Parashat Naso - Lika. Unika.

Hej!

Imorgon läser vi parashat Naso, som är den andra parashan i Bamidbar, 4 moseboken. Det är faktist den längsta parashan som vi har i Torahn, tack vare Torahns längsta kapitel, kapitel 7, som har 89 verser!

Det märkliga med kapitel 7 är att det är också ett av Torahns mest enformiga kapitel. Den beskriver hur man invigde Mishkan, Tabernaklet, genom att hövdingarna för de 12 stammarna kom med gåvor till det nya tempeltältet, Guds boning bland folket.

Varje stamhövding kommer med exakt samma gåvor och man behövde egentligen inte räkna upp alla i texten. Man kunde ha skrivit "X från X:s stam gav X - det gjorde alla andra också", men varje ledare får sitt eget stycke.

Därför läser vi t.ex:

Tredje dagen kom hövdingen för Zevulons ättlingar, Eliav, Chelons son. Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, en getabock till syndoffer, samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Eliav, Chelons son, offrade.
Bamidbar 7:24-29

De resterande styckena i kapitlet är exakt samma text, förutom dagen, namnet på stamledaren och på stammen. Principen när vi tolkar Torah är att ingen vers är överflödig - varje vers finns där av en anledning - så varför denna upprepning i 60 verser?

Idag när vi ser saker som är enformiga och identiska, ser vi det ofta som något negativt - ingen kreativitet, ingen individualism. Om alla gäster på ett bröllop kom alla med samma present till brudparet skulle det nog inte uppskattas - det är för anonymt och tråkigt. Alla människor är ju olika, så hur kan man då tolka hövdingarnas likadana gåvor till Mishkan som annat än en tom gest?

Som ledare har dessa individer ett särskilt ansvar inför sina stammar och även inför Gud. Hade de själva bestämt vad de skulle ge, är risken stor att politik och konkurrens hade krypit in i ceremonin:

"Gav han så lite? Vad snålt! Då ska jag överträffa honom!"
eller
"Oj, han gav så mycket! Han ska alltid malla sig."

Stundens helighet hade drunknat i lägre, personliga känslor och osäkerheter. Mishkans syfte var att förena folket och föra dem närmare Gud. Med personliga gåvor hade det fått motsatt effekt.

Samtidigt så får varje hövding sitt eget stycke, som beskriver gåvan som om vi inte hade läst samma sak 11 gånger i samma kapitel. På sin egen dag bar varje hövding fram sina gåvor, på sitt eget unika sätt. Eftersom ingen person är den andra lik kan inte samma handling utfört av två olika personer vara exakt samma handling.

Detta är en viktig tanke för oss idag. Vi lever i ett konsumtionssamhälle, som matar oss med uppmaningar om att vara unika, men egentligen ska vi alla köpa samma sorts vara och klä oss i samma sorts kläder. Häng med! Köp dagens mode! Att vara annorlunda är något vi ska akta oss för.

Men egentligen är varje människas unika egenskaper och personlighet hennes största bidrag till mänskligheten. Det är just så vi är skapta. Det är just det som borde firas och lyftas fram, mer än något annat.

Gör vi det, behöver vi aldrig vara rädda eller osäkra eller avundsjuka på någon annan. Då hittar vi skönheten i oss själva och hos andra.

Shabbat shalom,

Rädda Rellen!!!

09-06-05
Uppdatering!

Som Berel och Chris redan har skrivit i kommentarerna så visar sig uppgifterna i detta inlägg att vara fel, och det är skönt att få det bekräftat.
Rellen ska inte läggas ner. Däremot ska någon sorts omstrukturering av det administrativa ske. Enligt mina källor är inte så mycket klart än, men det ska beslutas inom en snar framtid.
Trots att uppgifterna har varit fel, så tycker jag att två bra saker har resulterat av detta felaktiga rykte:

1. Det är alltid viktigt, särskilt när det är förändringar på gång att församlingens ledare håller medlemmarna informerade och lyssnar på deras synpunkter innan mar tar beslut. Ett sådant här upprop visar hur mycket folk bryr sig om Rellen. Jag hoppas att när man tar beslut om förändringar av Rellen att det inte görs på ekonisk basis, utan att man gör allt för att stärka det inför framtiden.
   
2. Folk har verkligen visat sitt stöd och engagemang för judisk utbildning i Stockholms församling. Jag hoppas att folk fortsätter med det genom medlemskap och möjligen donationer. Det kan de verkligen behöva. Men något som är ofta mer värdefullt än pengar är om man ger av sin tid. Tänk hur värdefullt det skulle var om någon kunde offra lite av sin tid till att undervisa på Rellen, eller att starta en föräldraförening som band samman familjer och gjorde aktiviteter utöver lektionstiden. Idag är tid bland det dyrbaraste vi har och därför betyder det så mycket också.
   

Shabbat shalom,
Benjamin

Hej!

I dessa svåra ekonomiska tider tvingas alla till svåra val och uppoffringar, men det är skillnad på nedskärningar och att skära strupen av sig själv.

Ledarna för Judiska församlingen i Stockholm verkar ha svårt att se den skillnaden. Enligt rykten så håller man på att lägga ner, eller helt omstrukturera och krympa Aaron Isaacs Skola, tidigare känd som Religionskolan eller Rellen.

Den finns till för alla judiska barnfamiljer som inte har sina barn på den judiska skolan, men ändå vill att barnen ska få lite judisk kunskap och vara med i judisk verksamhet. Man har lektioner en gång i veckan i två timmar. Det är inte mycket men många familjer, som inte annars har vardagskontakt med det judiska, kan genom Rellen ha kontakt med församlingen. Skulle den försvinna tror jag att många fler familjer skulle glida bort från vår gemenskap.

Jag har personligen mycket att tacka Rellen för, men inte som en f.d. elev, utan som f.d. lärare. Jag gick på den judiska skolan, inte Rellen, men min mamma, Debbie, var rektor för Rellen i 15 år. Hon jobbade hårt för att höja nivån på undervisningen och öka lärarnas engagemang i den lilla, begränsade tjänsten. Hon kämpade också för att höja timlönen för lärare, så att hon kunde rekryterade duktiga ungdomar och vuxna till att undervisa de hundratals barn som kom på eftermiddagarna eller helgerna för att lära sig.

När jag var 20 år gammal, år 1998, var jag inte så judiskt intresserad, fast jag kom från en familj med stark religiös, judisk identitet. Jag tog ett job på Rellen för att få någon tusenlapp mer per månad. Rektorn (min mor) erbjöd att skicka två av lärarna till Limmudkonferensen i England, mellan jul och nyår. Det var bara jag och en annan lärare som nappade på erbjudandet.

Jag var aldrig densamma efter den resan. Min "förvandlingsprocess" kan ni läsa om i detta, tidigare inlägg: Limmud - en jordbävning av judisk aktivitet!

Jag kan säga att jag är den jag är idag p.g.a. Rellen, och det visar att man riskerar inte bara att förlora barnen som går på Rellen, utan alla de unga som engageras genom att jobba som lärare också.

Jag hoppas verkligen att Församlingensledningen tänker om kring detta och ändrar sitt beslut. Det finns nu en namninsamling för att rädda Rellen. Du kan också skriva på här:

http://www.namninsamling.com/Skriv_under_for_Rellen

Man brukar säga att en församling får de ledare den förtjänar, men ingen församling förtjänar att mista sin Religionskola!

Kol tuv,

En rabbin blir till...

Hej!

Nu har jag äntligen sorterat igenom bilderna som jag har från min bror, Jeremys rabbinordination från Jewish Theological Seminary i New York, den 21 maj.

Här har ni dem, med förklaringar. Nummer 30 i ordningen är ett videoklipp av själva välsignelsen som Jeremy fick när han blev färdigutexaminerad rabbin, den får ni klicka på om ni vill se den. Nummer 43 likaså. Om det bläddrar för fort kan ni alltid pausa bläddringen för att hinna läsa det hela.




Kol tuv,

Shavuot - studera hela natten!

Hej!

Ikväll börjar Shavuot - veckofesten. Den kallas för Chag Matan Torahtejnu - Helgen då vi tog emot Torahn, vid Sinai berg. Den skulle kunna kallas för Helgen då Gud gav oss Torahn, men då skulle man ha missat en viktig aspekt av judendomen - det fria valet.

Så här står det i Shemot (2 moseboken), precis innan Gud visar sig för hela folket:

Moshe gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: "Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk:
Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig.
Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk."
När Moshe kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga.
Folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." Och Moshe gick tillbaka till Herren med folkets svar.
Shemot 19:3-8

Det här är kanske det mest centrala texten om det judiska konceptet av det utvalda folket och hela texten hänger på ett enda ord. Märkte ni den?

Här har ni det i tjock stil: "OM ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk"

Allt är villkorligt. Vi kan välja och det gör vi varje dag - vill vi vara judar och eftersträva en relation med det gudomliga, eller lämnar vi vår tradition och folket stående där vid Sinai? Orkar vi verkligen ta på oss det otroliga ansvar som det innebär att leva efter en gudomlig standard och sträva mot att skapa en bättre värld för alla människor här på jorden?

Det är egentligen judendomens den centrala fråga, och den som belyses på Shavuot. Därför läser vi också Ruts bok - en kort och vacker liten berättelse, som, för ovanlighetens skull, helt fokuserar på kvinnornas tillvaro i det bibliska Israel. Det är en kort bok, på fyra kapitel (ni kan läsa den här: Ruts bok), som handlar om hur moabitiskan Rut väljer att följa med sin svärmor Naomi tillbaka till Betlehem, när hennes man har dött.

"Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt."
Rut 1:16-17

Rut tar alltså självmant på sig Torahn och följer med sin svärmor. Rambam, Maimonides säger att en person som inte vuxit upp inom det judiska, men som ändå väljer att konvertera och ta på sig Torahns bud ska få mer hedern än vi andra som stog vid Sinaiberget och rycktes med i stunden. Tyvärr får konverterade judar inte alltid det varma välkomnandet.

Det finns en humoristisk midrash (rabbinsk legend) som Nike skriver om på Judaistik.se:

Moses inför mottagandet av Torahn instruerade sitt folk inför denna händelse, och bad dem gå och lägga sig tidigt så att de var utvilade på morgonen. Folket löd honom dock inte, och försov sig naturligtvis morgonen därpå, så att Moses fick väcka dem i all hast. När de väl hade samlat sig hade G-d redan väntat en bra stund på dem.

Därför har man en tradition att studera hela natten på Erev Shavuot (Shavuot afton) och be morgonbön (där man läser högt Torahn) så fort solen går upp. Många församlingar kör en hel eller halvkväll av studier, som kallas för en Tikkun leil Shavuot.

Sen är det ju inte fy skam att det serveras ostkaka och blintzes (tjock crepes med sylt och ost i) till. De är traditionella rätter gjorda på mjölk, för att Torah ses som det judiska folkets näring - såsom modersmjölken.

Chag sameach,

Er Torahbloggare i Expressen och GT idag!

Hej!

Idag är jag med i Expressen och GT med ett stort inlägg i debatten om omskärelse! Den heter Tack för att jag blev omskuren som liten. Naturligtvis är kommentarerna efter artikeln många och hårda, vilket är att vänta i detta sekulära land.

Vill ni se vad jag skrivit tidigare här på Torahblogga i ämnet hittar ni inläggen här:

19/4: Varför vi omskär våra pojkar...

28/4: Sådan far, sådan son - mer om Brit Milah från en stolt omskuren jude!

12/5: En grovt vinklad artikelserie!

13/5: Hur mycket ska samhället styra?

Som ni ser har det blivit en hel del i ämnet de senaste veckorna på bloggen. Jag är inte ute efter att göra Torahblogga till en blogg endast om omskärelse, men det finns en sån hård opinion därute mot Brit milah, och det är så mycket okunskap om ämnet som sprids, så jag känner att jag måste försöka få en syl i vädret om från judiskt håll.

Förhoppningsvis lägger sig debatten igen snart, utan att det blir någon häxjakt mot oss från politiskt håll, som det blev för 6-7 år sedan. Jag är född och uppvuxen i Sverige. Jag har levt nästan hela mitt liv här, men skulle Brit milah, i någon mörk framtid, bli förbjudet, skulle jag se mig om efter något annat land - ett som skyddar av religiösa minoriteters rättigheter, även att uppfostra sina barn i den egna religionen.

Religionsfrihet innebär inte bara frihet från religion!

Kol tuv,