Parashat Vajera - Mitt, ditt och vårt

Hej!

I förra veckans parasha, Vajera, läser vi om Sodom och Gomorrah, de två städerna som var så onda att Gud förstörde dem. I Pirkei Avot, Fädernas tänkespråk, som är sex korta kapitel koncentrerat rabbinsk visdom om etik, religion och filosofi, hittar vi en intressant kommentar om sodomiternas inställning till andra människor.

I kapitel 5 står följande stycke:

ארבע מידות באדם:
האומר: 1 שלי שלי, ושלך שלך-- זו מידה בינונית; ויש אומרין, זו מידת סדום.
2 שלי שלך, ושלך שלי-- עם הארץ.
3 שלי שלך, ושלך שלך-- חסיד.
4 שלך שלי, ושלי שלי-- רשע

Det finns fyra sorters människor:
De som säger:
1) "Mitt är mitt och ditt är ditt." - det är den genomsnittliga sorten, och vissa säger: "Så var Sodoms sort."
2) "Mitt är ditt och ditt är mitt." - det är den enfaldige.
3) "Mitt är ditt och ditt är ditt." - det är den rättfärdige.
4) "Mitt är mitt och ditt är mitt." - det är den onde.

Packar vi upp denna mycket kortfattade text hittar vi några väldigt djupa observationer om människans natur.

Först har vi genomsnittsmänniskan, medelsvensson. Jag tänker mig att han/hon resonerar ungefär så här:

Det jag har som är mitt, det behåller jag, det som är ditt behåller du. Det är väl ett naturligt ställningstagande. Jag gör anspråk bara på det som tillhör mig - min egen personliga sfär - och jag kan väl förvänta mig att du inte gör anspråk på mina saker. Om du vill ge bort alla dina tillhörigheter, eller dela lika i ett kollektiv, eller ha samma inställning som jag har, det är ditt beslut. Jag sköter mitt och låter dig sköta ditt.

Vi kommer tillbaka till det där sista om Sodom.

Sen har vi den enfaldiga människan, som vill dela med alla. Varför stämplas hon här som enfaldig? Är det inte ett fint ideal att ha? För att citera John Lennon:

Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world

Så vad är enfaldigt? Just ensidigheten - jag tar från dig och du får, om du vill, ta från mig. Men jag har inte kollat med dig om du går med på detta. Kommunismen upphöjer jämlikheten till det högsta idealet, men det visade sig snabbt att individens frihet måste offras för att hålla ihop systemet. Berlinmuren, vars fall vi nyss firade 20-års jubiléet av, var den tydligaste symbolen för detta. Ungefär: "Vi har en socialistisk utopi här i Östtyskland, och alla våra medborgare är så lyckliga. Tyvärr måste vi ändå ha en mur för att stoppa de som annars skulle vilja fly härifrån."

Visst kan vi uppskatta idén på ett samhälle med jämlikhet och sträva efter att minska samhällsklyftorna, men att tro att det går att påtvinga andra människor detta och fortfarande få ihop en fungerande utopi är naivt - enfaldigt.

Den tredje personligheten är den rättfärdige, som säger "Mitt är ditt, och ditt är ditt." Han/hon ställer inga villkor på sina medmänniskor.

"Jag kan inte styra hur du handlar, men jag kan styra hur jag handlar och jag vill agera för en bättre värld. Därför delar jag med mig, villkorslöst."

Den rättfärdige ställer inga krav, utan sätter andras behov före sina egna. Visst finns det en gräns för hur osjälvisk man ska vara - man ska inte ge bort allt man har, tills man själv går och tigger, men de flesta av oss har inte problemet att vi ger bort FÖR mycket av vår välfärd, utan för lite. Skulle fler av oss handla som den rättfärdige, skulle vi faktiskt uppnå mer av den jämlikhet som den enfaldige eftersträvar, men utan att kränka andra.

För att vara rättvis mot John Lennon, så kan man faktiskt tolka hans sång Imagine också utifrån den rättfärdiges perspektiv. Här är refrängen:

You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

Jag håller liv i min dröm, säger Lennon, och hoppas att du ska komma med så småningom. Han kanske inte ställer några villkor på oss, utan väntar på att vi ska inse vad som är rätt.

Kring den onde finns det däremot inga frågetecken. "Mitt är mitt och ditt är OCKSÅ mitt." Det är en sociopat, en person som inte ser eller bryr sig om andras behov. Allt som betyder något är individens egna behov. Ser man något, tar man det, men alla möjliga medel.

I parashat Vajera står det inte exakt vad som invånarna i städerna Sodom och Gomorrah gjorde som var så ont att Gud beslöt förinta dem, men man skulle ju tro att de flesta i städerna var av den fjärde varianten människa, den onde. Men det är inte den som tillskrivs Sodom, utan person nummer 1, genomsnittsmänniskan - "Mitt är mitt, ditt är ditt."

Vad kan Torahn säga oss om hur sodomiterna var?

I Bereishit, kapitel 13 ska Abram (innan han bytte namn till Abraham) och hans brorson, Lot, skiljas åt, så att deras stora hjordar inte kommer i konflikt med varandra. Lot får välja vilken del av landet han vill bo i:

Lot såg ut över Jordanslätten, han såg hur vattenrik hela trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyptens land. Detta var innan Herren ödelade Sodom och Gomorra. Och Lot valde Jordanslätten och flyttade österut. Så skildes de från varandra. Sedan bodde Abram i Kanaan och Lot i städerna på Jordanslätten. Lot hade sina tältplatser ända bort mot Sodom. Människorna i Sodom var onda och syndade svårt mot Herren.

Lot väljer det rika och bördiga Sodom, trots att människorna där var onda. (Kanske visste han inte innan han flyttade dit hur de var, men han bor kvar där tills städerna förstörs.)

I kapitel 14 är kungen av Sodom med i ett stort krig och besegras. Invånarna i Sodom tas som gisslan, däribland Lot. För att rädda honom, rycker Abraham ut med 300 man och krossar den invaderande hären. På väg tillbaka med de befriade fångarna och krigsbytet möter han Sodoms kung, som hade flytt slagfältet vid nederlaget.

Kungen av Sodom sade till Abram: "Ge mig själarna och behåll bytet åt dig själv." Abram svarade honom: "Jag lyfter min hand och svär vid Herren, Gud den Högste, himlens och jordens skapare: Aldrig skall jag ta så mycket som en tråd eller en skorem av det som är ditt. Aldrig skall du kunna säga att du har gjort Abram rik."

Inget tack för att Abraham räddat honom eller besegrat hans fiender, bara en affärsuppgörelse. Och kungen verkar mena att både människorna och skatten kan man förhandla om. Abraham ger kungen svar på tal. Han är inte ute efter att berika sig själv, han gick in i konflikten för att rädda liv. Han vill sannerligen inte ha något av Sodom - enligt det gamla cowboyuttrycket: bäddar man ner sig med en hund, kan man förvänta sig att vakna med loppor.

Lot står nog bredvid och ser på. Man undrar vad han tänker när hans farbror fördömer kungen och den stad han gjort till sitt hem.

Sist läser vi i kapitel 19 om hur Gud skickar två änglar för att undersöka om det finns några goda människor kvar i staden, som kan räddas innan förstörelsen. Här har ni de första 13 verserna av kapitel 19, med mina kommentarer.

1) På kvällen kom de två änglarna fram till Sodom. Lot satt vid stadsporten, och när han såg dem reste han sig och gick fram till dem och föll ner och hälsade med ansiktet mot marken.

Änglarna kommer in förklädda som vandrare. Det fanns ingen så utsatt i den bibliska världen som en främling, utan det vanliga skyddsnätet av klan och stam, som de flesta hade kring sig.

2) "Jag är er tjänare", sade han. "Ta in hos mig över natten, så får ni tvätta av era fötter, sedan kan ni fortsätta er färd i morgon bitti." De svarade: "Nej, vi övernattar här ute."

Lot vet något som de inte gör - att man inte vill vara en främling i Sodom över natten...

3) Men han bad dem så enträget att de till sist följde med honom hem. Där lagade han en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt.

Abraham är känd för sin gästvänlighet. Trots Lots förkärlek för det materiella, så är också han gästvänlig.

4) Men innan de hade gått till sängs kom männen i staden, männen i Sodom, och omringade huset, både unga och gamla, alla utan undantag.

Ryktet har spridit sig - skyddslösa främlingar, hemma hos Lot. Finns det någon god person kvar i staden? Förutom Lot är ALLA med på det som kommer hända.

5) De ropade till Lot: "Var är männen som kom till dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem."

De judiska tolkningar har aldrig förstått detta som att Sodoms synd var homosexualitet, utan en total avsaknad av respekt för mänskligt värde. Lot kom en gång till Sodom som invandrare, men han hade tillgångar, han fick stanna. Änglarna kommer till staden utan något och då är det fritt fram, enligt Sodoms normer, att göra vad man vill med dem. En människa är bara så mycket värd som deras plånbok - det är Sodoms sjukdom.

6) Lot gick ut i porten och stängde dörren bakom sig.

Trots den hotfulla situationen, känner sig Lot trygg eller självsäker nog att ställa sig upp emot stadens män.

7) "Bröder", sade han, "jag ber er, gör inte något så ont.

Han försöker skapa en känsla av samhörighet med männen i Sodom, och hitta någon moral hos dem.

8) Jag har två döttrar som ännu är orörda. Låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra med dem vad ni vill, bara ni inte gör något mot dessa män som har fått en tillflykt under mitt tak."

Samtidigt som Lot är den gode i denna situation, så ser vi de stora sprickorna i hans egen moraliska kompass. Han har kanske levt för länge i Sodom och i situationen försöker han rädda sina gäster genom att slänga sina egna döttrar till vargarna.

9) Men de ropade: "Ur vägen med dig! Här kommer en främling och bor hos oss, och så gör han sig till domare över oss! Nu skall vi hantera dig värre än dem." Och de trängde sig inpå Lot och rusade fram för att slå in dörren.

Men nu får han se sanningen i vittögat. De har aldrig räknat honom som en sodomit, utan tolerat honom på grund av hans rikedomar. Så länge han gick med på deras regler fick han stanna, men nu vänder de sig emot honom och han får sig en dos av deras vidriga människosyn.

10) Då sträckte gästerna ut sina händer och drog in Lot i huset och stängde dörren.

Tur att Lots gäster hade lite oanade egenskaper.

11) Dem som stod utanför porten slog de med blindhet, unga som gamla, så att de förgäves famlade efter dörren.

Sodoms moraliska mörker återspeglas i deras nya fysiska blindhet.

12) Männen sade till Lot: "Har du fler anhöriga här, någon svärson, söner eller döttrar eller annars någon i staden, så för dem bort härifrån.
13) Ty vi skall ödelägga denna ort, eftersom Herren har hört ett starkt klagorop från folket här, och han har sänt oss att ödelägga staden."

Vad kan vi då säga om Sodom och dess invånare? Var de mitt-är-mitt-ditt-är-dittare, eller ditt-är-mitt-mitt-är-mittare?

Här kommer Pirkej Avots budskap fram: det är lätt att avfärda sodomiterna som skurkar, men de hade ju faktiskt sina regler. Lot fick bosätta sig där för att han följde dem. De gick inte utanför staden och letade offer - de gav sig bara på de stackarna som kom in i deras stad, flugorna som fastnade i deras nät. Enligt deras regler, tillhörde de två männen (änglarna) Sodom, för att de hade vandrat in dit.

Detta är en varning till var och en av oss. "Mitt är mitt och ditt är ditt" är genomsnittsmänniskan, det är så vi alla tänker, men tar man det för långt hamnar vi i helvetet, där inget är heligt och en människas liv är bara en ekonomisk beräkning.

Vi måste stanna upp och inse att vi är alla ansvariga för varandra. Vi kan inte stänga ute andras lidande. Förr eller senare hinner sanningen ifatt även oss.

Shabbat shalom,