En värld av omerräkningar och sabbater

Hej!

Andra dagen Pesach började Omerräkningen:

Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren.
Vajikra (3 mos) 23:15-16

Sju veckor blir 49 dagar och dag nummer 50 är Shavuot, veckofesten, då vi tog emot Torah vid Sinai.

De 49 dagarna man räknar Omer är en sorgetid. När man är i sorg fokuserar man inte på det yttre, utan det inre. Därför rakar man sig inte. Man har inte stora fester som bröllop under denna tid heller.

Varför är det en sorgetid? Det är mer en tid av ångest och ovisshet.
Två olika förklaringar som jag gillar (det finns fler):

• Naturen - Omer är perioden mellan vårens börjar (den judiska påsken) och den första skörden (Veckofesten, den judiska pingsten). Då var jordbrukssamhället på helspänn i väntan på att se hur skörden skulle bli. Blev den dålig kunde hela landet lida, blev den bra kunde man koppla av och vara glad.

• Historien - Omer är perioden från den judiska påsken, som firar judarnas frihet från slaveriet i Egypten, till den judiska pingsten, som firar att vi fick lagarna från Gud vid Sinais berg. Vid påsken började de vandringen från Egypten till Kanaan (dagens Israel). De visste inte vart de var på väg och hur de skulle klara sig. De hade inga strukturer eller regler att hålla sig till. Total frihet utan ansvar leder kaos. I 49 dagar var de utan ett ramverk och en organisation att hålla sig till och ingå i. Tillslut kom det fram till Sinaiberget och fick struktur, regler och en identitet.

Därför har jag valt att inte raka eller klippa mig (och inte festa loss) förrän efter omerräkningen -eller åtminstone efter 33 dagen av omerräkningen, som är den lilla helgen Lag baOmer.

Behovet av struktur och medvetna, självvalda begränsningar är en central tanke inom judendomen och jag tycker verkligen att vi, moderna människor behöver diskutera den faktorn mer.

För mig så handlar judendomen om friheten att välja att begränsa sina friheter.

Därför är jag väldigt intresserad av Judith Shulevitz nya bok, The Sabbath World, som skrev jag om för två veckor sedan. Boken har fått rätt mycket uppmärksamhet i de amerikanska mediacirklar jag surfar i. Och när jag tidigare skrev om den insåg jag inte hur cool den här boken verkar vara! (Jag har inte läst den än, men ska verkligen beställa den!)

I denna radiointerview (på sidan kan man även läsa det första kapitlet i boken) pratar Shulevitz ingående om hur hon upplevde Shabbat som barn i en tyst spänning mellan sina judiska föräldrar - en religiös mor som ville ge sina barn en riktigt Shabbatupplevelse och en sekulär far som bara tyckte det var jobbigt och poänglöst.

Som vuxen har hon förvånat sig själv med att återvända till Shabbaten och börja hålla den i sitt liv med sin icke-judiska man och sina barn. Det som jag fann mest intressant är att trots att hon firar Shabbat och går i synagogan så tror hon inte ens på Gud!

Hon har valt Shabbat i sitt liv för att den tvingar henne att koppla bort vardagsstressen och fokusera på sin familj och ett tidslös stund. (Intressanta paradoxer, va? Att välja att tvingas, en tidslös stund...)

Hon älskar synagogan p.g.a. av de spännande litteraturanalyserna som hon, som journalist och författare hittar i Torahtolkningarna.

Lyssna på intervjun och fråga er detta: går religiösa ritualer ihop med en ateistisk eller agnostisk livåskådning? Borde alla ta en titt på ritualerna och utforska vad man kan få ut av dem?

Kol tuv,

PS. Här kan ni även få se en kort (och i min mening helt otillräcklig) intervju med Shulevitz på Colbert Report:

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Judith Shulevitz
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Fantasylösa judar?

Hej!

På Twitter (min nya besatthet) skriver fantasyförfattaren Neil Gaiman (Neilhimself):

Hmm. Per http://bit.ly/aY3DlZ I am either not Jewish or not a fantasy writer. Other judeofantastists don't exist too: http://bit.ly/bxyrJp

Hans första länk hänvisar till en intressant artikel, Why There Is No Jewish Narnia, av Michael Weingrad, i Jewish Review of Books, (som är nr 723 på sajter jag skulle regelbundet hålla koll på, om dygnet var 65 timmar långt). Artikeln frågar sig varför det inte finns några stora judiska fantasyförfattare, när judar har varit så framstående inom nästan all annan litteraturgenre och fantasygenren har haft så många framstående uttalat kristna författare.

Hans andra länk är en nätdiskussion där folk helt tar isär Weingrads argument och nämner en massa judiska fantasyförfattare.

Jag älskar fantasy och vore dygnet 65 timmar långt skulle jag hinna läsa mycket av det också (eller kanske bara slösa mer tid på Twitter), men jag lyssnar regelbundet på fantasypodradion PodCastle, som presenterar regelbundet häpnadsväckande bra berättelser. Genom deras val av författare plockar de också helt isär Weingrads argument. (Podcastles Sci-fi syster EscapePod likaså, med flera berättelser av judiska författare, som den israeliske Lavie Tidhar, t.ex. The Secret Protocols of the Elders of Zion, eller den helt enastående Wind from a Dying Star, av David D. Levine.)

Missa t.ex. inte berättelsen Biographical Notes to "A Discourse on the Nature of Causality, with Air-planes" by Benjamin Rosenbaum av just en judisk författare, Benjamin Rosenbaum - som presenterade en alternativ värld (inklusive författaren själv) där bl.a. det judiska folket hade förklarat rabbinerna som kättare och alla blivit deprimerade karaiter!

Veckan innan läste de en berättelse, The Queen's Triplets, av den judiska sekelskiftesförfattaren Israel Zangwill, som var bra, men engelskan var väldigt mycket av sin tid.

För att knyta allting tillbaka till den nära förestående helgen Purim så har ni rabbi Geoff Dennis, professor i Kabbalah och Rabbinska studier och författare av bloggen Jewish Myth, Magic and Mysticism och boken Encyclopedia of Jewish Myth, Magic and Mysticism (som jag nämnde sist jag skrev om PodCastle på Torahblogga).

Han kommer med en mycket intressant och inte så lite provocerande analys av Esters boks hedniska och mytiska inspirationskällor.

Oj vej! Så mycket att läsa/höra/se/uppleva och så lite tid!

Shabbat shalom,

Parashat Jitro - En vigsel under stormig himmel (repris)

(Jag började skriva om veckans parasha och insåg att jag höll på att uttrycka nästan precis det som jag skrev förra året! Då gör jag väl det. Inte för att jag inte har mer att säga om Jitro, men för att detta budskap är så viktigt att det verkligen tåls att repetera!)

Hej!

Hela Torahn, fram till veckans avsnitt, parashat Jitro, har varit en historia.

Gud har skapat världen och människorna i den. Guds relation med människan - denna unika varelse med fri vilja - har märkts av stora misslyckanden: Kain och Abel, Noah och Babels torn; och små framgångar: Abraham, Isak, Jakob.

Gud har etablerat kontakten med denna lilla klan med uttalade planer om att föra dem till Egypten, låta dem förslavas och sedan befria dem därifrån. Guds förhoppning är att genom denna mikrorelation, med en familj, som bli till ett folk, Guds grundläggande avsikter för mänskligheten uppenbaras, genom Torah - den gudomliga etiken - och detta folk ska föra ut det i världen.

Förhoppningen var från början att människan med den fria vilja som gåva, skulle inse vad som var rätt och fel och välja det som var rätt, men ända sedan den andra generationen av människor har det varit tydligt att planen hade ett inbyggt fel, av någon anledning väljer vi ofta inte det goda över det onda, det rätta över det som är uppenbart fel.

Det är alltså här vid Sinaiberget, mitt ute i öknen, som gapet mellan Gud och mänskligheten ska överbryggas. Här ska fröet som Gud planterade i Abraham, som har vuxit genom generationerna till ett stort och ståtligt träd, verkligen blomma ut.

Hittills har Torahn berättat denna berättelse. Nu i kapitel 20, med De tio budorden skiftar texten form och blir till lag. Hädanefter - hela sista halvan av Shemot (Andra moseboken), hela Vajikra (Tredje m.b.), halva Bamidbar (Fjärde m.b.) och hela Devarim (Femte m.b.) - är lagar och regler, rituella och juridiska, som gäller.

I boken Wanderings - Chaim Potoks History of the Jews, skriver författaren, känd för sina böcker om religiösa människor som möter moderniteten, om kapitel 19 - förberedelserna inför mötet mellan Gud och det judiska folket vid Sinaiberget:

A cloud obscures [döljer] the mountain; words obscure the event. The narrative of the Revelation on Mount Sinai is a labyrinth of dark passages that wind through abrupt turns and lurch [kränger] across sudden chasms [avgrunder]. We proceed with increasing bewilderment [förbryllelse]. The Bible seems helpless before the event, at a loss to shape it with words. We are in the presence of either the uncanny [det oförklarliga] or a ruin of failed literary creativity, or perhaps both.

Moshe befalls att samla folket, att de ska hålla sig borta från berget, de ska närma sig berget. Han går upp flera gånger för att prata med Gud, han går ner flera gånger för att prata med folket. Här förklarar Gud vad han vill med detta, Det utvalda folket:

"Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.”
Shemot 19:3-6

Min dyrbara egendom, ett rike av präster och ett heligt folk - OM NI HÅLLER MITT FÖRBUND. Mötet mellan Gud och Det judiska folket är långt mer än ett tillfälle att ge dem Den gudomliga etiken. I judisk tradition liknas detta vid en vigsel. Gud och folket sluter ett evigt förbund, men där Gud håller sin del av kontraktet ("min dyrbara egendom"), om vi håller vår del ("ett heligt folk som håller Guds förbund").

Det är en vigsel med mörka undertoner, under en stormig himmel, för oss läsare för vi vet hur det kommer att gå (läs Judendomens mörkaste dag, samt Tragedier då och nu).

Så är det, när människan och Gud möts. Ibland blir det ett tragiskt misslyckande, men ibland lyckas vi att nå himmelska höjder, om bara för en liten stund. Och tänk, vad vore världen utan Torahn och utan det judiska folket?

Kol tuv,

Läs också Jitro I - En mans rättvisa och Jitro II - Att vara gift med sitt jobb.

Parashat Chajei Sarah - Grafiskt kärleksmöte

Hej!

Vad det gäller inlägg om veckans parasha (veckoavsnitt), ligger jag lite efter. Ändå vill jag inte hoppa över någon vecka, då Bereishit (Första moseboken) består till stor del av en enda lång familjeskildring, i fyra generationer, från Abraham till Josef och jag vill samtidigt förmedla en helhetsbild av boken.

Förra veckan beställde jag en ny bok som just kommit ut. Nu kom den i brevlådan. Det är en grafisk roman eller serieroman - en bok i serieformat, för mognare läsare. Den heter The Book of Genesis, dvs. Första moseboken, illustrerad av R. Crumb.


Robert Crumb är känd (och av vissa ökänd) som en av grundarna för underground-serier, under 60- och 70-talet. Hans serier var ofta sexuellt utmanande och ansågs subversiva. Han är kanske mest känd för hans serie Fritz the Cat.

Nu har han alltså gjort något helt annat. Han har illustrerat hela Bereishit, från början till slut, utan att hoppa över en enda vers. Crumb använder sig huvudsakligen av den judiska bibelforskaren Robert Alters översättning, då han säger att han ville komma så nära den ursprungliga hebreiskan som möjligt.

Jag lyssnade på några intervjuer som han gav i amerikanska NPR (Nation Public Radio), där han förklarar att han inte gjorde detta med någon subversiv avsikt, utan att han fascineras av antikens litteratur och ville lägga fram sin egen vision av bibelns berättelser. Han ville hålla sig så trogen texten som möjligt och studerade därför allt vi vet om den tidens samhälle och kultur från arkeologiska källor.

På bokens framsida står också ADULT SUPERVISION RECOMMENDED FOR MINORS, dvs att han rekommenderar att vuxna håller barn under uppsikt då han inte lämnar något ute. Står det att Adam och Eva var nakna i Edens lustgård, så är de det också i Crumbs illustration. Står det att Gud gick i lustgården med dem, så ritar Crumb in Gud (vilket kan vara svårsmält för oss judar och muslimer som inte är vana vid att Gud avbildas).


Det är faktiskt väldigt spännande läsning att se hur han tänker sig Sodom och Gomorrah, Josef i Egypten, mm.

Här har ni några sidor ur Chajei Sarah, förra veckans parasha. Abraham fru, Sarah har dött och han är själv gammal. Han vill säkra framtiden för sin son, Isak, innan han dör. Därför skickar han sin tjänare för att hitta en fru åt Isak, inte bland de folk som bor i Kanaan, utan från sin egen släkt i norr. Tjänaren reser dit och ber till Gud om vägledning och träffar snart Rebecka, som tillhör Abrahams klan.

Sedan följer förhandlingar med hennes far och bror (den biten har jag inte med). Tillslut åker de tillbaka hem till Isak. När Rebecka och Isak träffas är det kärlek vid första ögonkastet och bibelns mest romantiska kärleksaga får sin början.

(Svårt att läsa texten i serien? Klicka på Zoom-knappen längst ner i rutan.)

Chajei Sarah - Crumb

Hinner jag skriva om parashat Toldot, denna veckas avsnitt, kommer det senare idag, annars får det bli nästa vecka...

Shabbat shalom,

En demon i hörlurarna

Hej!

Jag har alltid gillat Science Fiction och Fantasy litteratur. Det finns något särskilt spännande och intellektuellt utmanande med en annan värld eller framtid med andra villkor och utmaningar.

Man kan med Science Fiction och Fantasy också ställa kluriga hypotetiska frågor och utforska element från vår värld med viss filosofisk objektivitet genom att sätta det i andra, främmande miljöer.

Tyvärr får jag nu sällan tid att läsa skönlitterära böcker. Därför är det verkligen roligt med två podcaster som jag prenumererar på och är trogen lyssnare av.

I EscapePod och PodCastle får man varje vecka höra en kort Science Fiction- respektive Fantasyberättelse. De som driver podcasterna väljer ut berättelser med hög kvalité som passar för att läsas upp, och som tar mellan 20 och 40 minuter att lyssna på. I undantagsfall presenterar de även riktigt bra berättelser som är uppåt en timme långa.

Allt detta laddar man ner gratis!

Flera gånger har de bjudit på berättelser som behandlar temat religion och jag har tänkt skriva om dem, men det har inte blivit av. Denna vecka däremot har PodCastle haft ett specifikt judiskt tema, troligtvis med anledning av de stora helgdagarna.

Veckans berättelse är The Dybbuk in the Bottle av Russell William Asplund. Jag vet inte så mycket om honom, förutom att han inte har ett särskilt judiskt namn (jag skulle gissa på att han är en amerikansk svensk-ättling) och att han har skrivit fler berättelser med temat judisk mytologi, bl.a. om Golem.

Berättelsen handlar om en judisk bonde, i en shtetl (liten judisk by) någonstans i Östeuropa, troligtvis på 1800-talet. Han drömmer om att bli en rabbin som kan uträtta under och mirakel, men visar sig vara helt okvalificerad när han får en demon (som i berättelsen kallas Dybbuk, fast det är egentligen något annat) på händerna.

Vill du höra berättelsen, klicka här: Dybbuk in the Bottle, och antingen trycker du på Play-knappen eller Download för att ladda ner den till datorn. Har du iTunes kan du gå in där och prenumerera på båda podcasterna.

Vill ni läsa om dybbukar och andra märkliga företeelser inom judisk mytologi kan jag varmt rekommendera bloggen Jewish Myth, Magic and Mysticism som drivs av Geoffrey Dennis, en rabbin i Texas och författaren till boken Encyclopedia of Jewish Myth, Magic and Mysticism. Här är hans lista på inlägg han har skrivit om dybbukar och demoner.

Trevlig lyssning!

Jitro III - En vigsel under stormig himmel

Hej!

Hela Torahn, fram till veckans avsnitt, parashat Jitro, har varit en historia.

Gud har skapat världen och människorna i den. Guds relation med människan - denna unika varelse med fri vilja - har märkts av stora misslyckanden: Kain och Abel, Noah och Babels torn; och små framgångar: Abraham, Isak, Jakob.

Gud har etablerat kontakten med denna lilla klan med uttalade planer om att föra dem till Egypten, låta dem förslavas och sedan befria dem därifrån. Guds förhoppning är att genom denna mikrorelation, med en familj, som bli till ett folk, Guds grundläggande avsikter för mänskligheten uppenbaras, genom Torah - den gudomliga etiken - och detta folk ska föra ut det i världen.

Förhoppningen var från början att människan med den fria vilja som gåva, skulle inse vad som var rätt och fel och välja det som var rätt, men ända sedan den andra generationen av människor har det varit tydligt att planen hade ett inbyggt fel, av någon anledning väljer vi ofta inte det goda över det onda, det rätta över det som är uppenbart fel.

Det är alltså här vid Sinaiberget, mitt ute i öknen, som gapet mellan Gud och mänskligheten ska överbryggas. Här ska fröet som Gud planterade i Abraham, som har vuxit genom generationerna till ett stort och ståtligt träd, verkligen blomma ut.

Hittills har Torahn berättat denna berättelse. Nu i kapitel 20, med De tio budorden skiftar texten form och blir till lag. Hädanefter - hela sista halvan av Shemot (Andra moseboken), hela Vajikra (Tredje m.b.), halva Bamidbar (Fjärde m.b.) och hela Devarim (Femte m.b.) - är lagar och regler, rituella och juridiska, som gäller.

I boken Wanderings - Chaim Potoks History of the Jews, skriver författaren, känd för sina böcker om religiösa människor som möter moderniteten, om kapitel 19 - förberedelserna inför mötet mellan Gud och det judiska folket vid Sinaiberget:

A cloud obscures [döljer] the mountain; words obscure the event. The narrative of the Revelation on Mount Sinai is a labyrinth of dark passages that wind through abrupt turns and lurch [kränger] across sudden chasms [avgrunder]. We proceed with increasing bewilderment [förbryllelse]. The Bible seems helpless before the event, at a loss to shape it with words. We are in the presence of either the uncanny [det oförklarliga] or a ruin of failed literary creativity, or perhaps both.

Moshe befalls att samla folket, att de ska hålla sig borta från berget, de ska närma sig berget. Han går upp flera gånger för att prata med Gud, han går ner flera gånger för att prata med folket. Här förklarar Gud vad han vill med detta, Det utvalda folket:

"Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.”
Shemot 19:3-6

Min dyrbara egendom, ett rike av präster och ett heligt folk - OM NI HÅLLER MITT FÖRBUND. Mötet mellan Gud och Det judiska folket är långt mer än ett tillfälle att ge dem Den gudomliga etiken. I judisk tradition liknas detta vid en vigsel. Gud och folket sluter ett evigt förbund, men där Gud håller sin del av kontraktet ("min dyrbara egendom"), om vi håller vår del ("ett heligt folk som håller Guds förbund").

Det är en vigsel med mörka undertoner, under en stormig himmel, för oss läsare för vi vet hur det kommer att gå (läs Judendomens mörkaste dag, samt Tragedier då och nu).

Så är det, när människan och Gud möts. Ibland blir det ett tragiskt misslyckande, men ibland lyckas vi att nå himmelska höjder, om bara för en liten stund. Och tänk, vad vore världen utan Torahn och utan det judiska folket?

Kol tuv,