Jag var 17 år gammal och satt barnvakt åt ett israeliskt par som bodde ett par år i Sverige. Mannen jobbade på israeliska ambassaden, om jag inte minns fel. De hade en lägenhet på Valhallavägen i Stockholm.
Paret hade ett aktivt uteliv, så det var flera gånger i månaden som jag satt barnvakt åt deras två söta ungar, en liten pojke och en liten flicka.Jag hade lekt med barnen och fått dem in i pyjamasen. De hade borstat tänderna. Jag hade läst dem en gonattsaga och bäddat ner dem. De hade somnat och jag gick in i vardagsrummet för att kolla på TV.
Klockan var ca 21, jag satt mig ner i soffan och slog på CNN (jag har alltid varit en nyhetsnarkoman). Då slogs jag med häpnad.
Yitzhak Rabin hade skjutits efter ett stort fredsmöte i Tel Aviv. Hans tillstånd var oviss."Det kan väl inte ha varit något livshotande", minns jag att jag tänkte, "han är ju en riktigt tuff kille."
Jag var helt säker på att han skulle överleva, men oj, så fel jag hade. Och det var inte bara han som dog den kvällen, skjuten av en ung, högerextremistisk jude. Det skulle visa sig att hela fredsprocessen dog samtidigt med honom den kvällen, den 4 november, 1995.
Shimon Peres, som tog över, försökte föra den vidare, men han hade inte de politiska hårdhandskarna som krävdes. Sju månader senare, när högerpolitikern (och den nuvarande premiärministern) Binyamin Netanyahu vann valet med endast 29,000 röster, var det officiellt. Han bromsade in fredsförhandlingarna och krävde mer säkerhet av palestinierna, med anledning av flera hemska självmordsattacker som skett månaderna innan valet.
Attackerna fortsatte och positionerna hårdnade. 14 år senare har inget förbättrats.
Jag skrev förra året om Tsom Gedalja, den fastedag, efter Rosh haShana, till minne av en judisk ledare som kämpade för fred, med dödades av en annan jude som ville förstöra den och lyckades. Inte mycket har förändrats på 2600 år.
Här kan ni läsa Rabins sista tal, som han höll vid fredsmanifestationen, minuter innan han dödades. Här är ett klipp från den manifestationen, då han höll talet och sjöng med i sången "Shiru Shir laShalom" - Sjung en sång för fred. I klippet säger han:
"Jag har alltid trott på att majoriteten av folket vill ha fred och är beredda att ta risker för fred. Och ni här idag, på denna manifestation, bevisar, tillsammans med många andra som inte har kommit hit, att folk verkligen önskar fred [och är emot våld.]"Klippet slutar med en talesman som informerar en chockad folksamling att premiärministern har avlidit från sina skador. Det sista vi ser är pappret med sångtexten, som Rabin hade stoppat på sig i innerfickan: Sjung en sång för fred.
PS. Vad är dina minnen från den natten?
