skip to main |
skip to sidebar
Hej!
I oktober skrev jag om bröderna Coens filmskapande och deras senaste verk, A Serious Man, som är deras mest uttalat judiska.
Den hade premiär på juldagen och har uppenbarligen gått hem hos den svenska kritikerkåren (se bilden).
Här har ni några riktigt positiva recensioner (betyg 4-5/5):
Svenska dagbladet, Expressen, Sydsvenska dagbladet, SVT Gomorron, TV4 Nyhetsmorgon
Och några medelpositiva recensioner (betyg 3/5):
Dagens nyheter, Göteborgs-posten, Aftonbladet + en intervju med bröderna Coen
Själv har jag inte sett filmen, men det ska jag snart råda bot på! Då skriver jag några egna reflektioner kring filmen.
Kol tuv,
Hej!
Tillbringade nyårsafton ensam i ett rum på Holiday Inn, vid East Midlands Airport, i väntan på mitt flyg morgonen därpå. Inte det roligaste sättet att fira nyåret, men dagen betyder mindre och mindre för mig för varje år som går.
Jag skrev om nyårsdagens innebörd i Jesus liv förra året, men jag hade ingen aning om att man hade tagit det så här långt:
Happy Holy Circumcision Day!
Samma journalist skrev även 2006 om Vatikanens möjliga komplott mot Jesus förhud.
Wikipedia har så klart en utförlig artikel om Den heliga förhuden.
Tanken är att när Jesus och hans kropp ska ha lämnat detta jordisk och färdats upp till himmelen, så fanns det alltså en liten bit av honom kvar. Jag råkar däremot veta (eftersom min far är Mohel - omskärare) att man alltid begraver förhuden i jorden. Alla människans kroppsdelar ska behandlas med yttersta respekt och måste därför begravas, precis som kroppen ska begravas när man dör.
Så all denna balagan (hebreiska för strul, oreda, bråk) över något som troligtvis "återbördades till jorden" samma dag som den avlägsnades.
Ja, just när man trodde att religion inte kunde bli märkligare...
Kol tuv,
Hej!
Sitter på planet från England och tänker över de intensiva konferensdagarna. Onsdag, Limmuds sista heldag var särskilt inspirerande för mig.
Dagen började med frukoststudier med min chavrutapartner Chana på profeten Chagajs korta bok (två kapitel, 40 verser). Uppgiften som vi hade hållit på med i 2 dagar var att brottas med den svåra bibliska hebreiskan i boken och översätta den ofta poetiska texten till förstålig engelska. Nu var det bara 12 verser kvar, men det var kanske det mest komplicerade biten. Något om cohaniterna (prästerna i templet) som bar köttbitar i kläderna och Gud som orsakar stora skälvningar i världen.
Efter en timme samlades hela gruppen igen för att gå igenom det med läraren David Solomon. Då föll alla pusselbitarna på plats. I nästa inlägg får ni en mer detaljerad utläggning om profeten Chagajs bok.
Det var en riktigt bra fördjupningskurs, men det bästa var chavrutastudierna med Chana. Hon är en brittisk medelålders kvinna som bor i Israel. Hon är berättare och sångare av chassidiska sagor och melodier. Av någon anledning fick vi genast bra kontakt och kompletterade varandra utmärkt i vårt sökande efter textens innebörd.
Vi lovade att försöka fortsätta vårt chavrutaskap hemmifrån, över Skype. Vi får se om vi lyckas.
Efter Chagajstudierna gick jag för att höra Levi Lauer. Han är en amerikansk rabbin som bott 30 år i Israel. Han talade om tvivel och hur viktigt det är för den riktig judendom att ta till sig tvivlet och och ovissheten i mötet med Gud och acceptera det.
Jag hörde honom tala om just detta ämne på Limmud för fyra år sedan, och jag skrev om det för ett år sedan här på Torahblogga, men just för att hans ord hade en sådan inverkan på mig, ville jag höra honom igen.
Jag var verkligen inte besviken! Det var en underbart inspirerande upplevelse och han talade om Martin Luther Kings tolkningar av Torah och om sin roll som förälder och mycket annat som han inte pratade om sist.
Med hans tillåtelse hoppas jag sätta upp talet på nätet som podradio för att dela med er.
Jag hinner nog inte skriva ner resten av dagen innan Shabbat, men efter kommer jag att berätta om en annan av konferensens absoluta höjdpunkter: konserten med den israeliska popsångaren Kobi Oz - såvida jag lyckas hitta orden att beskriva det!
Shabbat shalom!
Benjamin
Hej!
Började min tredje vardag på Limmud konferensen med den intensiva lektionsseriens om profeten Chagaj. Jag och min chavrutapartner, Chana, fortsatte med översättningsarbetet, och jobbade oss igenom 12 nya verser. Under lärarens, David Solomons ledning bärjar koncepten i den lilla boken börjar nu kristaliseras.
Jag väntar tills imorgon för att sammanfatta det hela för er, men det blir intressant, det lovar jag!
På eftermiddagen gick jag på en annan föreläsningsserie, denna gången om Talmud. Rabbin Chaim Weiner är en av den brittiska masortirörelsens (ungefär jämförbart med den amerikanska Conservative movement) största tänkare. I denna serie ville han illustrera de olika sätten man kan studera den rabbinska traditionens storverk, Talmud.
I den första delen, som jag gick på igår, pratade han om sin egen historia med Talmud. Han började studera det, som ung student, på Hebrew University i Jerusalem. Där lärde han sig analysera texten utifrån historiska och kulturella vinklar. Hur kom texten till? Vilka olika delar, från vilka tidsåldrar, är texten uppbyggd av. Allt detta bidrar till att förstå vad texten verkligen handlar om.
Men sedan började han att studera Talmud på en traditionell ortodox yeshiva. Där studerade man Talmud för att förstå hur man skulle leva sitt liv enligt den judiska traditionen. Vad vill texten säga oss? Detta öppnade upp Talmud på ett helt nytt sätt.
Till sist, började han också titta på berättardelarna i texten, midrashen. Vad vill de säga oss? Hur passar de in i sammanhangen och strukturen i Talmudsidan?
I föreläsningsserien på Limmud går han igenom de olika sätten att studera Talmud och applicerar dem på samma sida i Talmud. Vi studerar alltså samma rader av samma avsnitt fyra gånger över fyra dagar, varje dag på ett helt nytt sätt. Det är en väldigt spännande övning. Fast det pågår ca 10 andra saker just den timmen är jag i praktiken fast i Chaim Weiners föreläsning för jag måste se hur texten förändras beroende på hur man tittar på den!
Senare gick jag och såg en enmansshow av och med skådespelaren Marcus Freed. Han har kommit på Limmud i Stockholm och spelat upp en av sina pjäser, om kung Salomon, i Göteborg. Föreställningen var då mycket uppskattad av alla olika åldrar.
Denna gång var det en rockopera om Salomons far, kung David. Han hade med många olika populära låtar, där han skrivit om texten för att passa Davids liv. Pjäsen var rolig, men inte lika djupsinnig som den han gjorde om Salomon.
Den var underhållande i alla fall. Här är några bilder från föreställningen.
Jag gick på en föreläsning om amerikanska judars politika engagemang och åsikter, vilket var intressant, men inte så mycket nytt för mig.
Jag gick på en föreläsning som hette The Whole of Jewish Philosophy in One Hour. Det är verkligen vad det låter som. David Solomon, han som leder min Chagaj grupp på morgonen försökte ge en grov översikt över HELA den judiska filosofins historia på 60 minuter. Han han med ungefär till 1400-talet på en timme och gick några minuter övertid och klämde in de resterande 600 åren på 5 minuter.
Synd, men mycket underhållande och upplysande ändå. Det var ett mycket bra försök i alla fall. Solomon kan otroligt mycket och har en otrolig energi på scenen. Han är faktiskt känd för sina översiktsföreläsningar och de finns att köpa och ladda ner från nätet: In One Hour.
Vid 22-tiden bar det av till en föreläsning om hur församlingar kan bli mer välkomnande för HBT-judar. Det var en kvinna, Caryn Aviv, som hade skickat ut en stor enkät till 3000 olika församlingar i USA, från alla olika grenar och samlat in svaren. Det var ett intressant som engagerar mig.
Sist tog jag en sväng förbi baren. Det var fullt med folk där, 200-300 pers, och högljutt, så jag gick in i ett sidorum där de skulle ha midnattschavruta, alltså parstudier. Varje år på Limmud har de ett Chavruta-projekt, med ett chavrutahäfte. Ett team har tagit fram olika judiska källor på ett visst tema och presenterat dem i häftet på ett lättillgängligt sätt.
I år är ämnet "Ett". Varje morgon på konferensen samlas hundratals människor för att hitta en studiepartner och sätta sig ner för att diskutera texterna i häftet. Varje dag studerar man ett nytt kapitel från häftet. Kapitel 1: Ett språk, kapitel 2: En gud, kapitel 3: Ett folk, kapitel 4: En värld. När man är klar får man ta med sig häftet hem och fortsätta studierna. Häftena finns också att köpa på Limmuds hemsida.
Man sätter sig ner med sin chavrutapartner, börjar diskutera texten på sidan och jobbar sig igenom kapitlet tillsammans. Det är den klassiska judiska studiemetoden - att lära sig i diskussionen.
När jag vandrade in på midnattschavrutan hade studieledaren som skulle sätta igång allt, inte dykt upp, men det satt 5-6 pers och väntade på att börja. Jag tog en bok och satte mig ner, men på något sätt - jag vet inte riktigt hur - så fick jag rollen som studieledare!
Jag öppnade boken på kapitlet En Gud och började diskutera den första texten, Shema-bönen, där vi befäster Guds enhet. Efter min introduktion delade gruppen, som vid det här laget hade vuxit till 15 personer, upp sig i små grupper, men vissa ville fortsätta i en större grupp. Jag och fem andra satte oss på några soffor och jag ledde diskutionen. Jag har en viss vana att leda diskutionsgrupper, från församlingen...
Det var riktigt roligt och givande. Vi diskuterade Guds enhet, vår relation med Gud, vad Gud kräver av oss och vad vi kan kräva av Gud. Avslutningsvis fick alla säga några ord om sin egen relation med Gud. Det är ovanligt i judiska sammanhang att man pratar om Gud och tro, men det kan verkligen vara viktigt och nyttigt.
Så är det med Limmud! Alla lär sig och undervisar alla andra. En församling av kunskapstörstiga diskussionsivriga judar. Detta är mitt paradis.
Nu ska jag sova.
Kol tuv,
Hej!
Här är en kort video från Dear Prudence, rådgivningsspalten på Slate.com. Emily Joffe, som håller i spalten, är själv judinna så det kanske påverkar hennes svar.
Själv skulle jag ha otroligt svårt att ha en julgran hemma, jag kan inte se det som något annat än kristet. Vad tycker du om denna snåriga fråga?
Kol tuv,
PS. I år hade Slate även med en artikel, skriven av Jeremy Stahl, en "endast halvt-avfallen amerikansk jude", om sin svenska fru och den "bizarra, svenska traditionen att titta på Kalle Anka på julafton". Rolig läsning!
Hej!
