I Israel, och mest i Jerusalem, har vissa busslinjer, som kör genom Charedi, dvs. ultra-ortodoxa områden, blivit könssegregerade. I dessa kretsar anses det opassande för män och kvinnor som inte är gifta med varandra att ha för nära kontakt och då är en buss ett riskområde.
Det är inget som bussbolaget Egged har bestämt, utan vissa passagerare, unga manliga Charedim, har börjat införa denna nya ordning. Männen där framme, kvinnorna där bak.
I deras egna bussar har de en Mechitsa, en gardin som skiljelinje mellan den manliga och kvinnliga delen av bussen. Nu har El-Al, det israeliska flygbolaget bestämt sig för att erbjuda harediska passagerare ett sådant alternativ även i luften:
Skönt när man kan hitta kompromisser som alla kan vara nöjda med...
Ni trogna läsare kanske också läste mitt inlägg samma kväll, Oj vej iz mir, om hur inte allting gick som planerat - och låt oss aldrig tala om det igen.
Nu är programmet i alla fall klart, som det skulle ha låtit och ni kan ladda ner och/eller lyssna på det i all sin prakt här genom att klicka på denna länk:
Jag är riktigt stolt över det, även om det inte gick som tänkt när det gällde. Reaktioner, tankar, frågor, konstruktiva förslag är välkomna!
Jag har med följande inslag:
Jag hör med Tobias Goldman som skriver sin fil mag på Bar Ilanuniversitetet i Israel, i just bibliska studier. Vi diskuterar koncepten utvalda och anti-utvalda folk.
Jag talar med komikern och författaren Aron Flam, som är en av mina intellektuella sparringpartners, om bl.a. komik, allvar, makt och slumpen. Aron delar också ansvaret för en finurlig respons på Aftonbladets organstöldsjournalism. (Se den på YouTube.)
Förra året skrev jag om kopplingarna mellan Davis Cup-matchen i Malmö och Purim som inföll tre dagar därefter. Nu letade jag reda på Marianne och Roberta som båda var där och såg miraklet i Malmö med egna ögon.
Sist ut kollar jag med min svärfar, Israel Mordakhai (se bilden), som är född i Persien (dagens Iran) om hur det var att fira de persiska judarnas seger över antisemiten Haman i det land där berättelsen utspelade sig.
Allt detta och några låtar från israeliska sångaren Kobi Oz, som exprimenterar med religion, poesi och sekularism i en salig blandning. Jag hoppas organisera en Skandinavienturné åt Kobi i en snar framtid (hör av er om ni vill hjälpa till!):
Som sagt: Alla reaktioner, tankar, frågor, konstruktiva förslag är välkomna! Kol tuv,
We originally came over from the Ukraine, where the family name had been "Garbati," but in Sweden it was changed to "Gerberson" to fit in with the Ericssons and Svenssons who lived around them. In those days, you weren't allowed to work in Sweden unless your last name ended in "son," and my family was eager to set up the family business of Swedish Chefs.Now here's where it gets really interesting. One branch of the family actually came over to the US in the 1600s. There was a meatball and herring shortage in Sweden, and they couldn't take it anymore.
Hmm, jag börjar ana "owls in the moss" som man säger bland svenskamerikaner... Han fortsätter med att visa hur den Gerbersonska släkten hjälpte till att grunda församlingen i Chester, Pennsylvania, innan den flyttades till Wallingford, där den ligger idag. (Bilden här ovan är av Jeremy iklädd klanens ceremoniella stridsdräkt, som vi först hade på oss när vi slogs i amerikanska revolutionen)
På något sätt kopplar han ihop det hela med den vilda och skämtsamma helgen Purim och menar att vi svenska judar äter vår hamantaschen (traditionella Purimbakelser) fyllda med gravad lax.
Jag kunde inte låta detta gå utan kommentar, så jag föreslog att han skulle fortsätta familjekrönikan med den andra grenen av den Gerbersonska klanen:
Remember how Rabbi Jeremiah D. Gerberson was studying Talmud with his migrating congregation as the wagon trains were rolling through the Midwest. He named the place they stopped in after his wife, Minah, and the tractate they were in the middle of studying, Masechet Sotah, hence Minne-sota. We certainly have an exciting family history!
Nästa kapitel: hur den svenska grenen av Gerbersons hjälpte Gustav Vasa att besegra danskarna...
Jag är en trogen läsare av den amerikanska nättidningen Slate. De skriver mycket och bra om politik, kultur, teknologi mm, mm, mm.
En stor andel av journalisterna som skriver för Slate råkar vara judar och då slinker det med en hel del artiklar som rör det ämnet också, t.ex. denna: The Ghost of Purims Past, som handlar om helgens lite mindre trevliga kopplingar till våld, samt hur lite våld har historiskt sett begåtts i samband med Purim.
Hon menar att han gick med på att uppfostra barnen judiskt, men nu har han döpt deras dotter och tar henne regelbundet till kyrkan, emot mammans önskemål. Kvinnan gick till domstol för att stoppa honom, han gick till massmedian och nu är det en sorglig och tarvlig cirkus där alla ska tycka till.
Fallet ställer en hel del svåra frågor på sin spets: hur ska ett blandäktenskap balanseras? och hur ska man göra efter en skilsmässa?
Det är inte första eller sista gången som barn blir brickor i maktspelet mellan skilda föräldrar eller att religion används som ett vapen i detta spel.
Vad tycker ni läsare om dessa kniviga familjefrågor? Har ni själva erfarenheter av liknande problem?
Man ska ju klä ut sig på Purim - jag fick denna bild på mejl igår! (tack till Elisabeth och Hedy)
אין לו שמץ של מושג איזו תחפושת הוא קנה לילדים... "He hasn't the slightest idea what costumes he bought for the kids…"
Bilden ska ha tagits i Meah Shearim - den mest ultra-ortodoxa stadsdelen av Jerusalem, där många charedim lever ett liv isolerat från någon kultur som skulle ge dessa röda dräkter något kulturellt eller religiöst sammanhang.
Många charedim lever också i svår fattigdom, då ett ideal är att mannen har som sitt "jobb" att studera Talmud om dagarna, medan hustrun försörjer familjen och tar hand om den stora barnaskaran. Jag kan väl tänka mig att denna familj hade turen att hitta denna samling av tjusiga dräkter, i olika storlekar, till ett kraftigt rabatterat pris, av någon oförklarlig anledning, just efter det sekulära årsskiftet.
Ja, Purim är en helg där man ska vända upp-och-ner på tillvaron, så då passar detta in väldigt väl!
Kol tuv, PS. OBS! Nu är det bara 1 månad kvar till Pesach!!!
Här är ett urval av för mig ovärderliga böcker som jag använder mig av i mitt arbete.
*Etz Hayim - Torah and Commentary: En chumash (bok för att följa med i synagogans Torah- och Haftara-läsningar) utgiven av Konservativa rörelsen. Många bra kommentarer och snygg layout.
* The Torah with Rashi's Commentary: Vad vore Torah-studier utan Rashi??? En mycket bra utgåva från historiens största (mycket ortodoxa) judiska förlag, Artscroll.
* Nechama Leibowitz "Studies in..."-serie: Av Israels mest kända Torah-lärare, krönikör, författare och inspiratör. Nechama Leibowitz tar oss på djupdykning in i varje veckoavsnitt.
* Teaching Torah: En mycket bra lättöverskådlig bok med kommentarer, förslag på diskussioner och aktiviteter för vuxna och barn i olika åldrar för varje parasha.
* Back to the Sources: En otrolig bok som guidar dig igenom ALL religiös judisk litteratur från de senaste 2500 åren! Tanach (bibeln), Talmud, Midrash, kommentarer, medeltida filosofiska verk, kabbalistiska verk, chassidiska verk och Siddur (bönboken). Varje kapitel är skriven på ett lättillgängligt sätt med bokrekommendationer för fortsatta studier. Helt otroligt!
Det finns många fler böcker att rekommendera, så jag uppdaterar listan allt eftersom.
I Israel, och mest i Jerusalem, har vissa busslinjer, som kör genom Charedi, dvs. ultra-ortodoxa områden, blivit könssegregerade. I dessa kretsar anses det opassande för män och kvinnor som inte är gifta med varandra att ha för nära kontakt och då är en buss ett riskområde.
Kvinnorna fick stå i bakre delen av bussen när det fanns tomma platser där framme, Naomi Ragen, en författare som själv är ortodox, blev trakasserad när hon vägrade flytta på sig.
