Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

torsdag 1 oktober 2009

Vikten av att minnas

Hej!

I söndags, några timmar innan Jom Kippur startade, så avtäcktes ett monument till Förintelsens offer vid Judiska församlingen i Göteborg.

Ilya Meyer skriver här om ceremonin på sin blogg.

Jag känner Jonathan Macznik, som talade för den yngre generationen, väl, då han kommer ofta till den gymnasiegrupp som jag undervisar på församlingen.

När jag hörde att han skulle tala, frågade jag honom om han publicera det på Torahblogga. Det ville han gärna, så här kan ni ta del av hans tal. Kommentera gärna!

Vi kan förvänta oss stora ting av denne unge man.

Kol tuv,

Jag går sista året på Ingrid Segerstedts gymnasium. Som många andra i min ålder, längtar jag till Studenten. Det är då jag ska bli fri och få pröva min vingar på riktigt för första gången.
Jag är trött på min klass och trött på att studera. På fritiden försöker jag hinna med så många aktiviteter som möjligt som jag uppskattar för att göra vardagen meningsfull.
Det kan vara allt från att gå på ett riktigt bra tärningspass eller spendera en lördagskväll med vänner.

För 70 år sedan. När min farmor var lika gammal som jag är idag. Såg verkligheten annorlunda ut.
För henne handlade det om att överleva nazisternas dödsläger. För henne handlade det om att se sin egna systers sista krafter tyna bort. För henne var den största frågan om hon någonsin skulle få se sin mamma igen och om det överhuvudet taget fanns en framtid. En framtid utan förintelse, hat och sorg.

När jag var 10 år valde min farmor att berätta delar av sina upplevelser för mig, detta gjorde hon vid vårt köksbordet på landet. där fick jag höra om kanske det mörkaste mänsklighetens historia har att berätta om.
Så nära ligger förintelsen mig.

När jag gick i nian åkte min klass till Polen för att göra en resa i förintelsens fotspår.
Att besöka Auschwitz och se att allt det där jag hört om så många gånger t fanns på riktigt gjorde att det knöt sig i magen på mig flera månader innan vi skulle åka. Jag visste inte visste inte vad jag skulle möta och hur jag skulle reagera. Skräcken var enorm.
I bussen på väg ut, var skräckbilderna av vad jag skulle möte så starka att jag hade svårt att skilja på verklighet och fantasi.

Jag kom fram, gick igen Arbeitmachtfrei-porten och såg bara en lugn och fridfull by, med träd och gräsmattor. Vad skönt det känns kände jag, ångesten släppte och det här kanske inte var så farligt som jag först trodde. Då gick jag in i ett av husen. Där låg barnskor, hår och väskor med namn.
Då gick det inte längre, jag var tvungen att ta mig ut. Jag fick svårt att andas och ville bara ut ut ut. Jag kom ut och insåg att jag hade förstått. Jag hade för bara en liten stund snuddat vid all den smärta, för de barn som aldrig fick växa upp, smärtan för alla krossade drömmar.

Jag snuddade vid smärtan, men kunde också gå ut och ta mig därifrån. Det kunde inte mina farföräldrar.

Ur det här ögonblicket föddes en medvetenhet och en beslutsamhet som numera följer mig överallt. Det är en förståelse av vad som hände, och hur det drabbade min släkt. Jag förstår inte varför, men jag vet att det hände. Och jag kan aldrig blunda för det.
Det kallas att jag tillhör den tredje generationen.

Tänk om jag hade levt för tre generationer sen.

Det är ingen konstig tanke, men det hade inte heller varit konstigt om det var jag som var förövaren, eller om det var jag som bara såg på. För en av mina närmsta vänner idag, hennes farfar stred i den nazistiska armen.

I detta nu begås folkmords liknande handlingar i Sudan, för 20 år var det Bosnien och Rwanda.
Och i alla dessa fall har skillnaderna mellan förövare, offer och betraktare varit hårfin. Det är dör människor ger upp och inte tar ansvar som förintelse breder ut sig. Där okunskap och hat får råda brister också snart respekten för varje individ.

Det är den här vetskapen, som gör att jag idag kämpar för mänskliga rättigheter och hjälper gömda flyktingar.

Vi har alla ett ansvar.
Med vårt folks historia, är vi en av de första att känna av strömningar av hat och intolerans i samhället. Även i de fall de inte riktas direkt mot oss.
Vi ser och förstår ofta långt innan övriga samhället gör det.
Vi vet vad brinnande synagogor betyder, och förstår då också vad innebörden av till exempel en brinnande moské eller flyktingförläggning.
Och just i detta nu, känner jag av många sådana strömningar i vårt samhälle.
I valet 2010 ser sverigedemokrater sin chans att göra sin inhumana rasistiska politik lite mer rumsren.
I Ungern marscherar högerextremister i tusental på öppna gator.
Romer trakasseras dagligen i Italien.
VI ser alla det här. Det viktiga nu, är att vi inte blundar.
Vi måste aktivt bilda opinion, ständigt berätta om vår historia.

Därför tycker jag att dessa tavlor vi idag nu inviger, skall först och främst påminna oss om vad som hände. Men också ge oss kraft och energi att våga säga nej till intolerans och hat
För de personer som fanns bakom namnen tavlorna, får vi inte blunda.
För blundar vi, blir orden ”låt det aldrig ske igen” bara vackra ord i en smutsig verklighet.

söndag 27 september 2009

Lite humor strax innan en allvarlig helg

Hej!

Efter allt detta allvar kring Jom Kippur - och det är ju en allvarlig helg - bjuder jag på lite humor. Det är viktigt att skratta också.

När jag var barn fick min mamma tag i en underbart rolig bok som vi alltid tog fram och läste högt ur för att få oss ett gott skratt. Den heter:

("unorthodox" är en ordlek, då det också betyder okonventionell, vilket denna bok verkligen är)

Beträffande det nya året och försoningsdagen finns det två sidor jag vill dela med er.

1) Hur man lätt kommer ihåg det judiska årets månader och dagar. Baserat på en välkänd engelsk dikt för det sekulära (kristna året) har Gould och Siegel skrivit denna dikt för det judiska folket. Nu har vi inga problem att komma ihåg det judiska året!

2) Tips för vad man inte ska äta innan Jom Kippur (kom ihåg att man får varken äta ELLER dricka):


Vill ni läsa mer har Allan Gould en hemsida med några fler roligheter från boken.

Tsom kal (en lätt fasta)!


Vidui - svåra bekännelser

Hej!

På Jom Kippur ska vi stå inför Gud och bekänna våra synder. Det är inte en tid för ursäkter eller bortförklaringar. Det är inte en tid att tänka på hur andra har syndat mot oss - det är deras ansvar att själva göra så. Vi ska rikta pekfingret innåt och erkänna den hårda sanningen, individuellt och kollektivt.

Flera gången under gudstjänsten säger vi Vidui - Bekännelsen.


Vi står med handen mot hjärtat och slår oss symboliskt på bröstet för att tydliggöra för oss själva vår skuld.

Då läser vi Al chet, e
n lång lista på synder som de flesta av oss troligtvis gjort oss skyldiga till under det gångna året:
"Al chet shechatanu lefanecha..." "För den synd som vi syndat inför Dig under tvång eller med vilja." "För den synd som vi syndat inför Dig med hårt hjärta."

"För den synd som vi syndat inför Dig med våra läppar." osv.
Den religiö
sa, israeliska människorättsorganosationen Rabbis for Human Rights kämpar de för att göra Israel till en mer judisk stat, utifrån perspektivet av Halacha - den judiska lagen. De har skrivit en egen version av Vidui-bönen, för det israeliska samhället.

Så här skriver de:
RHR Vidui 5770 The vidui (recounting of our sins) during the High Holidays is intended to make us feel uncomfortable, to confront us with the wrongs we have done. This vidui relates to our society today, to the way in which we treat the unemployed and disadvantaged, immigrants, migrant workers, single mothers, the elderly, the exploited women, the Arab citizens of the State and the Palestinians, and those we disagree with politically. Each one of us is guilty of some of these sins; collectively, we are guilty of them all.
Läs listan på deras hemsida om ni orkar - det är ingen lätt läsning.

Vidui 5770

fredag 25 september 2009

Parashat Ha'azinu - Där inga ord når...

Hej!

Denna shabbat läser vi parashat Ha'azinu, Torahns nästsista parasha.

I den framför Moshe en dikt, eller en sång till folket. Moshe, som genom hela Devarim (Femte moseboken) har försökt med alla retoriska medel att förmedla sitt budskap till folket: "Håll fast vid allt jag lärt er och glöm inte bort Gud och det förbund vi har slutit med den allsmäktige."

Nu när Moshe har sagt allt som finns att säga och ändå inte känner att han nått fram tar han till musiken som ett medium att nå dit inga ord når, rakt in i människans själ.

Det är något som den vår tradition har tagit till sig väl. Sång och musik är något så viktigt för en judisk gudstjänst och vid andra situationer och ritualer. Musiken förmedlar sitt eget budskap, som inte kan sammanfattas i ord.

På Jom Kippur står vi alla i synagogan och ber, men det man minns mest av allt är melodierna. Ingen melodi är mer känd än Kol Nidrei, som inleder Jom Kippur-gudstjänsterna.

Vill ni veta vad den handlar om och något om dess historia, kan ni lyssna till Jom Kippur-föreläsningen, del 1 som jag har satt upp i det föregående inlägget.

Men nu hoppas jag att ni lutar er tillbaka, kopplar bort er intellektuella, analytiska hjärna och låter musiken (här framförd av en manskör), ta med er bort till en plats där inga ord når.



Shabbat shalom och gemar chatima tova,

Jom Kippur Podradio - Böner och Profeter

Hej!

Igår pratade vi Jom Kippur på kursen Det judiska året.

Vi tog upp flera viktiga böner i gudstjänsten och tittade på vilka olika budskap de förmedlade. Sedan tittade
vi på hur de profetiska texterna som man läser som Haftarot (kompliment till Torahläsningen) under dagen förstärker budskapet med berättelser och uppmaningar till konkreta handlingar.

Precis som förra vec
kan, med Rosh haShana, så spelade jag in det och sätter upp det här på nätet så att ni får ta del av det, som Torahblogga Podradio, del 3 och 4!

Det blev långt, så jag delade in föredraget i tre delar (alla är MP3-filer, som kan spelas upp på de flesta datorer och ljudprogram):

Jom Kippur, del 1 (42 minuter)

Jom Kippur, del 2 (46 minuter)

De profetiska texterna (25 min)






Texterna som vi studerar behöver ni också, så dessa sätter jag också upp här som PDF-filer (läs dem på sidan eller klicka på länken för att ladda ner dem):

Jom Kippur Böner


Jom Kippur Haftarot


Som alltid vill jag väldigt gärna höra/läsa era reaktioner och tankar!

Gemar chatima tova (må ni inskrivas i Livets bok för det goda),