Just nu är jag ute i den ursvenska naturen på ett judiskt sommarläger.
Jag jobbar på en familjeperiod - för familjer främst med små barn.
Tidigare år var jag RL - religiös ledare, men det är jag inte i år. Nu är jag den "judiska ledaren" vilket är absurt för att alla som jobbar här är judar, eller har en stark judisk anknytning!
Varför denna semantik? Jo, Församlingen ska tona ner sin religiösa identitet. Det ska betonas att vi är en kulturell grupp och inte en religion.
Varför? För att i det svenska samhället ses det ned på religion och religiösa uttryck. Måste man vara en sån som tror på Gud och beter sig därefter så kan man väl göra det i det tysta och helst utan att berätta det för någon (speciellt inte indoktrinera dina barn med denna vidskepelse). Det är väl uppebart att det är lika fånigt att tro på Gud som på jultomten och enhörningar, eller?Om du känner en smula sarcasm i min ton (märk den lila färgen på texten som symboliserar sarcasmen), så är det för att jag är riktigt trött på att behandlas som en hjärntvättad fundamentalist för att jag inte tror att vi har kommit till av en ren slump, utan att vi är skapade av en skapare.
(Och kom inte med den där frågan "Vem skapade då skaparen?" Judendomen har samma svar på den frågan som vetenskapen har på frågan "Vad fanns innan Big Bang?" Svar: Vi vet inte!)
Och jag är trött på den tillmötesgående inställningen som våra judiska ledare i Sverige har i denna fråga!
Alla får stora skälvan så fort en tjänsteman från Skolverket ska besöka en judisk skola. "Dom kanske tycker att pojkarna inte ska ha kippor (kalloter) på huvudet! Dom kanske tycker att vi ska sluta läsa morgonbön! Bäst att kalla morgonbönen för morgonsamling och förklara att kippan är en kulturell företeelse som inte har något med religion att göra!"
Eller så startar man en judisk skola helt utan religiösa inslag så att man slipper problemet från början?
Varför är våra ledare så tillmötesgående? För att det finns en genuin rädsla för att bidrag ska strypas och verksamhet ska läggas ned om vi klassas som relgiösa. Och den rädslan är befogad. Vi kan inte driva skolor eller sommarläger om vi inte får samma bidrag som alla andra icke-religiösa verksamheter får.
Men min åsikt är att vi kommer aldrig kunna tillmötesgå de anti-religiösa krafterna bland paragrafridande tjänstemän och soundbitesugna politiker.
Vi kommer alltid att dras med i debatten så fort en muslimsk eller kristen skola av särskild karaktär figurerar i pressen för att de vägrar följa skolplanen eller tvingar sina elever att tro på ett visst sätt.
Hur kan vi då undvika att hamna i samma fack som mindre toleranta religiösa grupper? (Dessa mindre toleranta grupper finns inom alla religioner, så jag pekar inte fingret mot någon speciell religion.)
Ta tjuren vid hornen! Vi måste bemöta dem genom att få dem att inse att vi inte passar in i deras mallar för vad religion eller kultur är. För att citera min far (själv religiös tjänsteman):
"Judendomen är det judiska folkets officiella religion."
Så är det. Vi är ett folk - det judiska folket - med en religion - judendomen. Det fungerar inte så med muslimer eller kristna - som består av många olika folkgrupper. (Den grupp som kommer närmast vår folk/religions dynamik är hinduerna! Indier är hinduer - hinduer är indier.)
För oss är judendomen så förknippat med judisk folktillhörighet att det inte går att säga var den ena slutar och den andra tar vid. De är två sidor av samma mynt.
Vi måste alltså dra ett streck i sanden och säga: "Vi är en folkgrupp med en religion. Det går inte att skilja på dessa begrepp i den judiska verksamheten."
Men samtidigt måste vi vara tydliga med att vi är inte ett hot mot demokratiska värderingar. På judiska skolor ska vi inte lära ut att man måste tro på Gud för att vara en god jude - tro har aldrig varit en avgörande del av judendomen. Vi ska lära ut Torah och Talmud och grundläggande judiska värderingar för att dessa är centrala delar av judendomen, vårt folks religion.
Väljer våra barn att praktisera judendomen när de står på egna vuxna ben så gör de det för att de är judar - kulturellt, etniskt och religiöst. Då vet de hur man gör för att leva som religiös jude för att de har lärt sig det på judendomslektionen. Väljer de att skita i allting är det deras rättighet också och de som lever ett icke-religiöst liv ska välkomnas lika mycket in i Församlingen.
Som judendomslärare har jag ALDRIG sagt till något barn eller någon vuxen "så här måste du tro eller göra för att vara en god jude" - det finns inte i min föreställningsvärld!
Och judendomsundervisningen ska aldrig ske på bekostnad av övrig lagstadgad läroplan!
Vi måste alltså tydligt markera att vi är judar - en minoritet som inte passar in i en behänding mall - låt oss vara judar!
Vad tycker du?
Kol tuv (allt gott),
Hej!
