bättre människor och bättre judar.
Så nu är det dags igen - ta ut bankkortet ur plånboken, gå in på American Jewish World Service donationssida för Pakistan eller någon annan hjälporganisations sajt och ge vad ni kan.

Torahblogga har över 100 unika besökare per dag - om ni var och en av er ger $5, dvs. 37 kr, så blir det totalt $500 dollar eller 3700 kr! Vi kan rädda liv!

Om ni fyller i hur mycket ni donerat här nedan kan vi se hur mycket vi bidragit med. Låt oss försöka mildra lidandet i vår värld lite grann och göra den en aning bättre. Finns det något viktigare?

Kol tuv,


DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD: 1; Aftonbladet 1, 2, 3;

söndag 22 augusti 2010

Yosephs långa resa - och nu hans tragiska slut

Tragisk uppdatering:
Ammi hade på Facebook skrivit BDE om Yoseph Robinson, som jag inte uppfattade. När Chris, i en kommentar här nedan, uppmärksammade mig på att Yoseph Robinson faktiskt hade skjutits till döds i torsdags, verkade titeln, och utgångspunkten, för detta inlägg plötsligt nästan ironisk.
När jag kollade med Ammi igen förklarade hon för mig att BDE var en förkortning på Baruch Dayan haEmet - Välsignad vare den sanna Domaren, något man säger när man får höra sorgliga nyheter.
Och detta är så tragiskt. Han jobbade i en butik i Brooklyn och sköts när han försökte stoppa en rånare som hotade hans flickvän.
En människa som försökte bygga broar mellan olika världar men dödades i ett meningslöst våldsdåd. Så väldigt sorgligt.


Hej!

På Facebook tipsade min vän Ammi (tack!) om en intressant person, Yoseph Robinson - en jamaikansk hiphoppare som blev ortodox jude:


Yoseph kommer ut med en bok om sitt liv och sin resa, i december, lagom till Chanukkah. Där skriver han också om de spänningar som existerar mellan judar och svarta i USA och hur han vill bygga broar mellan grupperna.

Jag har alltid varit intresserad av människors livsresor, speciellt konverteringar till eller från religion. Det krävs något speciellt hos en människa att ifrågasätta de grundläggande premisserna som de har växt upp med och helt förändra dem.

Har du själv en sådan (judisk) historia du vill skriva om här på Torahblogga? Det skulle vara en ära för mig att publicera den.

Kol tuv,

torsdag 19 augusti 2010

Parashat Ki Teitse - Judisk media(ö)kändis trampar riktigt snett...

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Ki Teitse och den innehåller många olika lagar som vi moderna läsare nog finner förlegade och ibland helt chockerande. Som tur är, kände våra rabbiner, som levde för 2000 år sedan, redan då att dessa lagar behövde en rejäl runda genom tolkningstraditionen innan man funderade på att praktisera någon av dem. Jag skriver om denna process i detalj i inlägget Ki Teitse - Vad ska man göra med olydiga barn?

Våra lärda förstod absurditeten i att läsa Torahn bokstavligen och sedan försöka leva efter den på det sättet. De gav oss också principen att varje generation skulle fortsätta processen att tolka lagen och de utmaningar som mötte lagen i sin egen tid.

Ta exemplet av homosexualitet. Det är något som i många tidsåldrar har ansetts onaturligt, fel och ett brott mot Guds lag, men biologin och psykologin har visat rätt entydigt på att den sexuella och känslomässiga attraktionen till individer av ens eget kön är något som är medfött, och oföränderligt. Det visar sig också, hör och häpna, att samhällets acceptans av homosexuella individer och partnerskap inte leder till moraliskt förfall eller att vår art slutar fortplanta sig.

Det får oss att fundera över vilken roll de traditionella, religiösa förbuden mot just homosexualitet har idag och hur vi borde kanske omtolka dem. Diverse försök att göra så skriver jag om i inlägget Acharei Mot - Mjukare sätt att tolka en hård vers...

Tyvärr är det trots detta inte svårt att hitta exempel på folk som fortfarande väljer ut just förbudet mot homosexualitet att belysa och predika. Vissa har påpekat hyckleriet i att selektivt hamra på den lagen, samtidigt som man struntar i andra lagar som kan te sig absurda i våra dagar.

Här är en scen från serien Vita Huset. Olika media personligheter har bjudits in på middag i Vita huset, men det är storm på gång i Washington och någon internationell kris, så de får alla snällt vänta på president Jeb Bartlett. Han kommer loss för att välkomna dem alla och ser att den konservativa radioprataren Dr Jenna Jacobs är närvarande. När han ser att hon vägrar ställa sig upp när presidenten kommer in i rummet kan han, som är religiös katolik och bibelkunnig, inte motstå frestelsen att ta itu med henne:



Denna Dr. Jacobs är baserat på en verklig radiopersonlighet, Dr. Laura Schlessinger, som bl.a. kallade homosexualitet för "ett biologiskt misstag" och jämförde homosexualla föräldrar med pedofiler.

Schlessingers program går ut på att folk ringer in för att be henne om råd. Hon fick mycket uppmärksamhet för att hon konfronterade sina lyssnare och skällde ibland ut dem, och hon var tydlig från början med sin religiösa profil. Hon förespråkade "moralisk hälsa" på sitt program, men hon var inte fundamentalistiskt kristen, som många andra konservativa radiopratare i USA. Nej, Dr. Laura var ortodox judinna.

Hon hade en judisk far och en katolsk mor, men konverterade formellt till judendomen, med en ortodox rabbin, år 1998. Då började hon också hänvisa till judisk lag i sin show, när hon svarade på lyssnarnas frågor. Många amerikanska judar står stadigt i den vänstra, liberala fåran av amerikansk politik och tog starkt avstånd från Schlessinger, speciellt efter den publicitet hon fick efter hennes homofobiska uttalanden.

År 2003 levererade hon ännu ett chockbesked på radion. Hon började prata om lyssnarbrev och fax:
I stort sett har de fax som jag får från kristna har varit mycket kärleksfulla, fulla av stöd. Från min egen religion har jag antingen fått inget alls, eller två av de elakaste breven jag har fått på länge. Det är väl min poäng - jag får nästan inget tillbaka. Det är inte mycket värme som kommer tillbaka.
Hon sa att hon fortfarande räknar sig själv som judinna, men "min identifikation med denna enhet och att jag håller ritualerna etc av denna enhet - det är slut med det." (Här är en lång artikel om hennes beslut att lägga av med ortodoxin.)

Dr. Laura hade upptäckt det som många andra judar vet instinktivt: en jude med hög judisk profil kritiseras och bedöms alltid hårdast av andra judar. Jag vet att jag känner att jag vill att personen med hög profil ska representeras oss till punkt och pricka som vi själva vill bli representerade och är det inte så, blir jag rätt illa till mods.

Att Paul Krugman är jude är jag stolt över - han vann ju nyligen Nobelpriset i ekonomi och är känd liberal skribent i USA. Att Bernie Madoff, han som stal miljardtals dollar från sina egna kunder, är jude ska vi inte tala så högt om.

Natalie Portman är ju en enastående skådespelerska, snygg, smart, och född i Israel. Säg det högt! Nämn bara inte att Amy Winehouse, med alla tatueringarna, alkoholproblemen etc, är judinna hon med. Basunera ut att Marciej Zaremba, superjournalist, en av Sveriges mest uppmärksammade samhällskritiker, är jude. Låt oss bara hoppas att Helle Kleins karriär tar slut så fort som möjligt, för att inte nämna mediapajasen Dror Feiler.

Så går det.

Efter alla hennes märkliga uttalanden, började Dr. Lauras popularitet att dala. Det kom fram konstiga saker kring henne - bl.a. nakna fotografier, tagna på 70-talet av en man som hon då vänsterprasslade med, och när hennes egen mor dog, vägrade hon hämta henne på bårhuset. Hon var inte ens en riktig läkare, utan hade doktorerat i fysiologi (som i Vita huset-klippet).

Trots allt detta traskade hennes karriär på, med starkt stöd från konservativa kristna lyssnare, fram till den 10 augusti då hon tog ett samtal från en svart kvinna som tyckte att hennes vita mans vänner uttryckte sig rasistiskt mot henne. Då gick Schlessinger igång:

"Nigger, nigger, nigger! Så får alla svarta komiker hålla på, men har man inte tillräckligt mörk hud och säger ordet är man rasist! Mycket märkligt. ... Är du så hyperkänslig för rasism, så gift dig inte utanför din egen ras!"

Hon körde över sin lyssnares försök att förklara saken och började istället hänvisa till Obama och hur svarta vill demonisera vita med rasism och ta mer makt från dem. Rasistiska åsikter är det som man aldrig får uttrycka i USA. Det är dödsstöten med stort D.

Här har ni hela samtalet:



Hon gick nästa dag ut med en ursäkt och fortsatte att be om ursäkt till alla som ville höra på. Här skriver hon på sin blogg om att ta ansvar för sina misstag, be om ursäkt och försöka gå vidare - en väldigt judisk tanke, trots allt. En vecka senare kom hon som gäst till intervjuprogrammet Larry King Live (också han jude) och berättade att hon slutar med radio "för att återfå sin yttrandefrihet".

Så var det med det. Finns det någon sensmoral och poäng i detta inlägg, eller ville jag bara berätta om en tragikomiskt amerikansk mediacirkus med många judiska referenspunkter? Vad tror du?

Shabbat shalom,

torsdag 10 juni 2010

En smärtsam omvärdering

Hej!

Tobias kommer från Stockholm, och har bott och pluggat de senaste åtta åren i Israel. Jag
intervjuade honom i februari för mitt första program på FIM-radio, om Purim.

Jag var intresserad av att få höra hans tankar om Ship to Gaza-incidenten, för att han valde av sionistiska ideal att flytta till Israel för åtta år sedan, så är han idag väldigt kluven och försöker som hitta rätt genom Israels politiska och etiska labyrinter.

Jag bad honom gästblogga lite här på Torahblogga. Har har ni Tobias:


Smärtsam omvärdering

Jag har ganska motvilligt börjat att delvis omvärdera min syn på det inträffade. Jag hyser, som ni kanske vet, starkt negativa känslor gentemot regeringen och dess hållning gentemot araberna och palestinierna. Men jag tror också, att om vi ska kunna vara trovärdiga gentemot våra medmänniskor och även gentemot en större grupp människor i media,
så kan vi inte automatiskt fördöma Israel varje gång dess motståndare dödas eller skadas.

Det finns vissa saker med det här fallet som gör det mer komplext enligt mig:

-IHH är en islamistisk grupp med band till Al-Qaeda och Hamas. Det var dess medlemmar som dödades, enligt min vetskap.

-Gruppen hade ju en mindre arsenal av "kalla vapen", dvs knivar, yxor, påkar, slangbellor o annat. Varför hade de det? Det känns som att de förberedde sig på en konfrontation. Enligt israelisk media så gick elitsoldaterna ombord med paintballgevär vilket, om det är sant, visar på att de initiellt inte sökte en konfrontation.

-Bordningen av skeppet skedde på internationellt vatten, men olika exper
ter på folkrätt hävdar att detta är i enlighet med lagen om det råder krigstillstånd mellan landet som bordar skeppet och det land som skeppet är på väg till. Det råder inte enighet i denna fråga mellan experterna. Men Israel hävdar att det råder ett krigstillstånd mellan Gaza och Israel, vilket inte ligger långt från sanningen.

- Syftet var inte främst att överlämna förnödenheter till Gazaborna (mycket av maten de förde över till palestinierna var rutten! varför det?!), utan att genom en, i mina ögon berättigad, PR-insats söka att bryta blockaden och få världens ögon att riktas mot den. Problemet är att Israel anser sig behöva denna blockad för sin egen säkerhet, och då kan de inte rimligen låta någon bryta den.
Om de skulle låta någon bryta den så inbjuder detta många aktörer att göra det framöver. Israel erbjöd flottiljen att föra över förnödenheterna via hamnen i Ashdod. Det ville de inte. Därför var det först och främst en konfrontation med Israels politik man eftersökte och inte att hjälpa palestinierna i Gaza direkt.

Frågan är om man kan dra alla aktivister över en kam? Jag menar, hur mycket gemensamt har Henning Mankell egentligen med islamisterna i IHH? Men trots allt så befann de sig på samma båt, och såvitt jag vet skadades ingen av Mankells vänner. Inte heller skedde något våld på de andra båtarna. Dock borde sådana som Mankell ha varit mer vaksamma med vilka grupper och människor de valde att delta i denna aktion med.

- Jag är motståndare till blockaden av Gaza. Jag tycker att den är inhuman då den kollektivt bestraffar en hel befolkning av människor, och jag tycker att den är oproportionell, dvs även varor som skulle kunna ha kommit igenom den israeliska gränsbevakningen, som kardemumma och choklad (i skrivande stund har Israel tillåtit sötsaker, vilket nästan känns tragikomiskt i sammanhanget), gör inte det. Det finns en nästan en filosofiskt grundad gräns för hur långt säkerhetsanspråk kan inverka negativt på andra människors liv.

Med detta sagt,
så har jag ingen bra omedelbar lösning på hur man ska förhindra Hamas från att importera missiler via Iran och andra länder som inte bara kan nå södra Israel utan även Tel Aviv. De har ju visat under ca 8 år att de mer än gärna skickar missiler över gränsen. Nu har de inte gjort det på några månader, men detta beror sannerligen mer på utmattningen efter de förluster de led efter Gaza-kriget, snarare än brist på vilja. Vad ska man göra med nästa båt som kommer, b.l.a. iranska båtar som skickas över för tillfället? Ska man bara släppa igenom allt? Kan vi tillåta oss det?

- Jag hatar som sagt blockaden av Gaza, vilket är huvudfrågan bakom denna tragiska incident, men jag har inget bra svar på hur man förhindrar Hamas på kort sikt från att förvärra läget. På lång sikt, tycker jag givetvis att man ska inleda samtal med Hamas-ledningen som tyvärr är palestiniernas legitimt valda representanter i Gaza. Men även på kort sikt så måste vi försöka hitta ett sätt att göra blockaden mer human, om det nu går. Och på detta sätt lyckades ju flotiljen.

- Jag var på de två demonstrationerna i förra veckan, i måndags och lördags. Båda demonstartionerna riktade sig mot incidenten på Marmara, medan den andra var mer generellt riktad mot regeringen och dess allmänna politik, samtidigt som 43-årsdagen för ockupationen av Västbanken och Gaza uppmärksammades. Det råder ingen tvekan hos mig om att denna regering är en katastrof för Israel, och konsekvenserna för denna katastrof är i dagsläget kan vi bara ana.

mvh / Tobias


Läs mer nyheter här: DN 1, 2, 3; SvD 1, 2, 3; Expressen 1;

onsdag 9 juni 2010

3000 år av visdom - lika aktuell idag

Hej!

Å
terigen har Maciej Zaremba lyckats hitta och diagnostisera ett av den svenska mentalitetens mörkaste störningar.

För er som inte har läst Maciej Zarembas otroliga artikelserie om vuxenmobbingen på svenska arbetsplatser, hur den förstör människors liv och hur den konsekvent tolereras av fackföreningar, försäkringskassan och arbetsgivare, så måste ni bara ta er tid och l
äsa den, från början till slut:

1) ”De skrattade bara.” Så berövades Safet sitt människovärde

2) ”Säg inget vänligt till mig”

3) Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike

4) ”De skiter i vilket” – Så sviker vi de mobbade

5) "Värst för dig själv" - Vår heder har inget pris

Den borde faktiskt ingå i en obligatorisk kurs i alla svenska gymnasier och högskolor. Läs bara detta citat om varför mobbingen i Sverige kan fortsätta som den gör:
"Varför är du så upprörd?” Jag övar då och då på den repliken, som räddat mig ur mången knipa. Säger man så till en tysk får man noll effekt. ”För att du inte fattar vad jag säger”, kan han svara. Annat i Sverige. Här är det vådligt att hetsa upp sig eller höja rösten. Då är man obehärskad, säkert oresonlig, kanhända en riskfaktor i miljön. Så var gång jag i en diskusion känner adrenalinet stiga avfyrar jag den pilen mot min helt lugne opponent. ”Men jag är inte alls upprörd!” brusar han upp. ”Ja, du hör själv ”, säger jag och andas ut. Nu är det han och inte jag som kan misstänkas för samarbetssvårigheter.

Detta berättas för att visa hur enkelt det kan vara att stöta ut en människa i en kultur som skyr konflikt och misstar harm för psykisk obalans. En enda falsk anklagelse kan vara nog. Hon blir upprörd och detta tas till intäkt för att det verkligen är något fel på den personen.

”Hon är ju så obehärskad, inte att undra på ...”

Jag minns ett flygblad som någon klok person delat ut till nyanlända flyktingar. Där stod bland annat: ”Kom ihåg att hos en svensk kan ett leende uttrycka aggression.”
Visst är det så. I en kultur där vrede är tabu och där tvedräkt inger ångest försvinner varken ilska eller tvedräkt, de tar sig nya vägar. Det vore inte nåt problem för den som lärt sig koden, kan man tycka. Men det finns ett problem. Den underkylda ilskan är nästintill omöjlig att bemöta på ett vettigt sätt.

Vilken skrämmande och träffande analys!

Och för mig för det tankarna till vår Torah, med sin 3000 år gamla visdom. Redan där har vi botemedlen för denna sjukdom, bara vi har visdomen och modet att sätta det i verket:

1) Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
Shemot (2 Mos) 20:16

2)
En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten. Änkor och faderlösa får ni inte behandla illa. Om du behandlar dem illa och de ropar till mig, skall jag lyssna till deras klagorop.
Shemot 22:21-23

3)
Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige genom att vittna falskt. Du skall inte följa mängden i det som är ont och inte ge efter för den så att du förvränger sanningen, när du vittnar i någon sak. Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak.
...
Du skall inte vränga rätten för den fattige. Avhåll dig från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige, den som har rätt, ty jag frikänner inte den skyldige. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den klarsynte blind och fördärvar saken för den som har rätt.
En invandrare får du inte förtrycka. Ni vet hur det är att vara invandrare, ni var ju själva invandrare i Egypten.
Shemot 23:1-3, 6-9

4) Ni skall inte stjäla och inte bedra eller lura varandra. Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren. Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något. Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten. Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman.
Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren. Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
...
Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Vajikra (3 Mos) 19:11-18, 33-34

Att på ett öppet och ärligt sätt konfrontera och tillrättavisa någon som har kränkt dig, är nog den allra bästa vägen till att ta tag i och lösa konflikter. Kommunikation är grundstenen i ett gott samhälle!

Vi fortsätter till Talmud, den rabbinska traditionen:

a) I Talmud Bava Metsia 58b står det att när man får någon att rodna eller blekna av en förödmjukelse är det så pass allvarligt att det av Gud räknas som att man har (i och med rodnaden) spillt deras blod, dvs. brukat fysiskt våld mot dem, eller (i och med likblekheten) att man till och med tagit deras liv!

b)
Detta är Adams släkt. Då Gud skapade människan, i Guds avbild gjorde Han henne. Bereishit (1 Mos) 5:1
Ben Azzai sa: Detta är Torahns främsta vers. Vi lär oss från detta att man inte får säga ”Jag har förödmjukats, därför ska jag förödmjuka tillbaka.”
Rabbi Tanchuma sa: Om du gör detta, vet då vem du förödmjukar – ”i Guds avbild gjorde Han henne”!
(D.v.s. Förödmjukar du en människa, förödmjukar du Gud själv, i vars avbild vi är alla formade.)

På 3000 år har mänskligheten uppenbarligen inte kommit särskilt långt med att behandla varandra med kärlek, värdighet och respekt. Värre än så, det finns många moderna, färska fall av mobbing inom våra judiska församlingar. Det är vidrigt, tragiskt och hemskt, hemskt ojudiskt.

Vi får alla återvända till dessa visdomstexter och till Zarembas journalistik, för instruktion och inspiration.

En bättre värld är möjlig!

Kol tuv,

onsdag 2 juni 2010

Den viktigaste frågan



Varsågod och dra egna slutsatser, men tekniskt sett verkar det för mig som om skjutningen var försvarbart. Det missar ändå helt den viktigaste frågan:

Israelerna visste att dessa idiotiska fredsaktivister skulle komma. De har kommit förr och de kommer igen. Det var ju värsta mediajippot hela vägen.

Hur kunde israelerna ändå gå in i PR-fällan med sådan på ett så jubelidiotiskt sätt? Finns det ingen PR-smidig person i maktens korridorer i Jerusalem som kunde hitta ett bättre sätt att hantera detta?

Jag vet att det inte finns något de kan göra som kommer att se bra ut i media, men detta? Detta???

Och här i Sverige är detta en ren orgasm för israelhatarna. "Titta på hur hemska israelerna är! Titta på hur blodtörstiga de är!"

Allt medan Israel skickar tillbaka alla de arresterade aktivisterna välbehållna till Sverige.
Synd bara för israelkritikerna att alla aktivister skickas hem med alla organ i behåll...

Pratade med min kristen-libanesiska frukthandlare. Han sa det bäst: "Hade dessa aktivister försökt med något liknande i Egypten, eller Syrien, eller Libanon för den delen, hade de försvunnit in i mörka fängelsehålor i 10-15 år. Det är därför ingen gör något sådant med dem. Hade en intifada brutit ut i Syrien hade de massakrerat 10 000 på en dag, förbjudit inresa till alla journalister och sluppit problemet på direkten."

Så är det. Israel är vänsteraktivisternas politiska safari. Dit kan man åka och slåss mot världens busar, utan att verkligen riskera sin säkerhet. Israel kommer inte att avrätta någon. Jag skulle vilja se alla dessa europeiska aktivister som International Solidarity Movement ställa sig mitt på Teherans största torg och protestera för demokrati och mänskliga rättigheter.

Och alla dessa käcka aktivister, var finns de, alla de dagarna när Hamas skjuter raketer och Israel inte svarar? När Hamas lyckas smuggla in vapen och avskjutningsramper för nyare och dödligare raketer, kommer de att stå som mänskliga sköldar och skydda israeliska dagisbarn från raketregnet?

Jag skulle vilja se SVT, DN, Aftonbladet, skicka alla sina djärva korrespondenter till Tjetjenien för att rapportera om tillståndet där. Nej, just det, det går inte att få inresetillstånd till Tjetjenien. Tur att det då finns Israel, som låter journalisterna åka vart de vill och rapportera hur de vill och sälja alla lösnummer med saftiga rubriker om hur rutten Israel är.

Fattar inte Israels kritiker att landet är en demokrati, och om ingen annan lovar att garantera medborgarnas säkerhet, så kommer man alltid att rösta på den mest hårdföra högerpolitikern. Vad finns det för annan utväg?

Och vad vill vi? Vill vi att Israel ska massakrera palestinier för att tyst på dem? Vill vi att Israel ska stänga ute media och bli en diktatur som deras grannländer? Så klart inte, men måste Israel alltid spela sina fiender så in i händerna???

Och resultatet för oss i Sverige? Demonstranter utanför det judiska dagiset och ålderdomshemmet! Min 3,5 åriga dotter kan inte vara ute och gunga på sin gunga, på årets hittills soligaste dag, för att det finns sjuka typer som likställer judar med Israel och vill hämnas på oss!!!

Vart allt detta leder vet jag inte, men det känns som om världen snurrar Israel djupare och djupare in i ett hörn och Israel spelar med på noterna vid varenda tur. Världens judar dras med i samma sjuka vals. En vals som vi dansat till många gånger tidigare.

Och när den makabra musiken tystnar, var befinner vi oss då?


Läs mer DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7; Expressen 1, 2, 3, 4, 5; Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6; Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9;

onsdag 28 april 2010

Stockholm och Malmö - se upp!

Hej!

För er Torahbloggeläsare som bor i Sveriges andra två storstäder:

Denna helg är jag i Stockholms Stora synagoga och predikar, både fredag kväll och lördag (30 april och 1 maj)! Efter kiddushen på lördag leder jag Fruktbara diskussioner i församlingshuset.

Helgen därpå (7-8 maj) befinner jag mig i Malmö!
Då har vi egalitära gudstjänster (där män och kvinnor deltar på lika villkor) fredag kväll och lördag morgon i församlingshuset. Det blir även Shabbatmiddag och lunch, samt en Seudah shlishit (en tredje måltid) på lördagskvällen.
Jag kommer också att leda studier kring flera intressanta och spännande texter, både från Torahn och från Talmud.
(Men om du vill vara med på denna helg måste du nog anmäla dig hos församlingen...)

Hoppas vi ses någonstans!

Kol tuv,

måndag 26 april 2010

Sjuka valmöjligheter

Hej!

Jag är inte en stor skräckfilmsfantast. Jag gillar inte sensationen av att skrämmas halv från vettet av en film, för jag lever mig så in i den visuella upplevelsen att jag känner mig otrygg i dagar efter att jag sett en sån film.

Däremot är jag extremt nyfiken av mig, så jag vill gärna veta vad en film handlar om, även om jag inte ser den. Om jag får höra om någon skräckfilm som konceptuellt fångar mitt intresse surfar jag ofta
in på Wikipedia för att läsa om den, inklusive slutet, fast jag inte, under några omständigheter, vill se den.

Att bara läsa om handlingen och vad som gör filmen så läskig brukar inte störa mig. Det är ju själva effekten av att se och höra hur huvudpersonerna råkar ut för hemska saker som är så skräckinjagande.

Men för några dagar sedan råkade jag höra om en ny skräckfilm som är så störande att bara konceptet gjorde mig stel av skräck och äcklad. Vanligtvis skulle jag gå in på YouTube och se trailerna av filmen, men det var kväll och jag visste att om jag bara såg reklamen skulle det störa min sömn, så jag väntade till morgonen.

När jag till slut såg trailern och läste om hela handlingen på Wikipedia, blev jag bara mer störd av den. Jag kunde inte sluta tänka på filmen och konceptet, fast det gjorde mig bara mer illamående och stör
d.

För att ge er en liten aning om filmens riktning, kan jag säga att skaparen av filmen "inspirerades" av medicinska experiment som nazisterna utförde i koncentrationslägren. Nog sagt om det.

Varför skriver jag om detta på Torahblogga?

Jo, judendomen för mig handlar om valfrihet och att själv välja och välja bort. När jag säger att jag inte äter viss mat, eller inte får göra vissa saker på lördagar, eller ser till Torahn för moralisk vägledning, låter det provocerade för många svenskar. "Du lever ditt liv efter en 3000 år gammal bok! Du är inte fri!"

Det är inte Torahn eller Gud som tvingar mig att leva på ett visst sätt, det är jag själv som väljer att hålla Shabbat, och begränsar själv mina handlingar för att inte bryta mot det. Min valfrihet är klar och tydlig i handlingen och det blir en underbar paradox av det: jag väljer att tygla mina valmöjligheter.

Jag lär mig såle
des av den judiska traditionen att just för att jag har valmöjligheten borde jag som individ ibland välja bort saker, för mitt eget bästa. Om jag äter ohälsosamt kommer jag i längden att lida av det. Är det inte logiskt att jag lider psykologiskt av att se på filmer där människor lemlästas och torteras?

Jag uppmanar alltså inte till någon bojkott mot någon film och jag är absolut emot censur i vårt samhälle, även av filmer av denna perversa kaliber, men dessa filmer görs för att människor går och ser dem. Tjänar man bra på att producera och visa dessa filmer, kommer man bara att skapa fler (skaparen av just denna film menar att den del ett av en trilogi!). Folk går och ser filmer som denna, utan en tanke på att de eller andra kanske tar psykisk skada av att se dem.

Att starta en kampanj mot en särskild film tjänar bara ett syfte - att göra folk mer nyfikna på att se den. (Jag tar ju samma risk när jag skriver detta!) Så kvar finns bara varje individuell människas val.

Vi ska handla ansvarigt med plånboken (miljömärkt, rättvisemärkt, ekologiskt mm), vi ska ska handla ansvarigt med vårt skräp (återvinn, återvinn, återvinn!), vi ska handla ansvarigt med vår fritid (bli aktiv, utbilda dig, ge ditt stöd till olika föreningar och organisationer) - varför ska vi inte handla ansvarigt med våra sinnen?

Kan vi inte börja uppmana varandra att handla ansvarigt även vid biografkassan och videobutiken?

Vad tycker du?

Kol tuv,

PS. En läsare, Fredrik, tyckte, efter att ha klickat på länken jag hade med här, att det var till och med för starkt att ha med länkarna. Risken var att jag ändå gör det för lätt för läsaren att stilla nyfikenheten jag nyss har väckt med detta inlägg. För de som redan har klickat på länken, trots mina varningar och ändå tar illa vid sig, så ber jag väldigt mycket om ursäkt.

Detta inlägg handlar ju om val och när jag väl har skrivit detta kan jag inte frånta er valet om ni vill veta mer om denna film, men den mänskliga nyfikenheten är starkare än ens omdöme, så jag behöver inte göra det lättare för er.

Ingen länk, alltså, men filmen heter The Human Centipede. Gör vad ni vill med den kunskapen.

söndag 18 april 2010

Inte lätt att vara judisk morfar när man heter Goldstone...

Hej!

Namnet Richard Goldstone är nog känt (och nuförtiden även ökänt) för många.

Han är en domare från Sydafrika som har jobbat med apartheidfrågor där, med att åtala internationella krigsbrott i f.d. Jugoslavien samt Rwanda, med att undersöka Argentinas stöd till nazister efter Andra världskriget, och jobbat med frågor gällande Kosovo.

Men han är mest känd idag som ledaren för FN:s "fact-finding mission" om Gaza-kriget, som kom ut med Goldstonerapporten, som har kritiserats hårt bl.a. av Israel och USA för att vara partisk emot Israel och för att inte tillräckligt belysa tillräckligt hur Hamas utsatte civila för risker.

Här är en intressant artikel i den judiska tidningen Forward där Goldstone försvarar sin roll och sin rapport.

Säg vad man vill om rapporten, men Goldstone är stolt jude och enligt hans dotter Nicole, i Jerusalem Post, är han en sionist också:
My father is a Zionist and loves Israel.
...
I know better than anyone else that he thought however hard it was to accept it, he was doing the best thing for everyone, including Israel. He is honest, tells things how he sees them and wants to uncover the truth.
Så här sa Goldstone själv i intervju med den judiska tidningen Tikkun:
I've worked for Israel all of my adult life. I was I think the first chairman of the [inaudible] association in South Africa. I've been involved as a governor of the Hebrew University for what must be thirty years. And I've worked in World ORT since 1966. I've been involved in working for Israel and I'm a firm believer in the absolute right of the Jewish people to have their home there in Israel.
Så oavsett vad någon säger om FN-rapporten, tror jag inte en sekund på att Goldstone skrev den för att sätta dit Israel eller något sådant.

En hel del judar både i Israel och runtom i världen har däremot gett sig på Goldstone riktigt hårt, och inte bara på det professionella planet. Nu visar det sig att det finns en rädsla att vissa grupper skulle demonstrera utanför synagogan i Sydafrika där hans barnbarn ska snart ha sin Bar Mitsva (ett stort firande som sker då pojke fyller 13 år och anses religiöst myndig).

Goldstone bekräftar att han gått med på att inte närvara vid sin dottersons Bar Mitsva:
Because of the threat of protests at my grandson’s bar mitzvah, I agreed in discussion with leaders of the Sandton synagogue that in the interests of my grandson, I would not attend the services.
Många av Goldstones hårdaste kritiker riktade då sin kritik mot de som vill hålla honom från familjefirandet. Och nu råder förvirring över vem som verkligen hotar med att störa en 13-årig pojkes viktigaste dag för att de inte gillar vad hans morfar sysslar med. Det rapporterades att South African Zionist Federation skulle demonstrera, men nu hävdar de att de aldrig hotat att störa ceremonin.

Även den aktuella judiska församlingen menar att han är välkommen trots rapporter om att de först talat med familjen och avrått Goldstone från att medverka.

När jag läste om denna bekymmersamma nyhet innan Shabbat verkade det finnas flera i Sydafrika som uttryckte sitt stöd för att hålla Goldstone från ceremonin. Efter att det rapporterats runt hela världen om detta (till och med i pakistansk och arabisk media!) och att många judar visat ett avsky mot att han har behandlats på detta sätt, backar man nu från det och lovar att han är välkommen.

Det återstår att se om han verkligen dyker upp, för detta visar att det finns ett större hot mot hans barnbarns Bar Mitsva dag än demonstranter - nu är det fullt möjligt att det bli värsta mediacirkusen kring synagogan då! Suck...

Kol tuv,

torsdag 8 april 2010

Ta chansen att plugga judendom och judisk kultur i den kungliga hufvudstaden!

Hej!

Jag gick ett år på Paideia, i Stockholm, 2001-02. Många roliga och lärorika upplevelser! Träffade en trevlig italienska där också, som senare blev min fru...

Hursomhelst finns det alltså tid kvar för er som vill ansöka och få chansen att plugga där nästa år!

Paideia Flyer


Kolla även detta!

Paideia Incubator





Kol tuv,

onsdag 31 mars 2010

Smått och gott i Pesachs tecken

Hej!

Hoppas ni som firar Pesach har haft en eller två fina Sederkvällar!

Det hade vi. Första kvällen hos några goda vänner, andra kvällen hemma med några goda vänner. Saknade bara familjen... :(

Helgen fortsätter i 6 dagar till, så det blir nog lite mer Matsa ändå...

Med under Pesach många amerikanska mediasajter svämmat över med Pesachtemat!

Från Slate:
Från Daily Show, en rolig stund mellan Ben Stiller och Jon Stewart. Båda är judar, men tydligen så håller Stiller sig närmare traditionerna än Stewart:

The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Ben Stiller
www.thedailyshow.com
Daily Show Full EpisodesPolitical HumorHealth Care Reform


Sen har vi The Colbert Report med Stephen Colbert som är katolik, men gillar att skämta om judiska ämnen också:

The Colbert ReportMon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Passover Dinner With Elijah
www.colbertnation.com
Colbert Report Full EpisodesPolitical HumorHealth Care Reform


Och han fortsätter med detta inslag:

The Colbert ReportMon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Passover Commercialism
www.colbertnation.com
Colbert Report Full EpisodesPolitical HumorHealth Care Reform


Kol tuv,


PS. En liten bonus sketch av Colbert, från förra året, om Birkat haChama, som inträffar en gång på 28 år. Så roligt!


The Colbert ReportMon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Birkat Hachama - Stephen Frees His Jews
www.colbertnation.com
Colbert Report Full EpisodesPolitical HumorHealth Care Reform