Toldot I - Bättre sent än aldrig

Hej!

Ja, jag vet att jag har halkat efter en hel del med kommentarerna på veckans Torahavsnitt, men Bereishit utgör en rejäl utmaning.

Denna bok är det judiska folkets släktsaga - om Abraham, Isak, Jakob och Josef, Sarah, Rebecka, Rachel och Leah: berättelserna om deras liv, personligheter och förehavanden ligger till grund för inget mindre än det judiska folkets fundamentala identitet.

Det finns så mycket att förmedla om dessa individer och deras familjer, att det är svårt att göra det någorlunda kortfattat, men det är vad jag vill göra. Jag vill ge er en översikt över vår stamfädrar och mödrar som gör det tydligt hur de hänger ihop med varandra och hur vi tog oss från Abraham till slaveriet i Egypten och varför.

Ambitiöst värre, men man ska väl sikta mot stjärnorna, eller hur?

Här är en liten bit av det i alla fall.

Förra två veckor sedan läste vi parashat Toldot. Den börjar med följande vers:

Detta är familjehistorien (Toldot) om Isak, Abrahams sons släkt.

Det handlar om Isak, men samtidigt är Isak den stamfader som det står minst om i Torahn. Abrahams liv sträcker sig över 13 kapitel och 3 parshiot (veckoavsnitt). Jakob, Isaks son föds i denna parasha och han dör inte förrän nästsista kapitlet i Bereishit (1 moseboken). Jakob är har "huvudrollen" i 2,5 parshiot - dels Toldot och sedan de två nästkommande, Vajetse och Vajishlach.

Stackars Isak får alltså hålla sig till godo med en halv parasha, och det är egentligen bara i kapitel 26, här i Toldot, då han står ensam i rampljuset.

Varför behandlas Isak så styvmoderligt? Är han en så passiv och blek person att han liv inte förtjänar en utförligare skildring?

Kanhända. Den Isak vi ser verkar inte ha samma karisma och initiativsförmåga som sin far eller sin son. I ett gammalt avsnitt av podradioserien Pardes from Jerusalem, som erbjuder en föreläsning om parashan varje vecka, tar rabbin Meir Schweiger Isak i försvar. Han läser texten mycket noggrant och menar på att mellan raderna så visar sig Isak vara självsäker och framhärdande, envis men diplomatisk.

Rabbin Schweiger kallar honom "Low-key, but spectacular!"

Men i de två mest kända avsnitten av Isaks liv, är han däremot mest passiv. I Akedat Jits'chak - där Abraham befalls av Gud att offra Isak, följer han bara med sin far och gör inget motstånd ens när det blir tydligt att det är han själv som ska offras. Jag har mina egna tankar om Akedat Jits'chak, om Isak som person och i relation till sina föräldrar, som jag skrev om förra året i inlägget En hemsk berättelse.

Det andra avsnittet han är mest känd för är "välsignelsemiddagen". Först lite bakgrund:

Isak och Rebecka får två pojkar, tvillingar som redan i moderlivet kämpade om vem som skulle komma ut först och bli äldst. Esau kommer ut först, men Jakob håller i broderns häl, Akev - עקב, så han får namnet Ja'akov - יעקב.

Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare, en vildmarksmänniska, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd, men Rebecka hade Jakob kärast.
Bereishit 25:27-28

Jakob och Esau blev varandras motsatser, och föräldrarna valde sida också, vilket bådar för trubbel.

Varför behöver Torahn motivera Isaks kärlek till Esau? Är det viktigt att han hade Esau kärast på grund av hans smak för villebråd? Observera att det inte står VEM som hade smak för villebrådet. Det kan vara att Isak gillade maten som Esau hade med sig hem, eller att Isak beundrade sin äldsta son för att han var en machojägare som hade smak för villebråd. Vi kommer tillbaka till detta...

Torahn berättar sedan hur Jakob, som är mammas lilla hemmapojke lagar en läcker linssoppa. Esau kommer hem utsvulten och jag gissar att han var så pass hungrig för att det var ett misslyckat jaktäventyr - han hade kanske gått flera dagar utan mat. Han är desperat och Jakob drar nytta av situationen. Han kräver Esaus förstfödslorätt som betalning för soppan och Esau svär ed på det.

Han åt, han drack, han reste sig och gick. Så lite brydde sig Esau om sin förstfödslorätt.

Därefter läser vi om Isak i kapitel 26, hans förehavanden med filistéerna och deras kung Avimelech, men sist i kapitlet läser vi detta:

När Esau var 40 år tog han till hustrur Judit, hettiten Beeris dotter, och Basemat, hettiten Elons dotter. De förbittrade livet för Isak och Rebecka.

Aj då. Isaks barn skulle ju inte gifta sig med traktens kvinnor, utan hitta en fru från Abrahams klan, som han själv hade gjort med Rebecka. Esau respekterade inte sina föräldrars önskemål...

Trots detta står det i kapitel 27, vers 1-4:

När Isak hade blivit gammal och hans ögon var svaga, så att han inte kunde se, kallade han till sig Esav, sin äldste son, och sade till honom: "Min son!"
Han svarade honom: "Här är jag."
Då sade han: "Se, jag är gammal och vet inte vilken dag jag skall dö. Tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig; laga sedan åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, så att min själ må välsigna dig, innan jag dör."

Men Rebecka hör vad Isak säger till Esav och när han har gått ut för att jaga, övertala hon sin andra son Jakob att klä ut sig som Esav och lura Isak.

I nästa inlägg kommer jag att analysera resten av detta avsnitt och försöka utröna varför Rebecka insisterar på att Jakob ska få välsignelsen och varför Isak är så lätt att lura.

Shabbat shalom,