Ki tavo - bara för Gud?

Hej!

Nu är det dags att skriva lite om parashan (jag måste ju göra skäl för namnet "Torahblogga"!).
Denna vecka läser vi כי תבוא - Ki tavo, som är Torahns femte sista parasha. Just det, gott folk vi börjar närma oss slutet av Torahn och vad gör vi när vi har läst klart den - på Simchat Torah, den 22 oktober?

Samma sak som vi har gjort de senaste 2500 åren: vi börjar om från början med Världens skapelse. Vi fortsätter att diskutera, kommentera och hitta nya sätt att läsa vår Torah.

Ki tavo, som betyder "När du kommer in", från första versen av parashan: "När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom..." Förra veckans parasha hette Ki tetse, som betyder "När du går ut", från första versen av den parashan: "När du drar ut till strid mot dina fiender..."

Ki tetse ("När du går ut") ger oss en samling lagar vars kanske enda röda tråd är att de alla har att göra med våra relationer med andra människor på ett eller annat sätt. De är på så vis utåtriktade i sin natur.

Ki tavo ("När du kommer in") riktar nu in sig på vår relation med Gud:

1. Att komma med de första skördade frukterna till Templet som ett offer till Gud (Devarim 26:1-11)
   
2. Förbundet mellan Gud och det judiska folket (Devarim 26:16-19)
3. Att resa stenar som monument när de har korsat Jordanfloden och kommit in i landet. På dem ska hela Torahn skrivas. (Vilket Joshua, Moshes efterträdare, sedan gör, när de kommit in i landet, Joshuas bok 8:30)
4. Förbannelser över dom som bryter mot Guds lagar (Devarim 27:14-26)
   
5. Välsignelser över dom som håller Guds lagar (28:1-14)
   
6. Hemskheter som kommer drabba det judiska folket om (när) de bryter mot förbundet med Gud. Denna del, kallad תוכחה - Tochecha (Tillrättavisning) är ökänd i Torahn och lär den läses högt, ska man göra det så lågmält och så fort som möjligt. (Devarim 28:15-69)
   
7. En påminnelse om Guds makt (Devarim 29:1-8)
   

Det enda möjliga undantaget till detta, Gud inriktade tema, är lagen om att ta en tionde (10%) av hela sin skörd och ge den till לוים - Levi'im, stammen Levi - som inte har sitt eget landområde och som tjänar Gud i Templet - och till de fattiga (Devarim 26:12-15). Efter det att man har gett bort tiondet står det precis vad man ska säga:

Nu har jag tagit ut det heliga ur mitt hus, och jag har gett det till leviterna och invandrarna, de faderlösa och änkorna, alldeles som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat något av dina bud. Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, jag har inte varit oren när jag tog ut det och jag har inte gett något av det som gravgåva. Jag har lytt Herren, min Gud, jag har gjort allt som du har befallt mig. Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel och den mark du har gett oss, så som du med ed lovade våra fäder, ett land som flödar av mjölk och honung. (Devarim 26:12-15)

Handlar detta om vår relation med Gud eller med våra medmänniskor? Vad tycker du?
Shabbat shalom,

Åtta nyårslöften?

Hej!

Nu när vi närmar oss Rosh haShana är det dags att tänka över vad vi vill med våra liv och vart vi är på väg. Livet är en resa där varje individ har sin startpunkt och är på väg mot sitt eget mål. Ibland får man resesällskap en del av vägen - kanske bara en kort stund och ibland under en lång sträcka.

Det judiska är en resa i sig - en andlig/kulturell/intellektuell sådan. Alla lever det judiska på sitt sätt och en del väljer att inte leva det alls. Sällan har människor exakt samma mål i livet eller det judiska och visst skulle livet vara bra tråkigt om vi hade det!

Men det är viktigt att fundera kring frågan: Hur vill jag leva det judiska?

En amerikansk rabbin i den Konservativa rörelsen, Jerome M. Epstein, har skrivit en liten pamflett med titeln The Ideal Conservative Jew: Eight Behavioral Expectations.

I den föreslår han åtta punkter som han tycker att judar i den Konservativa rörelsen borde inkorporera i sina liv.

Jag har översatt dem från engelska till svenska, men i vissa fall var detta en ordentlig utmaning så jag uppmanar alla som känner att de klarar engelskan att läsa orginaltexten, med förklarande text, HÄR.

Dessa åtta "behavioral expectations", dvs. förväntningar på hur man ska bete sig, ser jag som en tankeställare och en början till diskussion. Läs igenom punkterna och svara sedan på frågorna nedanför.

Den idealiske ”religiösa*” juden:
Åtta förväntningar på hur man ska bete sig

1. Den idealiske ”religiösa*” juden ska bidra till en judisk församling genom att delta i dess aktiviteter.

2. Den idealiske ”religiösa*” juden ska ägna minst en timme i veckan åt judiska studier.

3. Den idealiske ”religiösa*” juden tillämpar inlärda judiska värderingar som vägledning för ens handlingar även när dessa kommer i konflikt med ens personliga känslor och vad man är benägen att göra.

4. Den idealiska ”religiösa*” juden utökar sin judiska livsföring som ett resultat av åtaganden och överväganden, genom att lägga till ett minimum av 3 nya mitzvot (bud) varje år.

5. Den idealiska ”religiösa*” juden tillämpar värderingarna av tikkun olam (= det judiska ansvaret att reparera världen) för att bidra till världens kontinuerliga reparation.

6. Den idealiska ”religiösa*” juden beslutar om ett judiskt handlande först när man övervägt hur dessa beslut påverkar Klal Jisrael (det kollektiva judiska samvetet/medvetandet).

7. Den idealiska ”religiösa*” juden utökar sina band och sin anknytning till Israel.

8. Den idealiska ”religiösa*” juden studerar för att utöka sina kunskaper i hebreiska.
   

* I den amerikanska originalversionen stod det ”the ideal Conservative Jew”, gällande en jude som tillhör den Konservativa rörelsen i USA. Detta blir svårt att översätta, då svenska judar inte identifierar sig ideologiskt med någon rörelse, så som amerikanska judar gör. Märk väl skillnaden mellan en Konservativ jude (tillhörande rörelsen) och en konservativ jude (religiöst eller politiskt konservativ).

Vad tycker du om detta? Är det eftersträvansvärt? Skulle du vilja vara denna sortens jude?

Vilken/vilka punkter hade du svårast för? Varför?

Saknades någon punkt? Någonting som du skulle ändra på i texten?

Ser du något samband mellan punkterna?


Kol tuv,

Världens början och slut

Hej!

Snart är det ראש השנה - Rosh haShana, det judiska nyåret. Våra lärda sa om Rosh haShana: "היום הרת עולם" - "Hajom harat Olam", "detta är dagen då världen föddes". Mer om vad detta innebär i ett senare inlägg, men regelbundet förutspår diverse individer och grupper världens undergång.

Nu senast höjdes röster runt jordklotet om Large hadron collider (LHC), världens största maskin (27 km i omkrets) som har byggts utanför Geneve i Schweiz. Maskinen är till för att utföra vetenskapliga experiment. Partiklar ska drivas runt, nära ljusets hastighet i LHC och kollidera med varandra.

Meningen är att resultatet av dessa kollisioner ska lösa några av universums gåtor. Ni kan läsa mer hos DN eller SvD.

Rädslan hos skeptiker och domedagsprofeter är att dessa kollisioner kommer att skapa ett svart hål mitt i Europa som kommer att svälja hela jorden.

Nu finns det en sajt som håller koll på situationen åt alla som har dessa farhågor:
http://hasthelargehadroncolliderdestroyedtheworldyet.com/ (= har-Large-Hadron-Collider-förstört-världen-än.com). (Thanks, Joanna, for the tip!)

Vilken lättnad!

Shana tova (gott nytt år)!


PS. "Nope" = "Nix"

Ki teitse II - Kom ihåg att utplåna minnet...

Hej!

Läs denna dikt av den marockansk-fransk-judiska poeten Emmanuel Moses, på franska eller engelska.

Deutéronome, 25:17
Rappelle-toi le goût de
L'écharde.
Les taches de cire
Devant la mer
Qui ne voit pas.
L'odeur d'arêtes
Et de toile.

Deuteronomy 25:17
Remember the taste of
The splinter.
The drops of wax
Before the ocean
Which does not see.
The smell of fish bones
And of canvas.

Denna dikt presenterades för mig av professor Thomas Nolden vid ett föredrag som han höll på Paideia (European Institute for Jewish Studies in Sweden) när jag studerade där och jag har alltid hållit den i minnet. (Här skriver Nolden om dikten i sin bok "In Lieu of Memory" - om fransk-judiska poeter och Förintelsen.)

Diktens titel är ju en vers i Torahn, Devarim (Femte moseboken) 25:17, som är början på sista stycket i veckans parashah Ki tetsei. Så här lyder hela stycket:

Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig när ni drog ut ur Egypten. När han mötte dig på din väg högg han ner alla dina eftersläntrare, när du var trött och utmattad, utan att frukta Gud. När Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, skall du utplåna minnet av Amalek från jorden. Glöm aldrig detta!

Amalek är folket som hatar oss grundlöst, besinningslöst, ändlöst. Amalek är källan varifrån all antisemitism flödar.

Själva amalekfolket har försvunnit för länge sedan - vi går inte runt och försöker utplåna någon (Gud förbjude!) - men genom vår långa historia har varje form av antisemitism kopplats, av religiösa judar, tillbaka till Amalek.

Läs nu dikten igen.

• Hur förändrar dess titel diktens ton och innebörd för dig?
• Hur tolkar du dikten?
• I sista versen står det "...utplåna minnet av Amalek från jorden. Glöm aldrig detta!". Hur kan man utplåna minnet samtidigt som man aldrig glömmer?

Shabbat shalom,

Den (o)brutna kedjan

Hej!

I ett inlägg på sin blogg, Att vara jude, har Akiva ett klipp av en Rav Amnon Itzhak, som föreläser för en stor aula med unga sekulära israeler om att Torahn är sann och gavs av Gud.

Rav Itzhaks argument är att eftersom det står i Torahn att 1,5 miljoner judar (Bamidbar 1:46) stod vid Sinai och hörde Guds röst (Shemot 20:18-20) så är det omöjligt att denna berättelse skulle kunna hittas på och komma till i vår historia, efteråt.

I så fall, menar han, hade folk sagt: "Vad är detta för bok? Hur kan du säga att detta har hänt? Vi har aldrig hört talas om detta av våra föräldrar!" En sådan monumental händelse borde ha berättats, bekräftats och gått i arv från generation till generation. Alltså måste Torahn vara sann och given vid Sinai för 3000 år sedan.

Han tar upp helgen Pesach (den judiska påsken). Han säger att folk har alltid firat Pesach, år ut och år in, så ingen skulle ha kunnat hitta på Pesach och starta upp helgen från noll. Den måste ha kommit till vid uttåget från Egypten.

Intressant att han använder Pesach som ett exempel. I slutet av Andra kungaboken, kapitel 22 och 23 hittar man en mycket märklig skildring.

En ny kung, Joshiyahu, tillträder Judahs tron och han, till skillnad från sina företrädare är en gudsfruktig man. Han befaller en renovering av Templet och då hittar man en bokrulle (Torah, på hebreiska) i ett hörn.

Han läser den och inser att det är en borttappad del av Guds lag (många bibelforskare menar att det var Devarim, Femte moseboken, som egentligen skrevs runt den perioden). Det finns en hel del lagar som Gud befallde Moshe, som folket inte vetat om och nu har de brutit mot dem!

Bland annat står det så här:

Kungen befallde hela folket: "Ni skall fira påsk till Herrens, er Guds, ära, så som det står skrivet i denna förbundsbok." Någon sådan påsk hade nämligen inte firats sedan den tid domarna styrde Israel, inte under Israels och Judas kungars tid; först nu under kung Josias artonde regeringsår firades en sådan påsk till Herrens ära i Jerusalem. Andra kungaboken 23:21-23

Där har vi just det som Rav Yits'chok hävdar aldrig hände - ett avbrott i kedjan!

(Rashi, som har ett svar på ALLT (nästan), säger att Pesach inte hade firats PÅ DET SÄTTET sedan domarnas tid, men jag tycker att det är uppenbart från sammanhanget att vad de läste i denna bokrulle var helt nytt för dem och lite av en chock.)

Hur kunde människorna på Joshiyahus tid gå med på detta? Jo, förklaringen står i texten. Man sa inte "här har ni en ny helg!", utan "Detta är en helg som firades av era förfäder, men ni har glömt bort det!"

Man hittar samma sak i Ezra och Nehemjas bok.

Ezra återvänder från Babylonien till ett folk i Judéen som, flera generationer efter den Babylonska fångenskapen, har glömt bort allt vad judendomen heter.

Ezra väcker dem till liv och medvetende igen genom att läsa Torahn för dem alla.

Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn - han stod ju högre än de - och när han öppnade den reste sig hela folket upp. Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: "Amen, amen." De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. Neh. 8:5-6

Hela den församling som återvänt från fångenskapen byggde sig lövhyddor och bodde i dem. Så hade israeliterna inte gjort under tiden från Josua, Nuns son, till denna dag. Neh 8:17

Sukkot hade inte firats alls under hela den tid som första templet stod!!!!!

(Här hittar jag ingen kommentar från Rashi...)

Ja, är det verkligen så lätt att skriva ett folks historia? Svaret är ja!

Lehavdil (ett uttryck som betyder "SKILJ!". Det är som att man säger "visserligen jämför jag X och Y, men bara på denna punkt. X och Y är annars helt skilda saker, som inte har med varandra att göra!), men många svenskar tror att Lucia är en jättegammal tradition, fast den uppfanns på 20-talet av Krugerkoncernen för att sälja tändstickor.

Lehavdil, lehavdil, LEHAVDIL men Hitler lurade i det tyska folket att de var Det tredje riket, direkta arvtagare till romarna och Karl den store och att de var alla arier (egentligen en folkstam från norra Indien!).

Menar jag att vår historia är lika påhittad som dessa exempel?

Chas veChalilah! (Gud förbjude!)
Nej, jag skulle säga att frågan, "Har det verkligen hänt?", är en fråga som leder oss ut på hal is och in på de resonemang som jag tar upp här.

Uttåget ur Egypten har hänt för oss, för att vi firar Pesach varje år; för att vi nämner det varje vardag och Shabbat i våra böner och ritualer. För oss är det verkligt och påverkar hur vi lever våra liv idag, 3000 år senare. Likaså uppenbarelsen vid Sinai. Dessa är mytiska sanningar, som står över kalla fakta och bevis. Det handlar om tro.

Torahn står över allt detta och faller inte ihop som ett korthus när tvivlande röster höjs - min Torah är världens berggrund, universums DNA - inget kan rucka på den. Minst av allt frågan "Har det hänt"!


Kol tuv,