Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

torsdag 24 november 2011

En knivig fråga upp till Debatt igen!

Hej!

Ja, nu är vi igång igen. Världens mest civiliserade land ska lära oss vildar hur vi ska uppfostra våra barn. Ikväll, 24/11, ska jag vara med i SVT Debatt, kl. 22.00. Denna omgång av påhopp började i fredags, med en artikel på DN Debatt "Därför måste regeringen stoppa
omskärelse av pojkar".

Integrationsminister Erik Ullenhag (Fp) svarade rätt snabbt med den bästa repliken jag någonsin sett formulerat i svensk media:
Avgörande för mig är att kravet på att manlig omskärelse ska förbjudas nästan aldrig förs fram av män som själva är omskurna. Om det vore så att många som är omskurna uppfattade detta som ett övergrepp när de blivit vuxna skulle saken komma i ett annat läge. Men jag är inte beredd att ta initiativ till lagändringar som innebär att majoritetssamhället ska berätta för judar och muslimer att de har drabbats av övergrepp när de själva inte uppfattar att deras rättigheter är kränkta.
Vad mer finns det att säga? Om detta är den hemska kränkning och misshandel som dessa hätska kritiker vill få det till, varför är 99% av judiska och muslimska män, religiösa såväl som sekulära, så starkt för att föra detta vidare? (Här ser ni min bris, 1978.)

Den svenska majoriteten behöver inte gilla omskärelse. Jag förstår att det verkar konstigt och främmande i mångas ögon, men det är skillnad på att inte gilla det och lagstagda emot det. Ett lagförbud skulle göra mig och hundratusentals muslimska och judiska föräldrar till potentiella brottslingar. Vi skulle tvingas välja mellan vår religion och att vara laglydiga svenska medborgare! Snacka om att slå ett slag för integrering i Sverige!!!

Sverige borde vara väldigt försiktig med att lagstadga minoriteters rättigheter. I börjar av 1900-talet bestämde man sig för att tvinga samiska barn in i skolkåtor för att bevara deras nordiska urkultur. Där undervisade man barnen, paradoxalt nog, bara på svenska och berövade generationer av samer förmågan att läsa och skriva sitt eget språk.

Något liknande gjordes med tornedalingar, som förbjöds tala meänkieli. Barnen skulle för sin egen skull lära sig ordentlig svenska.

Ännu värre gick det för romerna! Så här beskriver en sida om minoriteter på UR, historian:
År 1956 gjordes en utredning där man slog fast att romerna hade blivit utsatta för mycket och upprörande diskriminering – och nu ville man göra något för att förbättra deras situation. De skulle gå i skolan, få någonstans att bo och så vidare. Men det saknades förståelse för romernas språk och kultur, och man utgick därför från att det bästa för romerna var att överge sin livsstil och sin kultur och i stället helt ta sig an det svenska sättet att leva. På 1980-talet upphörde försöken att få romerna att överge sin kultur.
Vilken tur för samer, tornedalingar och romer att Sverige värnade om deras barns rättigheter så pass att de gick in och körde över deras föräldrar i frågan om vad som var i barnens eget intresse!

Nu har muslimer och judar (igen) lyckan att få den svenska majoritetens starka omsorgsiver på sig...

Jag gick inte in i frågan, denna veva, för att jag satt hela helgen och pluggade in en jättetenta. Jag studerar nämligen Religionsvetenskap nu, på Göteborgs universitet. Jag satt i fem timmar och skrev tentan på måndagen och när jag kom ut i det friska luften och kände hur trycket lättade, ja, då ringde mobilen:

SVT Debatt ville ha med m
ig i torsdagens program om just omskärelse. Jag ska debattera Ellis Wohlner, från Humanisterna. Han är en av dem som skrev under artikeln i DN Debatt och är en man med judiska rötter som själv är omskuren. Från tentaångest till pressen att försvara sitt folks traditioner i direktsänd rikstäckande TV - precis vad jag önskat!

Jag är säker på att staten hade några enskilda samer, tornedalingar eller romer som kunde vittna om hur kränkta de var att inte få en ordentlig svensk utbildning och som hölls upp som exempel på varför vi måste rädda dem. Herr Wohln
er är den samen.

Jag tar inte ifrån den mannen rätten att känna sig kränkt - jag beklagar de upplevelser han haft som gjort honom så främmande från allt det vackra som finns inom judendomen, men det betyder inte att hans upplevelse reflekteras av en stor grupp andra män. Jag har t.ex. levat och jobbat i svensk-judiska sammanhang hela mitt liv. Aldrig har någon kommit fram till mig och uttryckt den åsikten.

Och skulle de ha gjort så, hade jag gett dem rådet att inte omskära sina söner. Gillar man inte traditionen, kommer man inte uppfostra sina barn med dessa värderingar heller, och då är det absurt att man ska göra den. Däremot står församlingen i det närmaste enat bakom o
mskärelse för friska pojkar på den åttonde levnadsdagen.

Jag berättade för några barn som jag hade undervisning med igår att jag skulle vara med i TV, om just denna fråga. De var helt paffa att någon skulle kunna se detta som en kränkning av deras rättigheter. Och dessa barn kom från hem där inte väldigt många judiska traditioner hölls. Ändå var detta en självklarhet för dem.

Varför inte vänta med det tills barnen är myndiga och kan göra vad de vill?
  1. Socialstyrelsen har slagit fast, i sin utredning att omskärelse innan två månaders ålder är ett så pass minimalt ingrepp att det kan utföras av en särskilt utbildad omskärare, som varken är läkare eller sjuksköterska, så länge det finns en sådan med som ombesörjer smärtlindring. (Lag om omskärelse av pojkar, se speciellt §5 och §6.) Det är alltså medicinskt mer hälsosamt att göra det vid tidig ålder. Att vänta till vuxen ålder innebär tyngre bedövning, stygn, och en mycket längre läkeperiod.
  2. Det finns inga neutrala värderingar! Humanisterna förnekar Guds existens och menar att samhället måste försvaras från religion. Jag, som religiös ledare, är alltså ett speciellt stort hot mot er alla andra, speciellt kvinnor! Låter detta neutralt och rationellt? Vem avgör vems världssyn är den rätta? (Du kan kolla på mina blogginlägg om kvinnans roll i judendomen och avgöra själv.)
Gå inte heller och blanda ihop detta med kvinnlig könsstympning, bara för att det görs något i samma region av kroppen! Om ni inte har märkt det, så ser kvinnor och män inte likadana ut därnere. Kvinnlig könsstympning är något som varken förordas inom judendomen eller islam. När något sådant görs på en flicka, fungerar inte könsorganet längre på ett naturligt sätt.

J
ag kan intyga för er tvivlare att min penis är glad och nöjd, utan sin lilla hatt, och fungerar precis som det ska. Jag har också lättare att hålla rent därnere och det påverkar spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar. WHO har slagit fast, i en enorm studie, att bland afrikanska stammar som omskär sina pojkar minskar spridningen av HIV med 60%. 60%!!! Hur många liv är det som räddas varje år???
Hur farligt kan omskärelse vara då!

Vill ni veta vad som verkligen är farligt? Vad som skadar 60000 barn om året??? Ungdomsidrotten! Och säkert hittar vi någon som har blivit tvingad av sina föräldrar att vid 5-6 års ålder springa ut på plan för att göra pappa stolt. Ändå ska vi väl inte förbjuda något så svenskt och trevligt som ungdomsidrotten, eller?

Som sagt, Herr Wohlner och den svenska opinionen emot omskärelse, ni behöver inte gilla omskärelse. Ni behöver - för Guds skull! ;) - inte göra det på era söner. Men låt oss judar och muslimer uppfostra och älska våra barn, som vi har gjort i tusentals år, utan några som helst klagomål.

Jag är född och uppvuxen i Sverige. Jag har levt nästan hela mitt liv här, men skulle Brit milah, i någon mörk framtid, bli förbjudet, skulle jag se mig om efter något annat land - ett som skyddar sina religiösa minoriteters rättigheter, även att uppfostra sina barn i den egna religionen.

Vill ni läsa mer av vad jag skrivit hade jag en artikel i Expressen 2009:
Tack för att jag blev omskuren som liten

Inlägg som jag skrivit på Torahblogga tidigare hittar ni här:

19/4: Varför vi omskär våra pojkar...

28/4:
Sådan far, sådan son - mer om Brit Milah från en stolt omskuren jude!

12/5:
En grovt vinklad artikelserie!

13/5: Hur mycket ska samhället styra?

Och sist lite humor om omskärelse: För mycket förkärlek för heliga förhudar...
Glöm inte att Jesus omskars på den åttonde dagen och se vad det blev av honom!

Religionsfrihet innebär inte endast frihet från religion!


Kol tuv,


fredag 7 oktober 2011

Steve Jobs om Jom Kippur

Hej!

I kväll, fredag börjar Jom Kippur - försoningsdagen, judendomens heligaste dag.
Dagen har jag skrivit en hel del om tidigare år. Ni kan läsa en hel del inlägg här: Jom Kippur

Det är en dag för djup eftertanke och bön, då vi står i synagogan och begrundar livets outgrundlighet:
På Rosh haShana börjar prövningen, på Jom Kippur kommer domen:
Hur många som ska gå hädan och hur många ska kallas till liv,
vem som ska leva och vem som ska dö,
vem som ska nå livets mål och vem som ska dö på vägen,
vem som ska omkomma genom eld och vem genom vatten,
vem genom svärd och vem genom hunger,
vem genom jordbävning och vem genom härjande sjukdom,
vem ska leva i ro och vem i oro,
vem som ska bli rik och vem som ska bli fattig,
vem som ska förnedras och vem som ska upphöjas.
Från Unetane Tokef-bönen

Döden och insikt i allas vår tillfälliga status här på jorden är centrala teman som förekommer ofta i bönerna på Jom Kippur. Det är genom denna insikt som vi ska sporras att ta till vara på den tid vi har kvar och verkligen förbättra detta kaotiska klot.

Döm om min förvåning då jag, vid Apple-grundaren Steve Jobs bortgång, fick höra hans tal till Stanfords avgångsklass, 2005. Han berättar tre berättelser: en om livet, en om kärleken och en om döden. Det är väldigt gripande och ekar väldigt mycket av samma teman som vår försoningsdag.

Lyssna och begrunda:




Gmar chatima tova - må ni alla förseglas i livets bok för det goda!

onsdag 28 september 2011

Shana tova och Torahblogga lever!

Hej allihopa!

Det var ett tag sen jag skrev här och det finns många förklaringar till det, men Torahblogga är inte död. Jag jobbar på att hitta en struktur och rytm som möjliggör åtminstone ett inlägg i veckan. Jag är inte där än, men Rosh haShana, det judiska nyåret som börjar ikväll, är väl en bra tid för att nystarta lite smått. (Finns det några av er hängivna bloggläsare kvar...?)

Denna Rosh haShana markerar början av år 5772. Våra lärda kom fram till det årtalet genom att räkna de mytiska födelse- och dödsårtalen som står i Torahn, ända tillbaka till Adam och Eva, de första människorna och deras förvisning från Edens lustgård.


Intressant är det att vetenskapen lär oss att mänskligheten, för just ca 6000 år sedan, började bygga större och större gemensamma boplatser för att kunna mer effektivt bruka jorden - de första städerna. Detta ledde till att fler kunde satsa tid och energi på annat än bara matförsörjningen. Vi utvecklade de första religiösa och politiska systemen i vår historia och det ledde till att människan utvecklade förmågan att kommunicera över stora tideror och stora landytor, genom skriftkonsten.


När vi väl började dokumentera alla dessa nya utvecklingar med städer, religioner och regenter genom skriften, fick vi mänsklighetens första dokumenterade historiska, filosofiska och religiösa reflektioner. Det var alltså ca 6000 år sedan blev vi jordens första, och hittills ända, självreflekterande art.


Vi kan, med dessa moderna perspektiv, läsa berättelsen om Adam och Evas ätande av den förbjudna frukten i Edens lustgård - en handling som gav dem förmågan att skilja (och välja) mellan gott och ont - som en skildring av mänsklighetens första steg mot att bli medvetna.

Och med denna medvetenhet kommer tre fundamentala frågor:

  1. Vilka är vi?
  2. Var kommer vi ifrån?
  3. Vart är vi på väg?
Judendomens svarar så här på dessa frågor:
  1. Vi är varelser med fri vilja att bestämma riktningen av vårt eget liv.
  2. Vi har en gemensam skapare som ger var och en av oss ett medfött värde och värdighet.
  3. Vi strävar mot en tid då vi alla ser detta värde och värdighet i alla vi möter och därmed, någon gång i framtiden, kan vi skapa ett Edens lustgård där hela mänskligheten får plats.
Det är detta som Rosh haShana handlar om i ett nötskal. För 5772 år sedan började vi vår resa. Hur långt har vi kommit?
Vad kan jag, som individ, göra i det kommande året för att hjälpa oss alla komma lite längre?


Låt oss alla ta till vara på dessa dagar av djup reflektion för att hitta just de svar som passar in på våra liv. Och låt oss ta till vara på de judiska institutionerna som finns här för oss att komma lite längre på denna resa. Där det finns brister, där våra församlingar behöver stärkas, låt oss komma tillsammans för att förbättra den och skapa den församling vi vill att den ska bli!


Shana tova umetuka lekulam - ett gott och sött nytt år till er alla!

fredag 17 juni 2011

Parashat Shelach Lecha - En rå rapport

Så låtom oss börja (igen):

Den Sidra (veckoavsnitt) vi läser nu på Shabbat är Shelach Lecha, 4e moseboken kapitel 13 till 15.

Gud säger åt Moshe att utse spejare som ska undersöka det förlovade landet som förberedelse för det stundande intåget.

"Skicka en från varje fädernestam; alla skall vara hövdingar." säger Gud.

Alltså 12 spejare, alla politiker. Det bådar inte gott.
Moshe ger dom följande instruktioner:

"Gå genom Negev och upp i bergsbygden och se efter vad det är för ett land.
  • Är folket där starkt eller svagt, är de få eller många?
  • Är landet de bor i bra eller dåligt?
  • Bor de i läger eller i befästa städer?
  • Är landet bördigt eller kargt?
  • Finns där träd eller inte?
Gör allt ni kan för att ta med något av det som växer i landet."
Dom reste iväg och var borta 40 dagar (vilket är Torah-kodord för "ett bra tag"). Sedan kom dom tillbaka och avlade sin rapport.
De rapporterade till dem och till hela menigheten och visade upp vad som växte i landet. De berättade för Mose: "Vi har varit i det land som du skickade oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung - se vad som växer där! Men folket som bor där är starkt, städerna är stora och befästa, och vi såg till och med ättlingar till Anak* där. I Negev bor amalekiterna, i bergsbygden hettiterna, jevuseerna och amoreerna, och längs kusten och vid Jordan bor kanaaneerna."
* Anak = jättar Mina frågor till er:
  1. Stämmer deras rapportering tillbaka till Moshe överens med den uppgiften han hade gett dem?
  2. Ett ord i rapporten spelar mycket stor roll med tanke på vad som sedan händer. Vilket?
Kommentera här nedan! Hedersomnämnanden stundar för bra svar! Kol tuv,

tisdag 18 januari 2011

Debbie Friedman 1951-2011

Debbie Friedman gick bort den 9 januari 2011, bara 10 dagar efter att hon kom hem från Limmud i England. Här är hon på konferensen (med den lila halsduken), precis där hon ville vara, mitt i ett hav av sjungande människor:



Jag sörjer Debbies alltför tidiga död, men firar hennes underbara liv och musik. Här är hennes tolkning av psalm 30:
Du vände min dödsklagan i dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
Därför skall jag sjunga ditt lov
och aldrig tystna.
Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.



Ni kan läsa många, många hyllningar av Debbie Friedman och om vad hon har betytt för judar och judisk andlighet de senaste decennierna. Här är ett pyttelitet urval:

The Healing of Debbie Friedman

Rabbiner och andra församlingsledare minns Debbie

Limmud minns Debbie

Här kan ni se den väldigt gripande minnesstunden som hölls för henne.



Zichrona velivracha - må hennes minne vara till en välsignelse,